Mitt missnöje är tydligen inte ideologiskt färgad!

30 juni, 2011

En utredning som redovisas i DN visar, att missnöjet med apoteksmarknaden dramatiskt minskat efter avregleringen.

Jag kan bekräfta, att missnöjet är berättigad. Jag har blivit mer och mer missnöjd med Kronans Droghandel, som fick ta över i Delsbo. Jag har av skilda anledningar haft stort behov av, att de senaste sju åren besöka apotek. Mina besök är så omfattande, att jag anser mig kunna vara, på goda erfarenhetsgrunder, mycket negativ till resultatet av avregleringen.

Före avregleringen hände det nästan aldrig att någon av de otaliga mediciner jag har behov av saknades på apoteket i Delsbo. I dag är det mer regel än undantag, att jag får beskedet, att någon av de mediciner jag för tillfället är i behov av, inte finns på Kronans droghandel i Delsbo. Vis av de negativa erfarenheterna har jag, allt oftare börjat handla mina mediciner på sjukhusapoteket i Hudiksvall.

Mitt missnöje är alltså inte ideologiskt betingad. Det kan däremot inte sägas om beslutet att avreglera apoteksmarknaden. Beslutet baserades inte något annat än ren och skär ideologi. Ni vet det där mantrat – ”med konkurrens blir det bättre och billigare för kunden!” Jo, pyttsan! Jag får åka till Hudiksvall och handla mina mediciner till samma priser, som jag tidigare betalade i Delsbo!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Varning! Varning! Alliansen tänker ställa krav igen!

27 juni, 2011

Vi vet hur det drabbat människor, när Alliansregeringen i arbetslinjens namn börjat ställa krav.

Sjuka människor får lämna sjukförsäkringen och hänvisas till arbetsförmedlingen. Resultatet har varit förödande. Sjuka har blivit utan ersättning. Sjuka blir ännu sjukare av förnedrande behandling från myndigheternas sida. I en artikel beskriver Charlotte Thérèse Björnström den rundgång som väntar alla dem, som arbetsförmedlingen anser vara för sjuka att klara av ett arbete. Läs artikeln och ni får ett åskådningsexempel på den känslolösa och människofientliga politik, regeringen ensamt är ansvariga för. De kan inte skylla på någon anonym myndighet.

De människor som arbetsförmedlingen med alla sina åtgärder inte klarat av att fixa arbete åt, hamnar i slavliknande förhållanden i arbetsmarkandsåtgärdernas Fas 3. Mot betalning kan privata arbetsgivare, kommuner och föreningar få tillgång till tvångsanvisad och oavlönad arbetskraft. De som anvisas en arbetsplats har olika ersättningar. En del får leva på försörjningsstöd. Borgerliga ledarskribenter moraliserar och påpekar för de arbetslösa, att de inte kan förvänta sig ”bidrag” utan motprestation, som om de arbetslösa skulle ha några moraliska skyldigheter mot privata arbetsgivare, lycksökare, kommuner, ABF, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkans församlingar eller Röda Korset.

Nu avser tydligen Alliansen att avskaffa aktivitetsstödet till ungdomar, som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Motivet är den vanliga. Ersättningarna ges tydligen, vilket regeringen inte tidigare uppmärksammat, utan tillräckliga krav. Nu plötsligt har FP upptäckt den hemska slappheten och lösningen är nu som alltid. Försämra de ekonomiska förutsättningarna för enskilda människor. Det finns ingenting som tyder att regeringen insett sina misstag när det gäller sjukförsäkringen eller Fas 3. Varför skulle de bli mer lyckosamma nu? Tro mig vi får se hur människor hamnar mellan stolar, soffor och sängar. Regeringsföreträdare som skyller på myndigheter och lallar mantrat – arbetslinjen, arbetslinjen.

Jag har slutat förvåna mig över det märkliga och obevisade resonemanget, att om man minskar på ersättningar och ställer krav på den enskilde, då dyker arbetsplatserna upp, som om de kom från himlen. Varför inte börja i den andra ändan istället? Kräv av företagen, kommunerna och landstingen att skapa arbetsplatser åt alla och då menar jag alla. Inte bara de som presterar till 100%, utan även de som är sjuka och kanske bara klarar 10% ena dagen och 78% andra dagar. Det borde inte vara ett oöverkomligt krav. Regeringen hävdar ju varje dag, att alla de här arbetsplatserna finns.

De arbetsgivare som inte klarar av att uppfylla det enkla kravet, att visa upp de gömda arbetsplatserna, borde bestraffas på något sätt. Ingen aktieutdelning ett antal år? Eller…?

Dagen, DN, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


En bild kan ofta säga mer än mängder av retoriska tal!

25 juni, 2011

Enligt LO-tidningen framhärdar Juholt med sin paraplyliknelse.

 ”I Social­demokraternas Sverige håller den som står i solsken upp ett paraply över den som råkar stå i ösregn.”


Det är svårt att hålla sig torr under ett paraply i ösregn!

Som en före detta distriktsordförande (ganska misslyckad) i Västmanland för Kristna socialdemokrater vill jag citera fritt ur Bibeln. Lyssna Juholt och alla partistrateger! Så här säger profeterna:

Ni skall inte låta människor stå i ösregn! Nej, ta in dem i solen och värmen! Jag är Herren, er Gud!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Är utnyttjande av oavlönad arbetskraft mot betalning en god kristen handling?

23 juni, 2011

Röda Korset gör det. Frälsningsarmén gör det. ABF Gästrikebygden gör det. Nu har även Svenska Kyrkan i Märsta anslutit sig. (sid 2). Kyrkan i Märsta utnyttjar som de andra, oavlönad tvångskommenderad arbetskraft, Fas 3:or, mot betalning från staten, i sin verksamhet. Verksamheten består i att odla blommor, potatis och grönsaker på en yta av 7000 kvadratmeter plus ytterligare 2 ha mark. Produkterna används av församlingen eller säljs på den lokala marknaden.

Svenska Kyrkan i Märsta motiverar utnyttjandet av arbetslösa på samma sätt, som RK, FA och ABF gör. De har enbart de arbetslösas bästa för ögonen. Alla andra påstående är illvilligt förtal. Jag skrev för en tid sedan ett blogginlägg om ABF Gästrikebygdens utnyttjande av tvångskommenderad oavlönad arbetskraft i sin verksamhet. ”En slav blir inte mindre slav oavsett om ägaren är en hygglig prick.” Det inlägget tillägnar jag i dag Märsta församling.

Jag tillägnar även artikelförfattaren, Mats Lagergren ett tidigare blogginlägg. Det inlägget riktar sig mot en artikel i Handelsanställdas förbundstidning, Handelsnytt. I den artikeln hyllas ABF Gästrikebygdens utnyttjande av arbetslösa på samma aningslösa sätt, som Mats Lagergren gör i sin artikel i Kyrkans tidning. Håll till godo Mats! ”Är jag verkligen en glåpordskastande vänstertönt?”

Det är nästan, men bara nästan, att jag ångrar mig, att jag inte bet ihop och stannade kvar i stiftsfullmäktige. Det kunde ha blivit en bra motion till stiftsfullmäktige.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Rustar sig Centern för nyval?

19 juni, 2011

Det känns lite märkligt, när de mindre partierna i den borgerliga alliansen skall profilera sig, då sker det ofta med förslag till särlösningar, som drabbar invandrare. Centerpartiet ligger pyrt till i opinionsmätningarna och känner säkert en stor oro för ett eventuellt nyval, som det ibland spekuleras om i medierna. Centern har ju inte direkt översvämmat valmarknaden med nya och pigga förslag. Det är inte heller lätt att hitta goda förslag i en hast. Vad kan tänkas vara mer röstmaximerande, så här på stört, än förslag på lite särlösningar för invandrare?

Centerpartiet låter Maud Olofsson skicka upp en försöksballong, med förslaget att invandrare inte fullt ut ska omfattas av föräldraförsäkringen. Förslaget skall givetvis inte ses någon diskriminering av invandrare. Det är av ren och skär omtanke med invandrarna, som Maud Olofsson ställer förslaget. Full föräldraledighet för invandrare innebär, enligt Centern, att de blir isolerade med barnen.

Svenskar riskerar tydligen inte att bli isolerade med barnen vid full föräldraledighet. Inte heller invandrande EU-medborgare. De får ju inte drabbas av särlösningar enligt det gemensamma fördraget.

Vilka invandrare tänker sig Maud Olofsson skydda från isoleringen med sina barn? Månne norska invandrare?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En hyllning till alla bärare av en folklig vardagstro inom Kyrkan!

17 juni, 2011

För en tid sedan höll jag på och förberedde en lektion till en träff med församlingens vuxenkonfirmander. Ämnet för lektionen var skilda tolkningstraditioner av Bibeln. Ett mycket spännande ämne. Jag upplevde att jag fått till en bra struktur för lektionen, med en bra sammanfattning som jag hittat hos Lars Lindberg i hans bok ”Ny skapelse.” I boken säger Lindberg, i en diskussion om hur sann Bibeln är: Jag vill föreslå ett annat sätt att förstå saken, nämligen att Bibeln genom den heliga Anden blir Guds ord.”

När jag som bäst arbetade och kanske började bli förnöjsamt självgod, läste jag ett blogginlägg i kyrkpressen.fi med titeln ”En summering” skriven av Hillevi Holmberg. I diktens form sammanfattar hon sitt kristna liv och det finns ett tonfall av trots i dikten mot anklagelser om irrläror. Inlägget av Hillevi påverkade mina lektionsförberedelser. Jag insåg att Hillevis inlägg, och den efterföljande diskussionen, på något sätt inte fick naturlig plats i min planerade lektion. Hillevi representerar en helt egen kategori i hur Bibeln tolkats. Jag kallar den, folklig vardagstro. Den är inte ny, men oftast helt förbisedd i våra kyrkor. Det finns säkert bättre benämningar än det, men jag kommer inte på något just nu.

I den efterföljande diskussionen illustreras motsättningen nästan övertydligt. Hillevi skriver: ”Tänk på hur Jesus agerade. Mot människor som minsann inte ansågs vara rättläriga” Fel, fel säger Hermanni Pihlajamaa och citerar Luther: ”Förbannad den kärlek som sker på bekostnad av läran. Hög tid för Hillevi att bli reformerad.” Ja, det sista lär väl inte vara ett citat av Luther. Fel, fel säger Martin Kantola och skriver: ”så vill jag att du tar en titt i din Bibel igen. Jesus var MYCKET tydlig i sin undervisning. Allt annat än att var och en får tro lite som den vill…”

Påpekandet att Jesus var tydlig i sin undervisning är inget svar på Hillevis påstående. Det blir istället lite av goddag yxskaft över svaret. I evangelierna kan vi läsa mycket om Jesus undervisning. T ex i Bergspredikan skildrad av Matteus uppmanar Jesus sina åhörare: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Självklart ska vi ta till oss den undervisningen, men vi kan också i Bibeln läsa hur Jesus levde sin egen undervisning. Här har Hillevi helt rätt. Undervisningen handlar inte i första hand om vilka rätta åsikter vi ska omfatta. Det finns hur många exempel som helst i evangelierna, som visar att Hillevi, och många med henne, gjort en viktig iakttagelse. Hon kan med gott samvete hänvisa till Jesus eget exempel. Uppräkningen skulle bli orimligt lång om jag tog upp alla exempel, där Jesus helar, botar och upprättar. Ingenstans läser vi att de han hjälper skulle ha lyssnat till Jesus undervisning än mindre levt enligt undervisningen. Det Hillevi säger är att vi helt enkelt bör följa Jesus exempel i våra möten med våra medmänniskor. Det är ju i handlingen, som Jesus visar hur hans undervisning skall förstås. Det är också handlingarna som leder människor till tro.

I dagarna har en utredning, Medlem 2010, presenterats. Utredningen ger en ögonblicksbild av hur situationen är för Svenska Kyrkan. Min övertygelse är att vi i alltför stor utsträckning förlitar oss på att organisatoriska förändringar och letande efter förnyelser som radikalt förbättrar vår situation. Jag vill i all enkelhet föreslå, att Kyrkan anstränger sig och tar hjälp av alla de systrar och bröder till Hillevi Holmberg, som finns i vår Kyrka. De är många. Jag har mött dem. Första steget kan ju vara att visa dem att de är sedda och att Kyrkan behöver deras hjälp. Det är de som har kontakten med människorna i församlingen och utanför. De skulle kunna bli en del av den stabila grund som Kyrkan så väl behöver.

Tack Hillevi för den inspiration du gett mig. Ditt inlägg kanske är det förväntade bönesvaret jag efterlyste söndagen före pingst. Så här skrev jag:

I dag är det söndagen före pingst och jag deltog i gudstjänsten i Bjuråkers kyrka och som så ofta förr, en tanke slog mig. Alla kristna i Sverige bör tillbringa den kommanden veckan i bön och väntan. Vi är ju lovade att en hjälpare skall komma. Om vi stillar oss kanske vi får svaret på hur vi ska gå vidare. Vi kanske får ett språk, som alla människor i Sverige kan förstå. Det har hänt förr. Varför inte en gång till?

”Språket” vi väntar på, kanske är det enkla, av många ansedd som naiv, som Hillevi pekar på. Jag vill tro det och kommer också försöka leva i framtiden i enlighet med den övertygelsen.

KT, Dagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Det blir allt svårare att avgöra vad alla traditioner i juni egentligen innebär!

14 juni, 2011

I dessa skolavslutningstider har åtminstone jag, som säkert många uppmärksammat, haft lite svårt att orientera mig i alla utsagor om hur traditionerna sett ut och hur länge de varit i kraft. Undras om det är någon som kan reda ut begreppen? I Dagen beskrivs en situation, som som blir allt vanligare. Två präster gör helt skilda bedömningar av vad Kyrkans traditionella roll på skolavslutningar egentligen inneburit. Den här frågeställningen håller på att få digniteten av en tradition inom Kyrkan, om jag får skämta till det en aning.

Mikael Landgren, präst i Smögen, stänger kyrkan för skolavslutningar enligt Skolverkets regler. Skolan flyttar avslutningen till Smögengården. Ett litet påpekande vill jag ändå göra. Ofta sägs att skolavslutningar, i alla tider, skett i kyrkan. I Smögen innebär ”alla tider” tydligen 18 år.

Eva Östlund församlingens kyrkoherde gör en helt annan bedömning, än Landgren och avser att delta i skolavslutningen i Kungshamns kyrka och det utan bön och också utan välsignelse får jag väl förmoda. Östlund hänvisar till traditionen med skolavslutningar i kyrkan. Jag hoppas hon inte menar att skolavslutningarna av tradition inte innehållit bön. Det ter sig helt osannolikt.

Jag för min del, och det är väl ingen överraskning, delar Landgrens uppfattning. En skolavslutning i kyrkan utan Gud, utan bön och välsignelsen är ingen skolavslutning i kyrkan. Vill också påpeka, att när gäller välsignelsen, så har den över 3000 år på nacken! Här kan man tala om tradition! Vad är väl Smögenskolans 18 år mot det? Vad återstår om man tar bort allt det Kyrkan står för i kyrkan? Då återstår bara, enligt mitt sätt att förstå, att hålla ett välmenande tal, som vem som helst kan hålla. T o m Christer Sturmark, om han är beredd att följa Skolverkets regler och inte nämna att Gud inte finns.

Jag vill hänvisa till mitt inlägg, Låt inte Kyrkan reduceras till att enbart vara en lokal! I inlägget har jag ett förslag, som blir allt mer realistisk och kanske också helt nödvändig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Nationaldagsfunderingar

7 juni, 2011

Vid andakten på forngården i Bjuråker på nationaldagen hade jag som uppdrag att läsa ett antal texter. En av texterna vår kyrkoherde Lena Funge hade valt var följande:

Om en invandrare slår sig ner i ert land,
skall ni inte förtrycka honom. Invandraren
som bor hos er skall ni behandla som en in-
född. Du skall älska honom som dig själv, ni
var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Her-
ren, er Gud. (3 Mos 19: 33-34)

Det är mäktigt, att få läsa: ”Jag är Herren, er Gud.” Det ger en viss tyngd åt uttalandet, om man så säger. Det är annat än Leo Holtters påstådda PK-åsikter i ämnet!

För ett antal år sedan fick jag en fråga på Kyrkans Tidnings, numer nedlagda, diskussionsforum, Vestibulen. Frågan löd: ”Anser du att det är Guds vilja, att alla människor i hela världen skall bo i Sverige?” Frågan förvånade mig och jag svarade lite förstrött, att jag inte trodde det. Inte heller trodde jag att alla människor i världen vill bo i Sverige. Jag har många gånger senare haft känslan, som av en liten sten i skon, att jag lite fegt undvek djupet i frågan. I dag, när läste den citerade texten ur Bibeln, gjorde sig stenen påmind igen. Så jag får äntligen anta utmaningen och försöka reda ut för mig själv vad jag egentligen anser i frågan. Svaret kan inte bli heltäckande, men förhoppningsvis ger den ändå sann bild av vad jag anser och tror.

Självklart anser jag fortfarande, att inte är det Guds vilja att människor av olika anledningar är tvungna eller känner sig tvingade att lämna sina hem och fly. Inte heller är det så att alla människor vill just till Sverige. Ändå känner jag ganska klart vad Guds vilja är i den situation världen och människorna befinner sig i? Självklart är det helt enligt Guds vilja, att alla som riskerar fängelse, tortyr och dödsstraff för medlemskap i politiska partier, fackliga organisationer, kvinnoorganisationer, religiösa eller människorättsorganisationer skall ha rätt att får komma till Sverige tillsammans med sina anhöriga.

Detsamma gäller också alla som drabbas av kollektiv förföljelse. Ofta kan inte den asylsökande visa, att ha/hon personligen är förföljd. De kan ofta berätta en likartad historia. En granne blir attackerad och mördad, frun blir våldtagen inför barnen, med hotelser om att mobben ska återkomma om inte alla kristna, romer eller vilken folkgrupp det för ögonblicket gäller försvinner från området. Alla sådana familjer ska känna, att de har en tillflykt i Sverige. De har en välgrundad fruktan för sina liv. Nu undrar vän av ordning. De som kommer utan pass och andra handlingar. Vad ska vi göra med dem? Det kan vara dumt att inte ha några handlingar alls, men jag kan inte se att det skulle vara moraliskt fel eller misstänksamt i alla lägen, att inte ha sina papper i ordning. Det är i vart fall inget skäl i sig för att neka någon uppehållstillstånd i Sverige.

Min inställning är kort sagt, att alla som är förföljda på grund av åsikter, av social-, etnisk- eller religiös grupptillhörighet skall ges skydd i Sverige. Detsamma gäller även människor som flyr från krig, naturkatastrofer och ekonomisk misär. Den lagstiftning som styr våra myndigheter är bara ett desperat försök, att skapa någon form av skenbar förnuftsbaserad ordning i det kaos världen befinner i. Sist och slutligen hamnar vi ändå i den fasansfulla bild jag sen mängder av år bär inom mig. När de överfulla vagnarna tömdes i Auschwitz, då stod där en man, som följde lagen och säkert kände sig trygg i det, och pekade med tummen eller ridpiskan, höger eller vänster.

Frågan som alltid kommer, när jag samtalar om de här frågorna, är har vi råd? Jag vet inte hur jag ska besvara frågan. Det beror sig ju på vad frågeställaren anser vara livets nödtorft för just honom. För min egen personlig del vill jag återigen citera ur Bibeln. När Johannes döparen fick frågan från människorna. ”Vad ska vi då göra?” Svarade han: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har och den som har bröd skall göra på samma sätt.”  När ni läser Johannes uppmaning. Hör ni också som jag? 

Jag är Herren, er Gud!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Ibland kan det vara klokt att lyssna till meningsmotståndare!

5 juni, 2011

Dagen publicerar just nu en intervju med Dilsa Demirbag-Sten. Jag tänker inte kommentera hela intervjun, utan håller med artikelförfattaren, att Dilsa Demirbag-Sten är en av landets mest profilerade ateister. Jag läste med viss förströddhet artikeln, men vaknade till när jag läste:

 Skolan måste informera om kulturarvet. Men det är inte statens uppgift att lära ut om innebörden i de olika religionerna och deras tolkningar. Det får ni göra!

Här säger Dilsa Demirbag-Sten något, som vi kristna borde ta till oss. Ja, rent av se som en utmaning. Min personliga upplevelse är, att kristenheten i Sverige inte riktigt på djupet tagit till sig insikten, att skolan inte längre lär ut ett antal stampsalmer eller bibliska berättelser. Att kristendomen i realiteten var en statsreligion, bidrog till en, på det hela taget, lat Kyrka. Jag minns vid starten av läsåret 1957/58 hur klassläraren meddelade mig och mina klasskamrater dag och tid, när konfirmationsundervisningen skulle ske. Carl-Filip Ullner, Skönsmons församling kom till ett dukat bord helt utan egna ansträngningar. Visst var det bekvämt, men var det bra?

Oavsett om det var bra eller dåligt. Vi kommer inte tillbaka till de tiderna igen. Situationen är radikalt annorlunda nu och jag upplever, att vi fortfarande nostalgiskt blickar bakåt istället för framåt. Vi kristna i Sverige bör ta till oss det Dilsa Demirbag-Sten säger. För det är ju sant! Det är vår uppgift, inte statens, att lära människorna innehållet i den kristna tron. Vi måste sluta upp med att känna oss förföljda och tillbakapressade. Situationen är som den är. Staten är inte till för att hjälpa oss. Det är bara att vända blicken framåt och låta det förgångna vara förgånget.

Uppgiften vi som vi kristna har att ta oss an, är varken ny eller omöjlig. Det vore väl inte första gången kristna får verka i en okunnig omgivning. Se på utvecklingen i Kina. Kristenheten växer så det knakar, utan att någon fått lära sig stampsalmer eller bibliska berättelser i skolan. Ansvaret är vårt att göra den kristna tron relevant för människorna. I övrigt behövs bara lite glad optimism och kreativitet. I dag är det söndagen före pingst och jag deltog i gudstjänsten i Bjuråkers kyrka och som så ofta förr, en tanke slog mig. Alla kristna i Sverige bör tillbringa den kommanden veckan i bön och väntan. Vi är ju lovade att en hjälpare skall komma. Om vi stillar oss kanske vi får svaret på hur vi ska gå vidare. Vi kanske får ett språk. som alla människor i Sverige kan förstå. Det har hänt förr. Varför inte en gång till?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Nu blev jag helt plötsligt mycket orolig!

3 juni, 2011

Var på väg att stänga av datorn, men gjorde en sista sväng bland tidningar jag regelbundet läser. Hamnade på Dagen och såg som första rubrikDiakon riskerar jobbet efter olagliga aktioner. Det är diakonen Annika Spalde som granskas av domkapitlet i Linköpings stift. Min första spontana tanke var. Inte kan det vara vara möjligt att Spalde bestraffas så hårt av domkapitlet? Den andra tanken kom med blixtens hastighet. Visst är det möjligt!

Det är inte alls omöjligt att ett domkapitel ser hårdare på olagliga aktioner mot försvarsindustrin (läs krigsindustrin, min anm) än t e x det vi nyligen fick läsa om prästen i Stockholm stift, som söp tillsammans med konfirmander och utnyttjade en ung flicka sexuellt. Han fick en prövotid på två år om jag minns rätt. (Orkar inte kontrollera uppgiften). Inte för att han utnyttjat flickan, utan kritiken gällde hans livsstil.

Mina farhågor om domkapitlets dom mot Spalde säger lite om den misstro jag ibland känner mot dem som makten har i Svenska Kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,