Ingen kritik av konstnären eller provokationen!

Ser till min förvåning att konstnären Makode Linde och KRO går till försvar i det som numer kallas för ”tårtaffären.” Jag anser att både Makode Linde och KRO mycket väl kunnat vänta med försvar och förklaringar och låtit konstverket leva sitt eget liv i några dagar till.

Jag är inte ens en glad amatör vad gäller bedömning av konst, men så här ser jag på provokationen. Hade Makode Linde gjort samma kvinna i något annat material än en tårta, då skulle det kulturella finfolket ha gått omkring konstverket med armbågen stödd i den ena handen och den andra handen eftertänksamt strykande hakan. Möjligen med ett pekfinger över munnen. Konstverket skulle inte ha varit och inte heller blivit någon provokation. Men nu var konstverket en tårta och åskådarna blev bjudna in i konstverket. Med kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen kliver det kulturella finfolket in och kulturministern får en tårtspade i handen (det är nu hon anser sig kidnappad). Nu upphör konstnärens kontroll över konstverket och åskådarna tar över. Kulturministern tar tårtspaden och skär till och under åskådarnas skratt och fotoblixtar vrålar tårtan av smärta. Andra tar över tårtspaden, vrål av smärta och samma skratt. Tänk så lustigt! Det är här det provokativa i konstverket uppstår. Åtminstone jag blev oerhört provocerad! Inte av konstnären, utan av det innehåll kulturministern och det kulturella finfolket gav konstverket. I ett slag blev de till den härskarklass i världen de i realiteten är, med den likgiltighet och förakt för andras lidanden, som kännetecknar överklassen. 

Jag saknar, (om jag ändå varit där!) att någon rusat fram och med helig vrede skrikit: ”Vad ända in i glödheta helvetet! Står ni skrattande och skär en kvinna, som vrålar av smärta, i underlivet?!” Det skulle säkert ha uppstått en lite förlägen tystnad och en känsla av osäkerhet. ”Är vi nakna?” Osäkerheten skulle snabbt ha förbytts i lättnad när fridstöraren hystas ut på gatan eller fraktas till ett häkte, som misstänkt terrorist! Inte går det ha barbarer i de fina konstsalongerna, som inte förstår sig på förfinad konst och kultur!

Makode Linde skall inte kritiseras för sin provokation. Åskådarna hade valmöjligheten att fylla konstverket med ett helt annat innehåll, men avstod. Valet var deras och de kan inte skylla på någon annan. Jag får väl säga, ”ett gott hantverk” till Makode Linde. Under förutsättning, att han inte åt av tårtan tillsammans med Lena Adelsohn Liljeroth, då skulle betyget bli helt annat.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

Annonser

11 Responses to Ingen kritik av konstnären eller provokationen!

  1. Klokt!
    Jag uppskattar verkligen dina klarsynta iakttagelser av världen.

  2. LeoH skriver:

    Tack, Lennart!

  3. Kairos skriver:

    ”Under förutsättning, att han inte åt av tårtan tillsammans med Lena Adelsohn Liljeroth, då skulle betyget bli helt annat.”
    Vad jag förstår så gjorde han det, Lena matade honom med en bit och han musade i sig den.

  4. LeoH skriver:

    Intressant, Kairos. Kan du länka till något som bekräftar din uppgift? I så fall skriver jag genast ett tillägg.

  5. alu12345 skriver:

    Det hedrar dig att du skriver att du skulle rusat fram och uttryckt din avsky.
    Det är Makode Linde som gjort tårtan och han som ansvarar för den och vad den förmedlar.
    Ministern å sin sida hade ju flera andra tårtor att välja mellan. Hon har sagt att hon ångrat valet i dag men varför valde hon just den?
    Det visar ju på dåligt omdöme, det går inte att komma ifrån. Det är ju inte klokt.

    Men att det skulle ha med överklass att göra är ju en malplacerad analys. Rasism och den här typen av aningslös omedveten rasism finns ju i alla socioekonomiska klasser.

    Det handlar inte om att det var ett olyckligt val som ministern säger i efterhand utan bara oklokt ur en massa olika aspekter och perspektiv. Och ja, det är kränkande att hon inte har en större medvetenhet om historia och vad som pågår i dag i världen. Man förväntar sig att en kulturminster vet bättre. Platt fall med andra ord.

    Den här tårtan mottages bara positivt av övervägande vita personer, som är aningslösa och har konstiga föreställningar om av vad rasism är och inte. Aningslösa föreställningar kring människor med mörkare hudton.

    Den här tårtan är ett rörigt hopkok av olika referenser som inte på nåt sett har med varandra att göra.

    Det säger mer om Makode Lindes förvirring kring att vara svensk och känna sig svensk i sitt vara och tänkande – ja i hela sin person. Samtidigt som han har mörk hud i ett samhälle som är uppdelat i just svart och vitt. Sverige är ju homogent. Afrosvenskarna umgås i sina kretsar och svenskarna i sina. I de vitas bekantsskapskretsar är ett svart inslag exotiskt och ovanligt om man ska generalisera. Folk anser sig inte vara rasister med det finns en vardagsrasism som är enormt vanlig och som kommer från så kallade icke rasister som inte vet bättre.

    Det finns en aningslöshet som kommer till uttryck i artiklar och bland kommentarerna i tidningar och på många bloggar och i deras ommentar fält – ibland ren rasism

    Verket visar tydligt att Linde varken har kunskap eller rötter i någon afrobakgrund. Bara för att hans pappa kommer från något odefinierat land, enligt honom själv från Västafrika (sen när blev det ett land?), gör det inte honom till någon expert i det han kokat ihop. Det finns ingen nedärvd kunskap om rasism i spermier och DNA. Han är uppvuxen bland svenskar och är lika svensk som andra svenskar som inte förstår bättre. Jag menar han vet lika lite som ni om rasismens byggstenar även om han kanske råkat ut för kommentarer och skinheads men det behöver man inte vara svart för att drabbas av, det räcker att vara mörkhårig, tro mig – i alla fall då jag växte upp.

    Hade Makode haft en närvarande pappa och kontakt med sina afrikanska rötter skulle han kanske förstå att det han gör nu mer skapar rasism – istället för tvärtom. Men han har inte fått med sig en kulturell identitet eller kunskap om sitt ursprung och vad rasism verkligen är och används. Hans uttryck kan många adopterade känna igen sig i. Tjejen från Skåne som är stå-uppare har också en liknande utgångspunkt och sätt att närma sig det som är ”främmande”. Hon är född i ett afrikanskt land men har ingen som helst relation till det eller till den kultur hennes biologiska föräldrars land representerar. Hon är helskånsk och heter Carlsson. Men den diskrepans hon upplevt med att vara flickan Carlsson och hur hon blivit bemött, ständigt stoppad i tullen för att hon inte ser ”svensk” ut och sen när hon visat passet och de ser att det står att hon är svenskt, och hon talar svenska – pratar de ändå engelska med henne. Det är den erfarenheten att växa upp som olik alla andra som blir komplicerad. Det är det som är Makode och den kvinnliga stand-upparens utgångspunkt. Men för majoriteten av Afrosvenskarna, Afroamerikaner, Sydafrikaner är det på ett helt annat sätt. Det är där det krockar för det har inte den kunskapen.

    Men tänk om det kanske kan komma nåt nytt ur detta? Det gör det väl alltid men det blir också som att istället för att bygga vidare på det som redan gjorts av dem som bar bördan före dem, så börjar de från början utan tyngden av en tradition och en frihetskamp. Det är därför det uppstår diskrepans och klumpiga kalvsteg – det känns bara omoget och kontraproduktivt.

    För vad händer med denna provokativa aktion i form av nedlåtande karikatyr av en svart kvinna i form av en tårta som skärs upp i de nedre regionerna och den okänsliga debatt som följt.
    Resultat: det har delat upp ”svarta” och ”vita” och förstärkt de begreppen. Den har givit rasister och oinformerade aningslösa vanliga människor en självpåtagen rätt att gå på och ifrågasätta Afrosvenskar som säger att de känner sig kränkta. Man anser inte att de har rätt att känna så, att det är löjligt och överkänsligt. När vita fnyser föraktfullt och skriver negativt på bloggar och kommentarfält om de grupper som blivit kränkta av den makabra karikatyrerna – blir tonen obehaglig. Att de som dagligen råkar ut för rasism reagerar verkar bara mottas på ett nedlåtande sätt. Därför blir ju effekten av verket enbart negativt. Det visar också en så smärtsam brist på empati och respekt för dem som just är drabbade av detta.

    Borde man inte lyssna på dem istället om man vill ha en vettig diskussion om rasism som Makode påstod att han vill med verket?
    Men han säger ju bara att de missförstår honom – end of discussion. I själva verket är det väl så att det är han som har missförstått någonting fundamentalt om rasismens uttryck och verkan, dess effekter och hur man kan skapa en konstruktiv debatt som kan göra saker bättre – inte tvärtom. Han har ju misslyckats eftersom resultatet har blivit så här.

    Problemet är att vita buntar ihop alla svarta till en homogen massa. Vissa tror till och med att Afrika är ett land, åtminstonde låter det så när de talar om Afrika. Folk fattar inte att Afroamerikaner inte har nåt gemensamt med Afrikaner än än liknande hudtoner. Det är helt olika kulturer. Bara Afrika består ju dessutom av så otroligt många länder och olika kulturer och språk, precis som Europa. Skillnaden är att den afrikanska kontinenten ju är många gånger större än Europa. Vilket innebär att olikheterna mellan de olika afrikanska länderna är större än mellan Frankrike och Polen eller Spanien och England.

    Det är ju bara vita som gillar tårtverket. De personer som är positiva som råkar ha mörk hudton är antingen adopterade eller vuxit upp med en vit mor utan kontakt med sitt afroursprung och har därmed lika lite insikt i denna problematik som vita svenskar har överlag. Det finns en större identifikation mellan dem och svenskarna än med med dem som verkligen har kontakt med sina rötter.

    Det problematiska med denna tårta är att själva idén bygger på en förvirrad och okunnig grund. Det är därför uttrycket blir just så förvirrat och inte har någon poäng. Det som antagligen grumlar synen för de flesta och sätter käppar i hjulen för att se verket för vad det är och uttrycker – är för att Makode betraktades som afrikan. I alla fall var det så det stor i de första artiklarna. Sen skrev man lit eodefinierat att han hade afrikanka rötter. Sen räckte det med att han hade en mörk hudton. Jag menar att man exotiserar honom och gäör honom till en stereotyp. Plötsligt är han en auktoritet på området. Man utgår aningslöst och okritiskt från att han talar för det han själv representerar så att säga, och just därför kan inte folk dra slutsatsen att verket per definition och resultat är rasistiskt i sitt uttryck.

    Typen av karikatyr Makode använder har inget med Afrika att göra, det är en amerikansk företeelse minstrels och den tidens nedsättande karikatyrer som var aktuella på 1800-talet i USA som även fanns där tidigt 1900-tal innnan den amerikanska medborgarättrörelsen och Martin Luther King. Det tillhör ett smärtsamt förflutet och gick ut på att sprida löjliggörande representationer av denna minoritet. I syfte att sänka självkänslan hos dem och splittra. Det här borde vara begravt och inget som man vill aktualisera igen. Och framförallt inte med ännu värre karikatyrer likt de som Makode gjort.

    Kvinnlig omskärelse är förbjudet i Sverige sedan 20 år – det finns inga dörrar att slå in här när det gäller det heller. Omskärelse har inget med svensk kultur att göra och absolut inget med överklass eller rasism att göra för fem öre. Det är patriarkiska traditioner som funnits i över tusen år i Peru, i några afrikanska länder, och i vissa Asiatiska och även vissa Arabaiska. Det är snarare en feministisk fråga och något som har med ett patriarkatiska system att göra. Det har ju inget som helst att göra med kolonialism eller postkolonialim!?

    Att verket också handlar om homofobi är ju svårt att se och förstå men det är vad Makode sagt som en av tankar bakom det han gjort.
    Han har kallats för bögdjävel, och råkat ut för rasistiska påhopp, och har en far från ett namnlöst land i Västafrika – men på vilket sätt gör det han rasistiska uttryck legitimt? Jag förstår inte logiken.

    Inga likheter för övrigt med det finns ju faktiskt svarta rasister/nazister, som Jackie Arklöf t ex

    Allt handlar om att ta ansvar för det man gör och det tycker jag inte Makod gör. Han bryr sig inte verkar det som, utan är mest upptagen av sin blommande karriär nu och tror ju själv att han gjort nåt bra.

    Makode är inte rasist som person. Han står så klart inte för något sådant. Så jag menar inte att det finns några kopplingar på nåt sätt till Arklöf mer än att folk i båda fallen reagerat på olika sätt av deras hudfärg och det de uttrycker. I Makods fall ser man inte rasismen i tårtan bara för att han är mörk själv.

    Den enda likheten är att det i Arklöfs fall också fanns också en motsägelse som är svår att förstå.
    Jacki Arklöf har förresten skrivit en bok om sina erfarenheter:

    Marika Carlssons stå upp – en adopterad kvinnas sätt att berätta om det konstiga i att känna sig som en Carlsson som blåser sin raka lugg ur ansiktet som sina skånska kompisar men ändå hela tiden blir behandlad som en ”utlänning” på grund av hur hon ser ut. Hade hon vuxit upp i ett sammanhang där hon fick med sig sina rötter hade hon haft en annan upplevelse:

  6. LeoH skriver:

    Tack för den långa kommentaren. Tyvärr, så ändrar den inte min inställng till verket. Det var åskådarna som fullbordade verket, det är min bestämda uppfattning.

  7. alu12345 skriver:

    Leo, jag är inte förvånad:)

    För mig är det tårtan i sig, karikatyren framför allt.
    Men visst, om alla vägrat skära i den hade den visserligen ändå funnits där. Men det hade ju varit en bra aktion om alla vägrat.
    Då hade ju Makode Linde fått sitta där under bordet och bara vara tyst:)

    Visst skulle det kännas snopet för honom. Men vad underbart.
    Vilken grej. Då hade jag varit stolt över att vara svensk. Nu skäms man ju inför hela världen.

  8. LeoH skriver:

    Ungefär så:-)

  9. alu12345 skriver:

    Här kommer ett exempel på en av de effekter som Makodes Lindes ansträngningar att exotisera och sprida karikatyrer av svarta tar sig uttryck. Rubriken gör att man känner sig tillbakakastad i någon slags kolonialistisk föreställning av ”Afrika”… eller jag vet inte vad?

    Folk är inte dumma, de är dummare än vad man tror. Och stylisten Marie Wärme visar en total urblåsthet liksom inredningstidningen Sköna Hems redaktion och deras rubriksättning.

    Folk i det här landet är proppfulla av postkolonistiska fördomar – och Makode Linde har sett till att återkskapa och närt dem till full blom:

  10. alu12345 skriver:

    jag blir äcklad

  11. Rolf Larsson skriver:

    Jag tycker inte alls om ”konstverket”. Det var en förskräckligt läskig tårta. Tala om ”kejsarens nya kläder”!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: