Desillusionerade ombudsmän finns det gott om.

Den desillusionerade ombudsmannen som fattade ett beslut….och for.

En bil kör genom natten, en stjärna lyser klar.
Mannen bakom ratten, ingen brådska har.
Fast klockan går mot midnatt, och han ska jobba nästa dag,
styr han lungt och säker på en vårväg, redan bar.
 På en parkeringsplats i skogen, bland sjöar, berg och dal,
 stannar han och tänker, att världen blivit skral,
 för förr så fanns dom orden, lojalitet, solidaritet,
 vart dom tagit vägen, finns det ingen nu som vet!

Så kliver han ur bilen, plockar fram en cigarett.
Med gamla vana stilen tänder han den lätt.
Han tittar upp på stjärnan däruppe i det mörka blå
och ropar ut mot rymden:-Tala om vart jag ska gå!
 Han tänker på det mötet han varit på i kväll,
 det mesta rörde pengar och det var ett fasligt gnäll,
 och ingen nämnde orden lojalitet, solidaritet
 vart dom tagit vägen, finns det ingen nu som vet!

Han fimpar cigaretten, slår vid vägkanten en drill,
sätter sig i bilen och undrar vad han vill.
Han tänker på de drömmar han hade haft när han var ung,
och läste lilla röda, den där boken av tse Thung.
 Men Mao, Marx och Lenin vilar trygga där dom är.
 -Men jag då, viskar mannen för sig själv, – jag är ju här,
 jag saknar så dom orden lojalitet, solidaritet,
 vart dom tagit vägen, finns det ingen nu som vet!

Och mannen bakom ratten, han fattar ett beslut,
i skogen, mitt i natten, att han ska ge sig ut
och söka rätt på känslan den som fanns i det han drömt,
som bleknat har med åren och som nästan han har glömt.
 Se stjärnan i det höga, hon tindrar extra klart,
 när han tar på sig bältet och gör sig klar för start,
 att ge sig ut att söka lojalitet, solidaritet
 för vart dom tagit vägen finns det ingen nu som vet.

En bil kör genom natten, en stjärna lyser klar.
Mannen bakom ratten nu mera bråttom har.
Det är redan efter midnatt, snart den nya dagen gryr,
men han har ro i själen när han bilen framåt styr.
 Han lämnat har sin vardag med möten och med tjat
 för han ska leta drömmen som gör slut på gnat och hat.
 Och han ska åter finna lojalitet, solidaritet,
 men vart han tagit vägen bara klara stjärnan vet!

Visan är skriven av min goda vän Ingrid Persson i Ytterhogdal. Visan beskriver med Ingrids ord den mentala resan jag berättar om här.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: