Så var det med den etiken!

30 mars, 2010

I natt skrev jag, att jag noterat en artikel i Dagen som kunde berätta att Ikea var ett av de mest etiska företagen i världen. I mitt inlägg berättade jag, att något förstrött noterade uppgiften, men att den blev intressant när jag i Fria Tidningen kunde läsa att Ikea köpt möbler, som tillverkats av politiska fångar i östtyska fängelser. Artikeln i Dagen och artikeln i Fria Tidningen visade på en intressant etisk motsättning.

Samarbetet med Stasi kunde vara ett enstaka misstag, tänkte jag, och något som Ikea i praktiken tagit avstånd från. Jag kan erkänna, att jag inte gick till sängs helt tillfredställd med den förklaringen.I dag fick jag rätt. Förklaringen var enbart en bortförklaring om ens det.

Jag råkade surfa till Dagens Arbete och fick mig till livs hur ett dotterföretag till Ikea, Swedwood, bedriver en fullständig antifacklig personalpolitik. Några citat ur artikeln:

Med amerikansk lag i ryggen förbjuder den svenska ledningen honom att komma närmare anläggningen än ett par hundra meter. Där kan han stå och dela ut sina flygblad. Enda möjligheten att tala med arbetarna är att knacka dörr eller bjuda på middag på stekhuset i största hemlighet.

– Det finns regler och förordningar, svarar Bengt Lundgren på kritiken. Och vi följer de regler och förordningar som finns. Dialogen sköts via de anställda. Jag har ingen som helst dialog med facket. Så fungerar det amerikanska systemet.

Dagens Arbetes journalist fick inte heller titta på Swedwoods amerikanska fabrik. Intervjun med fabrikschefen Bengt Lundgren sker från ett hotellrum i Danville över konferenstelefon, med personalchefen Anders Schönström som övervakare i Ängelholm.
 
Läs hela artikeln i Dagens Arbete. Lyssna till intervjun med Bengt Lundgren. När ni gjort det, lär ni som jag storögt fundera, att om Ikea är ett av världens mest etiska företag. Hur illa ställt är det då i alla andra?
Inte heller känns slavarbetet i Stasifängelser långt borta!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Två, helt motstridiga bilder

29 mars, 2010

För några timmar sedan läste jag i nätupplagan av Dagen, att IKEA för fjärde året i rad blivit utsedd till ett av världens mest etiska företag. Jag noterade lite förstrött artikeln, men innehållet var för knapphändig för att riktigt beröra eller väcka nyfikenhet.

För en stund sedan tog jag min sedvanliga kvällsmacka och bläddrade i dagens nummer av Fria Tidningen och döm om min förvåning, när jag kom till en lång artikel med rubriken, Ikea tjänade pengar i de östtyska fängelserna. 

Med stöd av boken, ”Inte bara Stasi: relationer Sverige – DDR 1949 – 1990” skriven av Birgitta Almgren, beskriver artikeln att politiska fångar i Östtyska fängelser tillverkade möbler för Ikeas räkning. (Tyvärr är artikeln tydligen enbart tillgänglig i pappersversionen.)

Ingen vacker bild ur Ikeas historia. Förståeligt att Ikea inte lyfter fram en sådan rutten moral i dagsljuset. Vilket företag vill bli förknippat med att ha tjänat grova pengar på slavarbete.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Är Volvo verkligen svenskt?

29 mars, 2010

Läser i DN att näringsminister Maud Olofsson uttrycker tillfredställelse över att Volvo fortfarande är svenskt.

– Att Sverige trots sin litenhet kan hålla sig med ett världskänt bilmärke är unikt och det är viktigt att Volvo fortsätter att vara svenskt med det starka samarbetet och den starka lojaliteten mellan ledning och anställda. Samtidigt blir Volvo nu ett världsmärke och en del av första generationen globala biltillverkare.

Jag förstår inte analysen Maud Olofsson gör. Jag är väl ingen hejare, på vare sig företagsekonomi eller ägaranalyser. Men är det ändå inte så, att det amerikanska företaget Ford har sålt Volvo till det kinesiska företaget Geely?

Var finns det svenska i den här transaktionen?

Andra bloggar om: Volvo, Ford, USA, Geely, Kina, Maud Olofsson


Tacksam över att jag inte är klok och förståndig! Hoppas det håller i sig.

28 mars, 2010

För drygt två timmar sedan tändes lamporna på Åkervägen igen. Jag och min fru deltog i den världsvida klimataktionen ”Earth Hour.” Enligt dagens ledare i HT skriven av Fredrik Jarl, borde jag avhållit mig från deltagande i ett så meningslöst jippo, utan betydelse för klimatet. Jarl skriver bl. a:

Trots denna ”succé” så vet vi att den politiska signal som man hoppades att skicka inte fick någon effekt för klimatförhandlingarna i Köpenhamn. I varje fall var effekten långt ifrån tillräckligt stark och tydlig för att förhandlingarna skulle resultera i ett nytt klimatavtal. Och just nu ser det än hopplösare ut att nå fram till ett avtal.”

Av någon anledning kom jag att tänka på en dikt av Nils Ferlin, när jag läste Fredrik Jarls snusförnuftiga synpunkter. Ni vet:

När skönheten kom till byn då var klokheten där och då hade de bara törne och galla… ”

När väl tankeslussarna öppnat sig, påminde jag mig något jag läst för många år sedan i ”Ett levande liv” skriven Ulf Nilsson:

Snäckan

När min pojke var fyra år var vi på Mallorca.
En morgon skulle jag springa utefter stranden.
Anders ville följa med.
Efter 25 meter blev han trött.
Han stannade, men jag sprang vidare.
När jag vände, såg jag honom som en liten prick,
som satt och väntade på mig.
När jag kom närmare såg jag att han gjorde någonting.

När jag kom helt nära, såg jag vad.
Han satt nere vid strandkanten och kastade snäckor
i havet.

Under natten hade havet spolat upp mängder
av snäckor.

Han räddade dem tillbaka till livet.
Jag tyckte det var fint gjort, och sa det också. Men…

Det var hundra snäckor på en meter och stranden var
en mil.
Så jag ville få honom att inse det menings-lösa.

Jag sa: Det är fint, men vad tror du det spelar för roll
att du kastar tillbaka en snäcka eller två.

Först tittade han bara på mig.
Han hade en snäcka i handen.
Sakta sträckte han upp den mot mig och sa.

För den här.
För den här spelar det roll.

Fler minnesbilder pockade på uppmärksamhet. Jag skall bara nämna två. I början av 60-talet inför en 1 maj-demonstration kom, Peter Swedenmark, jag och några andra på en fyndig, som vi tyckte, plakattext.

”Köp inte sydafrikansk frukt – den smakar blod. Texten illustrerades av en apelsin ur vilken det droppade blod. I vart fall, var jag mycket stolt över plakatet och gick med extra stuns i stegen i 1 maj-tåget. Den minnesgode minns säkert vad klokheten ansåg om allt tal om bojkott och hur meningslöst det var att demonstrera. Vi vet hur det gick. I dag är t o m Fredrik Reinfeldt stor beundrare av ”terroristen” Nelson Mandela.

1966 deltog jag i bildandet av Sundsvalls FNL-grupp. Ni må tro, att vi fick höra många ”kloka” synpunkter av den tidens ledarskribenter och andra. Ett argument som ständigt återkom var, att vad brydde sig USA om vad ett fåtal yrkesdemonstranter ansåg och hävdade? Ja, det var ingen hejd på hur naiva och okunniga vi var. Och visst, de första lördagarna vi samlade pengar, delade ut flygblad och sålde Vietnambulletinen, var väl inte alltför trevliga. Människor bokstavligen spottade på våra insamlingsbössor. Men vi vet hur det gick. Efter några år av träget arbete, lördag efter lördag på torget i Sundsvall och i mängder av andra städer i Sverige, vände opinionen och en majoritet stödde kravet, USA ut ur Vietnam.

Jag är glad över att jag vågat vara oförståndig och naiv genom åren och hoppas vid Gud, att jag aldrig blir så tråkigt klok som Fredrik Jarl.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,


Måste väl svara på en artigt ställd fråga

17 mars, 2010

Läser i Dagen en mycket varm och livsoptimistisk artikel om Gudrun Schymans kamp mot sin alkoholism. Jag blev glad av att läsa artikeln och också, återigen, mycket imponerad av Gudrun Schyman. På något förunderligt sätt, lyckas hon få de egna personliga erfarenheterna att bli en synlig styrka i politiken. Det blir aldrig sötsliskigt, utan sakligt beskriver hon verkligheten. Både sin egna personliga och den samhälleliga verkligheten. Hon gör det på ett sätt, att jag som man inser, att ett jämställt samhälle inte är ett hot, utan en möjlighet. Inte så där i största allmänhet, utan just för mig!

Till artikeln om Gudrun Schyman har Dagen kopplat en dagens fråga:

Kan du tänka dig rösta på FI?

Ja, det kan jag! Ska sanningen fram, och det skall den väl, har jag redan bestämt mig för att rösta på F! i det kommande valet.

Tids nog, lär jag något utförligare motivera mitt beslut.

Andra bloggar om: , , , ,


Hur är det tänkt att det här ska förstås?

16 mars, 2010

SvD har en gedigen genomgång om Sverigedemokraternas riksdagskandidater och deras åsikter. Enligt tidningen har många av SD:s toppkandidater en bakgrund inom moderaterna och det är ju i sig intressant. Artikeln är väl värd att läsas, men det som fick mig att reagera, var en av punkterna, som tydligen omfattas av en majoritet av SD:s kandidater:

• Förbjuda äktenskap mellan homosexuella i kyrkan. Den gamla partnerskapslagen duger, lyder argumentet.

Hur ska jag nu tolka det här? Anser SD:s riksdagskandidater att riksdagen skall besluta om vilka, som SvK får tillåta ingå äktenskap? Anser verkligen SD att riksdagen skall ha behörighet att fatta sådana beslut? I Danmark kräver SD:s själsfränder, att Kyrkan skall avkraga präster med otillåtna Bibeltolkningar. I Sverige skall tydligen gällande lag inte gälla SvK. Kyrkan skall tydligen leva efter en lag som inte längre existerar. I sanning märkliga åsikter!

Andra bloggar om: , , , , , ,


I det stora hela riktigt klokt tänkt!

12 mars, 2010

I min föreställningsvärd innebär yttrandefrihet, att åsikter jag av skilda anledningar avskyr ändå skall få yttras. Yttrandefrihet är också en frihet i förhållande till staten. Staten bör inte lagstiftningsvägen inskränka på yttrandefriheten. Hädelseparagrafer t ex är ondskefulla inskränkningar av yttrandefriheten.  Mina funderingar kring yttrandefriheten och dess eventuella gränser har fått förnyad aktualitet med de senaste händelserna kring Lars Vilks rondelhund. (Märkligt nog verkar de flesta debattörer helt bortse från Vilks försök att avbilda en judesugga. Har någon tidning publicerat den bilden?)

När jag som bäst satt här vid datorn och funderade, läste jag en artikel i Dagen som hänvisade vidare till ett debattinlägg med rubriken, ”Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten” av Magnus Betnér i SVT-Debatt. Insåg att jag inte hade kapacitet att skriva något bättre, utan jag uppmanar alla att läsa artikeln. Den speglar i nuläget i stort min uppfattning i ämnet.

Bara ett kort citat ur artikeln:

”När vi får se Aftonbladet ge en krönika till Åke Green. När vi får se Neo upplåta serverutrymme till någon som förnekar Stalins brott mot mänskligheten. När vi får se Judisk Krönika med bidrag från David Irwing eller bilder som Piss Christ och Ecce Homo i tidningen Dagen. Väck mig då.”

Nu verkar diskussionen mer handla om rätten att håna muslimer och islam i yttrandefrihetens namn. Det är en grov förminskning av yttrandefriheten.

Måste också bara nämna Betnér elaka parodi på Vilks rondelhund. Tre streckgubbar får bli Mohammed, Jan Björklund och Anne Frank. Genialt!

Andra bloggar om: , , , , , , ,