Tänk så det kan bli!

Första gången jag hörde talas om Sundsvallstrejken 1879 var på en historielektion på Skönsmons skola, någon gång på 50-talet. Har också för mig att klassen gjorde en liten utflykt till Skarpskyttelägret, som låg nästgårds till skolan. Här kan minnet vara bedrägligt, men otroligt är det inte. Kunskapen om Sundsvallsstrejken växte i takt med mina politiska aktiviteter och fick nästan mytiska dimensioner.

Det som inte är någon myt, är Sundsvallsstrejkens betydelse för framväxten av den organiserade arbetarrörelsen i Sverige. Agitatorer åkte, under stora umbäranden, runt i bygderna och organiserade fackföreningar, sjuk- och begravningskassor och mycket annat. I sin begynnelse var uppbygget av arbetarrörelsen ingen dans på rosor. Ofta fick agitatatorn stryk av de arbetare han försökte organisera. Den framväxande arbetarrörelsen tog strid mot både arbetsgivare och den politiska makten och kände sig inte bunden av t ex orättfärdiga strejkförbudslagar. Jag ska inte argumentera mer i sak, utan konstaterar att den tidiga arbetarrörelsen organiserade människor, som var förtryckta och illa behandlade av stat och annan överhet. En av organisationerna, som bidrog till organiserandet var ABF.

I dag är situationen helt annorlunda inom ABF och arbetarrörelsen i stort. Mängder av människor utsätts för förnedrande behandling inom Fas 3. ABF och arbetarrörelsen säger sig vara motståndare till Alliansregeringens mycket märkliga arbetsmarknadspolitik, men istället för att organisera de drabbade till motstånd mot systemet, så gör ABF och arbetarrörelsen totalt tvärtom. De utnyttjar systemet med att staten betalar t ex ABF för att ta emot oavlönad arbetskraft mot betalning. I dagarna kan vi läsa om den märkliga inställningen i Sundsvalls Tidning här, här, här och här. Jag är inte förvånad. För en tid sedan hade jag en diskussion på min blogg med ombudsmannen på ABF Gästrikebygden, Torgny Jakobsson, om att ABF-avdelningen hade en ansenlig mängd Fas 3-or placerade hos sig. Det slutade med att Torgny ansåg mig vara en tönt, som vidhöll min kritik mot honom och ABF Gästrikebygden. Han förstod inte ens frågeställningen om att organisera motstånd. Undrar så har i efterhand om Torgny ens förstår hur fienden ser ut.

Det får vara hur det vill, men håll med om att visst har det flutit mycket vatten under broarna, från det att rörelsen organiserade motstånd mot orättfärdig politik till att, som i dag utnyttja de utsatta. 1979 genomfördes ett antal föreställningar på Alnön till minne av Sundsvallsstrejken. Spelet var skriven av Sture Karlsson och regisserad av Anders Nilsson. Jag åkte upp från Västerås för att se en av föreställningarna och kan inte neka till att håren på armarna reste sig många gånger på vägen mot nederlaget. (Här en bild från spelet)

Spelet om Sundsvallsstrejken 1879

Sitter här vid datorn och ser i andanom, hur dagens arbetarrörelse i Sundsvall skulle gestaltas i ett minnesspel 2112 av någon från den tiden intresserad författare och regissör. Inte skulle det bli många armhårsresande scener i det spelet. Däremot skulle det säkert locka till en del skratt, när en skådespelare upprepar dagens ABF-ordförande, riksdagsman Ingemar Nilssons ord: ”Jag kritiserar systemet fas 3 och inte de människor som det rör sig om, säger Ingemar Nilsson.” Samtidigt som en bild på någon vägg visar hur många pengar ABF tjänar på ”de människor som det rör sig om.” Ja, tänk så det kan gå. En stolt historia utvecklas till en tragisk fars!

En liten sidoreflektion, så här på slutet av inlägget. Varje gång jag något djupare tänker på Sundsvallsstrejken, så väcks mitt befrielseteologiska intresse och jag bestämmer mig att forska lite mer. Det jag vet är, att det i ledningen för strejken fanns minst en om inte fler med anknytning till den tidens frikyrka. Troligtvis baptisterna. Det vore intressant vad som gjorde, att det inte blev någon fortsättning. Nå, det får anstå till framtiden, men jag hör av mig.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

8 Responses to Tänk så det kan bli!

  1. andersenilsson skriver:

    Ja du har alldeles rätt. En av de stora stridsfrågorna mellan mig och Sture Karlsson gällde just frikyrkornas roll. Han ville gärna se det som ett opium för folket medan jag hävdade att det just var i frikyrkan och körsången som arbetarna fann en möjlighet att organisera sig inte bara mot överheten utan inte minst mot livseländet i form av alkohol och andra olyckor. Jag tror att jag hade rätt i den frågan.

    Frikyrkan hade ju också egen erfarenhet av att kämpa mot stat och överhet, erfarenheter som kom väl till pass när den stora strejken skulle organiseras.

  2. andersenilsson skriver:

    Spelet om Fas 3 borde göras idag. Jag läste just Aktuellt i Politiken, socialdemokraternas egen tidning, där det i ett stort uppslag berättas om hur ABF i Sörmland bygger upp ett stort arkiv av folrkrörelsematerial med hjälp av Fas 3. Där används de 5000 kronorna per sysselsatt till att anställa projektledare och specialkompetens. Med 27 fas 3-are har man fått ihop till 3 specialister och lokaler för verksamheten.

    Det skiljer sig inte så mycket från gamla tiders sätt att engarera kulturarbetare som tog hand om barnkulturen och förväntades att jobba gratis, eftersom det ju ”var så roligt att jobba med kultur”.

  3. LeoH skriver:

    Nu ska det bli av, att ta reda på vad som orsakade splittringen mellan arbetarrörelsen och frikyrkorna. I t ex i England var inflytandet från t ex metodisterna stor inom labour. Flera partiledare var också medlemmar i broderskaps motsvarighet i England.

    När det gäller kulturarbetare så vet vi ju alla hur dom är. Uppe på nätterna och dricker vin. Därför måste ABF ta sitt ansvar och se till att de får goda vanor och lär sig att stiga upp i ottan som vanligt folk. (Jag är oerhört ironisk!)

  4. andersenilsson skriver:

    Ja där är en intressant tråd att nysta i, antagligen finns det också något i Amerika mellan arbetarrörelse och olika kristna församlingar, i den svarta befolkningen definitivt. Just i England kände jag inte till sambandet. Dyk och berätta, Leo.

  5. Alma-Lena skriver:

    Alla 1800-talets väckelserörelser återupprättade männsikovärdet hos dem som kom med. Så klart var det en oerhörd kraft i denna förändring och utan väckelsen hade arbetarrörelsen aldrig fixat det som den gjorde det i Sverige-det är jag helt övertygad om. Man måste ha självrespekt som grund för befrielsen.

  6. LeoH skriver:

    Väckelserörelserna betydelse går inte att bortförklara, trots att många vill. Det som intresserar mig är det faktum att medlemmar av frikyrkan deltog i ledande positioner i Sundsvallstrejken. Vad var det som gjorde att det inte fick någon fortsättning, när arbetarrörelsens organisering och kamp utvecklades? I t ex nykterhetsrörelsen, vad jag förstår, var det kristna inslaget stort.
    Var det en ömsesidig vilja från frikykorna och arbetarrörelsen. Drog sig frikyrkorna frivilligt ur ett aktivt deltagande i arbetarrörelen eller stöttes de bort av de religionsfientliga krafter, som onekligen fanns inom arbetarrörelsen?

  7. LeoH skriver:

    Det är ur ett historiskt perspektiv lite märkligt och kanske också patetiskt, att uppleva hur socialdemokratin krampaktigt vill behålla sin maktställning inom Svenska Kyrkan.

  8. […] 14 april skrev jag ett inlägg ”Tänk så det kan bli!” Trots att Sundsvallsstrejken inte var huvudsyftet med inlägget, utan strejken fick vara en […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: