Den som ropar ”dialog” först vinner?

Den senaste tiden har jag upplevt av debatten inom SvK, att jag enligt mångas mening, hamnat i suspekt sällskap. Jag har skrivit och talat om att känner oro för Svenska Kyrkans tro och identitet. (Nu senast skrev jag om det här.) Nu hävdar ett antal debattörer att en sådan diskussion enbart skulle leda till vi stärker ett ”vi och dom-tänkande.” Orsaken till min och andras önskan att diskutera kyrkans identitet skulle vara att vi skulle vara motståndare till en dialog med andra religioner och utsatta grupper. För att riktigt platta till oss får vi höra plattityden: ”Den som är trygg i sin tro räds inte att gå i dialog med andra.” Ta mig på orden, när jag säger att jag är både trygg och stark i min tro. Däremot är jag, vilket jag inte stuckit under stol med, lite orolig och ställer mig fundersam till hur trygg Svenska Kyrkan är i sin tro. Samtidigt upplever jag att det är något lurt med allt tal om dialog och att motverka ett ”vi och dom-tänkande.” Bevisen för dialogviljan är inte alltför överväldigande. För att uttrycka det diplomatiskt.

Jag upplever, att jag inte ens med armbågen blir inbjuden till dialog av t ex Seglora smedja. De och andra verkar mer intresserade av att avgränsa sig och anklaga andra för att bygga upp ett starkt och exkluderande vi, som i grunden bottnar i främlingsfientlighet. Jag är, med ca 60 års erfarenhet av politiskt arbete i ryggen, inte alltför känslig för hårda tag i debatter. Jag har utdelat många smockor i mina dar, men jag har inte ansett smockorna som en inbjudan till dialog. Det kanske är så, att det inte är fråga om dialog, utan mer en kamp om hegemoni inom kyrkan? Ja, vad vet jag?

Oavsett om jag är inbjuden till dialog eller inte, så påstås det i debatten, att jag är motståndare till en, vad jag förstår, framgångsrik dialog med andra trosriktningar som motverkar främlingsfientlighet. Jag ställer mig ändå frågande, möjligen illvilligt, när jag minns med vilken kraft Helle Klein stödde protesterna mot, att den anglikanske biskopens Urwin inbjöds till fortbildningsdag i Visby stift, för att berätta om ett framgångsrikt ungdomsarbete i sitt stift. Helle Klein skrev”Vad denna man har att lära svenska evangeliskt-lutherska präster är för mig en gåta.” Jag kan väl försynt påpeka, att få ta del av kunskaper om hur ett framgångsrikt ungdomsarbete skall bedrivas. Det är också intressant, att ta del av vilka teologiska avgränsningar Helle Klein gör mot dem hon vill föra dialog med. (Det är inte ofta jag sett en så kraftfull identitetsmarkering i debatten. Evangeliskt-lutherska präster, minsann!) Om nu synen på kvinnliga präster och samkönade äktenskap är den stora vattendelaren med vilka svenska evangeliskt-lutherska präster kan ha dialog med, då blir skaran av potentiella dialogpartners plötsligt mycket begränsad. Jag vill inte ge sken av, att jag är någon expert på vare sig den internationella eller inhemska religiösa kartan, men ändå vill jag ställa frågan. Vem/vilka för Seglora smedja dialog med? Inte katolska kyrkan, inte med de ortodoxa kyrkorna, inte med många av våra frikyrkor och inte med de flesta (alla?) muslimska församlingarna i Sverige. För att nämna några exempel. Alla faller ju utanför den vattendelare, där svenska evangeliskt-lutherska präster och andra kyrkligt aktiva har något att lära sig. Som läget nu är får jag acceptera och tro på, att det pågår en dialog. Allt annat vore illvilliga antydningar. Jag är helt övertygad om att vi sinom tid får läsa uttömmande rapporter om vad man uppnått och med vilka.

Jag får erkänna, att jag själv hemfallit åt att lägga huvudmotsättningen fel i kyrkan. I stort har jag upplevt att det skulle vara svårt att samarbeta och föra samtal med grupper inom kyrkan som haft en annan syn än jag i ämbetsfrågan och samkönade äktenskap. I ovannämnda blogginlägg skriver jag om mitt behov av hitta nya sammanhang inom kyrkan. Jag läste i Dagen den mycket uppmuntrande artikeln om ”Kvinnor kring Jesus.” Det är sådana sammanhang jag, med min syn i ämbetsfrågan, min positiva syn när det gäller samkönade äktenskap och min anslutning och tro på befrielseteologi, söker. I bloggen ”fjärde väggen” har jag hittat mycket av det jag har behov av. Jag känner samhörighet med många, trots att jag sitter, något isolerad, här i Kyrkbyn, Bjuråker. Det känns stort!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

3 Responses to Den som ropar ”dialog” först vinner?

  1. Rudbeckius skriver:

    Vilket nedrigt sätt att försöka få slut på den verkliga dialogen, jag menar att antyda att du hamnat i ”suspekt sällskap”. Förutom den lite roliga motfrågan om inte Jesus också hamnade i suspekta sällskap kan man verkligen undra över varför debatten om debatten helt ska ersätta samtalet om kyrkans ödesfrågor.
    Stå på dig!

  2. Björn skriver:

    Hittade din blogg via dagenskyrka.se. När du citerar Kleins ord om vad andra skulle kunna lära evangelisk-lutherska präster lyser de orden i all sin egenrättfärdighet. Inspirationskällor och dialogdeltagare utarmas betänkligt om de i alla stycken ska nödgas stämma in i Svenska kyrkans politiskt fattade beslut.

  3. LeoH skriver:

    Har också funderat över vilka Seglora smedja har dialog med. Sig själva?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: