En intressant principfråga.

Just nu finns en artikel i Dagen som handlar om en muslimsk kvinna som avstängs från det danska hemvärnet om hon vägrar att ta av sig huvudduken. Artikeln i sig har inte fått mig att sitta här vid datorn långt in på natten. Nej, det är ett antal kommentarer i anslutning till artikeln, som fått mig, att så här i nattens timmar, fundera över hur jag själv tänker och känner, när det gäller min kristna tro.

Jag upplever att en del kommentarer andas en stor ilska över att det finns troende muslimer, som hävdar att lojaliteten med nationen är underordnad Islam. Ja, hur är det med mig själv som troende kristen? Var finns mina lojaliteter?

Jag delar inte tro med muslimer, men förstår deras bevekelsegrunder. Jag delar ju dem. För självklart är lojaliteten mot min kristna tro överordnad lojaliteter med nationen. Det kan ju inte vara på något annat sätt, efter vad jag kan förstå. För det är väl så, att om min tro kolliderar med nationens intressen, då måste jag väl vara sann mot min tro och bortse från nationen?

Eller…?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

2 Responses to En intressant principfråga.

  1. Maja skriver:

    En del tror ju på nationen. Det är en sekulariseringens pseudoreligion, skulle man kunna argumentera för, och det är nog ingen slump att idén om ett enat folk växte fram under samma decennier som utvecklingsläran och rationalismen.

    Men man kan ju inte tvinga andra till tro, och det är det som är grundfelet med nationstanken; att den tvångsinkluderar och -exkluderar. Visst är jag svensk men jag vägrar känna mig ”stolt” över det eller ansluta mig till idén att jag skulle vara lika som en massa andra människor som råkar vara medborgare i samma land (och olik en massa andra som inte är det). Antagligen gör jag en massa saker som man kan kalla för ”svenska”, jag gjorde precis saft på våra bär, var på bibblan igår och jag har sysslat väldigt mycket med folkmusik. Men det är som med äktenskapsfrågan: älskar jag min man för att han är han eller för att han är en man i lämplig ålder och med rätt status? Plockar jag svamp för att jag gillar det eller för att jag är svensk?

    I Stockholm är det bara överklassen som bär folkdräkt.

  2. LeoH skriver:

    Som alltid ger du intressanta infallsvinklar, Maja. Visst är jag svensk i mångt och mycket. Här i Bjuråker känner jag stor samhörighet med människorna och våra aktiviteter. Spelmansmusiken, spelkvällarna och stämmorna.

    Men att ur det dra slutsatsen, att nationen Sverige av något anledning skulle ha moralisk rätt att kräva lojalitet av mig. Det är för mig en absurd tanke!

    Här i Bjuråker vore det mycket överdrivet att säga att det skulle vara överklassen som bär folkdräkt, men historiskt har det nog varit så. Tror inte att drängarna och pigorna hade råd med folkdräkter. Det var nog förbehållet de rika bönderna:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: