Förtöjningen är hårt ansträngd, men än håller den!

Har gått en längre tid och muttrat om läget i Svenska Kyrkan. Situationen inom kyrkan kan väl inte göra någon människa glad? Orsakerna till att jag går omkring i Kyrkbyn i Bjuråker och muttrar är många. Det rör sig om, för att hålla sig till närtid, bl. a om oförmågan att föra en öppen debatt, utan att blanda in domkapitel i debatten. Det handlar om hur en gammal och sjuk präst får erinran från ett domkapitel, att han skadat det förtroende en präst bör ha, när han, med hänvisning till sjukdom, anhåller hos kammarkollegiet om befrielse från vigselbehörigheten. Inte blir det bättre av att behöva läsa om rent sektbeteende, när präster i SvK anser att inga präster/biskopar från vare sig systerkyrkor eller andra kyrkor i världen har något att lära svenska präster, oavsett vad det gäller.

Jag vankade omkring och tänkte ut hur jag skulle förklara för vår kyrkoherde Lena Funge varför jag begär utträde ur kyrkan. Det går inte, som jag ser det, att i en liten landsortsförsamling, skicka i en utträdesblankett, så där i förbifarten. Det går ju inte att undvika att träffa Lena i olika sammanhang och uppleva hennes frågande blick eller den direkta frågan – varför nu detta?

För några dagar sedan gick jag till brevlådan för att hämta morgontidningen. I brevlådan ligger tidningen, men också ett stort vitt kuvert, från Kristna Fredsrörelsen skall det visa sig. Då slår det mig att Lena berättat att Kyrkorådet tagit beslut om att församlingen skall bli en fredsförsamling i samarbete med Kristna Fredsrörelsen. (Vad det innebär får jag berätta om i någon framtida bloggpost) I kuvertet låg ett följebrev med bl. a följande innehåll: ”Kristna Fredsrörelsen gläds över att ni valt att sträva mot att bli de saliga fredsgörarna Jesus talar om i Bergspredikan…” Jag gläder mig också!

När jag träffade Lena några dagar senare under den Ekumeniska böneveckans tredje sammankomst hos Betel i Norrberg, gick jag fram till henne och sa, säkert med något överdramatiskt tonfall, att vore det inte för Bjuråker-Norrbo församling hade jag redan lämnat Svenska Kyrkan.

Ett tidigare inlägg i samma anda, här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

3 Responses to Förtöjningen är hårt ansträngd, men än håller den!

  1. SLJ skriver:

    Du har din verklighetsförankrade kyrka och människor ansikte mot ansikte med dig, det är bra. Man måste kanske stänga av den andra ”kyrkan”, den högljudda opinionen som använder kyrkan som plattform och slagträ, om man har kommit till det vägskälet där du är nu. Det är ett råd faktiskt, att sluta läsa KT och en del bloggar. Om det går. Det är jättekonstigt att man ska behöva överväga det men jag tror det kan vara så. Om jag hade gjort det skulle jag kanske kunna gå i gudstjänsten fortfarande. Fast samtidigt så finns det ju en väg som är utstakad för en, och det blir som det ska bli.

  2. Leo,
    Jag har ofta tänkt i samma banor som du de senaste månaderna – man undrar vad dom sysslar med – värst finner jag den hårda tonen. Att man sitter på Facebook och talar illa om varandra, men liksom du faller jag tillbaka i min egen församling och det som jag får där. Tror att Sofia har en poäng i att man får försöka separera den kyrka som är Kristi kropp från den som är organisation, även om det inte alltid är lätt. Och ibland näst intill omöjligt.

  3. LeoH skriver:

    Tack för kloka kommentarer! Mycket tänkvärt, som kräver lite tankemöda att besvara. Får se om tanken klarnar under kvällen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: