Det här blir underkänt Tobias Billgren!

Vi har en ”Historisk Sanningsmyndighet” i Sverige, som har till uppgift att visa svenska folket vikten att lära av historien. Myndigheten är i laga ordning beslutad av riksdagen och borde väga tungt, när regeringsledamöter uttalar sig.

Jag undrar vad har migrationsministern Tobias Billgren tagit till sig av ”Historiska sanningsmyndighetens” uppmaning, att lära sig av historien, när man kan höra och läsa följande uttalanden (dokumenterade här):

 ”Jag kan ju bara säga att från regeringens håll så tycker vi naturligtvis inte att det är bra att människor struntar i de fattade besluten som myndigheterna har kommit fram till. När man har fått avslag på sin asylansökan så ska man åka hem.”

Det låter sig sägas, men om den asylsökande inte har något hem att återvända till? Vad hjälper det då, att myndigheten beslutat i frågan? Beslutet innebär ju inte att orsaken till rädslan försvinner. Sen kan Tobias Billgren tycka att den asylsökande ”struntar” lite så där obstinat i myndighetens beslut.

”Det blir inga tillfälliga lagar, det blir inga amnestier. Vi ska ha ett system där människor respekterar domstolsbeslut och där vi tar ett ansvar för hela systemet. Att komma på nytt med något som fungerade så dåligt som den tillfälliga lagen gjorde, är inte seriöst, det är oansvarigt, säger migrationsminister Tobias Billström.”

Här får alla som inte frivilligt återvänder hem höra att de inte respekterar domstolsbeslut. Det kommer regeringen inte att tolerera! Jag kan riktigt se och höra hur Tobias Billgren spänner bröstmusklerna och visar beslutskraft, men förändras verkligheten av brösttoner och domstolsutslag? Påminner inte Billgren uttalanden lite om det hans företrädare Barbro Holmbergs uttalanden om humanitär katastrof, när amnesti kom på tal.

Den som önskar fördjupning kan följa Nuri Kino här och här. Det ger en förklaring till varför människor på flykt ”struntar i fattade beslut”

Andra bloggar om: Tobias Billgren, Gömda flyktingar, Migrationsmyndigheten, Barbro Holmberg, Nuri Kino

Den här kortfilmen gillar jag!

Jag har hämtat filmen hos Birger Schlaug. Filmen är en träffande satir av konsumtionssamhällets inneboende logik.

Det är bara att inse. Det finns tokkristna!

Läser i Dagen att det i USA, var annars, finns en baptistförsamling, Amazing Grace Baptist Church under ledning av Marc Grizzard, som underkänner alla bibelöversättningar förutom King James version från 1611. För att riktigt markera sin avsky för alla andra översättningar avser församlingen, att vid en grillfest bränna alla andra översättningar. När de nu ändå håller på att bränna Biblar passar de också på att elda upp några andra böcker också.

Enligt en källa skall böcker av följande författare brännas på bål: “We will also be burning Satan’s popular books written by heretics like Billy Graham, Rick Warren, Bill Hybels, John McArthur, James Dobson, Charles Swindoll, John Piper, Chuck Colson, Tony Evans, Oral Roberts, Jimmy Swagart, Mark Driskol, Franklin Graham, Bill Bright, Tim Lahaye, Paula White, T.D. Jakes, Benny Hinn, Joyce Myers, Brian McLaren, Robert Schuller, Mother Teresa, The Pope, Rob Bell, Erwin McManus, Donald Miller, Shane Claiborne, Brennan Manning (and) William Young.”

Nu är det bara att vänta på beska kommentarer från medlemmar i förbundet Humanisterna och andra ateister, att jag inte har förstått den sanna kristendomen. Ateister av olika schatteringar har ju den senaste tiden, till många fundamentalisters och traditionalisters stora glädje, tagit på sig den tunga bördan, att tala om för oss ”liberala kristna” vad kristen tro egentligen är. Amazing Grace Baptist Church torde uppfylla alla kriterier för att erhålla beskydd från Humanisterna.

Andra bloggar om: USA, Amazing Grace Baptist Church, Marc Grizzard, Bokbränning, Humanisterna, Ateister,

Ett klockrent byråkratsvar!

Läs en mycket intressant artikel i SvD om rullstolsburne Peter Cederholm och hans intressanta upplevelser av en resa Stockholm – Uppsala tur och retur.

Artikeln avslutas med:

”Enligt SJ:s pressjour beror händelsen på att så kallad ledsagning inte beställts.

– Det måste man göra när man har rullstol för att få hjälp med ombord- och avstigningen. När man försökt lösa det här i Uppsala så fanns inte personal på plats eftersom det var sent på kvällen och ledsagningen inte var beställd, säger Elina Yli-Torvi på SJ:s pressjour till SvD.se.

Men enligt Peter Cederholm uppgav han ju vid bokningen att han var rullstolsburen.

– Ja, men man måste själv beställa ledsagningen via vårt call center.”

Vill man inte hjälpa, då hjälper man inte, så enkelt är det SJ! Det var inte Peter Cederholm som gjorde fel. Det är SJ:s rutiner som är vidriga.

Andra bloggar om SJ, Stockholm, Uppsala, Funktionshinder, Byråkrati

Överklassens välgörenhet är ingen framkomlig väg.

Ofta, mycket ofta, förundras jag över överklassens och makthavarnas arrogans. De verkar fullständigt strunta i hur deras handlingar kommer att tolkas av omvärlden.

Att visa upp maktens goda vilja genom att flyga in ett antal skolbarn från Ghana till en swimmingpool i Rom, för att maktens fruar skall kunna visa sin godhet och mata barn ur stora grytor och världspressen är där och förevigar. Jag undrar. Greps de inte av en känsla av förljugenhet i situationen? Kände de sig inte utnyttjade och förnedrade? Ingen skall inbilla mig att de kände att de gjorde en god och vällovlig insats.

För mig innebar bilden en förnyad bekräftelse på att de fattiga och förtryckta i världen aldrig kan förvänta sig varaktiga förbättringar och rättvisa vare sig från makten eller överklassen. Det är enbart den egna organiseringen och styrkan som kan tvinga fram förändringar. Överklassens jippon är enbart förnedrande jippon både för dem som drabbas av dem och de som av skilda anledningar blir delaktiga i aktiviteterna.

Jag kan höra hur överheten ynkligt suckar, som den alltid har gjort när underklassen organiserar sig och kräver sin rätt. ”Varför detta hat?”

Jag avslutar med ett citat ur Röda Rummet av Strindberg. Jag har gjort det förr och lär få göra det igen. Överklassens förnedrande välgörenhet är, oavsett skatteavdrag eller inte, seglivad och förändrar sig aldrig.

”Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt, sade snickaren. Och det kommer en dag då det blir än värre, men då, då kommer vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen från Tyskabergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära våra sängar, begära? Nej ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag fått, och ni ska äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi…”

Som sagt, varför detta hat?

Händelsen beskrivs också i Dagen.

Andra intressanta bloggar om: FN, G8, Rom, Ghana, Förnedring,

Ingen anledning till irritation

Ser, när jag surfar runt och läser kommentarer och synpunkter på Kyrkomötets beslut kring vigsel av samkönade par och bibehållandet av vigselrätten, att många delegater är irriterade över att de mailbombats före beslutet. Jag förstår inte den irritationen.

Jag har själv deltagit vid några tillfällen i mailbombningskampanjer. Det kan ha gällt FRA-lagen, skumma politiska ledare runt om i världen, som på skilda sätt kränker demokrati och mänskliga rättigheter eller protester mot dödsdomar. I de flesta fall har jag i och för sig inte upplevt några positiva resultat, men liknande negativa utfall har jag också fått uppleva när jag protesterat på annat sätt. Trots de negativa erfarenheterna, kommer jag med all säkerhet att i framtiden inte avstå från att delta i skilda slag av mailbombningskampanjer. Till den verkan det hava kan. Förhoppningsvis blir mottagaren åtminstone irriterad.

En protestmetod som jag godkänner för mig själv måste jag givetvis godkänna för andra att använda. Det är klart att även jag, om jag vore ledamot av Kyrkomötet, skulle upplevt det lite märkligt att 800 mail hamnat i min brevlåda, med uppmaningen att följa Jesus och inte riksdagen. Men om det nu är så, att grupper och enskilda inom och utanför Kyrkan anser, att det enda som konstituerar en kristen kyrka, är hur vi ser på de homosexuellas samliv, då är det väl i sig inte anmärkningsvärt att de protesterar.

Om styrkeförhållandena varit annorlunda på Kyrkomötet än de nu var, är det inte helt otänkbart, att jag personligen uppmanat till en mailbombning av ledamöterna före beslutet.

Läs mer i Dagen,

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Mailbombning, Vigning av samkönade par, Kyrkomötet,

Äntligen är vi framme!

Då är omröstningen klar på Kyrkomötet. Svenska Kyrkan har beslutat att godkänna samkönade äktenskap. För oss som väntat på beslutet länge är glädjen stor. Glädjen blir inte mindre av att röstsiffrorna var mycket klara för den nya inriktningen. Jag känner stor tacksamhet mot den Heliga Anden som väglett Kyrkomötets delegater.

Att Kyrkomötet också beslutade, att SvK  önskar behålla vigselrätten, gör inte glädjen mindre.

Två mindre sidosynpunkter: Jag har nu följt Kyrkomötets förhandlingar på webben och jag måste säga att mina kamrater i Öppen Kyrka har glatt mig med fina och hedrande framträdanden i talarstolen. Jag är säkert lite skadad av mina många år inom föreningslivet, att jag också blivit imponerad av Gunnar Sibbmarks sätt leda omröstningarna.

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Kyrkomötet, Äktenskap för samkönade par, Öppen Kyrka(ÖKA), Gunnar Sibbmark

Cindy Sheehan har gjort mer för freden än Obama!

Här och var i bloggosfären har jag den senaste tiden mött frågan: Vem har gjort mer för freden det senaste året än Obama? Varje gång jag läst frågan har jag fått mängder av mer lämpliga kandidater till fredspriset i tankarna, än Obama.

Nu har jag som enväldig och enda ledamot i Bjuråkers fredspriskommitté beslutat att tilldela Cindy Sheehan Bjuråkers fredspris 2009.

Prismotivering

Cindy Sheehan har modigt, buren av helig vrede, bidragit till att för det amerikanska folket avslöja krigets vanvett och maktens lögnaktiga motiveringar till angreppskrigen mot folken i Afghanistan och Irak.

Storleken på prissumman avgörs av hur mycket pengar det finns kvar på mitt konto, när oktober månads räkningar är betalda. Prissumman sätts, i Cindy Sheehans namn, in på postgirot för Svenska Kyrkans internationella arbete.

Förhoppningsvis har Bjuråkers fredspriskommitté fått fler ledamöter och en fastare struktur, när priset delas ut för andra gången 2010.

En mer fyllig presentation av pristagaren hittar ni här.

Andra bloggar om: Cindy Sheehan, Irak, Afghanistan, USA, President Obama, Bjuråker, Bjuråkers fredspris, Svenska Kyrkan, Svenska Kyrkans internationella arbete

Det finns anledning att glädja sig!

Det här blir ett kort inlägg. Artikeln jag länkar till är ju tillräckligt tydlig. Kan bara säga att jag är oerhört glad i dag. Heder åt Norrmalmskyrkan!

Förhoppningsvis får jag vara lika glad när Kyrkomötet tar sitt beslut!

Andra bloggar om: Norrmalmskyrkan, Baptister, Svenska Kyrkan, Kyrkomötet

Några, kanske lite väl illvilliga, funderingar om nyhetsvärdering.

Medierna är fulla av informationer kring Bodströms gigantiska arbetsförmåga. Jag kan inte avgöra om Bodström bör klandras för att han tidsmässigt missköter sitt uppdrag. För att vara riktigt ärlig – det har jag ingen kunskap om. Däremot anser jag, att Bodström mycket väl kan kritiseras för en hel del politiska missgrepp. Det är märkligt att frånvaron från omröstningar tydligen är moraliskt mer intressant för medierna att gräva i, än att t ex tvinga fram fakta om Bodströms roll i utvisningen av två egyptier. Där har Kalla Fakta inte grävt fram någonting, utan det är tydligen fullt accepterat, att Anna Lind körde över både Göran Persson och Thomas Bodström. Tro´t den som vill!

När jag läst alla de moraliserande artiklarna i tidningarna, har det slagit mig hur lindrigt socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg klarat sig. Det är sist och slutligen han som godkänner frånvaron från omröstningar. Om Bodström fått lov av S-gruppen att vara frånvarande, då har någon ledamot från det borgerliga blocket fått avstå att delta i omröstningar. Nu får kanske de också ståta med frånvaro från omröstningar i artiklar i lokalpressen, trots att de kanske varit närvarande i riksdagshuset.

Det är också anmärkningsvärt att pressen så där rakt av anammat påståendet, att riksdagsarbetet är ett heltidsarbete. Det finns inget som tyder på att en riksdagsman, hur flitig han/hon än är, kan eller skall fylla sin dag med riksdagsarbete. Alla de riksdagsmän jag på olika sätt lärt känna genom åren, har mängder av uppdrag vid sidan av sitt riksdagsarbete. Många sitter i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Är entusiastiska förtroendevalda i idrottsföreningar och givetvis också på olika nivåer inom respektive parti. Ja, det är ingen hejd på uppdrag och engagemang bland våra riksdagsledamöter! I de allra flesta fall ska de också hedras för att de orkar.

Jag är övertygad om att det just nu sitter en hel del riksdagsmän runt om i landet och är lite oroliga över vad tidningarna hemmavid ska hitta i sina granskningar. Har redan sett i lokaltidningar, att de kontrollerat ”sina” riksdagsledamöters närvaro vid omröstningar. Snart kommer artiklar som kartlägger de förtroendevaldas alla sidouppdrag. Nu räcker det inte för riksdagsledamöterna att flitigt skriva motioner, kunna redovisa interpellationer, enkla frågor och mängder av debattinlägg. Nu ska de också redovisa hur få sidouppdrag de har. Samtidigt ska de också visa, att de minsann inte tappat kontakten med verkligheten och sin bakgrund!

Tredje statsmakten framstår alltmer patetisk!

Andra bloggar om: Thomas Bodström, Sven-Erik Österberg, Socialdemokraterna, Riksdagen, Anna Lind, Göran Persson