Wejryd, förklaringen brister i trovärdighet!

2 december, 2010

Ärkebiskopen försöker ge en förklaring till de senaste veckornas händelser på kyrkokansliet. Om jag suttit lite storögt förvånad tidigare, så sitter jag nu med uppspärrade ögon och försöker förstå det jag läser.

Efter vad jag kan förstå av artikeln i KT blev tydligen Wejryd upprörd över att Friedner avskedat en chef, utan att ha förankrat beslutet i arbetsutskottet. Det agerandet innebar att Wejryd så  totalt tappade förtroendet för Friedner, att om inte arbetsutskottet ställt sig bakom misstroendet, då skulle ärkebiskopen känt sig tvungen att avgå. Är det trovärdigt att en enstaka händelse skulle leda till sådana konsekvenser?

Tro det, den som vill. Jag för min del citerar Reefat El-Sayed. ”Här ligger en gravad hund.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Framtiden ser ljus ut för Bjuråker-Norrbo församling!

1 december, 2010

Årets adventsmässa i Bjuråkers kyrka kändes lite högtidligare än vanligt. Lena Funge blev installerad till kyrkoherde i Bjuråker-Norrbo församling av biskop Ragnar Persenius. Gudstjänsten blev både glädjefylld och högtidlig och vi fyra tjänstgörande kyrkvärdar kände oss något nervösa. Vi är inte vana vid att tjänstgöra vid kyrkoherdeinstallationer. Ingen av oss tjänstgjorde vid den senaste 1987. Traditionen i Bjuråker-Norrbo församling är att våra kyrkoherdar inte överger sin församling efter några få korta år. Den traditionen är vi både glada och stolta över. Lena har alla förutsättningar att med råge leva upp till traditionen, efter sin mångåriga tjänst som komminister i församlingen.

När jag kom hem efter mässa och efterföljande smörgåsbuffé, tårta och alla välkomsttal, kände jag en stilla glädje i kroppen. Ni vet, den där glädjen som får oss att känna oss varma och rofyllda. Jag satte mig vid datorn för att skriva ner mina känslor och upplevelser, men den där stilla glädjen ville inte bli analyserad. Den ville bara vara! Först nu när tisdagen går in i onsdagen, är jag beredd att sätta några ord på glädjen. Det sägs, att det hjärtat är fullt av, vill munnen berätta och just nu är hjärtat, som sagt fullt.  Men jag ska ändå hålla mig kort, allt behöver ju inte sägas, utan kanske bara anas.

En av Lenas starka sidor, är att hon på ett vardagligt sätt levandegör det glada budskapet. Det blir inte bara till ord, utan Lena lyckas med sin person på något förunderligt sätt göra budskapet både glatt och trovärdigt. Vilket inte innebär, att det glada budskapets varningar göms undan. Jag minns hur Lena för ett antal år sedan på domsöndagen inledde sin predikan med orden: ”Där herren reser sitt tempel, slår djävulen upp sitt tält!” Den söndagens predikan blev en påminnelse och varning för risken till högmod och självgodhet. Som kyrkoherde kommer Lena nog se till att vi, hennes församlingsbor, har tillräckligt med olja till våra lampor den dag det kommer att behövas.

Vår nya kyrkoherde omfattar också en modern ledarskapssyn. Av erfarenhet eller intuition låter jag vara osagd. Ledarskapet bygger på tillit, att lita till människors förmåga och vilja. Ledaren behöver inte gå runt och fråga: ”vill du göra det här?” Istället frågar en klok ledare: ”vad vill du göra för dina medmänniskor och församlingen?” Vi ser redan hur det ledarskapet börjar bära frukt i församlingen. Lite då och då säger människor, att de skulle vilja göra det ena eller det andra. Församlingens svar är ett glatt och tillåtande, men vad bra! Pröva! Egentligen är det inget modernt över det ledarskapet, utan den är minst 2000 år gammal och baseras på Jesus föredöme, som la sin skatt i bräckliga lerkärl. Bjuråker-Norrbo församling har, precis som alla andra församlingar inom SvK, i sina medlemmar en oerhörd stor kunskaps- och erfarenhetskälla att ösa ur. Den källan äger hela samhällets livs-och yrkeserfarenhet och den källan väntar bara på frågan – vad vill du göra? Jag vågar vara så storvulen att jag hävdar, att en församling inom SvK skulle kunna, som Jehovas Vittnen, smocka upp en normalstor församlingsgård på en helg. Det är det jag vill kalla för det allmänna prästadömet! En herdes uppgift är inte att hålla fåren tätt sammanslutna. En god herde tillåter och vågar låta fåren beta där gräset, som passar just de fåren, finns.

Jag upptäcker att, trots goda föresatser, inlägget tenderar att bli alltför lång. Jag ska avsluta med något jag personligen uppskattar högt med Lenas ledarskap. Det är hennes oberoende till partier och nomineringsgrupper. Efter val, vare sig det är samhällets eller kyrkliga, kan inte Lena räknas in bland segrare eller förlorare. Hon fortsätter att vara hela församlingens kyrkoherde. Vilket skapar trygghet i församlingen. Jag behöver inte heller vara oroad över, att Lena ska möta mig med värvarblocket för något parti eller nomineringsgrupp, när jag träffar henne på pastorsexpeditionen. (Vilket sker mycket ofta under högsäsong för cirkelstudier i församlingen.)

Ja, så här kände jag, och givetvis ännu mycket mera, efter söndagens adventsmässa med kyrkoherdeinstallation. Det är inte första gången jag berättat om min glädje att tillhöra Bjuråker-Norrbo församling och inte lär det bli sista gången heller.

Ett par smakprov här och här.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,