Rädslan för att göra bort sig!

SvD rapporterar, att Afrosvenskarnas riksförbund kräver kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths avgång. Orsak, hon har, enligt förbundet, deltagit i en ”smaklös rasistisk manifestation.” Vid firandet World Art Day den 15 april på Moderna museet skar kulturministern upp en tårta, som föreställde en naken svart kvinna. Avsikten med tårtan var, enligt förklaring från Moderna Museet, att problematisera kvinnlig omskärelse. Den problematiken åskådliggjordes bäst, ansåg tydligen kulturministern och alla de andra kulturintresserade, genom att symboliskt stycka upp en svart kvinna!

Jag upplever händelsen som fullständigt makaber eller som Afrosvenskarnas förbund säger, smaklös. Hur kunde det här hända? Lena Adelsohn Liljeroth är ju inget dumhuvud, möjligen med en något ytlig inställning till kultur. (Jag kanske är orättvis nu, men jag jämför alla kulturministrar med Jan-Erik Wikström och Bengt Göransson) Bägge herrarnas storhet kan säkert diskuteras, men jag tror mig förstå varför kulturministern skar i tårtan. Svaret på frågan hittar jag i de svar som Lena Adelsohn Liljeroth ger på TT:s frågor. Väl värt en noggrann och uppmärksammad läsning. Inte en enda gång försöker hon förklara, varför hon skar i tårtan. Mycket prat om att konsten måste få provocera, men det verkar som hon inte inser att hon ett tu tre blev en övertydlig del av den provocerande konsten. Kulturministern drar sig inte ens att gömma sig bakom de andra närvarande finfolket.

TT: Men du skar ändå i tårtan?

– Det gjorde i så fall alla…

Jag är övertygad om att Lena Adelsohn Liljeroth var skräckslagen, att göra bort sig hos det kulturella finfolket. Tänk om de skulle tro att kulturministern tar konsten på allvar. Att konst är på liv och död!

Nej, låt böbeln hojta och skräna, bara man inte förlorar ansiktet inför sina likar!

När jag skrev inlägget hade jag helt missat de här TV-bilderna. Tårtan vrålar ut sin smärta när det kulturella finfolket skrattande skär henne i underlivet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,

Annonser

13 Responses to Rädslan för att göra bort sig!

  1. bergvattne skriver:

    Så oerhört smaklöst! Saknar kulturministern förståndsgåvor?

  2. bergvattne skriver:

    Så oerhört smaklöst! Saknar kulturministern fullständigt förståndsgåvaor?

  3. LeoH skriver:

    Kulturministern kanske inte fårstår så mycket, men den övriga publiken borde väl förstått, att konstverket inte blev klar förrän publiken trädde in i verket och fullbordade den. ”Färdigställandet” av konstverket säger en hel del om de närvarande.

  4. bergvattne skriver:

    Även om det tål att sägas två gånger så räcker det med en. 🙂

  5. Jag såg detta på nyheterna igår och det var till och med värre än man kunde tro. Så osmakligt.

  6. LeoH skriver:

    Ja, man kan ju undra. Var det någon som tvingasde åskådarna att del av konstverket på det sättet? Jag egentligen mycket okunnig, när det gäller konst, men de som var där borde ha större kunskaper. Insåg de verkligen inte att de var/blev en del av konstverket? Obegripligt!

  7. alu12345 skriver:

    Ja och både Moderna Museet och konstnären själv verkar blanda ihop begreppen. Kvinnlig omskärelse har inget med rasism att göra. Inte heller med gamla amerikanska nedsättande karikatyrer – tårtan efterhärmade ju det, vilket konstnören sagt också. Karikatyren föreställer ett amerikanskt verktyg för att trycka ned en minoritet psykiskt genom att ständigt återbilda dem som löjliga med överdrivna drag – något som längden påverkar självförtroendet för dem som drabbas på samma sätt som mobbing och misshandel. Utsätt man för sådana presentationer av en själv får man allt mer en nedsättande syn på sig själv.

    Så när man väcker upp dem karikatyrerna av människor genom att göra som Makode Linde än värre makabra karikatyrer, alltså värre än dem som plågat generationer av afroamerikaner. Och som också givit den andra delen av befolkningen dessa karikatyrer på näthinnan mellan dem och den grupp människor som man vill trycka ned.

    Att hans nya karikatyrer skulle ta bort allt det som redan varit, genom att överdriva i ett slags försök till att göra en Lenny Bruce. Bruce försökte ju ladda ur laddade ord dess negativa betydelse. Det funkade ju inte. Kanske för en stund under hans stand up – men inget som blev beständigt. De är lika laddade och politiskt inkorrekta i dag.

    Det är lika svårt att återerövra svatiskan, hakkorset som nazisterna lade beslag på. Anledningen är att om ord och symboler, bilder, har använts i syfte att förgöra, utrota och med alla medel knäcka andra blir det av förståeliga skäl både omöjligt och framförallt ointressant att ödsla tid på att försöka ladda ur dem. Framförallt är det naivt.
    För mycket blod och smärta är förknippade med dem helt enkelt.
    Man bara återskapar bara samma effekt igen.

  8. alu12345 skriver:

    På samma sätt har det ju funnits karikatyrer av judar under samma tid, speciellt hetskt på 30-talet innan och under Andra Världskriget.
    Hade det legat en judisk karikatyr i form av en tårta hade blivit ramaskri. Det hade aldrig accepterats.

    Då hade både Kulturminister och Moderna haft fått krypa till korset om man får uttrycka sig så.
    Det är ok med afrokarikatyrer, de med Muhammed i Vilks anda men skulle någon göra nåt kring det judiska, ett konstverk precis som detta Makode gjort hade det inte gått.

    Den israeliska ambassadören förstörde ju en installation av Dror Feiler på Historiska museet för några år sen. Det var absolut ingen karikatyr av det judiska ens, men ett politiskt verk som var kritiskt till Israels politik och behandling av Palestinierna.

    Men att aktualisera gamla judiska karikatyrer kan ju bara bli rasistiskt i sitt uttryck det går ju inte att komma ifrån.

  9. LeoH skriver:

    Din analys känns genomtänkt och tänkvärd. Men ändå känner jag fortfarande den där ilskan över hur det kulturella finfolket står där och skrattande skär i tårtan. Det är det som blev konstverkets ”budskap.” Att konstnären lät sig matas av kulturministern ger ytterligare ett budskap. Etablisemanget behöver sina narrar.

  10. alu12345 skriver:

    Kanske var det så att Kulturministern gick fram till just till denna tårta (jag har ju undrat som sjutton varför hon gick fram till just den). Det verkade ju så oklokt. Men det var antagligen så att hon valde just den för att det går runt i huvudet på folk som inte kan skilja på vad som är vad…jag menar just för att hon SÅ medveten om att rasism existerar, och att det just var en karikatyr, så på nåt bakvänt sätt ville hon visa sig fördomsfri så hon valde just den…för att framhäva på något bakvänt övermedvetet men samtidigt okunnigt sätt att hon INTE har fördomar, att hon är antirasist…

    Jag menar vissa människor säger ”negerboll” eller ordet ”neger” om en person samtidigt som de hoppar till av sina egna ord och utbrister..”oj så får man kanske inte säga?”. Förstår du vad jag menar? Det går runt i huvudet av en massa regler i huvudet på folk samtidigt som de egentligen inte alls förstår på ett känslomässigt plan varför man inte bör använda orden, och varför de är stötande för så många – därför det finns inte i deras egen erfarenhetssfär.

  11. alu12345 skriver:

    De lever isolerade i den lilla bubbla som Sverige är. Det som hänt visar ju bara vilket provensiellt instängt tänk som råder här. Jag känner personligen klaustrofobi av allt som hänt, inför de kulturmänniskor som jamsar med och exotiserar Makode Linde. Och han själv som exotiserar sig själv…varför?

    För att få vara med, är det själva utgångspunkten – är det verkligen så illa?

    Är det här en parallell till det som Spike Lee beskrev i sin film ”Bamboozled”?

    http://en.wikipedia.org/wiki/Bamboozled

    Bamboozled är en metafilm, en film om en produktion och handlar om en afroamerikansk producent på en tv kanal som aldrig får igenom sina programidéer – i alla fall inte de program och underhållningsserier som han själv vill göra, dvs olika ideer till tv serier där afroamerikaner porträtteras som normala människor dvs som det ser ut i verkligheten.

    Han vill göra program som den stora välutbildade afroamerikanska medelklassen kan relatera till – inte om knarkkangare, hustlers eller hiphoppare som är de typiska roller som afroamerikaner oftast får spela i Hollywood, även i dag 20 år senare. Spike Lee filmen gjordes i början på 2000-talet. Även att ”blandäktenskap” varit förbjudet i USA avspeglas i dag eftersom det fortfarande är så i Hollywood att man sällan visar par från olika grupper bli kära i varandra. Utan det är antingen två afroamerikanska älskare eller två vita älskare i filmer och tv-serier med få undantag.

    Huvudpersonen i Spike Lees film, är en afroamerikansk producent och manusförfattare på ett tv bolag. Han föreslår olika bra ideer men hans korkade och rasistiska chef – som inte ens fattar att han är rasistisk eftersom han har en ”svart fru” och två ”mixedrace” barn. Han dissar allt den afroamerikanske producenten föreslår och kallar det för ”Cosby clones”, alltså kloner av Cosby show – och menar att det redan är gjort….(!?) och syftar på Bill Cosbys oerhört polulära tv-serie om familjen Huxtable – en högutbildad afroamerikansk familj som även blev populär bland vita i USA och över hela världen. Det Cosby gjorde var ju en av de mest effektivaste sätten att bekämpa rasism och stereotyper (till skillnad från det som Makode Linde gör som bara blir kontraproduktivt precis som Spike Lee just ville visa med sin film).

    Eftersom den afroamerikanska producenten i filmen hela tiden får nej, får han till slut nog. Han känner bara i sin ilska över sakernas tillstånd och maktlöshet – och det omöjliga i att få komma fram och göra nåt vettigt – så istället för att fortsätta slå huvudet i väggen vill han lyfta fram och visa hur absurd den afroamerikanska representationen som dominerade tidigare inom Hollywood, i tv, inom media och litteratur – har sett ut. Och även påverkar hans möjlighet att komma fram och visa nåt annat. Hans idé att ta fram gamla förlegade karikatyrer och fylla rutan med minstrel-shower i en kompakt överdrift är att få upp ögonen på tittarna. Han vill proppa dem fulla med den typen av representioner så de blir illamående. Observera: det här är alltså en amerikansk företelese som varken svenskar eller afrikaner har någon relation till.

    I alla fall, den afroamerikanska karaktören i Spike Lees film vill göra nåt som skapar reaktion och tydliggöra dagens problem för afroamerikaner inom i tv och film. Men det tragiska är att istället för att göra det, blir serien en stor succe, men inte på det sätt som den afroamerikanska producenten tänkt sig. Vad som händer är att han bara förankrar de här bilderna på nytt. De ger fritt spelrum och uppmuntrar gamla stereotyper och rasismen på nytt. Det tragiska är att han med sin show i filmen bara återväcker och gör det rumsrent med minstrels-shower vilket var det sista han ville . Kvar blir bara stereotyper och hatbrotten ökar. Han lyssnade inte på dem som varnade honom och det blir hans fall. Han dör med ett målat blackface i ansiktet, skjuten av sin egen afroamerikanska sekreterare. En fruktansvärd historia som just varnar för det Makode Linde gör. En film som säger samma sak som Afrosvenskarnas förbund sagt med ett ord – det Makode Linde gör är kontraproduktivt.

  12. LeoH skriver:

    Jag tror jag förstår vad du menar. Det kulturella lagret kan vara tunn och ibland vet vi inte hur vi ska bete oss. Vi får inte vara fördomsfulla, men samtidigt ska vi också vara öppna och tillåtande till provokationer. Ditt exempel med ”negerbollen” tydliggör, som jag ser det dels att vi gärna vill behålla gamla förlegade bilder och dels visa att vi fördomsfritt kan raljera kring företeelsen. Jag har många gånger fått uppleva: ”visst ja, man får ju inte säga negerboll.” Samtidigt som de tittar lite anklagande på mig. Undras varför?:-)
    Din beskrivning av filmen Bamboozled fick mig att minnas den olust jag ofta känner,när t ex ståuppkomiker med invandrar bakgrund skämtar om sin släkt och den ”äktsvenska” publiken jublar av lättnad. Det är plötsligt legitimt att skratta åt de där knepiga invandrarna!

  13. alu12345 skriver:

    Ja och här är ett första resultat av det Makode Linde gör. Att han skapar och förnyar gamla stereotyper blir ju extremt tydligt här för dem som inte förstått det tidigare. Det är den effekt det får. Filmen jag nämner ovan finns på nätet i sin helhet och att se den gör nog att många sätter skrattet i halsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: