Ett nattligt stridsrop, så här i fastetid!

Nu ska jag göra något, som vi män sägs vara duktiga på. När vi inte har något nytt och eget att säga, då går vi upp och håller med föregående talare. Nu gör jag det!

I går läste jag två starka inlägg. Den ena ”Varför blöder den där killen?” skriven av Sofia Lilly Jönsson. Den andra: ”Vad gör vi med det svårsmälta. Låtsas att det inte finns?”  skriven av Carolina Johansson på bloggen Rambling thoughts. Läs inläggen, det är mitt bestämda råd!

Till sist. Carolinas stridsrop är också mitt, i det fortsatta arbetet inom Svenska Kyrkan:

Ge mig en biskop, en kyrka, som ser det som sin utmaning att möta vad “dagens människor (?)” anser svårsmält genom att söka förklara det istället för att sopa det under mattan. När ni sopar det under mattan korsfäster ni honom igen, precis som hans samtid gjorde. Det är att förringa hans storhet, hans offer. Jag säger tvärtom vår biskop: Ju större hans offerlamm blir för oss, desto mer inspirerande blir han.

SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

4 Responses to Ett nattligt stridsrop, så här i fastetid!

  1. Andreas Landen skriver:

    Är inte korset det som verkligen för samman Gud med de marginaliserade och fattiga genom att han själv blir till den lägsta av de lägsta? Om det är något man vill framhålla, borde det inte vara här man ska börja?

  2. LeoH skriver:

    Hela den kristna traditionen vilar på, som jag ser det, tre tunga händelser. Segern på korset, uppståndelsen och himmelsfärden. Det budskapet var svårsmält för människorna på Paulus tid, men han och andra kristna framhärdade i att hävda sanningen i berättelsen.
    Ända från de första kristna församlingarnas tid är en av de viktigaste uppgifterna för en biskop att försvara och förklara tron.

  3. Björn skriver:

    Det är märkligt hur allt går igen. Vi ser oss som moderna människor som lämnat vidskepelse och grovhuggen offermentalitet bakom oss. Det kan kännas friskt och bra, men Paulus kritiserar oss 2000 år i förväg med sina ord: ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade”, och redan lärjungarna reagerade på Jesu ord om blod och död med att säga ”Vem står ut med att höra på honom?”. Inget är nytt under solen. Inte ens det moderna sättet att tänka.

  4. LeoH skriver:

    Ja tänk vad moderna de där gamla grekerna egentligen var. Det är tur att den tidens biskopar inte gav efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: