Jag har känslan av, att de som följer min blogg Tankar i natten, säkert upplever att jag för det mesta är arg på någon eller något. När jag häromdagen skulle sammanfatta vad som kännetecknar min blogg, så kom orden av sig självt. Gnäll och gnöl och gammelmansmelankoli. Självklart inser jag, att det inte är vare sig nyttigt eller konstruktivt, att ständigt vara ilsken eller djupt sorgsen, oavsett hur berättigade känslorna än är. Jag och andra med mig behöver tillfällen där känslorna av ilska, frustration, vrede får ge vika. Jag för min del klarar inte av det på egen hand, utan jag behöver hjälp och jag har hittat den hjälpen.
I vår församling har vi två kyrkor. En i Bjuråker, tio minuters promenad bort och en i Norrbo ca 10 minuters bilfärd bort. Så där tio minuter i 11 varje söndag öppnar jag kyrkporten, i dag var det i Norrbo kyrka, tar av mig hatten, hälsar altaret med en lätt bugning och gör korstecknet. I det ögonblicket försvinner alla negativa känslor i ett enda slag och jag känner bara ett stort lugn. Jag hejar på kyrkväktaren, får min psalmbok med agenda och går till min plats på tredje eller fjärde bänk till vänster om mittgången. Gudstjänsten kan börja!
Jag har upptäckt, att om jag av någon anledning under en längre tid inte går till söndagens gudstjänst, då fastnar jag i destruktiva känslor, jag ser det mesta i svart. Av det skälet, försöker jag låta bli, så långt det går, att missa söndagens gudstjänster. I dag firade vi inte mässa, utan det var en gudstjänst för alla åldrar. Barn sjöng och församlingarna i Bjuråker och Norrbo delade ut barnbiblar till 6-åringar. De närvarande konfirmanderna, som fick sina barnbiblar för åtta år sedan fick nu fullstora biblar, att användas i konfirmationsundervisningen. Högtidligt och meningsfullt! Gudstjänsten avslutades med kyrkkaffe och kyrksaft.
När jag satt i bilen hem, kände jag en stor tacksamhet. En tacksamhet över att jag fortfarande har förmånen att leva och verka i en församling, där vi själva kontrollerar och planerar vår verksamhet. Där vi själva får utse våra förtroendevalda och anställa våra egna präster och framförallt, att vi får samlas, efter eget beslut, varje söndag till gudstjänst i församlingens egna kyrkor.
När jag svängde in på garageuppfarten bad jag en något egoistisk bön.
Gud, låt det förbli som det är, min tid ut!
Läs även andra bloggares åsikter om Bjuråker-Norrbo församling, Bjuråkers kyrka, Norrbo kyrka, Barnbiblar,