Vilket parti bör vara riktkarl åt Svenska Kyrkan?

27 februari, 2012

Den 20 februari läste jag en debattartikel i DN skriven av Ulf Bjereld och Eva-Lena Gustavsson, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I artikeln skriver de, med hänvisning till att Kristdemokraterna ändrat uppfattning vad gäller kravet på sterilisering vid könsbyte: Desto mer anmärkningsvärt är det att Svenska kyrkan fortsätter att huka i frågan.

Jag ställer mig något frågande till Bjerelds och Gustavssons påstående. Anser artikelförfattarna att det är anmärkningsvärt att Svenska Kyrkan inte hann före ens KD? Vilket parti borde SvK ha som riktmärke, när Kyrkan står inför skilda beslut. Det parti riksdagen, som ändrar sin inställning först?  En ytterligare fundering är på sin plats. Det är ju inte många månader sedan det senaste kyrkomötet. Vad jag kan minnas, hade ingen ledamot för de stora maktpartierna i kyrkan motionerat, att SvK skulle ändra sin inställning från 2007. Istället var två av de stora maktpartierna i kyrkan oroliga, att det i framtiden skulle råda brist på präster med vigselbehörighet och därför krävde de avkragning av alla präster som avsade sig vigselbehörigheten. Men rätta mig gärna om jag missat motionen om borttagande av steriliseringskravet.

Som av en slump publiceras, dagen efter, en replik i DN skriven ärkebiskop Wejryd. Ärkebiskopen meddelar att han ändrat åsikt, när det gäller steriliseringskravet. Anders Wejryd tror, vilket inte alls är otroligt, att också kyrkostyrelsen ändrat uppfattning, om den skulle få en förfrågan från regeringen. Däremot ställer jag mig frågande till ärkebiskopens påstående att: ”Sedan dess har kyrkostyrelsen, i vilken jag är ordförande, och kyrkomötet grundligt bearbetat frågor om äktenskap och kön. Jag har själv ändrat åsikt sedan jag satt mig in i frågan djupare under de gångna åren.” Jag tillhör den, i kyrkliga sammanhang, mycket suspekta gruppen, som nöter kyrkbänken mest varenda söndag och jag kan då inte påminna mig, att jag hört talas om den ”grundliga” bearbetningen av frågan. Nå, det får vara hursom med den frågan. Ulf Bjereld och Eva-Lena Gustavsson har fått ett svar från ärkebiskopen. Nu är det bara att gå till partiledningen och be dem, att övertyga regeringen om behovet av en remissrunda. Kyrkostyrelsen kommer att leverera, som den gjorde 2007, det önskade svaret.

Till sist får jag konstatera, som så ofta förr, att representanter för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet nästan alltid kritiserar SvK. Alla andra kyrkor och samfund och trosinriktningar är tydligen inte något problem. Alla är de med på tåget. Tro´t den som vill.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Blev det tårta i kväll hos Migrationsverket?

25 februari, 2012

I kväll får det bli ett kort inlägg. Jag är arg och förtvivlad. Läser rapporter, att pastor Jean Kabuidibuidi sitter fängslad i Kongo. Svensk polis lyckades tydligen övertala den kongolesiska gränspolisen att ta emot pastor Jean. Hur mycket det kostade det lär vi väl aldrig få veta.

Stefan Swärd skriver på sin blogg, att pastor Jean tycks vara fängslad och att han blivit misshandlad. Följ Stefan Swärds rapportering.

Jag följer Micael Grenholms uppmaning och ber!

Kom Helig Ande och hjälp Jean!!

Läs också Öppet landskap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Den svenska statsapparaten är angripen av röta!

25 februari, 2012

Har nu under ett antal timmar följt den makabra hanteringen av pastor Jean Kabuidibuidi och hans färd, under övervakning, till Kongo. Det senaste jag läst, jag har säkert missat mycket, är att pastor Jean sitter i planet, medan svensk polis försöker muta kongolesisk gränspolis att släppa in pastor Jean i landet.

Det börjar bli mycket nu. För några år sedan kunde vi medierna läsa att migrationsverkets personal firade med tårta en lyckad utvisning. Vid andra tillfällen har vi fått ta del av hur svensk polis lämnat över känsliga personakter till polismakten i mottagarlandet, om vad den asylsökande sagt i förhör med migrationsverkets personal. Reaktionerna från myndigheten blev väl mest en axelryckning.

Nu verkar det vara praxis, att svensk polis har en dollarbunt i fickan, så att de kan muta in människor i olika länder. Brukar inte en sån här hantering i dagligt tal kallas människosmuggling? När de svenska poliserna kommer hem till Sverige berättar de säkert skrattande för mängder av människor, hur mycket korrupta poliser det finns runt om i världen. Om jag förstått svensk lagstiftning rätt, så lär det vara lika straffbart att muta som att ta emot mutor. Jag är ganska övertygad om att Kongo inte i sin lagstiftning godkänner mutor. Vilket torde innebära att svensk polis brutit mot både svensk och kongolesisk lagstiftning.

Nu är jag inte så naiv, så jag tror att de enskilda polismännen agerat på eget bevåg och tagit mutpengarna från det egna lönekontot. Jag är såpass cynisk och luttrad, att jag är övertygad om att polisen handlar på order från myndigheten. Det skulle vara mycket intressant att få information om hur pengarna redovisas i myndighetens räkenskaper. Det lär väl inte finnas ett mutkonto i bokföringen. Något för riksrevisionen att granska?

Varje söndag förekommer förbön, där församlingen under ledning av tjänstgörande präst. I förbönen ber vi för kung, regering och riksdag. Varje sådant böneavsnitt avslutas med att församlingen ber: Herre hör vår bön! Förbönen för landets makthavare är tvåfaldig. Dels ber vi om Guds stöd i ett ansvarsfullt arbete, dels är det också en bön om, att makten fattar goda beslut till gagn för dem som bor och verkar i landet. Nu på söndag kommer mitt ”Herre hör vår bön” bli sagt med stort allvar och med en förhoppning att den heliga Anden vägleder makten, att fatta rättfärdiga beslut.

Regering, riksdag och myndigheter. Det är aldrig för sent att ångra sig och vända om!

Läs mer: Dagen, SLJ, Stefan Swärd

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Tvåfaldig skam!

24 februari, 2012

Återigen sprids uppgiften, att pastor Jean Kabuidibuidi är hämtad av polis från förvaret i Flen för utvisning till Kongo. Pastor Jeans advokat är inte informerad och polisen berättar inte varifrån planet, som skall föra pastor Jean till Kongo, skall lyfta. Inte heller berättas det, om pastor Jean också den här gången var tvungen att bära hand- och fotfängsel kedjade till ett midjefängsel.

Myndigheterna har tre gånger tidigare försökt utvisa pastor Jean, men misslyckats. den senaste gången fick inte planet landningstillstånd i Kongo. Pastor Jean har suttit inspärrad i 130 dagar i Migrationsverkets flyktingförvar i Märsta och Flen. Pastor Jean har, väl att märka, inte begått något brott.

Hanteringen av pastor Jean Kabuidibuidi är en skam för Sverige och våra myndigheter. Samtidigt måste jag till min stora sorg, se mina egna tillkortakommanden i vitögat. Jag har inte gjort vad jag kunnat för att förhindra myndigheternas misshandel av pastor Jean. Skälen till min passivitet är många och kändes mycket giltiga, men i eftertankens sken äger ingen någon giltighet. Återigen får jag be inför natten:

Herre, Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig syndare!

Dagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Vapen till vapenbröder

22 februari, 2012

Återigen kan vi läsa och höra i medierna att den svenska vapenexporten slår nya rekord. Vi är tydligen världsetta, sett till befolkningens storlek. Våra viktigaste fredsorganisationer protesterar och kräver en mer restriktiv politik för vapenexporten.

I Dagen gör, Pieter-Jan van Eggermont från Kristna Fredsrörelsen, en genomgång av de tio länder som Sverige säljer mest vapen till och kommer fram till, att de flesta länder på listan borde det inte vara tillåtet att sälja vapen till.  Jag blir något förvånad, att det till Nederländerna och Kanada är fullt okey att sälja vapen till. Mig veterligen är bägge dessa länder medlemmar i Nato, som på skilda sätt är inblandad eller varit inblandad i allehanda militära konflikter. Än mer brydd blir jag över påståendet: ”Storbritannien (753 miljoner kronor) Inte mycket att invända mot, förutom deras krigföring i Irak och Afghanistan.” Efter mitt synsätt diskvalificerar Storbritanniens anfallskrig mot Irak och Afghanistan, landet som köpare av den minsta lilla kula.

Ovanstående är några randanmärkningar. Det stora felet med genomgången är att den ställer Sverige utanför alla rimliga sammanhang. På något sätt känns det som om Sverige är i en situation där vi helt fritt kan ställa moraliska krav på vår vapenexport. Nu är ju inte situationen så lycklig, utan vi står som land mitt i smeten. Vi kan ju inte neka sälja vapen till vapenbröder med motiveringen, att de för krig. I Afghanistan finns USA, Nato och Finland, men också Sverige. I Libyen deltog vi, skuldra vid skuldra, tillsammans med USA, Nato och bl.a Saudiarabien, som vapenbröder. Sverige fick t o m stort beröm av Nato för sina insatser. Det är bara att inse, att Sverige blivit så insyltad i det militärpolitiska maktspelet, att vi inte längre har råd med moraliska överväganden, när det gäller vapenexport. Vi kan inte å ena sidan strida sida vid sida med olika länder, för att i nästa ögonblick neka sälja vapen till dessa våra vapenbröder.

Sitter och skriver det här inlägget sent på askonsdagens kväll med ett kors av sot i pannan. Vi går in i fastetiden, under vilken vi skall rannsaka oss själva och se om vi inte borde byta färdriktning på livet. Det vore önskvärt om vi under fastan också tog oss lite tid och begrundade det outhärdligt sorgliga faktum:

Sverige har blivit ett land, som Sverige inte skulle kunna sälja vapen till!

KT, DN, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Bekymmersrynkan i pannan djupnar!

20 februari, 2012

Läser i Kyrkans Tidning (KT) att valfriheten präglar förslaget till ny kyrkohandbok. Så har då valfrihetsrevolutionen nått kyrkan också. Som det står i artikeln: ”Fler moment i mässan/gudstjänsten föreslås vara fakultativa (valfria), däribland syndabekännelsen vilket har väckt kritik på en del håll.” Vilka andra moment, som också är valfria vågar jag inte ens tänka på, men lär med all säkerhet få anledning att återkomma till i framtiden.

Kyrkoherde Fredrik Lidé i Vantör säger så här i KT: ”Att syndabekännelsen blir ett sådant valfritt moment är bra, samtidigt måste den så ofta som möjligt finnas med. Men kyrkan har här ett pedagogiskt problem, hur talar vi om synden?”  Jag upplever det lite skrämmande, som lekman, att kyrkan efter 2000 års erfarenhet har pedagogiska problem med att tala om synden. Synden är ju ingenting perifert i Jesu förkunnelse, om jag så får säga.

Jag skulle vilja i all enkelhet ge Lidé ett råd. Mina erfarenheter, som politiskt och fackligt aktiv, förtroendevald politiker, lärare eller chef, har lärt mig att det bästa är alltid, att säga som det är. Jag vill med utgångspunkt ur verkligheten beskriva hur jag tänker. För ett antal veckor sedan satt jag tittade på Uppdrag granskning. Programmet beskrev hur förtvivlade köpare blivit lurade att köpa hus med mögel, otäta skorstenar och läckande tak. En av orsakerna till att de blev lurade, var ett omoraliskt samarbete mellan mäklare och besiktningsmän. Mitt i programmet hör jag hur en anonym besiktningsman bekräftar, att mäklare inte drar sig för att kräva förskönande besiktningsrapporter. Rösten berättar: Har besiktningsmannen skrivit en ärlig rapport, kan mäklaren säga att han inte kan sälja huset med en sån rapport till grund och föreslår att besiktningsmannen gör justeringar i rapporten. ”Går man inte med på ändringarna får man inga nya uppdrag.”

När jag sitter här och skriver så slår det mig, att situationen är klassisk. B pekar på ormen/mäklaren och säger: ”Det var ormen som tvingade mig.” Jag ska inte dra likheterna längre, utan konstaterar att B inser, att det han gjort är fel, men han har också ett försvar för handlingen, som han anser vara hållbart.

Nu får vi tänka oss att B en söndag går till den närbelägna kyrkan. Kyrkan tillhör en församling som valt bort syndabekännelsen och B sitter där och deltar kanske i psalmsången. Utan syndabekännelse ingen förlåtelse på Jesu Kristi uppdrag. B går ut på kyrktrappan och känner sig väl till mods. Han är ju älskad, det hörde han och det måste väl också innebära att hans handlingar är godkända? Väl?

B kanske istället gått till en kyrka där syndabekännelsen fortfarande är ett moment i gudstjänsten. B kanske väljer, att reagera som många vänner och ovänner med viss ilska sagt till mig. ”Vad då synder? Jag har väl aldrig syndat!” Då ”tar” inte förlåtelsen eftersom B anser, att han inte behöver någon förlåtelse. Nästa söndag är B återigen i kyrkan, men den här gången kanske det slår honom under syndabekännelsen, att han skrivit en alltför skönmålande besiktningsrapport, som han nog ångrar. Syndaförlåtelsen ”tar.” B står på kyrktrappan och känner sig lättad och lovar dyrt och heligt att aldrig mer skriva skönmålande besiktningsrapporter.

Nu händer det som så ofta händer, som vi alla känner igen, redan på måndag klarar inte B att stå mot kravet från mäklaren om en mild besiktningsrapport. Nästa söndag känner B ånger för två synder, dels en falsk besiktningsrapport och dels ett brutet löfte. Återigen får han höra att prästen säger på Jesu Kristi uppdrag att hans synder är förlåtna. Och så här kan det fortgå tills B går i pension och förlåtelsen är lika kraftfull och giltig varje gång!

Nu får vi tänka oss, att B känner att han måste få någon rätsida på situationen och stämmer ett möte med en av församlingarnas präster, för ett själavårdande samtal. Han berättar hur det ligger till, ärligt och sanningsenligt, i det läget hoppas jag och tror, att ingen präst i SvK på grund av ”pedagogiska skäl” börjar förminska B:s upplevelser, utan jag vill tro att alla präster bekräftar till B, att han handlat fel. Samtalet fortsätter och tillsammans hittar de säkert en lösning på B:s problem, som gör att han kan bryta med ett felaktigt beteende. Hur lösningen ser ut vet jag inte. Det var ju ändå ett själavårdande samtal och det får vi respektera.

Ett sista påpekande. Märk väl, hela processen fortskred utan att B en enda gång fick höra, att han inte var älskad av Gud och förlåten. Frågan om synd, skuld och förlåtelse syftar ju inte till att banka ner oss i en dypöl, utan målet är upprättelse, människovärde och frihet.

Är det här verkligen ett stort pedagogiskt problem?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,


KT, hoppas ni att vi läsare bara läser rubriker?

17 februari, 2012

Kyrkans Tidning hävdar i en stort uppslagen rubrik: Domprost frias av domkapitlet i Visby. Nyfiken som jag är, var jag bara tvungen att läsa artikeln. Artikeln handlar om domkapitlets hantering av Dag Sandahls anmälan till domkapitlet, att domprost Mats Hermansson spridit lögnaktiga påståenden om vad Markus Hagberg skulle ha sagt om prästvigda kvinnliga präster. Nu borde jag, som lojal medlem i Svk, slutat min läsning med ett konstaterande- ” jaja, bråkstaken Dag Sandahl har varit ute i ogjort väder igen” och surfat vidare.

Men ikväll är jag extra illvillig. Förkyld, huvudvärk, värk i lederna gör att jag läser vidare och upptäcker till min förvåning, att ingenstans i artikeln framgår det att Mats Hermansson blivit friad av domkapitlet. Jag läser artikeln en gång till och upptäcker en märklig mening: ”I sitt beslut skriver Visby domkapitel att de inte finner skäl att ingripa enligt 31 kapitlet, 12 paragrafen i kyrkoordningen. Men att det finns en grund för fortsatta samtal mellan biskopen och Mats Hermansson.”  Jag tror inte domkapitlet uppmanar biskopen och Mats Hermansson att gå på kondis och äta en bakelse tillsammans.

Jag fortsätter mitt letande och den som letar skall finna. I artikelns sista mening kan jag och alla andra läsa: ”Att utan stöd i vad en präst i Svenska kyrkan sagt eller skrivit påstå att denne skulle ha uttryckt sig vara avvisande till den av kyrkomötet antagna ordningen mot kvinnliga präster får ”mot denna bakgrund anses vara ett agerande som är ägnat att utsätta prästen för andras missaktning”, skriver domkapitlet.” Ja, inte vet jag, men nog upplever jag att Domkapitlet i Visby hävdar att Dag Sandahl hade rätt i sin anmälan.

Det går inte KT, att hävda att domkapitlet i Visby friade Mats Hermansson. Ändra rubriken genast och gör en pudel!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,