Lekmannafunderingar sommaren 2012 – har varit där förr

26 juli, 2012

Under en stor del av de år jag försökt vara en aktiv samhällsmedborgare, har jag fått uppleva hur rörelser försöker möta minskad medlemsaktivitet med att slå samman lokalorganisationer till allt större enheter.

Minns hur jag som facklig aktiv på Fabriksavdelning 423 (?) på Gränges Aluminium i slutet av 60-talet fick höra, att vi borde slå oss samman med bl. a Fabriksavdelningen i Ljungaverk. Ett av motiven var, att då skulle vi ha råd med en ombudsman. Jag minns att jag ofta, lite sturskt, svarade: ”Vi behöver ingen ombudsman.” Självfallet blev det sammanslagning. Numer är argumenten för att slå ihop organisationer till än större organisationer, att då kan man behålla de ombudsmän man har.

Jag har aldrig upplevt att sammanslagningarna inneburit att medlemsaktiviteten ökat. Min erfarenhet säger mig, att det alltid blivit tvärtom och det med råge också!

Skulle jag inte ha någon kunskap om vem som styr utvecklingen inom Svenska Kyrkan, behöver jag bara läsa strukturutredningen och alla de vackra motiven för nödvändigheten av större enheter, för att ha bilden helt klart för mig. Samma krafter, som inte lyckats höja medlemsaktiviteter inom politik, facklig verksamhet eller folkbildning, ska nu leda SvK på samma nedåtgående väg, som bara innebär nya och än större lokala organisationer framtiden. Med motiveringen, att sammanslagningarna är nödvändiga för att organisationen skall behålla sina ombuds..förlåt, självfallet menar jag präster!


En förflugen tanke i natten, som bara kom!

25 juli, 2012

Det har, genom åren, hänt att jag från och till har skrivit på upprop om bevarande av en tigerstam i Indien. Jag har ansett det oerhört provocerande, att tigrarna är nära utrotning på grund av bl. a tjuvjakt. Det har också hänt, att jag har bidragit ekonomiskt till skilda kampanjer om bevarande av rovdjur runt om i världen. Det är värt att notera, att jag aldrig har upplevt, att mina åsikter av min omgivning på något sätt skulle ha ansetts som kontroversiella. Tvärtom! Jag har glatt kunnat torgföra mina åsikter och de har fullt ut och utan mothugg varit accepterade.

Visst kan jag tänka mig, dum vore jag annars, att fattiga bönder i Indien muttrat, att om jag nu är en sådan tigerkramare, varför tar jag inte tigrarna till Sundsvall, Västerås eller Kyrkbyn i Bjuråker (där jag nu bor) och inte kräva att de skall behöva riskera liv och lem och sina husdjur.

De senaste åren har jag upplevt, att många människor anser det ytterst märkligt och felaktigt, att jag står för samma åsikter när det gäller rovdjur, speciellt då varg, i den svenska naturen. Jag för min del skulle uppleva det som en oerhörd feghet och slapphet i tänkandet, att ha en ståndpunkt om tigrar i Indien och en helt motsatt ståndpunkt när det gäller varg i svenska skogar.


Lekmannafunderingar sommaren 2012 – en prolog

23 juli, 2012

Jag har för vana, att minska mitt bloggande under sommaren. Istället tar jag mig tid, att fundera över i vad mån mina ställningstaganden har förändrats över tid. Efter ett antal veckor känner jag att jag håller på och ältar och kommer inte vidare. Då är det bara att sluta och börja redovisa. Jag har samlat sommarens* funderingar kring tro och kyrka under rubriken ”Lekmannafunderingar sommaren 2012 -” Funderingar i övriga frågor kommer som vanligt utan någon som helst systematik.

Eftersom jag av erfarenhet vet, att de flesta av oss önskar placera varandra i bestämda åsiktsfack, vill jag ange två GPS-punkter för alla dem som vill börja orientera sig i åsiktsdjungeln.

Den första GPS-punkten är en länk till en högmässa i Nordisk-Katolska Kyrkans församling i Fredrikstad. Den högmässan skulle jag gärna ha varit delaktig i och också känt mig mycket hemma i.

Den andra GPS-punkten är ett citat ur ett av Dag Sandahls många blogginlägg, ”Syndares gemenskap”: ”De heligas gemenskap är syndares gemenskap och Kyrkan är närmast att förstå som ett lasarett där vi alla har olika åkommor men delar detta att vi är sjuka.”

* Vän av ordning kanske anser, att sommaren är väl inte slut än? Jo. säger jag, efter Bjuråkerstämman den tredje söndagen i juli är sommaren slut och det är dags att börja förbereda julen!