En hyllning till alla bärare av en folklig vardagstro inom Kyrkan!

För en tid sedan höll jag på och förberedde en lektion till en träff med församlingens vuxenkonfirmander. Ämnet för lektionen var skilda tolkningstraditioner av Bibeln. Ett mycket spännande ämne. Jag upplevde att jag fått till en bra struktur för lektionen, med en bra sammanfattning som jag hittat hos Lars Lindberg i hans bok ”Ny skapelse.” I boken säger Lindberg, i en diskussion om hur sann Bibeln är: Jag vill föreslå ett annat sätt att förstå saken, nämligen att Bibeln genom den heliga Anden blir Guds ord.”

När jag som bäst arbetade och kanske började bli förnöjsamt självgod, läste jag ett blogginlägg i kyrkpressen.fi med titeln ”En summering” skriven av Hillevi Holmberg. I diktens form sammanfattar hon sitt kristna liv och det finns ett tonfall av trots i dikten mot anklagelser om irrläror. Inlägget av Hillevi påverkade mina lektionsförberedelser. Jag insåg att Hillevis inlägg, och den efterföljande diskussionen, på något sätt inte fick naturlig plats i min planerade lektion. Hillevi representerar en helt egen kategori i hur Bibeln tolkats. Jag kallar den, folklig vardagstro. Den är inte ny, men oftast helt förbisedd i våra kyrkor. Det finns säkert bättre benämningar än det, men jag kommer inte på något just nu.

I den efterföljande diskussionen illustreras motsättningen nästan övertydligt. Hillevi skriver: ”Tänk på hur Jesus agerade. Mot människor som minsann inte ansågs vara rättläriga” Fel, fel säger Hermanni Pihlajamaa och citerar Luther: ”Förbannad den kärlek som sker på bekostnad av läran. Hög tid för Hillevi att bli reformerad.” Ja, det sista lär väl inte vara ett citat av Luther. Fel, fel säger Martin Kantola och skriver: ”så vill jag att du tar en titt i din Bibel igen. Jesus var MYCKET tydlig i sin undervisning. Allt annat än att var och en får tro lite som den vill…”

Påpekandet att Jesus var tydlig i sin undervisning är inget svar på Hillevis påstående. Det blir istället lite av goddag yxskaft över svaret. I evangelierna kan vi läsa mycket om Jesus undervisning. T ex i Bergspredikan skildrad av Matteus uppmanar Jesus sina åhörare: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Självklart ska vi ta till oss den undervisningen, men vi kan också i Bibeln läsa hur Jesus levde sin egen undervisning. Här har Hillevi helt rätt. Undervisningen handlar inte i första hand om vilka rätta åsikter vi ska omfatta. Det finns hur många exempel som helst i evangelierna, som visar att Hillevi, och många med henne, gjort en viktig iakttagelse. Hon kan med gott samvete hänvisa till Jesus eget exempel. Uppräkningen skulle bli orimligt lång om jag tog upp alla exempel, där Jesus helar, botar och upprättar. Ingenstans läser vi att de han hjälper skulle ha lyssnat till Jesus undervisning än mindre levt enligt undervisningen. Det Hillevi säger är att vi helt enkelt bör följa Jesus exempel i våra möten med våra medmänniskor. Det är ju i handlingen, som Jesus visar hur hans undervisning skall förstås. Det är också handlingarna som leder människor till tro.

I dagarna har en utredning, Medlem 2010, presenterats. Utredningen ger en ögonblicksbild av hur situationen är för Svenska Kyrkan. Min övertygelse är att vi i alltför stor utsträckning förlitar oss på att organisatoriska förändringar och letande efter förnyelser som radikalt förbättrar vår situation. Jag vill i all enkelhet föreslå, att Kyrkan anstränger sig och tar hjälp av alla de systrar och bröder till Hillevi Holmberg, som finns i vår Kyrka. De är många. Jag har mött dem. Första steget kan ju vara att visa dem att de är sedda och att Kyrkan behöver deras hjälp. Det är de som har kontakten med människorna i församlingen och utanför. De skulle kunna bli en del av den stabila grund som Kyrkan så väl behöver.

Tack Hillevi för den inspiration du gett mig. Ditt inlägg kanske är det förväntade bönesvaret jag efterlyste söndagen före pingst. Så här skrev jag:

I dag är det söndagen före pingst och jag deltog i gudstjänsten i Bjuråkers kyrka och som så ofta förr, en tanke slog mig. Alla kristna i Sverige bör tillbringa den kommanden veckan i bön och väntan. Vi är ju lovade att en hjälpare skall komma. Om vi stillar oss kanske vi får svaret på hur vi ska gå vidare. Vi kanske får ett språk, som alla människor i Sverige kan förstå. Det har hänt förr. Varför inte en gång till?

”Språket” vi väntar på, kanske är det enkla, av många ansedd som naiv, som Hillevi pekar på. Jag vill tro det och kommer också försöka leva i framtiden i enlighet med den övertygelsen.

KT, Dagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: