Nalin Pekgul har mycket kvar att uträtta!

30 augusti, 2011

I helgen bytte S-kvinnorna ordförande. Med röstsiffrorna 64 mot 34 vann Lena Sommestad över Nalin Pekgul. Ingen överraskning, men ändå intressant att nästan 35 % av kongressdelegaterna gav sin röst åt Nalin Pekgul, trots att Lena Sommestad förordades av en enig valberedning. Det var helt rätt av Pekgul, att testa stödet i förbundet.

I morse (måndag) surfade jag runt bland tidningar och i bloggosfären för att se vad som skrevs om Nalin Pekguls ordförandetid. Inte hittade jag mycket, utom lite påpekanden om behovet av förnyelse. Påpekanden, som åtminstone jag tar som förstucken kritik av Nalin Pekguls ordförandeskap. Till DN säger S-kvinnornas pressekreterare Kajsa Jansson: ”Hon tänker dra sig tillbaka från rikspolitiken men fortsätta att engagera sig i sin lokala S-kvinnoklubb. Jag tror hon var ganska nöjd med sina åtta år som ordförande och att beskedet var väntat.”  Tydligen inte mer nöjd än att hon ville fortsätta som ordförande.

Jag hittade inte, under mitt sökande, många, vare sig negativa eller positiva skrivningar om Nalin Pekgul. Jag tänkte här i min ensamhet, att starka krafter i rörelsen hoppas att Pekgul försvinner in i glömskan och tystnaden. Jag började förbereda att skriva ett inlägg, men så fick jag av Anders Nilsson ett tips om en bloggpost:  Att sakna Nalin Pekgul skriven av Maryam Yazdanfar. Läs vad Maryam säger om Nalin Pekguls betydelse och insats. Mycket tänkvärt!

Jag vill bara lägga till en mycket personlig reflektion. Nalin Pekguls lojalitet mot partiordföranden var mycket uppfriskande att få uppleva. En lojalitet som ofta inte existerar på den nivån i politiken. Pekgul vågade i klartext påtala illojaliteten mot Mona Sahlin och vilka som låg bakom. Pekgul stod lojal när andra hukade i buskarna eller mer eller mindre öppet deltog i ”mosa Mona-kampanjer.” För det var inte bara borgarna, som alla minnesgoda minns, som bedrev kampanjen. T ex när Mona Sahlin, som ickemedlem i Svenska Kyrkan åkte utomlands på SvK:s valdag. Det ansågs av vissa som höjden av missaktning mot både Kyrkan och valet. Nej, Mona Sahlin skulle ha stannat i Sverige och i hemmets lugna vrå, som de flesta S-medlemmar, och visat respekt för de kyrkliga valen.

Jag har aldrig träffat Nalin eller haft kontakt med henne, men har genom åren känt stor respekt för henne, både som person och som politisk aktiv. Inte bara respekt utan en värme, som man bara känner för en personlig vän. I mars 2008 skrev jag en bloggpost: Hyllning av ett rekorderligt fruntimmer! Det får bli min personliga hyllning till Nalin, nu när hon går in i en ny fas i sin samhälleliga gärning. Bäva månde gubbsen i Tensta!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Ge biskoparna rösträtt på Kyrkomötet!

9 augusti, 2011

Det kan väl inte vara så illa, att det bara är jag som anser det ytterst märkligt, att en kyrka som påstår sig vara en episkopal kyrka, inte ger kyrkans biskopar rösträtt när Kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, sammanträder?

Än märkligare blir avsaknaden av rösträtt för biskoparna, när man betänker att nästan alla nomineringsgrupper har präster (de är många), som både har yttranderätt och rösträtt vid kyrkomötena. Svenska Kyrkans episkopala modell innebär, vad jag kan förstå, att Kyrkans präster har större inflytande än Kyrkans biskopar.

Jag har i ett annat inlägg citerat från en ordlista på SvK:s hemsida: ”En episkopal kyrka är en kyrka som leds av biskopar. Svenska kyrkan är en episkopal kyrka.”

Leda Kyrkan, men inte ha rösträtt, när Kyrkan fattar viktiga beslut? En mycket märklig ordning, om jag får säga min mening.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Legosoldater, den nya exportprodukten?

6 augusti, 2011

Jag påminns om några diktrader av Esaias Tegnér, när jag läser en rörande hyllningsartikel i DN över den svenska försvarsmaktens insatser i Libyen. Tänka sig, vi får beröm av självaste Nato!

Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram.
”Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!”
Dikten ”Karl XII” från 1818

Det är ingen hejd på, enligt DN och försvarsmakten, hur duktiga Nato anser Sverige vara i Libyen. Försvarsmakten tror att den kommer att få fler uppdrag i framtiden. Förhoppningen är inte direkt orealistisk om vi ser till de ambitioner USA och Nato har globalt. Lite flygspaning över Pakistan kanske, för att bana väg för USA:s drönare?

Jag har från och till påpekat, att jag inte tror att vi lär av historien, men jag skall ändå göra ett försök. Vi bör inte glömma, när vi sitter här och tronar på minnet från fornstora dar, då ärat vårt namn flög över jorden. Att de flesta av alla de ärorika krigen, vars minnen vi tronar på, skedde på uppdrag av andra. Ofta Frankrike. I dag är det USA och Nato.

Vill i all ödmjukhet påminna om hur den ärorika perioden slutade förra gången. Det blev varken kejsarkrona eller bevarad stormakt, utan fattigdom och elände.

Krig har vi råd med, men återigen hotas vi med sänkta pensioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


En trött och möjligen en illvillig nattlig fundering.

5 augusti, 2011

Ser i Dagen att det finns motioner till Kyrkomötet med krav på att som Dagen sammanfattar det: Låt Svenska kyrkans medlemmar göra som frikyrkomedlemmar. Få rätten att välja vilken församling de vill tillhöra. Det är en av stridsfrågorna som kommer upp i årets kyrkomöte. När jag läser hur Susanne Torgerson från Fisk (folkpartister i Svenska Kyrkan) resonerar, får jag en känsla av det inte är Svenska Kyrkans församlingar hon pratar om, utan landstingens vårdcentraler och det fria vårdvalet.

Dagen frågar: Menar du att konkurrens inom kyrkan behövs? Svaret blir:

– Ja, det behövs. Jag tror det höjer kvaliteten. Det ska gå att välja bort en församling som man inte är nöjd med. Det viktiga är att ha friheten att lägga både sitt engagemang och sin kyrkoavgift i en församling där man trivs. Vad begreppet kvalité kan tänkas betyda i kyrkliga sammanhang undviker hon nogsamt att beskriva. Jag för min del vill inte ens gissa. Jag kan bara konstatera, att det skulle kännas mycket märkligt om människor, som inte bor i Bjuråker-Norrbo skulle ha rätt att delta i beslut om hur församlingen skall bedriva sin verksamhet. 

Vad händer med Svenska Kyrkan som episkopal kyrka, när församlingarna börjar konkurrera med varandra. Det måste väl innebära att det är församlingarna, som avgör innehållet i konkurrensen? 

I en ordlista på Svenska Kyrkans hemsida förklaras episkopal kyrka så här: En episkopal kyrka är en kyrka som leds av biskopar. Svenska kyrkan är en episkopal kyrka. Personligen ställer jag mig mycket skeptisk till det franka påståendet, att Svenska Kyrkan leds av biskopar. Det har inte jag märkt mycket av. Nå, det får vara hur det vill med den saken. (Det får bli ett ämne i ett framtida blogginlägg.) Inte blir det lättare för biskoparna att leda Kyrkan om Kyrkomötet beslutar om fri församlingstillhörighet. I sin förlängning innebär rätten att välja församling också rätten att välja landsting, förlåt stift!

Jag skrev ett mer utförligt blogginlägg i december 2010. Inlägget var ett personligt svar på en enkät inom nomineringsgruppen ÖKA. Jag vet inte hur beslutet blev i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Tro vad ni vill! Gör vad ni vill! Men för allt i värden, uppmana era medlemmar att rösta i allmänna val, annars kan det stå er dyrt!

2 augusti, 2011

Läser i SvD om en undersökning som tidningen gjort om vilka religiösa samfund får statliga bidrag och vilka som inte får det. SvD:s undersökning utgår från statens krav för att ett sökande trossamfund skall få ta del av bidraget . Det enskilda samfundet skall ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”.

Svd anser det tydligen något anmärkningsvärt, att staten ger bidrag till samfund som på skilda sätt särbehandlar homosexuella. Tidningen anser att statens syn på homosexuellas rättigheter och likabehandling borde anses vara en av de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Ingen direkt orimlig hållning, enligt min mening.

Statens beslut kan ofta vara outgrundliga, men när det gäller stödet till trossamfund lär väl andemeningen vara kristallklar. Alla trossamfund som fått sökt bidrag, anses till alla delar leva upp till kravet att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”.

Det enda samfund, enligt SvD, som fått avslag på sökt bidrag är Jehovas Vittnen. Motivet till avslaget är, enligt Stefan Attefall, ansvarig minister, att Jehovas Vittnen uppmanar sina medlemmar att inte rösta i allmänna val.

Enligt ett direktcitat i tidningen säger Attefall: ”Jehovas vittnens argumentation om att inte delta i allmänna val har ansetts vara en sak som inte omfattas av samhällets grundläggande värderingar.”  Ministern talar om ”värderingar.” Av det skulle man kunna dra slutsatsen, att det finns brott mot fler värderingar, som är så allvarliga, att det skulle kunna innebära avslag eller indragning av statliga bidrag. Jag inte kan förstå vilka de värderingarna skulle kunna vara, när jag läser förteckningen över trossamfund som får bidrag.

Med det här exemplet hämtat ur SvD, finns det all anledning att ifrågasätta statliga bidrag till trossamfund. Systemet inbjuder till vänskapskorruption. Alla kan enas om att Jehovas Vittnen inte skall få bidrag. De är ofarliga för både det statliga och religiösa etablissemanget. De röstar inte i val. Vi andra behöver inte riskera att möta representanter för Jehovas Vittnen i vare sig riksdag eller regering.

Etablissemanget kan i allmän förbrödring, slå sig för sina bröst och hävda, att de minsann till alla delar står för goda värderingar och värda allt ekonomiskt stöd de kan få och helst lite till.

Tro´t, den som vill!

Ett litet tillägg. Stödet till politiska partier kan givetvis också diskuteras, men det gör jag en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,