Har jag sagt A, får jag väl i konsekvensens namn också säga B

För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg: Är det verkligen så att vi män hindras vara män i kyrkan? Bakgrunden till inlägget var en diskussion i Dagen med anledning av en bok skriven av David Murrow, ”Varför män hatar att gå i kyrkan.”  Artiklarna i Dagen försöker visa på några orsaker till varför män inte vill aktivera sig i kyrkan. Orsakerna kan sammanfattas med att män saknar utmaningar, prestationsförväntningar, kamp och lidande. De vill också gärna samlas i mansgrupper. Jag tog fasta på de skilda förklaringarna och tänkte: ”Okey då, jag föreslår ett antal aktivitetsområden, där det finns både utmaningar, förväntningar på prestation, kamp och kanske också i sin förlängning lidande och ser vad det leder till.” Ni kan läsa förslagen i inlägget jag länkat till. Jag står för förslagen och är också beredd att delta i en sådan mansgrupp(er) i vår församling i Bjuråker-Norrbo, men också i vår grannförsamling i Delsbo.

Så långt det sagda A:et. Nu ska jag försöka mig på B:et också.

Jag vill först som sist säga, att jag inte anser, att mina förslag på något sätt skulle vara maskulina i sig. Tvärtom, på alla de områden jag föreslår, möter den eventuella mansgruppen, mängder av aktiva kvinnor, men också män. Som på skilda sätt tar sig an de utmaningar, som vi kristna och våra församlingar ställs inför. Jag vill också med bestämdhet varna för handlingar, som jag läste om för några år sedan i Sydsvenskan. Artikeln berättade om en manlig gräsrotsrörelse i Danmark och de anmärkningsvärda råd rörelsen företrädare gav kristna män i Sverige:

En man som kommer till kyrkan tror kanske att han har kommit till Gud, men han kommer till en syförening full med kvinnor som pratar och pratar, säger Frank Rechter. Den mannen bör slå näven i bordet och säga: kom låt oss bygga en barnkrubba i stället för att prata. Om kyrkan blir en plats för handling kommer männen dit, säger predikanten.

Min tanke med mansgrupper är inte att det skulle saknas handling inom Kyrkan. Det sker mängder av handlingar, men det stora problemet är männens ovilja eller rädsla att ansluta sig. Den trenden kan bara brytas genom att vi män ansluter oss och deltar i handlingarna och inte bara sitter och väntar. På vadå? Godot?

Till sist. Jag vet av egen erfarenhet, att det är så lätt drömma om stora ting och en vilja att utföra berömvärda handlingar. Jag vet inte om det här är en egenskap som drabbar oss män, men jag upplever det hos mig och många andra män jag mött under årens gång. Med tiden upptäcker de flesta av oss, att det inte blev som vi drömt om. Upptäckten kan vara och är deprimerande och kan leda tillhandlingsförlamning. Här vill jag citera Dietrich Bonhoeffer, som kanske kan hjälpa både kvinnor och män, att få en realistisk syn på vad våra handlingar ytterst bygger på. Citatet är hämtad ur ”Efterföljelse”

”…och ta sitt kors…” Det framgår redan från början att det bara är frågan om att lyfta upp det. Det är ingalunda frågan om att ge sig iväg och försöka hitta ett eget kors med ett passande lidande på. Jesus säger att det redan finns ett kors som är avpassat för var och en: ”och ta sitt kors”, ett kors som Gud har valt och mätt ut. 

Alla ni gubbs, som väntar på det ädla korset. Sluta vänta! Det korset existerar inte, utan böj er ner och plocka upp korset, som ligger vid era fötter och börja handla! Då startar en spännande resa, som ingen av oss vet var den slutar.

Undras om inte den här boken kunde vara en bra startpunkt för en mansgrupp i församlingen? 

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Annonser

8 Responses to Har jag sagt A, får jag väl i konsekvensens namn också säga B

  1. Kerstin skriver:

    Äsch Leo, se sanningen i vitögat: Kvinnor är mycket duktigare än män, så män törs inte komma till möten där det finns många kvinnor :-). Det är ingen slump att män inte vill ha kvinnor i företagsstyrelserna.

    Dessutom vet varenda man att varenda kvinna vet att männen inte alls är de där starka hjältarna som de enligt hävderna ska och därför vill vara utan att de är stora pojkar med själsliga hänglsebyxor. Därför vill de inte befinna sig bland många kvinnor. Bara om de är i majoritet känner de sig starka.

  2. SLJ skriver:

    Jag känner ju igen det där Kerstin. Men vad är det där för någonting? Vad beror det på?

  3. Anders Nilsson skriver:

    Så sant Leo, för övrigt en hållning som kan tillämpas på många av livets situationer. Vi har så lätt för att bygga in oss i en illussion om oss själva. Männens avoghet mot andlighet tror jag dock är en komplicerad problematik, den består av så många av livets måste-n, borde-n och vad ska folk tänka-n.

  4. LeoH skriver:

    Jag har i interna diskussioner hävdat, att när kvinnor får ta plats drar sig männen undan. Det här leder till allsköns mytbildningar och av någon för mig outgrundlig anledning är det ofta kvinnorna och den påstådda kvinnligheten som blir problemet. De flesta vet vad resultatet blir när man försöker lösa ett felformulerat problem. Det blir bara kattskit av allting.

    Problemet är männen och det är därför jag föreslår mansgrupper, där en sund självkänsla kan växa fram. För ingen vill väl att det ska växa fram manliga gräsrotsrörelser, som motiverar sin existens med ett Per Ström-syndrom inom kyrkan.

    Du har så rätt Anders. Den manliga självbilden, som åtminstone jag växte upp med, gjorde livet enorm komplicerat. Jag hade en fördel, som jag aldrig förstod som ung. Pappa stickade offentligt och struntade fullständigt i vad folk tänkte om det. Vad jag skämdes! En pappa som inte snickrade och donade!

  5. […] Holtter publicerar sina konkreta förslag för män i kyrkan i Dagen och fortsätter skriva på sin blogg, en annan klok man skrev igår en insändare som förstås inte väckte lika mycket uppmärksamhet […]

  6. […] publicerar sina konkreta förslag för män i kyrkan i Dagen och fortsätter skriva på sin blogg, en annan klok man skrev igår en insändare som förstås inte väckte lika mycket uppmärksamhet […]

  7. Kristina skriver:

    Och de egenskaper som evangeliet betonar – ödmjukhet, kärlek, omtanke, empati etc – är starkt kodade som feminina i vår kultur. Jag undrar om inte många män helst vill hitta en ‘muscular Christianity’ som inte är så full av ‘feminina’ värden. Men det kanske kan bli svårt…

  8. LeoH skriver:

    Hur jag än läser evangelierna, kan jag inte annat än förstå och se den ömhet som Jesus visar det svaga och förtryckta. Det är så en riktig man ska vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: