Utgå från att Geert Wilders menar vad han säger!

28 februari, 2010

I dagens SvD kan vi läsa en kolumn med rubriken ”Holland väntar på Geert Wilders” skriven av Roland Zuiderveld. I artikeln beskriver Zuiderveld att det är fullt möjligt, att Wilders blir Nederländernas nästa premiärminister. Det skulle i så fall innebära att en person som kräver stopp för all muslimsk invandring, vill förbjuda Koranen och bötfälla alla som bär den muslimska slöjan, kan tänkas få det förnämsta politiska uppdraget i landet.

Jag har inte tillräckliga kunskaper, för att vare sig säga bu eller bä om den politiska analysen. Det som ändå verkar vara säkert är, att både kristdemokraterna och liberalerna säger sig vara beredda, att regera tillsammans med Geert Wilders Frihetsparti.

Den sista uppgiften får artikelförfattaren att börja spekulera:

” …och efter förra helgens besked om att nyval väntar, har Geert Wilders tonat ner sin islamkritik för att inte göra sig omöjlig som regeringspartner. Frågan för dagen är om hans återkommande angrepp på islam bara har varit en strategi för att locka väljare, eller om Wilders faktiskt skulle försöka göra det straffbart att bära slöja, riva de muslimska friskolorna, stoppa all muslimsk invandring och förbjuda koranen om han fick en ministerpost i nästa regering. Om några månader kanske holländarna får veta svaret på den frågan.”

Jag tror det skulle vara en enorm missbedömning, att börja nära förhoppningar, att Frihetspartiet och Geert Wilders inte skulle mena vad de säger och kräver. Jag vill påminna om en politisk ledare med en lustig mustasch, som skrev en beryktad bok, Min Kamp. Under flera år togs boken inte riktigt på allvar. Det ansågs nästan lite genant att hävda, att författaren verkligen menade vad han skrev.

Vi vet hur det gick. Synagogor och bokrullar brändes. Miljoner judar dödades och med dem även romer, homosexuella och förståndshandikappade. Det kanske är dags att börja förfärdiga stämplar med bokstaven ”M” till de framtida passen och börja gömma exemplar av koranen? Skulle också vilja påminna Kristdemokraterna och Liberalerna i Nederländerna om en viss von Papen, som trodde sig kunna tygla mannen med den lustiga mustaschen. Det gick åt pipsvängen, för att använda ett folkligt uttryck.

Partier som Frihetspartiet och politiker som Geert Wilders samarbetar man inte med. De ska bekämpas!

Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , ,

Annonser

Poverty Olympics – OS för de fattiga

27 februari, 2010

Jag skulle sitta som klistrad vid TV om jag skulle få följa tävlingar i så spännande OS-grenar som, Höjdhopp över existensminimum, Curling för löften om nya lägenheter eller Köpskytte. Det skulle också vara trevligt att i TV få möta Poverty Olympics maskotar, ”vägglusen Itchy” och ”kackerlackan Creepy.” Det är inte första gången och inte lär det vara sista gången, jag har anledning att fundera över varför TV och andra stora medier inte anser det mödan värt att informera om väsentligheter i tillvaron.

Om jag inte råkat läsa artikeln om OS för de fattiga i Kyrkans Tidning (kt),(tyvärr är nätversionen av artikeln mycket kortare än den i papperstidningen), hade jag inte haft en aning om, att de officiella spelen skymde ett väsentligare och viktigare spel. Bakom Poverty Olympics- kampanjen står Carnegie Community Action Project, CCAP och Streams of Justice, en frivilligorganisation som strider för social rättvisa, med rötter i Vancouvers First Baptist Church. Heder åt dessa organisationer!

Vancouvers First Baptist Church har förstått något väsentligt. Vi kristna bör inte be om snö till de officiella spelen. Kallt vinterföre är inget bra underlag för de hemlösas dagliga överlevnadslopp. Vare sig i Vancouver eller i Sverige.

Andra bloggar om: , , ,


Hjälp mig fylla hinken!

24 februari, 2010

http://www.svenskakyrkan.se/vatten/index.html#/insamling/LFOR


Några förströdda tankebagateller

16 februari, 2010

Det händer ibland när jag surfar runt och läser blogginlägg och tidningsartiklar, att helt nya tankar slår mig. Jag har nu under några dagar funderat över ett par mycket intressanta iakttagelser jag gjort under mina år i den kristna gemenskapen.

Det ena är att vi är mycket snabba att döma andra kristna till helvetet. Vi utgår tydligen helt självklart från att vi själva inte kommer att drabbas. Det är också mycket intressant, att det nästan alltid är handlingar av sexuell natur, som får oss att hänvisa andra kristna mot den andra utgången. En mycket märklig omvänd gärningslära. Om jag någorlunda förstått det vi får lära oss i vår evangelisk-lutherska kyrka, så är vi frälsta av nåd om vi bara tror. Nåden kan vi inte göra oss förtjänta av hur vi än anstränger oss, men det omvända lär oss gälla. Guds nåd överger oss inte heller på grund av våra handlingar. Då vore vi alla sålda!

För en tid sedan uppmärksammade vår kyrkoherde i en predikan att hon, apropå den berömda domscenen i Bibeln, inte mött någon som hävdat att de kommer att befinna sig bland fåren. Alla utgår från, att de kommer att stå bland getterna. Jag nickade bekräftande, när jag hörde Lena Funges predikan, men det satte inga djupare spår vid det tillfället. Förrän nu.

För min personliga del stämmer beskrivningarna (förutom att jag aldrig pekar ut den andra utgången för andra kristna och kommer heller aldrig att göra det). Jag är helt övertygad om att nåden omfattar mig fullt ut. Insikten att mitt förhållande till Gud eller rättare sagt Guds förhållande till mig är klappad och klar, innebär att jag inte behöver oroa mig, utan kan ägna mina kraften åt att göra så mycket gott jag kan för min omvärld.

Men jag vågar ändå inte helt utesluta, att jag nog kommer att stå bland getterna och hoppas att nåden även gäller dem!

Just när jag tänkte trycka på ”publicera” slog det mig. Jag har skrivit om det här tidigare. Mycket riktigt, den 5 oktober 2007 skrev jag om bl a domen här.

Andra bloggar om: , , , , , ,


Be för de bortmotade. Inte för snö i Vancouver.

11 februari, 2010

Vi kristna uppmanas att be för att det skall komma rejält med snö i Vancouver. Vinter-OS startar i morgon och snötillgången är tydligen dålig. Det har lett till, att vi inte bara skall be för deltagarna, utan än mer för snö.

Nett Knox, en australisk pastor och sportkaplan som deltar i sitt fjärde OS uppmanar också hon att be för deltagarna. Men i ett pressmeddelande som ekumeniska nyhetsbyrån ENI citerar, skriver hon:”

”Men först och främst, be för väldigt mycket mer snö över Vinter-OS.”

Visst, det är helt klart, vi får vända oss till Gud och be om vad vill. Det är ett löfte vi frimodigt kan lita till. Men ändå, det känns inte helt rätt, att just be om snö till ett OS. Kan det verkligen vara en prioriterad uppgift för kristna, när vi tänker på OS i Vancouver?

Jag förordade i ett antal inlägg att vi borde ha bojkottat Peking-OS. Inte fick jag mängder av entusiastiska ryggdunkningar för den inställningen. Med andra ord, förslaget föll inte i god jord. Däremot genomförde jag en personlig bojkott av Peking-OS.

Jag läste ett mycket tänkvärt inlägg av Jonas Lundström med bloggen ”Stigen-det finns en annan väg”, om den glittriga sidans skitiga baksida. Hemlösa skyfflas undan. Indianernas mark skövlas. Protester och demonstrationer skall motverkas med gigantiska polisinsatser. Läs Jonas inlägg här och följ hans länkar. Låt er inte skrämmas av att en del av länkarna leder er till anarkistiska källor. De etablerade medierna är inte pigga på att skildra skuggsidorna av dessa gigantiska evenemang, som OS utvecklats till.

Det slår mig, att OS kanske borde hamna i samma kategori som pornografi. Vi avstår från att besöka porrklubbar eller titta på porrfilmer. Nå, det får vara hur det vill med den saken, men för min del blir det en andra tittarbojkott på raken av OS.

No Olympics on Stolen Land!

Andra bloggar om: , ,


Är det en ny politisk trend vi ser växa fram?

9 februari, 2010

De som läser min blogg, minns säkert att jag för några dagar sedan var smått upprörd över, att riksdagsmän startat en insamling av sovsäckar till hemlösa. Min ilska och upprördhet består, när jag ser hur välgörenhetstanken tydligen sprider sig bland våra politiskt förtroendevalda.

Läser i Dagen att 52 av 61 ledamöter i Borlänge kommunfullmäktige beslutat att skänka sina mötesarvoden till Ria. De 52 ledamöterna hoppas kunna rädda nykterhetsorganisationens sommarverksamhet bland socialt utslagna och hemlösa personer. Rias föreståndare Birgitta Ekström är glad över gåvan. Fullt förståeligt, 38 000 kronor är ju inte direkt kattskit för en fattig organisation.

Vad är det som orsakat, att Rias sommarverksamhet blivit hotat? Har Ria drabbats av en naturkatastrof, som kräver snabba ekonomiska insatser? I någon mån kan det väl sägas att Ria drabbats av en naturkraft. Kommunens socialnämnd har minskat anslaget till Ria med 50 000 kronor. I socialnämnden är säkert många av kommunfullmäktiges ledamöter representerade. Nämnden sänker Rias bidrag med 50 000 kronor och fullmäktiges ledamöter samlar in 38 000 kronor.

Inte vet jag om ledamöterna förväntar sig jubel och applåder för sin insats, men jag anser, att hela hanteringen är en skam. Mig veterligen utgör 52 ledamöter med råge en kvalificerad majoritet över 61 ledamöter. Varför accepterar den majoriteten att en minoritet beslutat sig för att ekonomiskt hota en socialt viktig verksamhet? Att så uppenbart inte bruka den makt man har, kan bara kallas för grovt maktmissbruk.

Maktmissbruket i Borlänge drabbar, som i riksdagens sovsäcksinsamling, de mest utsatta i samhället. De får lita till maktens, minst sagt osäkra, privata vilja till välgörenhet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Det är alltid trevligt med fördjupade insikter!

4 februari, 2010

Mitt  inlägg ”Offer för stridiga känslor” med anledning av minnesdagen över Förintelsen, ledde inte till några större reaktioner här på wordpress, men på Kyrkpressens bloggportal blev reaktionerna desto livligare. Jag ska inte recensera diskussionen där. Utan konstaterar att det blev som det ofta blir. En del anser att jag har fel i det mesta jag skriver, andra är jag enig med och sen finns det ju alltid de som vill diskutera något helt annat än vad inlägget handlar om. Är någon intresserad, finns diskussionen att läsa här.

När jag följde diskussionen blev resultatet, som det så ofta blir, jag surfade runt. Alltid hittar man något att snappa upp och lägga in på sin kunskapsbank. Nu sökte jag, med anledning av kommentarerna, kanske lite mer målmedvetet, efter Katolska Kyrkans hantering av förintelsen. Hittade en artikel av Jackie Jakubowski, som på ett lättfattligt, men ändå mycket trovärdigt beskriver hur Katolska Kyrkan hanterat frågan om Förintelsen.

Processen tar några år och är inte helt rätlinjig, men ändå. Beslut tas, som ökar vår förståelse. Jag tar några citat ur artikeln.

Så långt går inte påven Johannes Paulus II, även om hans uttalade ambition är att göra teshuva – ett hebreiskt ord som han använt för att beskriva behovet för kyrkan att visa ånger och be om förlåtelse för sitt handlande gentemot judarna. Inför millennieåret 2000 förklarade han att ”det heliga året” – från påsken 1999 till julen 2000 – borde utgöra en period under vilken kristendomens mindre ärofulla historia skulle belysas. Inte minst den spanska inkvisitionens förföljelser och kyrkans tystnad under Förintelsen. Påven deklarerade också att antisemitismen och kristendomens förhållande till det judiska folket måste lyftas fram som ett av de allra viktigaste ämnena för kristen självprövning vid tusenårsskiftet.

Vi minns” är det fjärde betydande ställningstagandet i fråga om katolsk-judisk försoning sedan ”Nostra aetate” antogs av Andra Vatikankonciliet 1965. Det var den första deklarationen om den katolska kyrkans förändrade inställning till det judiska folket. Där beklagades för första gången det hat som genom historien riktats mot det judiska folket och man förkastade anklagelsen om judisk kollektiv skuld till Jesu död. Men intrycket var likväl att det var kyrkan som förlät judarna, inte att kyrkan bad judarna om förlåtelse. Förintelsen nämndes inte med ett ord.

 Nästa steg tog den katolska kyrkan den 12 mars när Johannes Paulus II, inför sitt historiska besök i Israel, höll ett försoningstal i Peterskyrkan i Rom. Å katolikernas vägnar bad påven om ursäkt för begångna synder och brott. Särskilt betonade han kyrkans skuld gentemot det judiska folket: ”Samtidigt som vi ber om förlåtelse utfäster vi oss att visa broderskap med det folk som slöt förbund med Herren.
 
Jag avstår från fler citat, utan rekommenderar Jakubowskis artikel för ordentlig genomläsning. Det jag ville belysa är den djupa och långvariga processen. En process som inte avslutas lättvindigt, utan som fortsätter att gräva och analysera orsak, verkan och vilka slutsatser Kyrkan bör dra. Resultatet blir något gediget, som Katolska Kyrkans egna medlemmar kan ta till sig och som ger oss, som står utanför möjligheter att ta ställning till.
Processen och slutsatserna inger respekt, men också ett stort lugn. Om det skulle finnas krafter inom Katolska Kyrkan som av någon anledning skulle vilja riva upp Katolska Kyrkans inställning till och slutsatser av Förintelsen, då lär de få baxa frågan genom en lika lång och djupgående process. Jag känner mig lugn, det finns inte någon sådan kraft inom Katolska Kyrkan, som skulle mäkta med en sådan uppgift.

Andra bloggar om: , , , , , , ,