Villolära

Ser i Dagen att Sverigedemokraterna presenterat sitt valmanifest för Kyrkovalet den 20 september. Enligt artikeln hävdar SD att: Kärnan i manifestet är att ”slå vakt” om kyrkans traditioner och lära.

Det skulle vara mycket intressant om SD någongång ansträngdes sig att dokumentera på vad de baserar sina svepande formuleringar. Under 30-, och 40-talet fanns det präster och kyrkligt aktiva som stödde antisemitism och rasförföljelser, men sådana strömningar skapade varken traditioner eller lära. Om SD avser att ”slå vakt” om traditioner och lära, är det väl inte orimligt att begära, att de beskriver var de hittar stöd, i Kyrkans lära och tradition, för t ex främlingsfientlighet och assimileringskrav. Skall invandrare tvångskristnas enligt Sverigedemokraterna eller tvångsanslutas till Svenska Kyrkan om de redan är kristna när de kommer till Sverige?

Jag uppmanar SD att studera vad Bibeln säger om invandrare. Ett citat av många ur femte Moseboken: ”Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land.” Det är bara att konstatera. SD står för en villolära, som skulle hota SvK:s identitet som en kristen kyrka, om den skulle få genomslag i valet.

Jag vill rekommendera alla, att ta del av vad Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hävdar inför Kyrkovalet i september. Vi säger i motsats till Sverigedemokraterna, att vi vill: ”söka samarbete och dialog med andra kristna samfund och andra religioner.”

Den inställningen svarar, enligt mitt sätt att se, för en kristen inställning till allt vad Kyrkan lär och bidrar till fred och harmoni i samhället.

 

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

 

 

Annonser

11 Responses to Villolära

  1. HH skriver:

    Du uppmanar SD att studera vad Bibeln säger om invandrare. Gott så. Jag instämmer till fullo.

    Dessutom uppmanar jag ÖKA att studera vad Bibeln säger om utlevd homosexualitet. Ska man ha Bibeln till rättesnöre i en fråga, blir det väldigt inkonsekvent att i en annan fråga hävda motsatsen till Bibelns budskap.

    Det håller inte att hänvisa till kärleksbudet som det allt överordnade. Gör man det, har man samtidigt tagit sig själv rätten att avgöra vad som är kärleksfullt. Och det är inte alls säkert att det stämmer överens med Guds definition av kärlek. SD kan i så fall hävda att deras syn på invandring motiveras av kärleksbudet. Vem kan säga emot när Bibeln inte längre är någon auktoritet? Vem avgör vad som är kärleksfullt? Majoriteten av Svenska kyrkans (till största delen teologiskt oskolade) medlemmar?

    För min del tror jag att du själv gav svaret: Studera vad Bibeln säger.

  2. Maja skriver:

    Och om man gör det, HH, och kommer fram till att Bibeln stödjer äktenskap mellan människor av samma kön, vad gör du då?

  3. HH skriver:

    Låter bli att rösta på ÖKA, så klart. Jag kan ju inte lägga min röst på någon som ”står för en villolära, som skulle hota SvK:s identitet som en kristen kyrka”, som bloggaren så träffsäkert uttrycker saken.

    Vad gör du själv om SD genom sin tolkning av Bibeln kommer fram till att vi i första hand bör värna om vår egen befolkning? Allt i kärlekens namn, naturligtvis…

  4. LeoH skriver:

    Så är det HH. Var och en får stå för sina tolkningar. Vi kan bara så gott det går försöka förklara hur vi kommit fram till våra ståndpunkter.

    SD har ingenstans i sina skrifter en försökt visa hur de kommit fram till sin ståndpunkt att deras främlingsfientlighet skulle baseras på kyrkans tradition och lära.

  5. HH skriver:

    Nej, det är riktigt. SD och de flesta andra politiska partier försöker påtvinga kyrkan sin egen ideologi, utan hänsyn till Bibel och bekännelse. Därför är det ganska lätt att avfärda dem som villoläror som inte har i kyrkans högsta beslutande organ att göra. Jag tror att vi är överens på den punkten.

    De nomineringsgrupper som bygger sitt program på biblisk och teologisk grund kan man däremot förvänta sig lite mer av. Att de studerar vad Bibeln säger, till exempel. Vissa bibelord är så tydliga att man måste blunda riktigt hårt för att de inte ska synas.

    Kanske ska jag för säkerhets skull säga att jag inte förespråkar slaveri. Man brukar ju – lustigt nog – ofta få den frågan när man klargör att man tar Bibelns ord på allvar. Den som kan lite teologi, eller för den delen lite elementär kristendom, vet att vi lever i det nya förbundets (testamentets) tid, medan bibelorden om slaveri hör det gamla förbundet till. Det är annorlunda med orden om homosexualitet. För att avfärda dem måste man avfärda kyrkliga auktoriteter som Jesus, Johannes och Paulus. Påstår man att dessa är villolärare, faller det mesta av kristendomen i spillror.

    Och det är just detta som Svenska kyrkan står i begrepp att göra. Det ska bli intressant att se hur stor den inomkyrkliga splittringen blir efter ett sådant beslut. En sak är i alla fall säker – det blir en betydligt djupare spricka än vad som varit fallet i ämbetsfrågan. Förmodligen kommer många bekännande kristna att lämna kyrkan. Möjligen kommer kyrkan rentav att delas i två. Den som lever får se. Och den som medverkar till beslutet (utan att ha tagit lärdom av hur hanteringen av ämbetsfrågan har skadat vår kyrka) får leva med ansvaret för splittringen.

  6. LeoH skriver:

    Jag har en Bibel som heter ”the poverty and justice bible” Det som skiljer den Bibeln från andra, är att alla ställen i Bibeln som talar om hur Gud ser på fattigdom och rättvisa är rödmarkerade. Det blir över 2000 sådana markeringar i Bibeln. Jag anser, att det är en oomrunkerlig sanning att förtryck, orättvisor, rikedomssamlande är mot skapelseordningen. Ändå var det många kristna kyrkor bl. a den svenska som ansåg det nästintill hädiskt när arbetarrörelsen på sin tid krävde rättvisa och demokrati. Det ansågs som ett uppror mot en överhet, vilken var tillsatt av Gud.Det här är för mig elementär kristendom.

    Jag kan inte se att ämbetsfrågan splittrat Kyrkan. Att en högljudd minoritet (främst präster) hojtat att de är oeniga med beslutet innebär ju inte att kyrkan är eller varit splittrad. Idag finns det ingen nomineringsgrupp som vill riva upp beslutet.

    Jag anser det inte speciellt kristet att koncentrera en Kyrkas identitet på enbart två frågor. Kvinnliga präster och homosexualitet. Den kristna identiteten är så mycket större och mer komplicerad än så. Så länge världen ser ut som den gör med fattigdom, svält, brist på rent vatten, diktatur och mänsklig förnedring och kristenheten inte samfällt reser sig och säger – detta är synd och mot skapelseordningen.Så länge detta får fortgå lever kyrkorna i synd.

    Jag tror inte att de kyrkor har något försteg inför Gud, hur stolt de än hävdar, att de minsann inte godkände kvinnliga präster eller samkönade äktenskap.

    Inom den tidiga arbetarrörelsen användes ofta en dikt:
    ”När Adam plöjde och Eva spann/vem var väl då en herreman?

  7. HH skriver:

    Ska jag tolka dig som att ”din” kristendom består i att försöka uppnå rättvisa i världen? I så fall finns det större anledning än jag trodde att uppmana dig att studera Bibeln (och då gärna en neutral upplaga som inte koncentrerar kristendomens identitet till en enda fråga). Självklart ska kyrkan och vi kristna stå upp för de svaga i samhället och i världen. Det är en naturlig följd av att följa Jesu exempel och undervisning. Men det går alldeles utmärkt att värna om de svaga utan vare sig kyrka eller religion. Det är ideologi, inte kristendom. Kristendom är djupast sett något annat och mycket större. Jag hoppas att du egentligen vet det.

    När det gäller den stora kyrkosplittring som du vill vara med om att driva igenom, kan jag förstå att det inte är så lätt att förutse den om man inte förstår motpartens argument. Däremot har jag mycket svårt att begripa hur man kan blunda för det faktum att ämbetsreformen orsakade djupa sår i Svenska kyrkan. Det räcker ju att läsa lite av det som skrivits om Svenska kyrkan i medierna under de senaste 50 åren för att inse det. Inte för att man ska tro allt som skrivs – den där ”högljudda minoriteten” (främst kunniga präster med teologiskt välgrundade motiv) är exempelvis inte så högljudd som den framställs – men det som synts i medierna ger ändå en tydlig bild som knappast kan förnekas med mindre än att man gör sig skyldig till någon form av historierevisionism.

    Låt mig avslutningsvis bli lite personlig.

    Jag behöver Gud, jag behöver kyrkan, eftersom jag är en lika otillräcklig individ som alla andra. Jag är inte bättre än någon annan, jag handlar ofta tvärtemot hur Gud i sin oändliga kärlek och omtanke önskar att jag borde leva. Men när jag kommer till kyrkan förväntar jag mig inte att få höra: ”Det gör inget, lev som du vill, någon förlåtelse behöver du inte. Skulle då Gud ha sagt…?” Detta är inte Jesu budskap. Det är inte på det sättet jag blir helad, utan genom att ta emot Guds försoning, förlåtelse, omsorg och kärlek i full medvetenhet om mina egna brister, felsteg och tillkortakommanden.

    Där någonstans har vi kyrkans huvuduppdrag. Om Svenska kyrkan inte längre kan erbjuda detta, återstår för mig inget annat än att hitta en kyrka som fortfarande kan det. Men jag kommer att stanna kvar så länge det finns församlingar i min närhet som håller fast vid detta. Svenska kyrkan är min kyrka, och jag lämnar den inte förrän det är alldeles nödvändigt för min andliga överlevnad.

  8. LeoH skriver:

    Det är märkligt HH, att hela den kristna identiteten baseras på synen på homosexuella och kvinnliga präster. I de frågorna, som berörs några gånger i Bibeln, koncentreras hela meningen med skapelseberättelsen.

    Varje gång det sägs i Bibeln att vi ska värna om t ex änkor och faderlösa, då är det Gud som talar. Inte någon politisk ideologi. Det här är tydligen så viktigt för Gud att han upprepar det gång på gång.

    Av någon, för outgrundlig anledning, anser många kristna att det frågan om rättvisa inte är tillräckligt andligt.

  9. HH skriver:

    Jag vet inte vem som baserar hela den kristna identiteten på synen på homosexuella och kvinnliga präster. Jag känner i alla fall ingen som gör det, och jag har ändå träffat en hel del kristna i mina dar. Inte heller någon som tycker att frågan om rättvisa inte skulle vara tillräckligt andlig. Det låter mer som om detta är ditt sätt att försöka beskriva en inställning du inte förstår (eller inte vill förstå).

    ”Varje gång det sägs i Bibeln att vi ska värna om t ex änkor och faderlösa, då är det Gud som talar.” Visst är det så. Det är Gud som talar i Bibeln. Samma sak gäller varje gång det sägs i Bibeln att homosexuella handlingar är oförenliga med Guds vilja. Det konstiga är att många kristna väljer att bejaka det ena men blunda för det andra. En oerhört inkonsekvent hållning.

    Som framgår av min förra kommentar är vi helt överens om att arbetet för en rättvisare värld överensstämmer med Guds vilja. Jag skulle bli ännu mer besviken på kyrkan om hon övergav denna kristna grundinställning än om hon nu överger den kristna synen på äktenskapet. Ordet ideologi använde jag för att påpeka att det inte krävs någon kristendom för att anse rättvisearbete viktigt och behjärtansvärt. De flesta i vårt land – troende såväl som ateister och allting däremellan – ställer säkert helhjärtat upp på detta. Och vi ska självklart vara tacksamma över att så många på det området engagerar sig i sina medmänniskor på ett sätt som dessutom ligger helt i linje med Skaparens intentioner med sin skapelse. Men om detta är det enda kyrkan ska fokusera på – vad gör henne då till kyrka? Är Röda korset också en kyrka? Sida? BRIS? Nej, självklart inte. Kyrkan är kyrka eftersom hon tror och förkunnar att Kristus gett sitt liv för att den som tror på honom ska få evigt liv. Där ligger kyrkans identitet. Inte i rättvisefrågor. Inte i frågor om äktenskap eller kvinnliga präster.

    Därmed inte sagt att dessa frågor är oviktiga. En kyrka måste naturligtvis alltid sträva efter att söka Guds vilja i olika typer av frågor. Den ökade splittring jag förväntar mig har att göra med att väldigt många troende (däribland en stor del av våra teologiskt kunniga präster) anser att kyrkan nu brister i detta avseende och väljer att bortse från tydliga ord från Gud för att tillmötesgå en sekulär opinion. (Att det är detta som nu sker blir väldigt tydligt när man läser reservationerna från Läronämndens senaste möte.) Många med mig har svårt att känna sig hemma i en kyrka som sätter världsliga opinionsvindar framför Guds kärleksfulla vilja med sin värld. Jag förstår att du är av en annan uppfattning, men jag försöker förklara varför det som nu sker i kyrkan är så allvarligt för hennes framtid. (Jag vet förstås inte om jag lyckas den här gången heller.)

  10. Maja skriver:

    Men HH, jag tror inte du förstod min invändning eller så förstod inte jag ditt svar. Jag menar att om man läser i sin bibel och gör den teologiska tolkningen att Gud välsignar homosexuell kärlek, vad kan du säga mot det? Jag menar att det är ett bibeltroget förhållningssätt att låta kärleken mellan människor vara välsignad oavsett kön. Dessutom menar jag att äktenskap överhuvudtaget inte krävs, inte räknas högre än annan kärlek eller att det ens förordas. Och detta är ett bibeltroget sätt att förhålla sig till äktenskapet.

  11. HH skriver:

    Jag förstod din fråga som att du undrade vad jag skulle göra om ÖKA studerade Bibeln och kom till en annan slutsats än jag. Därav mitt svar. Vi gör ett nytt försök.

    Jag skulle be dig hänvisa till vilka bibelställen du baserar en sådan tolkning på, eftersom du anser den vara bibeltrogen. Själv har jag aldrig läst något i Bibeln som pekar i den riktningen.

    Du är självklart fri att göra dina egna tolkningar, men jag har personligen mycket svårt att se hur de kan vara riktiga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: