Är verkligen det traditionella äktenskapet hotat i Frankrike?

Läser, så här på nattkröken, i DN om stora demonstrationer mot lagförslag om samkönade äktenskap i Frankrike. Om jag ska vara ärlig, och det ska man ju vara, så förstår jag inte protesterna mot samkönade äktenskap. Behövs det verkligen massprotester till försvar för det traditionella äktenskapet? På vilket sätt är det hotat?  För det ingår väl inte i förslaget, lika lite som det gjorde i Sverige, att trossamfund skulle bli tvingade att viga samkönade par? Den franska staten avser inte, efter vad jag förstår, att inkräkta på trossamfundens självbestämmande rätt, att själva avgöra trossamfundens äktenskapssyn. Har jag fel?

Vad skulle kristna kyrkor, muslimska församlingar och andra vinna, om de skulle lyckas tvinga den sekulära staten att backa från förslaget? Vad jag kan se ingenting.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 Responses to Är verkligen det traditionella äktenskapet hotat i Frankrike?

  1. Gunnel skriver:

    Utveckla gärna dina tankar om ett trossamfund, Leo. Är Svenska Kyrkan inget trossamfund, som klarar att värna om ett bibliskt begrepp som ”äktenskap”? Var är skillnaden i rättigheter juridiskt mellan två av samma kön nu som förut med parnerskapslagen? Har Svenska Kyrkan egna rättigheter att städa i bibeln och tolka efter behag?
    Vad är det då kvar av bibelns sammanlagda budskap om ett förbund? Hur många ord måste byta sin innebörd?

  2. LeoH skriver:

    Gunnel, jag ska svara, men just nu hinner jag inte. Gudstjänsten väntar.

  3. Sven Andersson skriver:

    Naturligtvis gör det skillnad! Liksom i Sverige är det bara i början som
    man säjer att ingen måste viga samkönat. Snart nog är man en gammaldags streber, om man har kvar bibelns syn på äktenskapet.
    Redan kollar man i Sverige vid anställningsintervjuer etc., huruvida
    man fullt ut accepterar den nya äktenskapssynen. Om några år måste man troligen acceptera ”polyamorösa äktenskap” med två
    eller flera deltagare. Då måste man nog också acceptera dödshjälp
    och ännu flera aborter, som ju en del betraktar såsom ”mänskliga
    rättigheter”. Antingen sticker man huvudet i sanden och säjer att allt
    nog blir bra, eller så vågar man försöka vända en negativ utveckling.

  4. LeoH skriver:

    Gunnel, mitt inlägg handlade egentligen inte om olika kyrkors syn på samkönade äktenskap, utan var mer en undring över varför kristna anser det nödvändigt att gå ut i demonstrationer för att stoppa ett lagförslag om äktenskap för samkönade par. Lag förslaget i Frankrike (eller för den delen lagen i Sverige) innebär ju inget tvång för kyrkor eller enskilda kristna, att anamma lagen i sina egna sammanhang. Jag upplever det som en orimlighet, att kyrkor med tvång skall tvinga människor att leva efter våra regler och normer.

    När det gäller de juridiska skillnaderna mellan partnerskapslagen och den nuvarande äktenskapslagen, så kan jag inte se några avgörande skillnader. Stora delar av de kristna kyrkorna i Sverige accepterade inte partnerskapslagen, när den infördes. T ex SvK hade mycket snäva regler om välsignelse av sådana förbindelser. Välsignelserna fick inte bli lika en vigselgudstjänst. När frågan i stort sett var körd, då erbjöd en utredning under ledning av biskop Ytterberg (om jag nu minns rätt) staten att SvK var beredd att införa en juridiskt bindande akt för partnerskap. Riksdagen nappade inte på förslaget. I det läget drev en stor del av kristenheten i Sverige, att staten skulle ta bort rätten för kyrkor och samfund (t ex muslimska församlingar) att genomföra juridiskt bindande vigslar. För min del förstod jag inte vitsen med förslaget.

    Svenska kyrkan har inga egna rättigheter att städa i Bibeln, men hittills har inte den övriga kristenheten brutit med SvK för vår syn på kvinnliga präster eller samkönade äktenskap. Självklart går det någonstans en gräns, men vi har inte nått dit ännu. Personligen anser jag att SvK inte bör nonchalera vad andra kyrkor säger. Vi är ju ändå en del av den världsvisa kyrkan.

  5. LeoH skriver:

    Sven, du måste skilja på vad den sekulära staten beslutar och vad kyrkorna är tvingade att göra. Staten kan inte tvinga någon kyrka att t ex viga polyamorösa par. I den frågan är kyrkorna helt suveräna att fatta egna beslut. Hur SvK hanterar sitt löfte till präster, att de inte mot sin övertygelse behöver viga samkönade par, är en helt intern fråga. Jag för min del befarar det värsta och har också, från mitt lilla sammanhang, protesterat mot förslag att ”avkraga” präster som avsäger sig vigselrätten.
    Vilka ställningstaganden SvK i framtiden tar vad gäller dödshjälp och vigsel av polyamorösa förhållanden, det vet jag inte. Däremot är det väl ingen våldsam gissning, att staten mycket väl kan lagstifta om sådana förhållanden i en framtid.

    Vad jag accepterar SvK den existerande abortlagstiftningen. Det jag personligen ställer mig frågande till, är hur otillåtet passiv SvK är vad gäller selektiva aborter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: