Möjligen har jag läst Bibeln dåligt,

27 november, 2010

men var står det att föräldrar får slå barn med klädborstar och plankor?


Karln erkänner ju brott mot internationell rätt!

10 november, 2010

Bush har gett ut sina memoarer och snart får vi säkert se honom i olika TV-soffor, där han, under vördnadsfulla bugningar från intervjuaren, får skrävla om sina bedrifter.

DN visar vägen med sin rubrik: Bush tvekade inför invasionen av Irak. Bush visar lite klädsam självkritik. Kan vara bra underlag i TV-samtalen. Det stör ju inte den gemytliga stämningen och kräver inga hårda, och obehagliga, följdfrågor.

 I samma DN-artikel nämns en intervju i The Times:

”I en intervju i The Times försvarar Bush sitt beslut att tillåta skendränkningar av terrormisstänkta. Han anser att metoden hindrade angrepp mot Heathrow och Canary Wharf i London. Tre personer skendränktes och jag tror att det beslutet räddade liv, säger Bush.”

I intervjun är det helt uppenbart att Bush erkänner att han ”tillåtit” tortyr.

Jag är ytterst förvånad att jag inte läst om, att mängder av länder inklusive Sverige utfärdat en internationell arresteringsorder på förbrytaren. President Obama borde å det snaraste ställa Bush och Cheney inför rätta. För nu är det ju helt klart, efter vad jag kan förstå, att tortyren, vi läst om under många år, inte är ett resultat av övernitiska underhuggare, utan haft sanktion från högsta håll.

Det borde, av anständighetsskäl, prövas rättsligt.

Uppdatering: Ser i Svd, att Busch hävdar att tortyren var laglig.

”Han försvarar tortyr mot fångar i Guantánamo-lägret med att det räddade liv och till-lägger att det var lagligt.”

Ytterligare en anledning att pröva lagligheten rättsligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Jag tror på gammal hederlig rättspraxis!

9 november, 2010

Det är i rättssalar skuld avgörs. Inte i tidningar eller bloggosfären.


Kunde bara inte låta bli!

6 november, 2010
Hämtad ur Dagen


Det är mycket nu!

6 november, 2010

Under min sedvanliga morgonrunda bland mina bloggfavoriter, blev jag av bloggen ”Dessa mina minsta bröder” informerad om, att extremistiska israeliska bosättare den 30 oktober 2010, satt en kyrka i brand i Jerusalem. Nyheter av det här slaget är det nästan omöjligt att hitta i svenska medier. Därför är det en skönt att bloggen ”Dessa mina minsta bröder” finns att tillgå. I annat fall är risken stor att många av oss skulle gå omkring med en totalt förvriden världsbild.

Som, den enda kommentaren hittills till den länkade bloggen skriver: ”Det kanske beror på att israelerna ständigt angrips på olika sätt så att de måste försvara sig.”  Jaha, tänker vän av ordning, på vilket sätt hotade den nedbrunna kyrkan, Israels säkerhet? Attentatet är ett illdåd och måste också kallas ett illdåd av varje rättänkande person. Målet med attacken är att skapa en så hotfull stämning, att kristna skall förmås att lämna landet.

När de sen kommer till Sverige som flyktingar, blir de säkert, på samma sätt som de irakiska kristna, tvungna att förklara på vilket sätt de personligen blivit hotade av israeliska extremister. Vilket kan vara svårt, när hotet, medvetet, riktar sig mot hela kollektivet.

Jag har genom åren lärt mig att inse, att stora delar av kristenheten inte ens betraktar de kristna palestinierna, som fattiga kusiner från landet. Vi vill inte ens kännas vid deras existens. De kristna i Palestina vädjar om vårt stöd. Istället för att lyssna till vad de har att säga, blir de tillrättavisade och bortmotade.

Dagen skrev för en tid sedan om en viktig synod i Vatikanen, där situationen i mellanöstern och Palestina behandlades. Det var inte många tidningar, som skrev om synoden och inte har det varit många som skrivit något om resultatet. Vilket är mycket märkligt. Ställningstaganden från Katolska kyrkan, i en så viktig fråga, som de kristnas situation i mellanöstern borde vara högintressant stoff, enligt min mening. Läs här.

När konferenser i Vatikanen inte blir alltför uppmärksammade, är det väl inte så märkligt, att tystnaden kring de palestinska kristna kyrkornas, analys av situationen, är öronbedövande! Jag dristar mig till att, än en gång, hänvisa till dokumentet Kairos Palestina. Läs och begrunda!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Det behövs inte mängder av ord!

5 november, 2010

Stoppa utvisningen av kristna irakier!

Vi ställer oss bakom kravet

Stöd kravet här


Beautiful Blogger Award

4 november, 2010

 

Blev mycket glad och stolt, när jag i går upptäckte att bloggen Vänstra Stranden nominerat Tankar i natten till Beautiful Blogger Award. Vänstra Stranden har mycket länge varit, en viktig kunskapskälla för mig, men också ofta inspirerat mig, att bryta invanda tankemönster.

Det följer tydligen förpliktelser med att bli nominerad. Jag ska länka till den som nominerat, kopiera in bilden ovan. Som nominerad skall jag också nominera sju andra bloggar, men också berätta sju intressanta saker om mig själv.

Nog pratat! Nu till mina nomineringar

Schlaug.Se  Birger Schlaug är en mycket flitig bloggare, med en enorm bredd i ämnesvalet, men nästan alltid med en mycket genomtänkt civilisationskritik i botten. Jag blir glad varje morgon, när jag läst bloggen.

Ner kommer man alltid  Bloggen är en nödvändig läsning för alla dem som är intresserad av politik i allmänhet och socialdemokratisk politik i synnerhet. Varje blogginlägg har en bildvinjett, som bara den gör besöket meningsfull.

Trollhare  är nog den blogg som utmanat mina fördomar mest. Att fått följa Immanuels könskorrigering har varit ett privilegium.

Stigen – en annan väg är möjlig är med sin anarkistiskt färgade anabaptism en värdig arvtagare till dem som Luther så fullständigt skoningslöst förföljde.

Fjärde väggen är en frisk fläkt som ofta får mig att skratta, ofta, men inte lika ofta får jag en bekymrad rynka i pannan efter en bitsk kritik av Svenska Kyrkan.

Charlotte Therese – Allegro är nog den viktigaste källan till mina kunskaper om Katolska Kyrkan, men också en inspiration till att fortsätta kritisera ett orättfärdigt samhälle.

Salig blandning och foton har alltid mycket tänkvärda blogginlägg. Vankar ofta omkring i huset och funderar över innehållet. Vackra bilder förstärker ofta innehållet.

Nu är det dags för de, möjligen, intressanta uppgifterna om mig själv.

1. När jag var en liten glytt i Jakobstad, svarade jag alltid ”präst” när vuxna frågade mig om vad jag skulle bli när jag blev stor. Det svaret kvarstod till efter konfirmationen. Sen försvann tanken/kallelsen, helt plötsligt.

2. Jag har vunnit fotbollens dag i Västmanland. Nu överdriver jag lite. Det var IK Odens flicklag 71-72 som vann, men jag var en oerhört stolt ledare.

3. Har också genomgått steg 1-kursen för fotbollstränare. Det är jag mycket mallig över!

4. Jag var De förenade FNL-gruppernas (DFFG) förste viceordförande.

5. Jag kom med familjen till Sundsvall i januari 1952. Efter ett år hade jag bytt identitet. Från att känt mig som svensk i Finland, blev jag snabbt finne i Sverige. En mycket märklig upplevelse!

6. Var under 8 läsår, en mycket obehörig lärare (9-årig grundskola och ett år på läroverk) i samhällskunskap, historia och livsåskådning vid Tärna folkhögskola i Sala.

7. Under flera år såg jag alla filmer, som gick på Sundsvalls fem biografer. Var en hejare på westernfilmer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Några råd till ett kyrkoråd, helt nära mig.

4 november, 2010

I veckans Kyrkans Tidning läste jag en artikel, som fått mig att gå omkring och fundera en hel del. Hur skulle jag resonera, om jag skulle få bollen, att anställa ny präst i församlingen, i mitt knä?

Artikeln handlar främst om det är rätt, att i en anställningsintervju, ställa frågan om hur den sökande ställer sig till att viga samkönade par. Personligen förstår jag inte problemet. Jag skulle uppleva det lite märkligt, att i en anställningssituation ställa frågor om den sökandes erfarenheter, fritidsintressen, om han/hon jagar t ex, men inte få ställa frågor som direkt berör församlingens verksamhet, inriktning och mål.

Det kan inte vara orimligt, att förtroendevalda i sina anställningsbeslut önskar säkerställa en bestämd inriktning. Jag är helt enig med Olof Björk vice ordförande i kyrkorådet i Olaus Petri församling i Örebro, när han säger: ”En församling som vill välkomna hbt-personer måste också ha anställda som svarar mot den profilen.” Jag upplever inget märkligt med en sådan inställning.

Nu slumpar det sig, att Bjuråker-Norrbo församling är i färd med att anställa en präst. Jag är inte inblandad i hanteringen av frågan. Jag är inte ledamot av kyrkorådet, så jag vet inte hur långt anställningsprocessen kommit. Trots den osäkerheten vill jag ändå ge kyrkorådet några råd.

De frågor jag skulle ställa:

Har du tagit mot nattvarden av en kvinnlig präst?

Många kanske upplever att frågan inte behöver ställas, men det finns manliga präster lite varstans i kyrkan, som fortfarande för sitt liv inte accepterar att kvinnor celebrerar mässan.

Avser du eller funderar du på att avsäga dig vigselrätten?

Problemet har dykt upp den senaste tiden och har tydligen en viss spridning. Skulle den sökande svara ja på frågan, då innebär det att han/honsäger nej till en mycket viktig arbetsuppgift, som ingår i vigningstjänsten.

Är du beredd att viga samkönade par?

Svaren på frågorna skall sen vägas mot församlingens inriktning. Det som gör det så skönt att tillhöra församlingen. Där det senaste var, den fina artikeln i HT, som beskrev den stämningsfulla midsommarvigseln av Kristoffer och Klaus. 

Målet med anställningen av ny präst, måste vara att förstärka den öppenhet och värme, som kännetecknar vår församling. Jag tror inte att kyrkorådet och jag är oeniga, tvärtom. Av stilistiska skäl gick jag från det generella till min egen verklighet, vilket är församlingen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Vem ska jag tro på, tro på, tro på?

2 november, 2010

Sjöng Thomas Di Leva på 80-talet. De senaste veckorna har jag haft många anledningar att tänka på orden. Vem ska jag tro på, när jag läser och hör i medierna hur regering och delar av oppositionen hävdar, att utan svensk truppnärvaro i Afghanistan, inga förutsättningar för humanitärt bistånd till landet.

Ledarskribenten i Sundsvalls Tidning är helt kristallklar i sin ståndpunkt, när han försvarar den blocköverskridande krigsuppgörelsen i riksdagen. Ingen tvekan här inte! Ledarskribenten avslutar sin ledare med:

 ”Gårdagens breda överenskommelse innebär att svenska militära närvaron inte kommer att minska under mandatperioden. Det är bra. Sverige sviker inte. Utan detta militära stöd är annat bistånd utsiktslöst.”

Om man nu bortser från, att alla länder som beslutat om tillbakadragande av trupp från Afghanistan, tydligen är svikare enligt ledarskribenten, så kvarstår det märkliga påståendet, att utan den svenska krigsinsatsen är allt annat bistånd utsiktslöst. Vilket i sin tur måste innebära, att det varken fanns biståndsarbetare eller bistånd innan svensk trupp anlände till Afghanistan. Jag nynnar tyst i huvudet, vem ska jag tro på, tro på, tro på? Är det verkligen ledarskribenten på ST.

SvD skriver i dag och lovordar Mona Sahlin. Ledarskribenten skriver: ”Mona Sahlin har dumpat Lars Ohly och lyssnar nu åter på ÖB.” Menar SvD, det jag anar?  Att det är ÖB Sverker Göranson jag ska tro på, tro på, tro på? Nynnandet i huvudet blir allt starkare och intensivare. Nästa tanke som slår mig, är det ÖB som serverat Mona Sahlin beslutsunderlaget? Borde inte Mona Sahlin lyssna till andra röster? T ex de överväganden som t ex Kanada har gjort? Eller går Mona Sahlin omkring, glatt nynnande: Jag tror på, tror på, tror på, Sverker Göranson!

Det finns andra röster, men de rösterna väljer S-ledningen, ledningen för MP och företrädarna för Alliansregeringen att definitivt inte tro på. I dagens DN har Pierre Schori fått en kritisk debattartikel publicerad. Visserligen förstår jag, att varken S-ledningen eller ledningen för MP kan lyssna till, än mindre tro på Pierre Schori, när de har en så kompetent person som ÖB att tillgå. Vad är väl Schoris internationella erfarenheter mot Sverker Göranssons? Platt intet!

Jag fastnade för ett avsnitt i Pierre Schoris debattartikel, som tyvärr alltför sällan debatteras. Schori skriver:

”Och kommer man i riksdagsdebatten att hänvisa till Svenska Afghanistankommittén (SAK) som byggt upp 400 skolor och har tusentals afghaner anställda över hela landet?

Den förre TV 4-medarbetaren Lasse Bengtsson som nu arbetar för SAK beskrev den 19 oktober i år från Kabul situationen så här:

Vi har klarat oss helt utan militär i 28 år nu, i förtroendefullt samarbete med hela folket”, och fortsätter: ”På frågan om vi behöver stöd av militären svarar vi nej. Tvärtom – en sammanblandning mellan den militära insatsen och vår vore förödande.”

Dessa ord borde spridas på alla riksdagsbänkar och regeringstaburetter
och till alla andra som tror sig främja kvinnornas rättigheter med bajonetter och bomber.”

Men hur var det ledarskribenten på ST skrev? Utan detta militära stöd är annat bistånd utsiktslöst.” Det påståendet ska jag tydligen inte tro, tro på, tro på! Lite storvulet, men ändå. Jag utmanar ledarskribenten på ST, att på något sätt försöka belägga sitt påstående

För att ytterligare förstärka intrycket, att jag inte bör tro på krigspropagandisterna, är följande citat av SAK:s säkerhetsansvarige, Björn-Åke Törnblom.

– Provincen Wardak sydost om Kabul är ett av talibanernas starkaste fästen. Här händer saker varje vecka. Där jobbar Svenska Afghanistankommittén i nästan samtliga distrikt med både skolor och kliniker. I våra skolor i Wardak går det 12 000 flickor och 10 000 pojkar. Det kan vi göra för att vi har acceptans från lokalsamhället.

Det finns en fortsättning:

– I Wardak finns inga internationella trupper, de vågar inte åka dit. Om de inte kommer i helikopter på natten. För det händer. Citaten hämtade från en DN-artikel.

Jag skulle vilja uppmana, trots att jag inser att det är lönlöst. alla socialdemokratiska och miljöpartistiska riksdagsmän, att inte, som era ledare, enbart lyssna till ÖB. Lyssna även till Pierre Schori och företrädare för Svenska Afghanistankommittén. Sammantaget har de oerhört större kunskaper om Afghanistan och internationella förhållanden än ÖB.

När det gäller Vänsterpartiet, kan jag lova, att jag inte ska tänka en enda kritisk tanke om partiet, de närmsta två veckorna! 

För min egen del skall jag gå till sängs och min sedvanliga aftonbön, nynnande: Jag tror på, tror på, tror på SAK. Jag kommer att somna tryggt!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , ,