Kan konkurrens mellan församlingarna verkligen stärka Svenska Kyrkan?

Lördagen den 1 november 1999 anlände min fru och jag med vårt flyttlass till Bjuråker. Dagen efter besökte vi vår första gudstjänst i Bjuråkers kyrka och drack vårt första kyrkkaffe i församlingsgården. Det blev många fler, både gudstjänster och tillfällen till kyrkkaffe. Mötet med församlingen har lett till engagemang i församlingsarbetet. Min fru sjunger i kören. Jag är kyrkvärd, leder cirklar och är ersättare kyrkofullmäktige. Jag och min fru har med åren blivit delar i en levande församling med ett månghundraårigt kollektivt minne.

Den levande församlingen väntade på oss när vi flyttade till Bjuråker. Vi tog det för helt givet, att vi skulle mötas av en församling. Det här är givetvis ingenting unikt för Bjuråker-Norrbo församling. Det skulle inte haft någon som helst betydelse vart vi flyttat i Sverige. Överallt skulle vi ha möts av en levande församling, med en verksamhet utifrån sina egna förutsättningar. Vårt förhållande till församlingen kanske inte skulle ha blivit lika hjärtlig, varm och välkomnande som i Bjuråker, men det skulle ändå ha blivit vår församling. Den här känslan av trygghet och självklarhet, är något som Svenska Kyrkan historiskt stått för. Det är enligt mitt förmenade, en luthersk kyrkosyn.

Nu är det nya tider, säger många, vilket kräver nya lösningar. En av lösningarna skall tydligen den rörliga församlingstillhörigheten vara. Jag säger som Stefan Sauks rollfigur, doktor Dängroth, brukade säga i satirprogrammet Lorry. ”Jag är skeptisk!” Inte bara skeptisk, utan direkt motståndare till tanken på det fria församlingsvalet.

Jag förflyttar mig raskt i tid och rum, tillbaka till november 1999. Om den fria församlingstillhörigheten varit genomförd vid den tiden, skulle jag kanske fått ställa frågan vid kyrkkaffet. ”Varför är församlingen så liten här i Bjuråker?” Och kanske fått svaret: ”En stor del av församlingen har valt att söka sig till Forsa församling. De har en mycket populär och färgstark kyrkoherde där.” Självklart skulle ett sådant förhållande skapa problem. Självfallet ekonomiskt, men också andligt. Församlingen är till för alla dem som bor inom församlingens område, men om en betydande del tillhör någon annan församling. Hur ska församlingens ansvar förverkligas? Är inte risken stor, att församlingens andliga kraft blir förödd i en förnedrande konkurrens, med andra församlingar, om tillhöriga? För att inte tala om vilka ekonomiska konsekvenser det kan få för församlingen. Vi vet ju hur Kyrkan brukar lösa problemet med minskat antal tillhöriga. Geografiskt allt större församlingar, som, vad jag vet, aldrig lett till fler och bättre aktiviteter.

Självklart kunde frågan i november även ha blivit: ”Hur kommer det sig att Bjuråker-Norrbo församling har så många fler tillhöriga än boende i församlingen?” Ett av svaren kunde ha blivit: ”Du förstår Leo, när människor flyttar till andra orter i landet vill de ändå kvarstå som tillhöriga i Bjuråker-Norrbo. Det här är en guldgruva för församlingen. Vi har snart fler tillhöriga i Stockholm än vad vi har här i Bjuråker och Norrbo.” Visserligen är en god ekonomi en nåd att stilla bedja om, men hur ser församlingens ansvar ut för alla dem som bor runt om i landet. Hur ska församlingen bedriva sitt uppsökande arbete? Och framför allt hur ska församlingarna, där våra utflyttade bor, hantera situationen? För dem är det säkert ingen guldsits.

Visst förstår jag, att det är ett problem, när kontakten mellan den enskilde och församlingen inte är den bästa.  Eller när församlingens andliga inriktning inte överrensstämmer med ens egen. Jag kom ur en sådan situation, när vi flyttade till Bjuråker. Stämningen i Badelunda församling var inte den bästa, om jag ska uttrycka det milt. Hur illa det än var, fick jag aldrig en känsla av att vilja byta församling. Jag drog ner på mina aktiviteter till ett minimum. Till slut besökte jag bara gudstjänster, men jag gjorde det i församlingens kyrkor med församlingens präster. När jag tänker efter, är det mycket få gudstjänster utanför Badelunda och Bjuråker-Norrbo församlingar jag deltagit i under de snart 20 år jag tillhört Svenska Kyrkan.

Jag ser också hur stiften kommer att bli indragna i konkurrensen mellan församlingarna, men det får bli ämnet i ett annat blogginlägg.

Vi får, slutligen, inte bortse från att grunden för Kyrkan kommer sakta att förändras, när sammanhållningen brister i en förödande konkurrens mellan församlingarna. Hur ska enhet och tillsyn upprätthållas, när församlingarnas överlevnad hänger på att de synbarligen skiljer sig från varandra? Vilken auktoritet kommer Kyrkomötet på sikt att få i en kyrka där enheten undergrävs?

Risken med en rätt att välja församling, är att Svenska Kyrkan släpper sitt Lutherska kyrkoarv och blir, i bästa fall, ett mer löst sammanhållet frikyrkosamfund. En sådan tänkt utveckling kommer möjligen vara tilltalande för de mycket aktiva och starkt troende, men lämnar de andra bakom sig. Det är väl ändå inte andemeningen med förslaget om rörlig församlingstillhörighet?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Annonser

7 Responses to Kan konkurrens mellan församlingarna verkligen stärka Svenska Kyrkan?

  1. SLJ skriver:

    Jag håller helt med dig. Det är framförallt det andliga argumentet som är starkast, tycker jag – en viktig poäng med kyrkan, kanske den viktigaste, är att jag inte kan välja församlingen. Jag kan inte välja vilka jag vill dela brödet och vinet med. Jag kan stå bredvid moderater och mördare, sa jag en gång till någon; det är det som skiljer församlingen från en sekt, som utmärker sig av att man förenas i åsikter.

    Och inte långt efter det, jag tror faktiskt att det var samma vecka, så gick jag till mässan i Allhelgonakyrkan. Där satt vid pianot Kristina Axén Olin, heter hon väl, dåvarande moderat pamp i Stockholms stadshus. Hon var musiker där den dagen. Och det var en väldigt tydlig fingervisning av Gud. Jag hatar moderater men tydligen har det ingenting med kyrkan att göra, och grejen är att det kände jag när jag var där. Jag kände mig genast som ett syskon i tron med henne. Det är livsviktigt att vi har sådana platser i samhället där vi inte sorteras ekonomiskt som överallt annars.

    Allhelgonakyrkan är för övrigt så nära en frikyrka man kan komma, föga förvånande uppbyggd också av barn från baptismen och pingst. Likaså Klara kyrka som är väldigt lik Allhelgona men ändå dess totala motsats. Det är ett bevis på hur högt det är i tak i SvK att dessa församlingar ryms inom samma stift, men ändå är det som du säger, tilltalande för de starkt troende men en skiljelinje för de andra. Det är knepigt att bygga ett starkt ”vi” utan att det blir ett ”dom”. Men det handlar också om väckelse och är en lite annan fråga.

  2. LeoH skriver:

    Bonhoeffer skriver någonstans (troligtvis i Efterfäljelse) att man inte skall leta sitt kors, utan det är bara att böja sig ner och plocka upp den och börja bära. Många letar det riktigt ädla korset. Jag tror att detsamma gäller församling. Inte leta efter den bästa församlingen, utan arbeta som en strävsam vingårdsarbetare, där du befinner dig.

  3. Carina skriver:

    Hej Leo
    Jag håller inte med dig. För mig är situationen sådan att jag för fyra år sedan flyttade 1500 m fågelvägen och hamnade i grannförsamlingen. Jag kunde vara kvar tre år i den församling där jag varit aktiv i nära 20 år. Men inte på samma sätt efter valet 2009. För då kunde jag inte, hur gärna jag än ville, vara med och ta ansvar i kyrkorådet eller liknande uppgifter, som jag faktiskt tror jag är bra på.

    Efter 20 år har jag också en gudstjänstgemenskap i den församling som jag flyttat från. Och för mig är det inget konstigt att jag fortfarande går i den gudstjänsten. Det tar mig 5 min med bil att ta mig dit, från min nuvarande församling.

    I POSK vill vi att man skall kunna få välja vilken församling man vill vara förtroendevald i. Det är en helt annan sak än att helt själv få välja församling, eller ”flytta sina pengar”. Det innebär att jag fortfarande är skriven där jag bor, och betalar min kyrkoavgift där. Men jag kan själv kunna bestämma var jag väljer att gå i gudstjänst och ställa upp som förtroendevald. Det är vad POSK vill och kämpar för.

    Svenska kyrkan är en stor, fantastisk, dynamisk organisation som vilar på en gemensam grund. Men vi väljer olika uttryck i våra församlingar. Att då kunna få engagera sig där man känner sig hemma vore självklart och allt annat ett slöseri med gåvor och resurser.

  4. LeoH skriver:

    Carina, jag vet inte varför du flyttade, men som jag ser det, är det kanske Guds kallelse, att du skall lägga kraft i en ny församling.Det finns annat än bara kyrkoråd, som behöver vårt engagemang.För min personliga del har jag erfarenhet av både kyrkoråd, kyrkofullmäktige, men jag upplever också att kyrkvärd, cirkelledare och andra ideella verksamheter har lika stor betydelse. De aktiviteterna kan i sin förlängning leda till engagemang i kyrkoråd och fullmäktige. Om du aktiverat dig i din nya församling direkt efter flytten, skulle du kanske suttit i kyrkorådet i din nya församling i dag.

    Om jag skulle flytta till Delsbo, ca 10 min från Kyrkbyn i Bjuråker, skulle jag uppleva det som mycket märkligt, att sitta som förtroendevald i Bjuråker-Norrbo församling och där besluta om kyrkoavgiften för andra än mig själv.

    Frågan om det fria församlingsvalet gäller, om jag förstått saken rätt, att jag kan välja vilken församling jag vill tillhöra och betala avgiften till. T ex att jag kunde valt att kvarstå som tillhörig i Badelunda församling i Västerås, vid flytten till Bjuråker 1999.

    Det har blivit alltför mycket av ”vad jag tycker och väljer” istället för att lyssna till vad Gud kan tänkas vilja med sin kallelse.

  5. Carina skriver:

    Vid en tidigare flytt så valde vi aktivt att stanna kvar i församlingen, just för att kunna vara kvar som förtroendevalda. Nu fanns inte den möjligheten och huset som passade oss låg utanför gränsen.

    Den församling vi flyttade till är inte okänd för mig, och de känner till mig också. Jag sitter i deras kyrkofullmäktige som ersättare. Så jag har valt att ta en del av mitt ansvar där. Men jag har fortfarande kvar mitt hjärta och min kallelse i min ”gamla” församling.

    Jag är fullt medveten om att det finns en mängd andra uppgifter än kyrkoråd osv. Jag är kvar i flera av dessa uppgifter i min ”gamla” församling samt har tagit på mig nya efter valet. Men jag tror också att jag har en gåva som innebär att jag tycker det är roligt att vara med i kyrkoråd och få vara med och ta ansvar och bestämma.

    I Göteborg där jag bor har vi en stor ekonomisk samfällighet, med numera 30 församlingar. Vi tar alltså gemensamt beslut om kyrkoavgiften, det är inget som ligger på den enskilda församlingen. Så hos oss är inte detta ett ”problem”.

    Det är kanske mer ett storstadsproblem att det inte är möjligt att engagera sig i den församling där man känner sig hemma. Jag vet många göteborgare som åker över staden till olika kyrkor på söndagarna, därför att de känner sig mer hemma i en annan gudstjänstgemenskap än den där de är folkbokförda.

    Det är därför POSK tycker det är viktigt att man också skall kunna få ta ansvar som förtroendevald där man känner sig hemma och inte bara där man råkar bo. Det är ett sätt att se på det fria församlingsvalet.

  6. LeoH skriver:

    Carina, ursäkta att jag inte svarat på din senaste kommentar. Har haft en del att pyssla med. Ska också kontrolläsa utredningen ”rörlig församlingstillhörighet – modeller och konsekvenser.” Det för att kanske kunna förstå vilken av utredningens modeller du förordar. Risken är annars stor att vi talar förbi varandra och det är aldrig bra för ett fruktbart samtal.

    Jag får också en känsla av att du kanske upplever att jag lite besserwisseraktigt beskrev uppdrag vid sidan av kyrkoråd. Tro mig, det var inte meningen. Självfallet inser jag att du är väl införsatt Kyrkans olika arbetsuppgifter. Hoppas du har överseende med ett icke önskvärt tonfall i mitt svar.

    Jag återkommer.

  7. […] skrev ett utförligt blogginlägg i december 2010. Inlägget var ett personligt svar på en enkät inom nomineringsgruppen ÖKA. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: