Villolära

31 augusti, 2009

Ser i Dagen att Sverigedemokraterna presenterat sitt valmanifest för Kyrkovalet den 20 september. Enligt artikeln hävdar SD att: Kärnan i manifestet är att ”slå vakt” om kyrkans traditioner och lära.

Det skulle vara mycket intressant om SD någongång ansträngdes sig att dokumentera på vad de baserar sina svepande formuleringar. Under 30-, och 40-talet fanns det präster och kyrkligt aktiva som stödde antisemitism och rasförföljelser, men sådana strömningar skapade varken traditioner eller lära. Om SD avser att ”slå vakt” om traditioner och lära, är det väl inte orimligt att begära, att de beskriver var de hittar stöd, i Kyrkans lära och tradition, för t ex främlingsfientlighet och assimileringskrav. Skall invandrare tvångskristnas enligt Sverigedemokraterna eller tvångsanslutas till Svenska Kyrkan om de redan är kristna när de kommer till Sverige?

Jag uppmanar SD att studera vad Bibeln säger om invandrare. Ett citat av många ur femte Moseboken: ”Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land.” Det är bara att konstatera. SD står för en villolära, som skulle hota SvK:s identitet som en kristen kyrka, om den skulle få genomslag i valet.

Jag vill rekommendera alla, att ta del av vad Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hävdar inför Kyrkovalet i september. Vi säger i motsats till Sverigedemokraterna, att vi vill: ”söka samarbete och dialog med andra kristna samfund och andra religioner.”

Den inställningen svarar, enligt mitt sätt att se, för en kristen inställning till allt vad Kyrkan lär och bidrar till fred och harmoni i samhället.

 

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

 

 

Annonser

Det var rejäla rallarsvingar!

26 augusti, 2009

Läser i Dagen hur Elisabeth Sandlund avger moraliska omdömen om mod och feghet bland våra biskopar. Hon skriver med anledning av att Svenska Kyrkans läronämnd ställt sig bakom kyrkostyrelsens förslag till beslut till höstens Kyrkomöte kring frågan om vigselrätt och synen på äktenskap.

Sandlund skriver bl. a:

”Sex av landets 14 biskopar visar prov på stort civilkurage genom att följa sin övertygelse, slänga den politiska korrektheten över bord och jämns med fotknölarna såga den skrivelse som kyrkostyrelsen avlåtit till kyrkomötet.”

Visst är det fullt möjligt att de biskopar som sagt ja, gjort det av feghet och mot sin inre övertygelse, men hur ska Sandlund eller jag kunna avgöra det? Jag är övertygad om, att det skulle underlätta den kommande diskussionen, om alla utgår från att motparten följer sin inre övertygelse. Det leder ingen vart om vi ska försöka rannsaka debattörernas hjärta och njurar. Det är bättre att diskutera sakfrågorna så stickor och strån ryker än att ägna tiden åt, att försöka utröna debattörernas eventuella moraliska egenskaper och inre drivkrafter.

Jag känner ingen av biskoparna, men jag känner många präster, som delar kyrkostyrelsens uppfattning och tro mig, de gör det definitivt inte av feghet eller att de inte vågar låta Kyrkan vara Kyrka. Min upplevelse är att de drivs av en mycket stark inre övertygelse.

För min personliga del förstår jag inte behovet av att dröja med beslutet som Sandlund föreslår. Inte för att jag skulle vara rädd om frågan blev valfråga. Jag skulle gå in i sådan valrörelse med stor tillförsikt som kandidat för Öppen kyrka – en kyrka för alla (ÖKA) till Kyrkomötet och stiftsfullmäktig i Uppsala stift. Svenska Kyrkan har haft många år på sig att förbereda ett ställningstagande, så ett uppskjutande av beslutet lär väl varken göra till eller från. Laddningen i frågan minskar inte om beslutet tas nu i höst eller skjuts till senvintern 2010.

Inte heller skulle frågans sprängkraft minska om SvK avsade sig vigselrätten. Förstår inte riktigt varför den frågan upplevs som en räddningsplanka av alla dem som motsätter sig äktenskap för samkönade par. Om Kyrkomötet skulle fatta ett sådant beslut, skulle motsättningen inom Kyrkan ändå kvarstå. I ett sådant läge skulle vi diskutera, istället för en vigselakt för samkönade par, en kyrklig välsignelseakt över borgerligt ingångna äktenskap mellan två män eller två kvinnor och om välsignelseakten skall vara lika för alla par. Jag tror att frontlinjerna inom Kyrkan, i ett sådant läge, skulle i det stora hela vara lika som idag.

Tills det slutgiltiga beslutet är fattat, gläder jag mig över läronämndens kloka beslut.

Andra intressanta bloggar om: , , , ,


Är det inte lite väl självsäkert?

24 augusti, 2009

Lite varstans (bl. a här och här) har jag läst att det är klart, att ärkebiskop Anders Wejryd skall viga kronprinsessan Victoria och Daniel Westling den 19 juni 2010. Jag noterade uppgiften något förstrött och letade mer intressanta nyheter i nättidningarna.

I kväll fick jag e-post från en god vän som ansåg det lite märkligt, att ärkebiskopen och hovet med sån självklarhet planerar något som kanske inte kan bli av. Det kan ju faktiskt bli så, att Svenska Kyrkan vid kyrkomötet i höst avsäger sig vigselrätten. Ett sådant beslut av Kyrkomötet skulle innebära att ärkebiskop Wejryd inte kan viga kronprinsessan och Daniel den 19 juni. Det känns lite skämmigt, att jag inte såg den dimensionen, när jag hastade till andra nyheter.

Visserligen tror jag, att Kyrkomötet i höst beslutar att Svenska Kyrkan skall behålla vigselrätten, men självsäkerheten får inte vara så stor, att den gränsar till självgodhet. Den demokratiska beslutsprocessen måste tas på allvar och då passar det sig inte med att föregå beslut hur självklara de än verkar.  

Jag kandiderar till Kyrkomötet för Öppen Kyrka – en kyrka för alla (ÖKA). Vi är för, att Svenska Kyrkan behåller vigselrätten och våra ledamöter vid Kyrkomötet i höst kommer enhälligt att rösta ja i den frågan.

Andra bloggar om: , , , , , ,


Ibland tar sig klasskampen något bisarra former.

22 augusti, 2009

Läser i Metro, att Venezuelas president Chavez sägs ha uttalat sig, att golf är en sport för borgare och inte bara det, utan till yttermeravisso en sport för lata borgare.

Jag vill självklart inte ifrågasätta Chavez rätt att tycka vad han vill om golf, både som sport och som motion. Inte heller är det meningsfullt att diskutera golfarnas personligheter. Det jag möjligen kan ställa mig frågande till är, vilket samband det finns mellan golfarnas lättja och stängningen av golfbanor? Förväntas det att de lata borgarna ska bli mer energiska?

Eftersom jag bara hittat uppgiften i Metro är jag av naturliga skäl något avvaktande till sanningshalten. Det har lite smak av tidningsanka. Det lär väl visa sig med tiden.

Artikeln fick mig att minnas mina korta år som golfmotionär och de reaktioner jag mötte när jag berättade för mina vänner att jag börjat spela golf. Det var riktigt gulligt att höra, välavlönade socialdemokrater med villor, sommarstugor, segelbåtar, husvagnar, snöskotrar, fyrhjulingar, vapenskåp och nyligen genomgångna studiecirklar i vin-, öl- och whiskykunskap, manifestera sin proletära klassbakgrund med ett föraktfullt – moderatbandy!

Det enda som saknades var Internationalen med knuten näve, men den hördes i bakgrunden som ett sakta nynnande.

Andra bloggar om: , , , ,


Vikten av att välja rätt ord!

7 augusti, 2009

Stor del av gårdagen ägnade mig åt att försöka hitta orden som på bästa sätt skulle förklara hur jag kände mig på Hiroshimadagen den 6 augusti 2009. Hur jag än försökte fick jag inte till det. Orden kändes tomma och konstruerade. Jag fortsatte med lika lite framgång i dag.

Mitt i mina fruktlösa ansträngningar slog det mig. Varför sitter jag här och stånkar när de rätta orden både är sagda och nedskrivna? Lättad klickade jag mig till, som så ofta förr, Birger Schlaug. Jag visste att han skulle tala vid ett möte i Örebro och han hade lovat att publicera talet på sin blogg. Mycket riktigt där fanns den!

Birger Schlaug hade också hittat ordet jag sökte: Avrättats!

För det var ju det bomberna över Hiroshima och Nagasaki handlade om – ren och skär avrättning!

Det går inte heller att förtiga att bomberna bar med sig kyrklig välsignelse när de föll över intet ont anande människor. Bomberna bidrog med all säkerhet till att staden på berget mörklades. En mörkläggning vars konsekvenser vi fortfarande lever med.

Andra bloggar om: , , , ,


Tuffa kvinnor finns det gott om!

5 augusti, 2009

Har de senaste dagarna med stort intresse läst om Lubna Husseins utmaning av det patriarkala rättssystemet i Sudan. Jag tror nog att de flesta vet vad det handlar om, så jag behöver inte sammanfatta händelserna.

När jag i kväll läste en artikel i DN, fastnade en mening i artikeln i minnet. Lubna Hussein säger:

Det handlar inte om religion, det handlar om män som behandlar kvinnor illa, tillägger hon.

Kloka ord och samtidigt en uppmaning till oss alla, att vara vaksamma när män använda religionen för att undertrycka kvinnor. Det kanske inte alls har med religionen att göra, utan bara om män som vill behandla kvinnor illa.

Andra bloggar om: , , , , ,


Jag är förbannad!

3 augusti, 2009

Läser i Dagen den intressanta nyheten, att det pågår en folkomröstning på Nya Zeeland om vuxnas rätt att slå barn! Tydligen finns det en stark opinion mot landets nuvarande lagstiftning, som förbjuder barnaga.

Jag förstår inte, vare sig de känslomässiga eller förnuftsmässiga argumenten, för behovet av att slå barn i uppfostringssyfte. Jag kan höra argumenten: barn mår bra av att få gränser. Ingen tar skada av en dask i rumpan. Den man älskar agar man. Och andra snusförnuftiga plattityder.

Jag vill slå fast, att vuxnas våld mot barn skadar barnen. Än värre blir det om det fysiska våldet motiveras med den vuxnes kärlek till och omtanke om barnet. Jag kan fortfarande minnas med fasa 50-talet då alla vuxna, föräldrar, lärare men också grannar ansåg sig ha rätt att ge barn en (ofta, mycket ofta blev det fler) örfil. Med ett visst vemod minns jag min första egna teologiska tanke. Jag la till ett elfte bud, i tysthet visserligen (ville inte få en örfil), ”Du skall inte slå barn.” Inte upplevde jag, att jag teologiskt rände efter någon tidsanda. I tanken och drömmen var jag fri! Inte stödde Gud att barn blev slagna i kärlekens namn. Det var jag fullt övertygad om och är det fortfarande. Det finns inget utrymme för någon björkristeologi i Bibeln!

För länge sedan, men ändå inte så långt bort hade husbönderna rätt att aga inte bara sina barn och fruar, utan också sina underlydande. Om nu aga är bra för barn, då borde det väl vara bra också för vuxna.

Se där en fråga för en folkomröstning på Nya Zeeland och annorstädes! Jag tror inte att jag behöver skriva någon på näsan alla de goda argumenten mot fysisk bestraffning av vuxna i uppfostringssyfte. De flesta argumenten är säkert förnuftiga och bra. Argumenten borde också ha bäring, när det gäller synen på uppfostran av barn.

Andra bloggar om: , , ,