Att rösta är att ta ett aktivt ansvar!

I går läste jag en braskande rubrik i Dagen: Präst uppmanar passiva medlemmar att inte rösta i kyrkovalet. Prästen heter Gustaf Björck och är verksam i Växjö stift. Självfallet gick jag vidare och slog upp artikeln. Får erkänna att jag blev något besviken. Artikeln citerar vad Gustaf Björck, enligt SR Kalmar sagt: ”Bara medlemmar som engagerar sig i verksamheten mellan valen borde vara med och fatta beslut om hur kyrkan ska styras.” Det låter ju inte alltför upphetsande. Ståndpunkten går att diskutera.

Under tiden jag läser den korta artikeln upptäcker jag, att Dagen har en länk till SR Kalmar och nyfiken som jag är, följer jag länken och nu blir det intressant! I radioinslaget får vi en förklaring till vilket engagemang som enligt Björck ger den tillhöriga den moraliska rätten att rösta i kyrkovalet. Enligt Björck är det orimligt många som i dag röstar, drygt var tionde medlem. Vad jag förstår, anser Björck, att det rimliga antalet är de 1 till 2 av hundra som besöker kyrkan en gång i månaden. Snabbt förflyttar jag mig i tankarna till Bjuråker-Norrbo församling och ser framför mig vilka Gustaf Björck skulle uppmana att stanna hemma på valdagen.

De första Björck skulle uppmana att inte rösta skulle vara ledamöterna i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Människor som, med stort allvar, engagemang och framförallt med stor kunskap, tar ansvar för församlingens ekonomi och verksamhet. I samma veva skulle Björck också passa på att säga till ledamöterna, i utskott och arbetsgrupper, att deras engagemang för kyrkans fastigheter, kyrkogårdarna, kyrkans internationella verksamhet, är av noll och intet värde. Bäst att stanna hemma på valdagen.

Stanna hemma bör väl också många av de entusiaster som håller våra gamla pilgrimsleder öppna, många av dem som välkomnar turister som besöker våra öppna sommarkyrkor. Det samma torde gälla aktiva i syföreningar, kyrkokören, måndagsmarior, studiecirkeldeltagare och många andra som på skilda sätt bidrar med glädje, personligt engagemang till att göra Bjuråker-Norrbo till en levande församling.

Nu när Björck lyckats få merparten av församlingens aktiva och engagerade medlemmar att avstå från att rösta, (Vi får väl hoppas de är så storsinta, att de inte begär utträde ur församlingen) så återstår den mycket arbetsamma processen, att vi den gudstjänstfirande delen av församlingen, skall axla alla de uppdrag som nu plötsligt blivit vakanta. Det finns nomineringsgrupper som förordar att de förtroendevalda i församlingarna skall rekryteras ur den gudstjänstfirande delen av församlingen. En sådan inställning, om den fick genomslag, skulle hota Bjuråker-Norrbo församlings hela existens.

Den nomineringsgrupp, Öppen Kyrka – en kyrka för alla (ÖKA), för vilken jag kandiderar till stiftsfullmäktige i Uppsala stift och Kyrkomötet har en helt annan inställning. Vi skriver i vårt program:

ÖPPEN KYRKA är en nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan för dem som vill ställa sitt engagemang och sin kompetens till förfogande i Svenska kyrkans arbete på riks-, stifts- och församlingsnivå, utan styrning från de allmänpolitiska partierna.

ÖKA välkomnar alla som vill engagera sig för Kyrkan. Engagemanget sker på den enskildes villkor och vi värderar inte den ena aktiviteten före den andra. Tro eller tvivla, det är viljan och engagemanget som räknas och värdesätts.

Självfallet bör så många som möjligt, helst alla, rösta i Kyrkovalet 2009 den 20 september.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,

Annonser

8 Responses to Att rösta är att ta ett aktivt ansvar!

  1. Maja skriver:

    Det är vansinnigt korkat att uppmana folk att inte rösta. Den där Björck har ju uppenbarligen väldigt grund förståelse av hur människor fungerar – trist att han ska vara präst men jag måste säga att jag blir inte förvånad. Det finns ju miljoner anledningar att vara med i Svenska kyrkan och att inte gå dit och att ändå vilja rösta. Just för att man inte vill gå dit kanske man vill rösta för en förändring, till exempel.

    Som att bara barn som får höga betyg i skolan ska få vara med i elevrådet. Sinnessjukt.

    Det allra allvarligaste är att så många offentliga, högt uppsatta personer som den där prästen och Elisabet Sandlund inte förstår skillnaden mellan en folkkyrka och deras egen teologi som bygger på bekännelse av Kristus. Oavsett vad jag har för förhållande till Kristus så har jag, om jag vill, en fullvärdig medlem av Svenska kyrkan, och det har att göra med vår tro att Gud väljer MIG, inte tvärtom. Därför barndopet, därför fullt medlemsskap som inte baseras på bekännelse. Kyrkan har en bekännelse men jag behöver inte ha det. Det måste finnas en kyrka för människor som inte vet/vill/tror att Gud håller sin hand över dem. Det är idioter som inte inser det, som inte inser styrkan i att det finns olika kyrkor utan vill göra alla till samma som passar just dem.

    Basta!

  2. LeoH skriver:

    Du har rätt så rätt, Maja. Kyrkan har en bekännelse. Jag behöver inte inte till alla delar annama den. Jag reagerar när jag hör i Gudstjänsten att prästen eller någon annan säger: ”Låt oss stå upp och bekänna vår kristna tro.” Då vet jag att många står där och känner sig som hycklare, när de inte till alla delar kan tro på trosbekännelse. Jag brukar alltid i den situationen säga: ”Låt oss stå upp och gemensamt förena oss i vår kyrkas bekännelse.”

  3. Maja skriver:

    Jag vaknade i morse och tänkte på humorn/tragedin i att diverse trångkyrkliga exemplar säger sig vilja befria Svenska kyrkan från medlemmar som aldrig går i gudstjänst, och sedan uppmuntrar frikyrkliga som aldrig går dit att taktikrösta i kyrkovalet.

    Ta till exempel Jonathan ”Livets Ord” Ekman, som själv ställer upp i kyrkovalet för en kyrka som han inte går till, för att ”minska politiseringen” i kyrkan.

    Eller signaturen Nineve som oförtröttligt på bloggar uppmanar frikyrkliga att rösta i kyrkovalet för att få en kyrka där de som går dit varje söndag ska bestämma.

    Så öppen och tillåtande är alltså Svenska kyrkan att man får ställa upp även med ett så motsägelsefullt budskap. Och inte är det IQ-test för att få göra det heller.

  4. LeoH skriver:

    Maja,den vinklingen hade inte slagit mig.

  5. David Castor skriver:

    Det är när åsikter som de ovan framförda blir vägledande för kyrkan som kyrkan riskerar att upphöra att vara kyrka för att i stället bli en (i och för sig trivsam) allmänsocial hembygdsrörelse.

    Maja skrev: ”Det allra allvarligaste är att så många offentliga, högt uppsatta personer som den där prästen och Elisabet Sandlund inte förstår skillnaden mellan en folkkyrka och deras egen teologi som bygger på bekännelse av Kristus.”

    Om folkkyrkotanken bygger på något annat än en teologi som omfattar individens bekännelse av Kristus som Herre så är det tveksamt att alls kalla den kristen. Det är inte Björcks eller Sandlunds ”egen teologi” – det rör sig om grundläggande biblisk undervisning.

  6. LeoH skriver:

    Om det krävs en aktiv individuell bekännelse för att kunna kallas kyrka, då har Svenska Kyrkan aldrig varit en kristen kyrka. Oavsett kyrkoplikt, katekesförhör etc.

    Dopet är den enda grunden för tillhörighet. Den finns inga ytterligare krav. Alla döpta är likvärdiga i kyrkan. Jag har ingen rätt att ifrågasätta någons annans tro. Inte heller ifrågasätta någon annans tvivel. När någon tvivlar befinner sig han/hon på helig mark.

    Inte heller har jag rätt att väga någons tro och säga: din är för liten. (Min är mindre än ett senapsfrö, för upplysnings skull).

    Det är fullständigt otillständigt när en präst som Gustaf Björck vågar sig på gradering av männsikors tro och engagemang i kyrkan, så till den milda grad att han vågar sig på att säga till stor andel av Kyrkans tillhöriga – ni är inte tillräckligt kristna. Än värre blir det när han också hävdar att det bara är de som besöker en kyrka minst en gång i månaden som skall räknas.

    Trots att Björck är präst i SvK, så har han inte förstått Kyrkans lära och tradition.

  7. David Castor skriver:

    Det är stor skillnad mellan att stå för en teologi som bygger på en bekännelse (vilket varje kristen kyrka bör göra) och att tro att man som människa skall kunna avgöra vem som i sitt hjärta bär på denna bekännelse (något som kyrkan naturligtvis inte skall syssla med). Jag hör inget i Björcks resonemang som tyder på att han anser sig kunna bedöma människors tro. Däremot hör jag en uppmaning till människor att själva, utifrån hur de tror, välja i vilken utsträckning de skall vara med och påverka de troendes gemenskap.

  8. LeoH skriver:

    Björck anser att de drygt 12 % som röstade vid förra valet var alldeles för många. Det rimliga enligt Björck, om jag får tro radioprogrammet, är 1 – 2 av hundra som besöker en kyrka/mån.
    Vad jag förstår innebär det att Björck anser, att det är ca 10%-enheter icketroende som påverkar de kyrksamma troendes gemenskap.
    Efter att Björck åksådliggjorde sin uppfattning med siffror, blev diskussionen konkret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: