Är det dags att hissa varningsflagg?

Jag har, under de senaste åren, haft en känsla av att barnaga är på framväxt igen. Jag har inte riktigt haft något att hänga upp känslan på. Det har mer rört sig om synpunkter i olika samtal. Nannyprogrammen i TV har varit förskräckande upplevelser. Allt oftare har jag mött människor som upplevt svårigheter att sätta gränser.

I dag har jag ägnat en stor del av dagen åt att titta på TV-programmet ”Dokument inifrån.” Programmet handlar om att domstolar verkar ha utvecklat en praxis, där kroppslig bestraffning i uppfostringssyfte ses som en förmildrande omständighet. Ett synsätt som totalt strider mot lagstiftarnas intentioner. Det finns inget utrymme i lagstiftningen att åberopa att den vuxne blivit provocerad av barnen. Att barnen inte velat lyda eller kallat den vuxne för tillmälen. Ändå verkar domstolar ta hänsyn till den vuxnes upplevelse av kränkning och döma till så låg påföljd som möjligt eller rent av frikänna.

Lärare, fritidsledare, föräldrar och minst en pensionär har enligt programmet fått lindringar i straffet med bl. a motiveringen, att slagen varit i uppfostrande syfte. Som den intervjuade åklagaren påpekar i programmet, om syftet med våldet är att få barn att vårda sitt språk, då är det aga. Det finns inget utrymme i lagstiftningen att se aga som en förmildrande omständighet.

Låt mig ta ett drastiskt exempel. I programmet visas pensionären, som örfilade en tolvårig pojke, som bl. a kallat pensionären för ”gubbdjävel” Jag är pensionär och irriteras ganska så ofta av att hundägare inte plockar upp efter sina hundar. Ponera nu, att jag står på min garageuppfart i Kyrkbyn och ser hur en hund skiter och ägaren bara går därifrån utan plocka upp efter sig. Jag hojtar till ägaren och kräver att han plockar upp skiten. Om då ägaren hojtar tillbaka och säger: Skit i det du, djävla gestapovakt! Jag blir förbannad och går och slår hundägaren med två rejäla smällar över flabben. Skulle domstolen acceptera mitt motiv att jag måste sätta gränser och få folk att följa enkla ordningsregler? Tror inte att jag skulle få gehör i domstolen. Den skulle nog vänligt, men bestämt förklara för mig att jag inte har, vare sig rätt eller plikt att uppfostra mina grannar. Tror inte heller att PRO Bjuråker skulle gå man ur huse för att visa mig sin solidaritet utanför tingsrätten i Hudiksvall. Är det inte anmärkningsvärt, att när det gäller barn, då står de där och demonstrerar och visar sitt stöd och domstolen gör allt den kan för att mildra påföljden?

Programmet var en väckarklocka. Är det verkligen så, att domstolarna alldeles på egen hand, utan stöd i lagstiftningen håller på att ändra synsättet på våld mot barn och accepterar våld i uppfostringssyfte? Det finns många sätt att kränka barn och fysiskt våld är ett exempel. Jag utgår från att statsmakten gör allt den kan, för att få domstolarna på rätt spår igen.

I annat fall är riksdag och regering medskyldiga till alla framtida kränkningar!

Artikeltips: Är barnaga tillbaka?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

8 Responses to Är det dags att hissa varningsflagg?

  1. Andreas Tolf skriver:

    Jag såg också programmet och upprördes precis som du. Som medborgare känner jag mig oerhört frustrerad över att domstolarna inte ”lyder” de lagar som politiker, våra valda företrädare, stiftar. Jag tänker nu på lagen 2003:408 om att våld mot barn från närstående vuxna ska betraktas som försvårande. Domstolarna har ju, som påvisas i programmet, utvecklat en rättspraxis i motsatt riktning. Vad tänker du som folkvald politiker om detta?

  2. SLJ skriver:

    Bra att du skriver, särskilt som du är en gubbe!

  3. LeoH skriver:

    Jodu, SLJ. Den här gubben minns hur det var!

  4. Jonas Lundström skriver:

    Klarsynt analys. Jag är glad att du fortsätter lyfta fram detta.

  5. LeoH skriver:

    Tack Jonas!

  6. Nologo skriver:

    Jag blev riktigt upprörd när jag såg programmet. Det kan aldrig var rätt att kränka eller slå någon annan, eller att slå de svagare i samhället (barn, handikappade, äldre,…). Funderat mycket varför acceptansen av slag i uppfostringssyfte blivit mera legalt igen. Har det att göra med det stigande våldet i skolorna, ute i samhället? Är Björklunds prat om disciplin i skolorna något som tolkas att aga är rätt väg att gå? Forskning visar ju att aga inte hjälper för att förändra beteenden. Är vuxna så frustrerade, stressade, att de inte själva kan tänka ut ett smartare sätt att gå till väga?
    Det brukar sägas att bruk av svordomar beror på ett fattigt språk. Jag skulle vilja säga att bruk av aga, slag och kränkningar beror fattigt språk och dåligt management.
    Jag hoppas verkligen vi får en ändring på detta annars bävar jag för vår framtid. De slagna barnen blir ju också vuxna och vad händer då….

  7. Kerstin skriver:

    Såg inte programmet men håller helt med, barnaga är fördömvärt och ska inte få förekomma. Jag är gammal gumma (exakt lika gammal som LeoH) men har faktiskt aldrig fått stryk av mina föräldrar.

    Men ser vi inte den här trenden i hela samhället, det jag kallar ”hårdare-tagismen”? De svaga förtjänar vad de får och bör behandlas ännu värre.

  8. […] där i ett slag försvinner. Det vet vi av erfarenheterna i Sverige. Jag har tidigare skrivit ett inlägg i den […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: