Är det inte dags för en postum upprättelse av Ove Rainer?

Jag fått klart för mig med anledning av de senaste veckornas diskussion, att det är helt fel att ställa moral mot juridik. En företeelse, som inte är utryckligt förbjudet i lag eller regelverk eller där regelverket kanske är något lite oklart, är det helt okey moraliskt, att leva i enlighet med den tänkta företeelsen. Personligen anser jag det vara en fullständigt vansinnig inställning.

Vi som är något äldre (märk väl, jag skriver inte gamla!) minns säker Ove Raineraffären. I korthet, Göran Skytte hade 1983 på Aftonbladets uppdrag (tänk redan då!) granskat alla miljonärer i Stockholmsområdet. Undersökningen visade att majoriteten av miljonärerna betalade noll eller mycket lite i skatt. Göran Skytte hade gjort ett mycket gott arbete. Det måste sägas först som sist. Men det var inte stopp här, utan Skytte hade också upptäckt att justitieministern Ove Rainer också tillhörde skaran miljonärer och betalade bara 10% i skatt!

Nu tog det hus i helsike! Partimedlemmarna var i uppror, tidningen ställde hårda följdfrågor och till slut kom dagen när Ove Rainer fick ta konsekvenserna av kritiken och avgå. Palme var förbannad på tidningarna, men som oftast i sådana här fall är det sist och slutligen inte mediernas fel. Det är kritiken från medlemmarna och väljarna som fäller avgörandet. Det är det som ger drevet drivkraft. Jag ansåg då och anser fortfarande, att de s.k gräsrötterna hade rätt i sin kritik av Rainers och andra miljonärers skatteplanering. Däremot är det viktigt att också säga, domen var helt och hållet moralisk. Ove Rainer och de andra miljonärerna bröt inte mot någon lag.

Ove Rainer kunde ha sagt: ”Jag har gjort fel! Ingen har berättat, att jag har gjort fel. Jag trodde att jag gjort rätt!” Och han skulle inte ha ljugit. Den, i allt väsentligt, socialdemokratiska skattelagstiftningen såg så ut. Alla låneräntor, vare sig det gällde fastighetslån, billån, lån till semesterresor, lån till lyxbåtar eller lån till mat, var fullt ut avdragsgilla mot inkomsten. De flesta med någorlunda inkomster, som mina arbetskamrater på ASEA:s svetsverkstad utnyttjade rätten till ränteavdrag. Avdragsperversiteten  gick så långt, att 0-taxerare kunde få bostadsbidrag för sina stora villor. De hade ju inga inkomster!

Jag var inte medlem i S, vid den tidpunkten heller, men minns hur jag, lite illvilligt, gick omkring på min arbetsplats och påtalade för alla som ville lyssna, vilka som medverkat till den perversa skattelagstiftningen. Det kändes också gott, att den interna fraktionsstriden inom S blev synlig och att en möjlig vänster inom partiet gav Palme en knäpp på näsan. Men gladast var jag över, att en moraliskt förkastlig skatteplanering fick sin folkliga dom.

Nu när jag förstått, att dagens politiska sanning är, att juridik går före moral. Vore det inte på sin plats, att partiet, lämpligen VU, vid en kort cermoni på 68:an, på partiets vägnar och i närvaro av släktingar, postumt återupprättar Ove Rainers moraliska heder.

Rekommenderad läsning: Hördu Lina, det där med jämlikhet, det tror jag vi skiter i.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Annonser

One Response to Är det inte dags för en postum upprättelse av Ove Rainer?

  1. Anders Nilsson skriver:

    Det skulle se ut det, Leo. Rainer på lit de parade!

    Juridik och omoral hand i hand, så blir det när man skriver olika lagar för vanligt folk och andra. Om jag inte minns fel så är ju den där chefsåklagaren en notorisk släpptorsk, han lägger ner de flesta förundersökningar som gäller höjdare. Men jag kan ha fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: