Låt inte Kyrkan reduceras till att enbart vara en lokal!

Nu fylls tidningar, radio och TV av en av de stora diskussionerna under året. Skolavslutning i kyrkan eller inte? Den andra stora frågan, som kanske mest sprids i sociala medier, är antydningarna, att skolor runt om i landet förbjuder barnen att sjunga nationalsången. Bägge frågorna tas på stort allvar av dem som deltar i diskussionerna. Den om förbudet mot nationalsången i våra skolor är en vandringssägen och skall inte tas på allvar. Diskussionen om skolavslutning i kyrkan är däremot en levande realitet.

I den samhälleliga diskussionen luftas mängder av teorier som stöd för de olika ståndpunkterna. En av det vanligaste är påståendet, att skolavslutning i kyrkan representera en lång tradition. Hur lång den traditionen är, förblir oftast något oklart. Jag är 67 år och har inte upplevt en skolavslutning i kyrkan. Mina skolavslutningar skedde under högtidliga former i klassrummet med bl. a blommor i hållaren för bläckhornet. Det som med säkerhet kan sägas är, att traditionen med skolavslutningar i kyrkan inte är allomfattande. För ett år sedan skrev jag ett inlägg om traditionen. En tradition som däremot var heltäckande var morgonbönen/morgonsamlingarna. Jag minns så väl hur vi började varje dag på Skönsmons skola i Sundsvall med att sjunga en psalm och läraren läste en bön. En av mina favoritpsalmer då och är fortfarande ”Morgon mellan fjällen.” Traditionen med morgonbön/morgonsamling försvann utan större protester och ändå hade traditionen varit kraft i över 100 år! Tror, utan att kunna belägga det, att bristen på protester berodde på att en majoritet av medborgarna ansåg morgonbönen/morgonsamlingarna vara alltför kristna.

Jag är övertygad om att diskussionen om skolavslutningar sker i kraftfältet mellan tradition och tro. Min övertygelse är, efter mängder av samtal med människor som förfäktar skolavslutningar i kyrkan, att de inte kämpar för det kristna innehållet i avslutningen, utan de tilltalas av den högtidliga inramningen. Att jag inte är helt i ogjort väder, bekräftas av att det nästan inte hörs några protester när myndigheter inskränker på det ”kyrkliga” i skolavslutningarna. Bilden förstärks, när jag lite varstans läser om präster som beklagar sig. De har tagit bort välsignelser, böner och Gud i sina sommartal till barnen och ändå är inte skolmyndigheterna nöjda! Andra präster, heder åt dem, protesterar mot att vara vitklädda pittoreska gäster i sin egen kyrka. Alltfler börjar ifrågasätta sitt deltagande i skolavslutningarna.

Jag blev mycket glad när jag i Dagen kunde läsa att kyrkorådet i Ramnäs församling sagt nej till en sekulär skolavslutning i kyrkan. I Ramnäs planerar föräldraföreningen och församlingen en skolavslutning i kyrkan efter själva skolavslutningen. Den vägen är att föredra än att församlingen är tvungen att acceptera skolans upplägg. Något som församlingen i Surahammar borde ha tagit till sig, istället för att passivt hyra ut kyrkan till skolan.

Om jag varit ärkebiskop när läste om kyrkorådet i Ramnäs, skulle jag ha utropat ”jag har en plan!” Nu är jag inte ärkebiskop, så jag får väl utropa. ”jag har en vision!” Visionen är en förhoppning, att Svenska Kyrkans församlingar, i god tid före skolavslutningarna 2012 rätar på ryggen och slutar upp att känna sig utestängda och missförstådda. Istället bör de kontakta skolorna inom sina församlingsgränser och frimodigt berätta, att från och med nu är skolavslutningarna helt skolans ansvarsområde. Skolorna får själv svara för formerna och innehåll. Kyrkan å sin sida avser att i anslutning till skolornas avslutningar anordna skolavslutningsandakter för barn, föräldrar och andra anhöriga. Innehållet i andakterna är något som församlingarna helt och fullt själva beslutar över. Fördelarna med en ordning där skolan ansvarar för sin egen avslutning, vilken är en del av skolans arbete och församlingen tar ansvar för det som tillhör Kyrkans ansvarsområde, skulle vara betydande. Både skolan och församlingen skulle slippa den förnedrande situationen, att försöka anpassa sig till en ordning där en enighet inte är möjlig. Min bestämda uppfattning är, att kravet från statsmakten på ett sekulärt innehåll på skolavslutningarna och Kyrkans självklara mål att vara Kyrka inte är möjliga att förena.

En situation där skolan tar ansvar för sin verksamhet och Kyrkan för sin borde vara möjlig att uppnå med bibehållen respekt från bägge parter. Staten bör vara sekulär och Svenska Kyrkan bör vara en kristen Kyrka som förmedlar evangelium!

Vad hjälper det en Kyrka, om hon vinner alla skolavslutningar till kyrkan, men förlorar sin själ? Svårare än så är det inte!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Annonser

One Response to Låt inte Kyrkan reduceras till att enbart vara en lokal!

  1. […] vill hänvisa till mitt inlägg, Låt inte Kyrkan reduceras till att enbart vara en lokal! I inlägget har jag ett förslag, som blir allt mer realistisk och kanske också […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: