Det händer ibland att jag inte riktigt att kan släppa en fråga så där vind för våg. Jag vrider och vänder och försöker förstå. Jag har funderat mycket över Göran Hägglunds uttalande om hur krönikörer och teaterregissörer spottar på vanligt folk och deras liv.
Enligt DN hävdade Göran Hägglund:
– Vi Kristdemokrater är verklighetens folk. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest; och som får höra av krönikörerna och teaterregissörerna att de ska skämmas att de är inskränkta och att deras tillvaro är falsk och förljugen, sade Hägglund provocerande.
Eftersom Göran Hägglund i sitt tal inte gav några exempel på vare sig krönikörer eller teaterregissörer som anklagar vanligt folk för att vara inskränkta. Istället för att diskutera så där i största allmänhet, gick jag till Dramatens presentation av höstens program. Tänkte att det som är gjort kan inte göras ogjort. Därför kanske Göran Hägglund kan varna för de föreställningar och regissörer på Dramaten som hävdar att ”verklighetens folk” skall skämmas.
Don Carlos – en kronprins av Spanien av Friedrich Schiller. Regi: Staffan Valdemar Holm.
Killinggänget på Dramaten. Regi Tomas Alfredsson.
Scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman. Regi Stefan Larsson.
Tango – på jakt efter kärlekens mysterium. Richard Wolf sjunger Carlos Gardel. Regi Richard Wolf
Muntra fruarna i Windsor av William Shakespeare. Regi John Caird.
Final av Victoria Benedictsson och Axel Lundegård. Regi Hilda Hellwig
Höstsonaten av Ingmar Bergman. Regi Stefan Larsson.
Gäckanden av Marie-Louise Ekman. Regi Marie-Louise Ekman och Gösta Ekman
Jag kunde göra listan längre om jag också tog med Dramatens samarbete med riksteatern. Listan på föreställningar på Dramaten borde räcka som inspiration för Göran Hägglund att ta fram de föreställningar runt om i Sverige där teaterregissörer spottar på vanligt folk. Uppgiften torde vara enkel för ser man till innehållet i citatet verkar det inte vara fråga om någon enstaka regissör, utan en majoritet. Bevisbördan ligger hos Göran Hägglund i annat fall tror jag att han chansade att ingen skulle kontrollera det han sagt. Joseph McCarthy brukade klappa på sin portfölj och hävda: I have proof! Det sägs att det enda han hade i porföljen var en flaska wiskey!
Okey, Göran Hägglund upp till bevis! Jag är nog inte den enda som ivrigt väntar på listan. För det kan ju inte vara så illa att du har en tom portfölj?
Andra bloggar om: Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Almedalen, Dramaten, Teaterföreställningar, Riksteatern,