Den som är satt i skuld är inte fri!

Igår skrev jag ett inlägg om den ytterst märkliga företeelsen, att ABF utnyttjar kostnadsfri arbetskraft mot en ersättning från staten på 5000kr/månaden/person. Intäkterna för ABF i hela landet är gigantiska.

Jag satt här vid datorn och slösurfade runt bland tidningar och tidskrifter. Alldeles nyss hamnade jag på Dagens arbete och blicken fastnade på rubriken: ”Kreditkortet ger facket provision.” I artikeln förklaras det nya sättet för arbetarrörelsen att berika sig på medlemmarnas bekostnad.

”Genom ett nystartat samarbete, kallat LO Mervärde, förhandlar förbunden gemensamt fram erbjudanden för sina medlemmar. De förbund som ansluter sig måste också erbjuda sina medlemmar kreditkortet. Alla förmåner gäller dock även för de medlemmar som avstår från att ansöka om kreditkort.”

Självklart går inte LO och förbunden lottlösa, när de marknadsför resor och andra varor och att de erbjuder medlemmarna att knyta ett kreditkort, för att medlemmen skall kunna utnyttja alla framförhandlade erbjudanden, på medlemskortet. Så här står det i artikeln:

”Tidigare har Dagens Nyheter uppmärksammat att LO och förbunden får provision på inköpen som medlemmarna gör med kreditkortet. Provisionen räknas både på de avgifter som Entercard får in från butikerna och på räntekostnaden som medlemmar betalar när de utnyttjar krediten. Hälften av den så kallade ”kick-backen” går till LO och resten till respektive förbund.”

Det händer att jag känner mig som en nostalgisk gammal gubbe, när jag inte förstår att en påstådd arbetarrörelse skaffar sig inkomster på arbetslösa och oavlönade anställda eller att den fackliga rörelsen drar in inkomster till sina organisationer genom att deras medlemmar skuldsätter sig. Hur var det nu? Var det inte en gång i tiden en förutsättning för friheten, att arbetarna inte var skuldsatta i företagens affärer? Det gav motparten en alltför stor fördel.

Satsningen kallas LO Mervärde. Hur ska det nu tolkas? Med en omskrivning av Descartes? Jag har kontokortsskulder, alltså finns jag!

Jag hör den ibland fortfarande, men allt tystare för varje dag:

I sin förgudning avskyvärda
månn´ guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är;
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: