Ända sedan den där dagen 1991 då jag återvände till Kyrkan, har jag förvånats över, att jag så ofta mött det uppfodrande, men också i och för sig uppmuntrande påståendet – läs Bibeln, där finns alla svaren! De senaste veckorna har jag, i spåren av Jonas Gardells bok, mött en störtflod av skilda varianter av påståenden, att det räcker med att läsa Bibeln.
Jag har genom åren, efter fattig förmåga, försökt följa råden och läst Bibeln, men nästan varje gång jag berättar om vad jag funnit i Bibeln dyker det upp någon som säger: ”Du förstår fel! Du tolkar fel! I min Bibel står det minsann inte så! (Ibland får jag känslan av att det inte finns en enda Bibel, utan att varje kristen har sin egen.)
När dessa inledningsfraser är överstökade kommer det en störtflod av förklaringar, som skall visa att jag förstått innehållet fullständigt galet. Förklaringarna är för det mesta mångdubbelt längre än själva texten i Bibeln. Jag har haft förmånen att besöka Uppsala universitetets teologiska bibliotek. Det var inte fråga om hyllmetrar, utan det måste röra sig om hyllmil av litteratur med förklaringar och tolkningar av Bibeln.
Jag brukar se på Gudstjänster i Kanal 10 och God TV på Viasat. Det händer ofta när jag lyssnar till en predikan av t ex Ulf Ekman, att jag efter 20 – 30 minuter börjar jag bli något, milt sagt, less och går över till någon annan kanal. Efter en så där 30 minuter går jag tillbaka till Kanal 10 och döm om min förvåning – Ulf Ekman predikar fortfarande. Ulf Ekman är inte något särfall. Nästan alla predikanter jag lyssnat till tar minst lika lång tid på sig att förklara vad som står i Bibeln, som Ulf Ekman.
Om det nu skulle vara så enkelt, att en läsning av Bibeln oförmedlat gav den fulla förståelsen av innehållet. Då skulle väl biblioteket vid Uppsala universitet bestå av en enda bok? (Bortsett böcker i kyrkohistoria etc.). Inte skulle präster och pastorer behöva predika över ordet. Det torde väl räcka med att jag som kyrkvärd läser texten för den närvarande församlingen och allt skulle vara uppenbart. Prästernas utläggningar kring det upplästa skulle vara fullständigt onödiga. (Av någon outgrundlig anledning, ser jag ändå alltid med stor förväntan fram på en förklarande predikan från församlingens präster.)
Jag har allteftersom insett, att Bibeln, oavsett vad människor säger, inte så där rakt av ger ifrån sig en entydig och klar tolkning. Det finns skilda tolkningar, som det inte bara går att avfärda med ett: ”Så står det inte min Bibel.”
Jag har också upptäckt ett mycket märkligt fenomen. Jag kan ha läst en text för någon månad sen och haft en mycket bestämd tolkning av innehållet. Döm om min förvåning när jag vid en senare genomläsning förstår texten helt annorlunda. Jag brukar ibland skämtsamt säga, att under de snart 20 åren jag tillhört Kyrkan, någon byter ut Bibeln på mitt skrivbord minst fyra gånger om året.
Ibland känns det lite otryggt att tillhöra lekfolkets stora skara. Det är många dogmer vi ska ta ställning till för att inte fara vilse. När otryggheten känns riktigt tung, då brukar jag försöka intala mig själv:
Det är inte tron på läroteser som frälser. Frälsningen kommer ur tro på Jesus Kristus och då finns det, det är min fasta övertygelse, bara en utgång.
Andra bloggar om: Bibeltolkning, Bibel, Uppsala universitet, Bibliotek, Jonas Gardell, Ulf Ekman,
Publicerat av Leopold Holtter 
