Manligt och kvinnligt i skapelsen

Jag har genom åren upptäckt, att nästan varje gång frågan om jämställdhet diskuteras i olika kristna sammanhang, dyker det upp farbröder (farbror har inget med ålder att göra) som med allvarstyngda miner hävdar, att kravet på jämställdhet är ett uppror mot skapelseordningen, eftersom Gud i själva skapelsen gav kvinnan och mannen skilda roller och uppgifter. 

Det händer ofta, att jag vid sådana tillfällen slår upp Bibeln och läser skapelseberättelsen. Det har blivit många gånger vid det här laget. Varje gång jag läser, kan jag bara konstatera. Jag kan inte hitta något som stöder uppfattningen att jämställdhet skulle vara ett uppror mot Gud. Ibland har jag drabbats av vankelmod och tänkt, att eftersom jag inte kan gå till originaltexterna, kanske någon nyans i berättelsen undgått mig. Vid sådana svaghetstillfällen har jag konsulterat präster. Svaren har varit entydiga, oavsett om jag frågat kvinnliga eller manliga präster. Det finns inget stöd för tanken, att jämställdhet skulle stå i motsättning till skapelseordningen, som den beskrivs i första Moseboken. 

Det verkar mer, som om dessa farbröder på fullaste allvar hävdar, att konsekvenserna av syndafallet skulle vara själva skapelsens mål. Hur kan en sådan tolkning ha fått fotfäste och varifrån får den sin näring?

Andra bloggar om: , , , , , ,

8 kommentarer till Manligt och kvinnligt i skapelsen

  1. Kerstin skriver:

    Fast numer hänvisar man väl oftare till biologin när man vill hitta stöd för uppfattningen ”kvinnan åter till hemmet” och ”kvinnan är/ska vara underordnad mannen”.

    Men jag gissar att vad de som hänvisar till Bibeln avser är Paulus ord om att ”kvinnan tige i församlingen”, inte skapelseberättelsen.

  2. LeoH skriver:

    De mer traditionellt troende kristna hänvisar faktiskt till skapelsen. I grunden är det samma sak som att hänvisa till biologin eller naturtillståndet. Jag tycker det är intressant att de mer traditionellt troende inte kan hävda att skapelseberättelsen stöder deras tolkningar.

  3. Monica skriver:

    Paulus är väl lite skyldig i sammanhanget, genom sina ganska luddiga och svårtolkade ord om kvinnans ställning. Och ser man inte på sammanhanget då Paulus skrev hamnar man galet.

    Hur har tolkningen fått fotfäste?
    Jo, det har ju med syndafallet att göra och det straff den drog med sig. Det sitter djupt i oss, ojämlikheten, arvssynd om något. Säg något kultur där kvinnan inte har en underordnad kultur (jo, det finns nog några någonstans, men i stort…)
    Jag vill hävda att om man stöder denna tolkning sitter man fast i ”arvssynden”, lika mycket som när man säger sig ha stöd i Bibeln för att explotera alla jordens resurser utan hänsyn till miljön.

    Men eftersom människan återupprättar gemenskapen med Gud genom Jesus Kristus är det ju skapelsens jämlikhet vi ska sträva efter, inte syndafallets konsekvens med ojämlikhet.

  4. Monica skriver:

    … där kvinnan inte har en underordnad ställning….
    ska det vara.

  5. LeoH skriver:

    Visst har Paulus en stor skuld i sammanhanget. Håller också med dig om att Jesus Kristus återupprättar gemenskapen med Gud.

    När Paulus utropar sitt berömda,… varken man eller kvinna, utan vi är ett i Jesus, så innebär det på ett djupare plan, åtminstone för mig, att jag är din syster och du är min bror. Könsbestämningar på ett andligt plan existerar inte längre.

  6. Jag tror inte att Bibeln, Paulus eller kristendomen skapade särartstänkandet och kvinnoförtrycket. Många kristna chauvinister använder dem som slagträn, men många ateister försvarar samma maktordning med förmodat mer ”vetenskapliga” argument (biologin som Kerstin nämner). I grunden handlar det dock inte om kristendom eller vetenskap, utan en tradition som jag tror är äldre än både Bibeln och biologisk vetenskap och som tyvärr är väldigt inrotad och smittar av sig på otroligt många ställen. Som tur är anses ju både kristet och biologistiskt särartstänkande ganska ”ute” i dagens samhälle, i alla fall i Sverige. Men det som jag läser här; både i själva inlägget (”att konsekvenserna av syndafallet skulle vara själva skapelsens mål”) och i kommentarerna (”…är det ju skapelsens jämlikhet vi ska sträva efter, inte syndafallets konsekvens med ojämlikhet”
    ) är de starkaste och mest självklara argument jag hört mot ”kristet” ojämlikt tänkande. Jag är frestad att säga att dessa argument är helt omöjliga att bemöta, men det finns alltid någon någonstans som hittar något. Hursomhelst så var det här korta lilla inlägget och kommentarerna bland det mest intressanta jag läst i ämnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: