De förstår tydligen inte det egna regelverket!

”Den unika lagen om service och stöd till vissa funktionshindrade, LSS, är på papperet stark och syftar bland annat till att ge ”full delaktighet i samhällslivet”. Problemet är att kommuner och landsting, med hänvisning till så kallade kommunalekonomiska aspekter, dagligen och stundligen bryter mot lagen. Och att domstolarna godtar dessa lagbrott.”

Så skriver Elisabeth Sandlund i en gripande debattartikel i dagens SvD. Läs hela artikeln, det är den värd. En sammanfattning från min sida skulle med all säkerhet inte göra artikeln rättvisa.

Jag dristar mig ändå att göra några reflektioner med anledning av artikeln. När domstolar godkänner kommunernas motiv för sina avsteg från lagen, då föreligger inget lagbrott. Då kan kommunerna slå sig för bröstet och säga till de klagande, vilket de också gör: ”Vi har domstolsbeslut på att vår tolkning av behovet är det rätta.” Domstolsutslagen ligger sedan till grund för en skärpt tolkning av lagen från kommuner, landsting och försäkringskassan. Vi läser nästan dagligen om hur försäkringskassan förnedrar människor med att fråga om längden på toalettbesöken. När sen myndigheter får frågan ”varför” så hänvisar de till domstolsutslag.

Allt det här vet våra lagstiftare om, men gör inget åt det. Antingen förstår de inte de lagar de själva stiftat eller så vill de att lagen skall tolkas så, som det sker i praktiken. Jag har med åren blivit en illvillig grinig gammal gubbe, så min bestämda uppfattning är att riksdag och regering medvetet och med gillande accepterar ”lagbrotten.”

Om jag mot förmodan skulle ha fel, då vill jag påminna riksdag och regering om en gammal god regel: Den makt som inte brukas är maktmissbruk. Ni missbrukar den makt ni har! Ni borde skämmas!

Till sist en sedelärande historia från min tid som ordförande för det kommunala handikapprådet i Västerås på 90-talet. Vid ett av rådets sammanträden säger DHR:s ordförande Hans:

”Leo har du tänkt på en sak? Varje morgon, så duschar du, fixar frukost, klär dig, hämtar tidningen och tar bilen till jobbet.  Många av oss måste få hjälp med allt det där och dessutom betala för tjänsten!” Jag svarade, något uppgivet, för han hade ju rätt: ”Jag hör vad du säger. Jag förstår vad du säger, men jag kan inte leverera!”

Efter mötet beklagade en partivän, att jag fick utstå en sådan otacksamhet! Tänk så det kan bli. Det var mig det var synd om!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: