Tro det eller ej, jag kan vara glad och förnöjsam också!

Jag har känslan av, att de som följer min blogg Tankar i natten, säkert upplever att jag för det mesta är arg på någon eller något. När jag häromdagen skulle sammanfatta vad som kännetecknar min blogg, så kom orden av sig självt. Gnäll och gnöl och gammelmansmelankoli. Självklart inser jag, att det inte är vare sig nyttigt eller konstruktivt, att ständigt vara ilsken eller djupt sorgsen, oavsett hur berättigade känslorna än är. Jag och andra med mig behöver tillfällen där känslorna av ilska, frustration, vrede får ge vika. Jag för min del klarar inte av det på egen hand, utan jag behöver hjälp och jag har hittat den hjälpen.

I vår församling har vi två kyrkor. En i Bjuråker, tio minuters promenad bort och en i Norrbo ca 10 minuters bilfärd bort. Så där tio minuter i 11 varje söndag öppnar jag kyrkporten, i dag var det i Norrbo kyrka, tar av mig hatten, hälsar altaret med en lätt bugning och gör korstecknet. I det ögonblicket försvinner alla negativa känslor i ett enda slag och jag känner bara ett stort lugn. Jag hejar på kyrkväktaren, får min psalmbok med agenda och går till min plats på tredje eller fjärde bänk till vänster om mittgången. Gudstjänsten kan börja!

Jag har upptäckt, att om jag av någon anledning under en längre tid inte går till söndagens gudstjänst, då fastnar jag i destruktiva känslor, jag ser det mesta i svart. Av det skälet, försöker jag låta bli, så långt det går, att missa söndagens gudstjänster. I dag firade vi inte mässa, utan det var en gudstjänst för alla åldrar. Barn sjöng och församlingarna i Bjuråker och Norrbo delade ut barnbiblar till 6-åringar. De närvarande konfirmanderna, som fick sina barnbiblar för åtta år sedan fick nu fullstora biblar, att användas i konfirmationsundervisningen. Högtidligt och meningsfullt! Gudstjänsten avslutades med kyrkkaffe och kyrksaft.

När jag satt i bilen hem, kände jag en stor tacksamhet. En tacksamhet över att jag fortfarande har förmånen att leva och verka i en församling, där vi själva kontrollerar och planerar vår verksamhet. Där vi själva får utse våra förtroendevalda och anställa våra egna präster och framförallt, att vi får samlas, efter eget beslut, varje söndag till gudstjänst i församlingens egna kyrkor.

När jag svängde in på garageuppfarten bad jag en något egoistisk bön.

Gud, låt det förbli som det är, min tid ut!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

8 Responses to Tro det eller ej, jag kan vara glad och förnöjsam också!

  1. Judith skriver:

    Amen, amen, amen.

  2. SigridL skriver:

    Så vi sitter på samma ställe, du och jag, fast i olika kyrkor förstås. Jag hålls strax bakom Simson i Njutångers kyrka. Det är nog fjärde bänk till vänster. Och räknat framifrån, förstås. I övrigt känner jag igen det du beskriver.

  3. LeoH skriver:

    När vi har gudstjänst i Missionskyrkan i Bästdal, då sitter jag av någon outgrundlig anledning på tredje bänk till höger.:-)

  4. Känner igen mig på pricken i det du skriver!

  5. LeoH skriver:

    Jag tror vi är många som känner igen sig.

  6. SigridL skriver:

    Och då måste jag erkänna att på skärtorsdagskvällen sitter jag långt långt fram till höger…

  7. LeoH skriver:

    Det är väl bra Sigrid, att vi inte är sittplatsfundamentalister.:-)

  8. När jag tjänstgjorde som kyrkväktare hade jag alltid min plats till höger sista bänk för att ha uppsikt över kyrkan och alla ljus, att ta emot besökare med ett välkomnande leende. Var såg god, här är psalmboken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: