Måste väl svara på en artigt ställd fråga

Läser i Dagen en mycket varm och livsoptimistisk artikel om Gudrun Schymans kamp mot sin alkoholism. Jag blev glad av att läsa artikeln och också, återigen, mycket imponerad av Gudrun Schyman. På något förunderligt sätt, lyckas hon få de egna personliga erfarenheterna att bli en synlig styrka i politiken. Det blir aldrig sötsliskigt, utan sakligt beskriver hon verkligheten. Både sin egna personliga och den samhälleliga verkligheten. Hon gör det på ett sätt, att jag som man inser, att ett jämställt samhälle inte är ett hot, utan en möjlighet. Inte så där i största allmänhet, utan just för mig!

Till artikeln om Gudrun Schyman har Dagen kopplat en dagens fråga:

Kan du tänka dig rösta på FI?

Ja, det kan jag! Ska sanningen fram, och det skall den väl, har jag redan bestämt mig för att rösta på F! i det kommande valet.

Tids nog, lär jag något utförligare motivera mitt beslut.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

23 Responses to Måste väl svara på en artigt ställd fråga

  1. Ingela skriver:

    Japp, det blir nog FI, strängt taget på personval. Det var synd att det blev logistikproblem i samband med europavalet, jag röstade på FI, men jag tror att dom hade kommit in om fler kännt till att de kunde nomineras. Oavsett öppet deklarareda problem och brister så känner man igen ett bultande hjärta. Fler ”människor” i politiken!

  2. Kerstin skriver:

    Jag gillar också Schyman, men rösta på FI – nix. Varje röst på ett av de små partierna som knappast har en chans att komma in i riksdagen blir i själva verket ett stöd för, och indirekt en röst för Alliansen. Det var dessa i praktiken meningslösa röster som gjorde att vi fick Alliansregeringen. Den hade nämligen inte en majoritet av väljarna bakom sig. Hade alla de som röstade å Fi och andra småpartier, som inte kom in i riksdagen, rösta mot Alliansen så hade vi sluppit alla de eländen denna regering har ställt till med.

  3. Kerstin skriver:

    PS: Röstat på något av de partiker som kom in, S, V eller Mp alltså. Det blev lite oklart där.
    Så vill du göra vad du kan för att få bort Alliansen, rösta på något av dessa tre partier. Det är vad jag kommer att göra.

  4. LeoH skriver:

    Det var ett tag sedan jag kände entusiasm för att rösta på ett alternativ som i bästa fall är lite bättre än ett annat alternativ.

  5. Kerstin skriver:

    LeoH:
    Så istället agerar du för det som är ”lite sämre”? :-(.

  6. LeoH skriver:

    Säg så här, Kerstin jag agerar efter min övertygelse. Oppositionen har inte lyckats övertyga mig om att de på något avgörande sätt skiljer sig från Alliansen. Jag minns, för att ta ett exempel, ett möte hos Försäkringskassan jag blev kallad till sent 2004. Vid det mötet fick jag och en hoper andra information om att Försäkringskassan inte bedömde hur sjuka vi var, utan de bedömde vår arbetsförmåga. Synsättet kunde kunde för vår del innebära, att Försäkringskassan minskade vår sjukersättning till 0, om de gjorde bedömningen, att det fanns arbetsuppgifter på arbetsmarknaden vi kunde klara av. Jag minns fasan och ilskan hos deltagarna på mötet. En 62-årig kvnna blev tröstad med att den bestämmelsen inte skulle gälla henne.

    Minns du infofilmen om de halvklippta fåren från försäkringskassan, alldeles efter valet? Den filmen måste ha planerats under S-regeringens tid och hade ju föregåtts av en liknande film.

    Jag lyssnar mycket intresserat på vad oppositionen säger och de säger att de inte ska införa några ”stupstockar” för dem som är sjuka. Den instans som bedömmer vem som är sjuk är fortfarande Försäkringskassan och de kan som under S-regeringens tid besluta att någon inte är sjuk. I grunden samma förnedrande synsätt som regeringen har.

    Håller med Schlaug, som säger att regering och opposition kör på samma motorväg och i samma riktning. Möjligen att oppositionen kör i vänsterfilen.Den lilla skillnaden är inte tillräckligt för att jag ska känna mig upplyft av att rösta på oppositionen.

  7. Kerstin skriver:

    LeoH
    Nu ska jag i ärlighetens namn inte hävda att jag vet vad S kommer att göra om de vinner valet eller vad de menar, men jag uppfattar nog det där med att ta bort stupstocken som att man inte ska kunna bli utförsäkrad om man är sjuk.

    Hur Försäkringskassan bedömer beror ju, eller ska i alla fall bero på vad regeringen bestämt om hur de ska bedöma. Så hoppas på S kan man ju göra. I varje fall vet man att med fortsatt Alliansregering finns inget hopp alls, snarare blir det bara mycket mycket värre med dem.

  8. LeoH skriver:

    Det ska inte vara upp till någon regering att besluta om hur en myndighet skall bedöma sjukdomar. Inte heller skall en regering besluta om diagnoser, behandlingar eller tidsramar.

    Men det viktiga är ändå, att jag inte vill ge oppositionen en känsla av att jag stödjer dem. Jag vill göra ett positivt val. Jag vill en något större förändring än vad oppositionen erbjuder och då måste jag agera efter den övertygelsen. Har inte tid som 66-åring att vara taktisk.:-)

  9. Kerstin skriver:

    Just som 66-åring, som även jag är, har vi inte tid att hoppas på att det ska komma fram ett bra parti som så småningom blir så stort att det kan göra ordentlig skillnad, för då kommer vi bara att hinna uppleva hur de eländigaste politikerna gör vår ålderdom odrägligare.

    Vi får nog vara tacksamma om det bara blir lite bättre och inte ganska mycket sämre under den tid vi har kvar på jorden.

  10. LeoH skriver:

    Jag har, det vet jag, en pessimistisk ådra i mig, men ingenting tyder på att de förbättringar som oppositionen erbjuder är så stora, att det av den anledningen är värt att stödja dem i kommande val.

    Det jag så här på ålderns höst inser, är att jag gjorde ett ödesdigert val på 80-talet när jag efter 20 i vänstern gick tillbaka till först V och sen S. Istället borde jag ägnat mer tid än jag gjorde åt att bidra till en oppinion för förnyelse. Den valmöjligheten fanns och jag valde till stora delar bort den och istället harvade jag i fullmäktige och nämnd och såg hur försämringarna bara växte. Det var ingen tröst i bedrövelsen att alternativet var lite sämre. Insikten att jag förvaltade en samhällelig försämring blev bara större och större och till slut bestämde jag mig för att inte längre delta. Nu är jag en samhällsintresserad medborgare med stora erfarenheter i ryggsäcken, som fritt och trolöst kan agera både taktiskt och strategiskt.

    Det innebär inte att jag anser andra utgångspunkter skulle vara så där rakt av felaktiga.

  11. Kerstin skriver:

    Tja, de Rödgröna säger ju i alla fall att pensionärer inte ska betala mer i skatt än alla andra vilket ju är rimligt och mer jämlikt. Alltid något i bedrövelsen.
    Jag anser inte att min pension är ett bidrag, som Alliansen anser. Den har jag betalat in till i hela mitt arbetsliv och under många år, så varför jag nu straffbeskattas för den?

  12. Mario Potkin skriver:

    LeoH! Jag sympatiserar med Din ståndpunkt. Även jag skulle kunna tänka mig att rösta på FI. Men jag kommer nog att rösta blankt, som en slags protest! Jag tycker inget parti driver de frågor som är viktiga för mig. Eller så röstar jag på oppositionen i hopp om att det blir lite bättre för de sämst ställda.
    I Ditt inlägg den 23/3 skriver Du: ”Jag vill en något större förändring än vad oppositionen erbjuder…” Skulle Du kunna utveckla vilka förändringar Du tänker på? Jag är uppriktigt intresserad. Själv vill jag också större förändringar. Men när jag försöker formulera dem blir de alltför allmänt hållna och mina tankar tappar lätt fotfästet.
    Som sagt: Jag önskar innerligt att Du ville säga något om de samhällsförändringar Du vill se. (Eller har du redan gjort det fast jag har missat det.)

  13. LeoH skriver:

    Tack för din fråga Mario. Det är sent och jag måste söka upp sängen skall med en buss från Delsbo kl.5.05. Jag är tillbaka på fredagkväll och skall försöka svara dig då eller senast på lördag. Hoppas du orkar vänta.

  14. Kerstin skriver:

    Jo, både att rösta på Fi och att rösta blankt är ju bra sätt att hjälpa Alliansen att sitta kvar – och den är värre än alternativet.

    Det blir inte stora förbättringar med de Röd/gröna men det blir ganska säkert långsammare försämringar – vilket ger hopp om nya ekonomiska trender som vänder på tänkandet igen och att politikerna inte har hunnit riva ner de sista resterna av välfärden också innan denna vändning kommer.

    Medger att det endast är en liten strimma av hopp, men det är väl bättre med en sådan strimma än förvissning om ytterligare försämringar.

  15. LeoH skriver:

    När den ekonomiska trenden vänder då bör det finnas krafter som burit upp ett nytt politiskt tänkande,under de svåra åre.

    Att ingenting sker automatiskt vet vi ju av erfarenhet. Ta försämringarna i sjukförsäkringen t ex. De skedde i en hyfsat stark högkonjuktur och bars fram av S och stöddes i realiteten av Mp och V.

    Kort sagt, jag tror inte oppositionens goda vilja och hur ska jag, som medborgare, på valdagen markera det?

  16. Mario Potkin skriver:

    Kerstin! ”Ytterligare försämringar” eller ”en liten strimma av hopp”. Är det det vi har att välja på? Förmodligen har du rätt och det är i så fall minst sagt tragiskt. Inte undra på att jag har svårt att uppamma någon större entusiasm. Jag får väl masa mig till valurnan av någon slags pliktkänsla.
    Men tänk… ja, tänk om jag lägger min röst på FI och så pass många gör det att FI kommer in i riksdagen! Det skulle glädja mig oerhört!
    Och LeoH! Jag väntar fortfarande och jag orkar fortsätta att vänta. Själv kan jag känna mig ganska säker på vad jag värderar högt i livet. Jag värdesätter t.ex. goda, varaktiga och nära relationer – vänskap och kärlek. Och jag tror att många med mig gör det. Jag värdesätter t.ex. ett öppet och ödmjukt sinne, att tacksamt kunna uppleva det förunderliga i att leva. Och kanske är det fler människor som gör det. Men jag har svårt att omsätta dessa livsvärderingar i ett politiskt tänkande. När jag ändå försöker kan jag bli beskylld för att vara naiv och flummig. Två politiska frågor tror jag dock ligger i linje med mina värderingar: slå vakt om och bygga ut föräldrarförsäkringen; arbetstidsförkortning med bibehållen lön.
    Jag tror att Du LeoH tänker klarare än jag vad gäller samhällsförändringar. Du har arbetat politiskt. Jag misstänker också att du i viss utsträckning delar mina värderingar – även de jag inte nämnt ovan.

  17. LeoH skriver:

    Mario, jag ber om ursäkt att jag inte svarat tidigare, som jag lovade.

    Jag delar din uppfattning om goda, varaktiga och nära relationer. samtidigt inser jag också svårigheterna att omsätta det i politisk handling.

    Jag har ofta försökt hitta de politiska krav, som kan tänkas skapa vissa förutsättningar för att kunna förverkliga drömmen/visionen?

    Här kommer t ex arbetstidsförkortningen in. Det är inte längre semestrar vi behöver, utan det är daglig frigörelse från arbetslivet som krävs. Det ger oss som individer möjligheter att orka med att vårda våra relationer med familjen och vänner. Ger oss också ork att delta i och påverka samhällslivet, som medborgare och inte enbart som väljare.

    Föräldraförsäkringen bör delas lika mellan pappan och mamman. Vilket ger förutsättningar för barn och föräldrar att knyta varaktiga och nära relationer.

    Under min tid som facklig företrädare under några år på 80-talet på en av ASEA/ABB:s enheter i Västerås, drev jag med viss framgång Metalls vision om det ”Goda arbetet.” Arbetsrotation, självstyrande grupper, bredare arbetsinnehåll etc. Metalls och min förhoppning var att det också skulle leda till arbetet skulle bli mer skapande och människovärdigt. Tyvärr har jag slarvat bort det studiematerial jag skrev på Verkstadsklubbbens uppdrag. Av någon outgrundlig anledning har Metall och LO helt slutat att driva frågorna.

    Skatte politiken måste läggas om. Det nuvarande systemet att knyta statens inkomster till arbetad tid är i längden förödande. Eftersom både lön, investeringsmedel och vinster uppstår i produktionen, då torde det vara möjligt att konstruera ett helt annat skattesystem.

    Vi bör också våga hävda att lönearbete inte är livets yttersta mening. Det är inte i lönearbetet vi får värde, utan vårt värde får vi av medmänskliga relationer. Någon form av ”medborgarlön” borde vara möjlig att konstruera

    Vi måste också arbeta för en global strategi och synsätt. Vi har resurser för att avskaffa fattigdomen, men då måste vi också fördela resurserna bättre. Det räcker inte med välgörenhetstanken med 1% av BNP till u-hjälp. Det är ingen solidaritet, utan ren och skär välgörenhet. Attacrörelsens krav på Tobinskatt var en mycket bra tanke, som borde vara grundbult i en global strategi.

    Jag stannar här och avslutar med en fundering om valet. Inget av regeringsalternativen har några djupare visioner, utan de ser räddningen i ökad konsumtion. Jag klarar inte längre av att bara se valen ”taktiskt” för det innebär, att jag öppnar mig för utpressning. Min röst på någon av alternativen kommer att tolkas som ett helhjärtat stöd. Jag har ju ingen möjlighet att avge en röstförklaring. I det läget har bestämt mig för att markera att jag vill en djupare förändring. I det kommande valet är det bara F! som bär fram delar av min kritik av det bestående.

    Nu övergår snart natten i morgon och jag bör väl försöka sova några timmar. Hör gärna av dig. Det kan bli ett intressant samtal.

  18. Mario Potkin skriver:

    LeoH! Timmen är sen och jag har just kommit hem från ett möte med mina vänner. Vi har diskuterat vår blogg och hur vi skall kunna göra den bättre om vi nu klarar det. Kan inte låta bli att slå på datorn och kolla ´Tankar i natten´.
    LeoH! Jag gillar dina tankar i det svar du gett mig. Jag skulle gärna vilja kommentera en del av dem, men jag behöver mer tid och eftertanke än jag kan uppbringa just nu. Vad det gäller dina synpunkter på skattesystemet är jag osäker på vad du menar.
    LeoH! Jag tycker det är spännande med din politiska erfarenhet. Själv har jag arbetat som socialarbetare, ”behandlare” och psykoterapeut hela mitt liv. Jag är 63 nu. Det är ur denna min yrkeserfarenhet som min längtan och önskan om genomgripande samhällsförändringar har vuxit fram.
    Jag ber att få återkomma!

  19. LeoH skriver:

    Jag har knyckt tankarna om skatt på arbetad tid av Birger Schlaug. Han menar att det är orimligt att staten baserar sina inkomster i så stor utsträckning på att beskatta lön. Det måste finnas andra sätt, att ur nationens samlade tillgångar, få in de nödvändiga resurserna.

  20. Mario Potkin skriver:

    LeoH! Jag känner mig ofta kritisk mot vårt samhälle och de värden, det levnadssätt, som jag uppfattar det tvingar på oss. Jag är kritisk mot en livsstil som utmärks av egennytta, individualism, konkurrens, materialism och ett långt drivet privat ägande. Jag är trött på att höra att det är hushållens konsumtion som skall bära upp ekonomin och rädda oss ur kriser – att vi ständigt skall konsumera fler varor och tjänster på marknaderna. Som om livet i vår tid i den rika världen i praktiken endast handlar om att tjäna pengar och konsumera.
    När jag blivit äldre har jag alltmer funderat över vad ett gott liv skulle kunna vara. Som jag redan nämnt så ingår nära, varaktiga goda relationer i min uppfattning av ett gott liv. Ytterligare inslag i min uppfattning av det goda livet är: att arbeta, verka, för en större sak än det egna individuella livsödet; att behålla nyfikenhet, upptäckarlust och söka kunskap för kunskapens egen skulle bortom nytta och egen vinning; att utveckla generositet och hjälpa människor även utanför den egna vänskapskretsen…
    Jag tänker nog att det goda samhället är ett samhälle som underlättar och möjliggör det jag uppfattar som det goda livet. Men jag vet inte hur många som på allvar skulle dela min uppfattning. I mörka stunder kan jag tänka att jag nog är ganska ensam. I ljusa stunder kan jag däremot tänka att en majoritet förmodligen skulle kunna dela ”mina” värderinga om vi fick tillfälle att sätta oss ner och på allvar samtala om livet. Just sådana tillfällen skulle vi behöva skapa i större utsträckning. Fler filosofiska kaféer på biblioteken, fler samtalsgrupper om livsfrågor inom kyrkan…
    I mitt yrke har jag ofta tänkt att det behövs livskraftiga alternativ i samhället utanför ”huvudfåran”. En t.ex. fyrtiotreårig missbrukare som som aldrig arbetat och försörjt sig själv, som aldrig bildat egen familj och skaffat sig barn – vart skall han ta vägen om han på allvar försöker släppa drogen och bryta sin missbrukskontakter? Vilka möjligheter har han att leva ett värdigt och meningsfullt liv i vårt samhället?
    De enda radikala alternativ jag funnit här i Sverige är kristna kloster och buddhistiska center. Jag har faktiskt vid ett par tillfällen lyckats motivera missbrukare att söka sig till dessa alternativ med gott resultat (som det heter).
    Nu är klockan återigen sen! Jag måste upp tidigt imorgon. Jag och mina barn skall åka till släkten på Gotland. Jag vet inte om jag kommer att ha tillgång till någon dator förrän i slutet av nästa vecka…

    Och när jag läser det jag just skrivit är jag inte riktigt nöjd. Tusan också att det skall vara så svårt! Tusan också att det inte finns en politisk vision som sträcker sig bortom den kapitalistiska marknadsekonomin!

  21. Antixa skriver:

    70-talet – demonstrationer, röda fanor, entusiasm, framtidshopp. Och inte minst: Kvinnokamp, klasskamp.
    Sådana slagord används inte längre och kanske med rätta.Men finns det en kvinnolojalitet och kvinnokamp,som sträcker sig från de mest utnyttjade till de mest utnyttjande. Var hamnar Fi i detta intressekaos?

  22. LeoH skriver:

    Jag är inte riktigt säker, men för mig representerar F! just nu lite av den uppkäftighet jag saknar. Men inte bara en uppfriskande uppkä´ftighet, det finns också många fina krav, som det går att samla rörelse kring. T ex kortad arbetstid.

  23. LeoH skriver:

    Mario, ser att jag glömt reagera på din senaste fundering. Jag tar tag i den i morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: