Tänk om det finns ett uns av sanning i historien?

29 november, 2012

Många tankar blev det, när jag läste och hörde om hur Lars Isovaara ursäktade sitt beteende mot vakten i riksdagshuset. Isovaara hävdade, att han blivit rånad av två personer med ”utländskt utseende”, när de hjälpte honom när han vält med rullstolen. Händelseförloppet är inte osannolikt. Alla som varit på krogen och tagit sig någon pilsner för mycket, vet av egna erfarenheter, att stegen kan bli något osäkra. Detsamma torde väl även gälla om man, som Lars Isovaara är rullstolsburen. Han kan mycket väl ha ramlat och också fått hjälp av personer med ”utländskt utseende.” Oavsett om han nu trodde, att han blivit rånad eller inte, så ursäktar det inte hans beteende mot vakten. Inte heller ursäktar det SD:s pressmeddelande om rånare med invandrarbakgrund. Nå de här delarna är numer klarlagda. Det var inget rån, utan Isovaara hade glömt sin ryggsäck på krogen och har nu avgått.

Vad jag vet så här långt, har Isovaara inte tagit tillbaka sin berättelse om, att han ramlat med rullstolen och att han då fått hjälp av två män med utländskt utseende. Nu får den berättelsen en ny dimension. Två män hjälper osjälviskt en annan människa i nöd. När jag under nattliga timmar funderade över händelsen påminde jag mig Martin Linds biografi över Dietrich Bonhoeffer. I ett ställe i boken beskriver Lind hur Bonhoeffer motsätter sig den nazistiska vurmen för socialdarwinistiska läror. Sympatisörer till Sverigedemokraterna, som mot förmodan läser min blogg, bör lyssna till Bonhoeffer och ta till sig det han säger.

”Nej, det är inte naturligt för människan att ständigt slå sin granne, att behandla andra illa, att bekämpa andra bara för att bevisa sin egen överlägsenhet. Sådant sker, men det är inte det som ligger människa närmast. Den spontana handlingen när en människa böjer sig ner på trottoaren och undrar om hon kan hjälpa den som just fallit, den handlingen är naturlig.”

Bonhoeffers syn på människan är allmängiltigt. Det gäller alla människor oavsett nationalitet och kulturell bakgrund. I alla kända kulturer och överallt i världen anses det inte tillåtet att mörda, våldta, stjäla eller misshandla. (Bortsett då från när staten beordrar övergreppen.) Överallt i världen är det naturliga att hjälpa den som fallit. De två män som hjälpte Isovaara gjorde det som var naturligt och självklart för dem. Inte för att de eventuellt var invandrare, utan för att de var människor!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer 26 november

26 november, 2012

Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek
i Kristus Jesus.   (1 Timotheosbrevet 1:14)

Kristi fångar

”Gud själv är mästaren som genom sitt ord av
nåd gör anspråk på våra hjärtan och härskar över
dem. Med den älskandes kärleksord drar han oss
till sig, övertalar oss, intar våra hjärtan så
att vi fängslade lyssnar till honom och överlåter
oss till åt honom i lydnad.”  (Gesammelte Schriften)

”Om Guds ord bara ger oss en aning mer kunskap,
och om Guds kärlek bara ger livet en aning mer
värme och trygghet – då kommer vi knappast att
förändras och överlåta oss i någon högre grad.
Men om Guds ord utmanar oss ända in i själen, och
om Guds kärlek förvandlar oss på ett radikalt sätt,
då vill vi också helhjärtat tjäna och göra uppoffringar.
Gud värmer oss inte med sin nåd och kärlek för att vi
ska leva som i trans, utan för att vi ska tjäna honom
villigt och frimodigt.”

Ord att tänka på: När Guds kärlek tvingar oss blir vi
inte bara bundna vid honom själv utan även vid hans
engagemang för världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Jag ansluter mig till reservationen!

22 november, 2012

Jag har med stort intresse följt kyrkomötets debatter. De som är intresserade kan hitta mina iakttagelser här och här. Jag har också under dagen, så här i efterskott tagit del av röstningen kring strukturutredningens förslag. Jag vågar, utan överord, hävda, att jag är mycket välskodd, när jag säger att jag ansluter mig till Frimodig kyrkas reservation till beslutet och gör den till min egen.

Här kommer reservationen, hämtad från Frimodig kyrkas hemsida. Där kan ni kontrollera att jag kopierat rätt.

”RESERVATION

Frimodig kyrka – partipolitiskt obunden grupp i Svenska kyrkan med syfte att arbeta för levande församlingar och en kyrka öppen för alla – har argumenterat mot det nu fattade beslutet om nya strukturer. Också om vi ser det senaste årtiondets betydande avvecklande av församlingar och delar bedömningen att situationen måste hanteras, menar vi att det fattade beslutet mer är ett uttryck för krisen än en lösning av den.

Frimodig kyrka förstår att de politiska partierna inte längre kan förse kyrkostrukturen med tillräckligt många politiker och därför skapar en mindre resurskrävande organisation där inflytande och makt kan bevaras på en nivå över den, där människor samlas för att fira gudstjänst och därmed bli församling

Risken med strukturförändringar är att de fungerar som organisatoriskt självbedrägeri; någon verklig förändring till det bättre sker inte. Den kraft som skapar betingelser för förnyelse saknas. Detta är ett förhållande som döljs av grandios framställningskonst, där det som är
brist på närhet med en politisk övertalningsdefinition kallas “närhet” och det som är brist på samverkan följdriktigt kallas “samverkan”.

Frimodig kyrka ser som sin kallelse att vara just ett frimodigt alternativ i en kyrka där det finns ett verkligt missmod, men uppfattar inte att de nya strukturerna kommer att skapa entusiasm. Tvärtom är risken att förväntningarna på nya strukturer är så lågt ställda, att
organisationsförändringen skapar uppgivenhet i organisationen. Därför lämnade vi förslag om insatser för att på olika sätt ge förutsättningar för pastoral nystart men pekade också på konkreta faror med det föreliggande förslaget, därför att konsekvenserna inte klarlagts

I debatten har Frimodig kyrkas ledamöter pekat på hur den lokala gudstjänstfirande enheten – församlingen – alltid tagit ansvar också för kyrkolivets praktikaliteter och valt de i församlingen ansvariga. Detta ansvarstagande hör till själva församlingsbildandet, dvs den
process som innebär att missionen blir Kyrka lokalt. Alltså borde valen till Svenska kyrkans olika ansvarsorgan ske med den lokala församlingen som bas och valet till församlingsråden vara direktval.

Frimodig kyrkas förbättringsförslag har avvisats. Vi reserverar oss därför mot beslutet om strukturförändringar, O 2012:2.”

Uppsala den 21 november 2012

Läs också i Kyrkans tidning om kyrkomötet och dess beslut.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Trött efter att ha följt kyrkomötet i två dagar

21 november, 2012

Nu har kyrkomötet ajournerat sig och jag ska inte göra någon större sammanfattning av dagen. Jag har lyssnat till många intressanta samtal och diskussioner, men två frågor intresserade mig mer andra. Dels diskussionen om Palestina och Israel och dels frågan om tillsättande av ett missionsråd.

Om jag i går upplevde att Frimodig kyrka i frågan om den nya organisationen hade en bredare och djupare analys än ÖKA, så var situationen den motsatta idag, när det gällde analysen av situationen i Palestina. I den frågan kändes ÖKA:s analyser, som mer förankrade i en verklighet. Möjligen kan jag tycka, att ÖKA:s debattörer kunde ha anslutit sig till den linje som många av Posk:s talare förordade, att yrka bifall till utskottets förslag, till vilken många andra talare yrkade många goda förbättringsförslag. Posk agerade klokt. Nå, det här är enbart en randanmärkning. Det kanske inte fanns något annat alternativ för ÖKA, än att köra den taktik man valde. Jag var ju inte där.

Frimodig kyrka ryckte upp sig betydligt, när frågan om mission behandlades. I den frågan visade Frimodig kyrka upp den styrka som jag skrev om igår. De har en mycket väl genomarbetad syn på kyrkans behov, men har också goda lösningar på hur kyrkan kan ta sig ur problemen – om kyrkan vill. Här känns det inte som att Posk och ÖKA, har en lika klar och handlingsinriktad syn som Frimodig kyrka har.

Självfallet det fanns det fler frågor, som jag skulle kunna nämna, men det skulle leda för långt om jag skulle försöka mig på en sammanfattning av hela dagen. Kyrkomötets andra dag bekräftade återigen, att i kyrkovalet så står valet för mig, mellan ÖKA och Frimodig kyrka. Trots att Posk hade en klart bättre dag i dag än i går.

I morgon har jag inga möjligheter att ta del av kyrkomötets förhandlingar. Ska ta mig till Gävle och kommer inte hem förrän sen eftermiddag, vilket känns trist eftersom alla beslut, på grund av tekniskt strul tas i morgon. Det lönade sig att jag läst motioner och utlåtanden i förväg. Det bidrog till att de här två dagarna känts meningsfulla och givande. Om inte för något annat, så är det ju ett värde i sig, att kunna placera Bjuråker-Norrbo församling in i ett större sammanhang. Självfallet har det också varit mycket tröttsamt, att veta, att goda förslag avslås, men så är det. Jag har erfarenhet av att vara i minoritet. Det är ingen sinekur, men det härdar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Debatten vid kyrkomötet gav de svar jag väntat mig

20 november, 2012

I går berättade jag, att jag skulle sitta som klistrad vid datorn och följa debatten om Svenska Kyrkans framtida struktur vid kyrkomötet. Det blev hela dagen vid datorn, ända fram till den avslutande kvällsandakten. Det var, på det hela taget en givande dag. Debatten om kyrkans organisation var intressant och gav ganska bra vägledning till hur jag ska rösta i nästa års kyrkoval.

Som jag berättade igår, så har jag redan på förhand sorterat bort de tre partier som framhärdar i att ställa upp som partier i kyrkovalen. Jag har också valt bort de nomineringsgrupper som identifierar sig med politiska ideologier. Jag är vare sig fri eller bunden liberal. Inte heller kan jag se det teologiska värdet av ett borgerligt alternativ i kyrkan. Jag har vid ett tillfälle lagt min röst på MP i ett riksdagsval, men det var ett politiskt val, som inte har någon bäring in i kyrkan och på kyrkans huvuduppgifter.  Vänsterpartiet har jag varit medlem av, men kan inte se den teologiska grunden för Vänsterpartister i Svenska Kyrkan.

Jag koncentrerade mitt lyssnande till de tre nomineringsgrupper, som efter min bortsållning, återstod. Posk, ÖKA och Frimodig kyrka. Under debattens gång fick jag bekräftelse på det jag redan visste. Posk-företrädarna var på det hela taget nöjda med förslaget till ny organisation. Visst tyckte jag mig höra fromma förhoppningar om att storpastoratens fullmäktige skulle vara lyhörda för församlingens önskemål om vem som skulle sitta i församlingsråden. I den frågan var ÖKA och Frimodig kyrka föredömligt tydliga. Församlingarna skall välja sina företrädare i direkta val och inte utses av någon annan instans. Eftersom jag läst motionerna, kom ÖKAs och Frimodig kyrkas ställningstaganden inte som några överraskningar, men där fanns ändå en skillnad. Jag upplevde att Frimodig kyrkas kritik av utvecklingen gick mer på djupet och hade större bredd än vad ÖKA:s kritik hade. Skillnaden var inte bara kvantitativ, utan helt klart också kvalitativ. Jag har en känsla av att Frimodig kyrka har en större beredskap att ta sig an de utmaningar som den framtida organisationen ställer, än vad ÖKA har. Som en före detta medlem av ÖKA är jag inte direkt förvånad. Jag upplevde inte, att ÖKA hade någon direkt utvecklad teologisk syn på hur man bör bygga en kyrka eller en församling. Orsaken till min något negativa upplevelse, kan givetvis bero på att jag var långt borta från händelsernas centrum här uppe i norra Hälsingland. Det kan ju ha förts diskussioner, som jag inte var delaktig i. Jag ska inte bli mer långrandig, utan kan bara så här på nattimmarna, konstatera att valet för mig kommer att stå mellan ÖKA och Frimodig kyrka, med ett starkt plus för Frimodig kyrka efter dagens debatt på Kyrkomötet.

Lokalt i Bjuråker-Norrbo är valet lätt. Här kommer jag att lägga min röst på Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo församling!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Kyrkomötet, strukturutredningen och kyrkovalet 2013

19 november, 2012

Klockan har gått över midnatt och om några timmar återupptar kyrkomötet sitt arbete. Jag kommer att sitta som klistrad här vid min dator och följa debatten om den framtida strukturen. Debatten avgör inte hur beslutet blir. Det har varit klart sen länge. Debatten är ändå viktig, åtminstone för mig. Den kan avgöra vilken nomineringsgrupp, som får min röst i kyrkovalet 2013. Mina alternativ är få, eftersom jag redan innan debatten sorterat bort alla alternativ med sekulär politisk etikett.

Jag kommer också med stort intresse lyssna till Bo Hanssons (ÖKA) muntliga förklaring till varför namnet ”nomineringsgrupp” bör bytas till ”parti.”  Är sen många år oerhört förtjust i alla dessa udda frågor som dyker upp på kongresser och liknande. För motionärerna är frågan ofta oerhört viktig. Hoppas verkligen att Bo Hansson inte viker ner sig och stillatigande accepterar avslaget.

Snart är klockan ett. Det är bäst att uppsöka sängen, så jag vaknar pigg och alert imorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Är verkligen det traditionella äktenskapet hotat i Frankrike?

18 november, 2012

Läser, så här på nattkröken, i DN om stora demonstrationer mot lagförslag om samkönade äktenskap i Frankrike. Om jag ska vara ärlig, och det ska man ju vara, så förstår jag inte protesterna mot samkönade äktenskap. Behövs det verkligen massprotester till försvar för det traditionella äktenskapet? På vilket sätt är det hotat?  För det ingår väl inte i förslaget, lika lite som det gjorde i Sverige, att trossamfund skulle bli tvingade att viga samkönade par? Den franska staten avser inte, efter vad jag förstår, att inkräkta på trossamfundens självbestämmande rätt, att själva avgöra trossamfundens äktenskapssyn. Har jag fel?

Vad skulle kristna kyrkor, muslimska församlingar och andra vinna, om de skulle lyckas tvinga den sekulära staten att backa från förslaget? Vad jag kan se ingenting.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,