Hur lyder frågan?

Fick en aha-upplevelse när jag alldeles nyss läste en artikel i DagenKD:s politik skall stötta alla familjeformer. Jag blev påmind om ett väggklotter, som jag stötte på för första gången tidigt 80-tal i en tvättstuga på 1:a Bjurhovdagången i Västerås: Om Jesus är svaret – vad är då frågan?

Det var inte förslaget att KD skulle stötta alla familjeformer, som fick mig att minnas väggklottret. Det var den förväntade reaktionen från t ex Tuve Skånberg, som fick minnescellerna att gå i gång. När människor kommer till kyrkor och församlingar med sina frågor och svårigheter, då skall vi kristna enligt Skånberg (och tydligen också samhället) inte utgå från människornas faktiska situation och svårigheter, utan svara med ett påstått ideal:

– Men när det gäller sammanhang där normer överförs, som i skolans värld, eller på föräldrautbildningar och familjerådgivning i kommunal regi, så är det viktigt att samhället uttalar vilken typ av familj man vill stödja. Det är den där barn lever med sin biologiska mamma och pappa. Samhället måste stå för det ideala.

Jag frågar mig. Hur lyder frågan, enligt Tuve Skånberg, som Jesus är svaret på? Jag får ofta känslan av att många av oss kristna tenderar att se formen som huvudsak, när det borde vara innehållet.

Jag avslutar mina något luddiga funderingar med min dagliga andakt med Dietrich Bonhoeffer sammanställd av Charles Ringma. Dagens andakt sammanfattar i mångt och mycket det som styr mitt handlande i Bjuråker-Norrbo församling. Texterna är också betydelsefulla för mitt engagemang i Öppen Kyrka-en kyrka för alla (ÖKA), men mer om det när vi närmar oss valet. 

Tänk på svunna tider,/ framfarna släktens år./ Fråga din far, han kan berätta,/ de gamla, de vet att förklara,/ När den högste gav land åt folken/ och skilde dem från varandra,/ när han fördelade deras områden/efter gudasönernas antal,/då blev Jakob Herrens andel/Israel hans arv och egendom. (5 Moseboken 32:7-9)

Resurser i gamla lärdomar

”Men precis som förmågan att glömma är en Guds gåva, är minnet, återkallandet av läxor vi lärt, en viktig förutsättning för att leva ansvarsfullt.” (Motstånd och underkastelse)

Under årens lopp har vi byggt upp en kunskapsbank genom relationer och situationer. Den kan hjälpa oss att fatta riktiga beslut. Men vi bör ändå alltid se gamla lärdomar som en resurs och inte som en uppsättning regler att följa. Vad man lärt i gångna tider har ett värde endast om det tillämpas på det nuvarande med känslighet och flexibilitet.

Ord att tänka på: Den vishet vi samlar under årens lopp måste ibland justeras, anpassas och växa för att ha relevans.

 

Andra bloggar om: , , , , , , ,

7 Responses to Hur lyder frågan?

  1. Johan Stenberg skriver:

    Är det inte möjligt att både ha ett ideal och att utgå från människornas faktiska situation?

    I nästan alla kyrkor hänger ett krucifix med den Kristus som led och dog för oss. Han är vårt ouppnåeliga ideal. Ändå släpper släpps du och jag in i kyrkan för att be och offra trots att vi knappast lever upp till idealet.

    Jag tycker att det är viktigt att behålla Kyrkans traditionella ideal och samtidigt behålla syndarna. Om man tappar idealet så blir Kyrkan meningslös och om man tappar syndarna så blir kyrkan tom.

  2. LeoH skriver:

    Jag kan inte riktigt förstå, att det nästan alltid är former som kyrkor värnar om. Börjar undra om de ”ideala formerna” är våra avgudar. Genom århundranden har barn, kvinnor och män mått dåligt av påstådd mamma, pappa + biologiska barn överlägsenhet.

    Två skilda föräldrar som älskar sina barn är också en ”ideal” familjesituation att värna om. Ett ideal som utgår från en faktisk situation. Ett kristet ideal vore väl att alltid, oavsett situation, ge barn så mycket trygghet och kärlek vi överhuvudtaget orkar med.

    När det gäller syndare och kyrkan är jag inte det minsta orolig. Kyrkan kan aldrig tappa syndarna och bli helt tom. Vi är alla syndare, oavsett vilken kyrka vi tillhör eller vilka ideal vi tror på. Ingen kristen lever fullt ut i Kristi efterföljd.

  3. Johan Stenberg skriver:

    Leo, nu vrider och vänder du på saker så att det inte alls känns respektfullt. Jag hoppar av diskussionen.

  4. LeoH skriver:

    Beklagligt Johan, men så kan det bli ibland. Kan tyvärr inte be om ursäkt eftersom jag står för innehållet i kommentaren.

  5. Johan Stenberg skriver:

    Det tror jag säkert och jag respekterar naturligtvis dina uppfattningar och din rätt att argumentera för dem.

    Det är din illvilliga tolkning av min kommentar, som du ju inte försökte förstå (och kanske inte ens läste?), och din illvilliga förståelse av Kyrkans syften som är åt h*****e.

    *sur*

  6. LeoH skriver:

    Jag läser allt jag kommenterar.

  7. Maja skriver:

    Jag måste säga att jag kan inte se att Leo tolkar illvilligt – menar du inte Johan att idealet är exempelvis mamma-pappa-barn-familjen? För det kan man ju alltså tycka olika om även som kristen. Eller hur menar du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: