En hyfsat glad nyårsbetraktelse!

31 december, 2012

I går, när jag åkte till gudstjänsten i Norrbo kyrka, påminde jag mig ett blogginlägg av Dag Sandahl. Inlägget hade rubriken ”Jeremiad” och handlade bl. a om otyget med att sammanlysa gudstjänster till kyrkor långt utanför församlingens gränser. Jag delar Sandahls oro för vad som håller på att hända med folkkyrkan, när den inte klarar av att hålla gudstjänster i våra församlingskyrkor. Inser, lite illvilligt, att här finns en av förklaringarna till den något panikartade beslutet till ny organisation för kyrkan. Inte är det tänkt, att organisationsförändringen skall leda till ökat antal gudstjänster, det är då min fasta övertygelse.

Innan jag kommit fram till Norrbo kyrka, hade jag hunnit skänka en tacksamhetens tanke till Bjuråker-Norrbo församling. I vår församling ställs inga gudstjänster in under jul- och nyårshelgerna!

Se själva hela programmet! Helt enligt traditionen i församlingen. På julaftonens eftermiddag firades en andakt vid krubban i Bjuråkers kyrka. Midnattsmässa, också i Bjuråkers kyrka. Julotta i Strömbacka kapell och Norrbo kyrka. På annandagen en gudstjänst i Kyrksalen på Svågagården. Folkets Hus-föreningen bjöd traditionsenligt på kyrkkaffe. Senare under kvällen en gudstjänst i Missionskyrkan i Bästdal.

I dag, nyårsafton kl 18.00, en nyårsandakt i Bjuråkers kyrka. I morgon högmässa i Norrbo kyrka. Och om inte det är tillräckligt så hanns det också med en konfirmations gudstjänst ”tredjedag jul.” Det rörde sig om en gudstjänst för två vuxenkonfirmander i församlingen. Det kändes stort!

Självklart sker inte allt det här av sig självt. Församlingens präster, musiker och vaktmästare är självklart hårt ansträngda, men det ser vi, lekfolket, inte mycket av. Det vi ser, är glada och välkomnande leenden! Ett tack till er alla. Lena, Bengt, Eva, Ove, Sonja, Stig, Ingrid och Hasse. Ni bidrar till att det är en välsignelse, att tillhöra Bjuråker-Norrbo församling!

När kvällen närmade sig sovdags slogs jag av tanken. Vad skulle ha hänt när jag kom till Tomaskyrkan, ett par minuter i 11, den där förunderliga 1 advent 1991? Om jag då mötts av ett meddelande att gudstjänsten var sammanlyst till Västerås domkyrka. Skulle den mycket svaga kallelsen ha klarat sig till den 2 advent?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


2012 lite statistik

30 december, 2012

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

4,329 films were submitted to the 2012 Cannes Film Festival. This blog had 23 000 views in 2012. If each view were a film, this blog would power 5 Film Festivals

Click here to see the complete report.


En julhälsning

23 december, 2012

Jag har sagt det förr och lär få säga det många gånger också i framtiden. När de egna orden inte räcker till, låna skamlöst andras!

Jag hittade följande inlägg hos Anna Troberg, Piratpartiets ordförande: Bli en god tangentbordsriddare och stå upp för demokratin

I en demokrati får det inte förekomma hot och trakasserier. Vare sig mot Åsa Linderborg eller mot Jimmie Åkesson.

Vägen till himlen som öppnas på julnatten är inte kantad av hat! Det är det julen djupast handlar om!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vilka skall vi sitta tillsammans med?

21 december, 2012

Om jag kommer opp till Jesus

Jesus jag vet att du släpper in
Varenda en till ditt krypin
Men om det ska graderas på nåt sätt
Vet jag en tant som ska ha förtursrätt
För när andra gick med listor
Mot att få flyktingar breve
Advokaten o magistern dom skrev på dom med
Ja alla utom hon var överens
O till sist så klart förläggningen den bränns

Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt
Frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Har du älskat allt du pallar varje dag
Blir hans fråga och vad svarar du och jag?

Här tror du väl att visan den är klar
Med en moral så uppenbar
Och när tv gjorde reportage varenda
Smygadolf han raka sin mustasch
Utom han som gick med listan
Han hängdes ut vid skampålen
Ingen kändes vid han ingen ville va hans vän
För så går det till häruti kalla nord
Att man håller med den som för tillfället för ord

Om jag kommer opp till Jesus…

Jesus Jag är inte bättre jag
Jag vill inte ha nåt bråk idag
Men – här kommer min poäng
Nu tyckte alla han va bäng
Och när alla gick i kyrkan, ja det var ett kristligt plejs
Så fick rassesnubben sitta för sej själv med skamset fejs
Den enda som satte sej breve
Var den där tanten Hon som vägra vara med

Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt
Frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Har du älskat allt du pallar varje dag
Blir hans fråga och vad svarar du och jag?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Är verkligen tigandet som motståndsstrategi att rekommendera?

14 december, 2012

Ärkebiskop Anders Wejryd svarar på en fråga i Dagens Seglora:

”Sverigedemokraterna kom in i kyrkomötet genom det demokratiska kyrkovalet. De släpptes aldrig in i utskottsarbetet. En del upprördes över denna negativa särbehandling. Färre gör det nu efter att den rasistiska kärnan i SD avslöjats så tydligt. En viss uppmärksamhet fanns i början på deras inlägg i plenum. Deras inlägg i plenum passerar nu obemärkt förbi. Marginaliseringen fortgår. Det har kyrkomötet självt tagit hand om utan pekpinnar från någon kyrkoledning.”

Till mitt första sammanträde som ÖKA-representant* i stiftsfullmäktige Uppsala stift hade jag förberett inlägg mot ett par motioner från Sverigedemokraterna. Min bänkgranne Carin Åblad Lundström berättade att Kyrkomötets ÖKA-grupp beslutat att inte bemöta inlägg från SD. Carin såg nog på mitt kroppsspråk att jag inte gillade beslutet, för hon sa att jag givetvis fick göra som jag ville. Jag anmälde mig som talare och tog mina inlägg, gav mina motiv och yrkade avslag på förslagen från SD. Jag kände mig glad och förnöjsam. För hur är det Jesus säger?

”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Detta är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12)

Eftersom jag inte vill bli osynliggjord av min omgivning (jag vet in på skinnet hur det känns) varför skulle jag då osynliggöra andra? Ärkebiskopens stilla glädje över att marginaliseringen av enskilda ledamöter varit framgångsrik, är av samma art, som mobbarna känner när det lyckats stämpla ”paria” på någon. Vilka står på tur när sverigedemokraterna är tillräckligt marginaliserade på kyrkomötet? För det finns en turordning. Var så säkra!

Som avslutning gör jag en fri omskrivning av Matt 5:47 – ”Om ni bara skriver i Dagens Seglora och umgås med likasinnade och bara dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte ateisterna likadant?”

* Avgick 2011

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Gör jag bort mig nu?

12 december, 2012

På förekommen anledning vill jag berätta några minnen från 60-talet. För skrämmande många år sedan var jag ordförande för SSU Fraternitas på Sundsvalls högre allmänna läroverk. SSU var en mycket liten organisation på skolan. Konservativ skolungdom var desto större. Det hände vid några tillfällen att jag blev inbjuden till KS för att diskutera politik och jag pallrade mig dit och blev vederbörligen utfrågad och också utskrattad. Efter att ha gått om 1 ring och ändå inte klarat kemi, tyska och fysik drog jag till Stockholm och därifrån till Östersund, där jag blev underofficer i en Norrlands skyttebataljon. Efter tjänstgöringen for jag till Stockholm igen, men återkom till Sundsvall i december 1966. Efter hemkomsten blev jag återigen inbjuden till ett möte med KS, men nu som kommunist. Grillningen gick bra. Tydligen alltför bra för jag blev inte inbjuden till nya grillningar.

Under de kommande åren blev det många debatter och gatudiskussioner, men en debatt sticker ut lite mer än andra. Någon (minns inte vem) anordnade en stor försvarspolitisk debatt i Spegelsalen i Sundsvall. Självfallet paltade sig hela den samlade vänstern till debatten. Debatten gick bra och jag minns fortfarande hur jag med ungdomlig självsäkerhet sa till de närvarande militärerna: ”Det är jag som avgör vem jag går i krig mot, inte staten.” När debatten avslutades kom en major fram och undrade om jag inte ville följa med till Lv 5 på en pyttipanna. Utan tvekan sa jag ja och fick en trevlig kväll med samtal och ett antal snapsar. Jag lär inte ha övertygat någon av de närvarande officerarna att jag hade rätt och de fel, men ett respektfullt samtal blev det.

Lugn, bara en minnesbild till, innan det är dags för en sammanfattning. 1970 möttes den amerikanske ambassadören Jerome Holland av äggkastning från FNL-aktivister vid ett besök i Glanshammar utanför Örebro. Det skrev mycket om händelsen på sin tid. Ambassadören skulle också besöka Sundsvall under några dagar och självfallet var det en stor händelse för Sundsvalls FNL-grupp. Mitt under planeringen kunde vi läsa i tidningen att polisen tagit beslut om att det inte skulle ges tillfälle till äggkastning i Sundsvall. Det skulle bli en massiv mobilisering av poliser från hela Norrland till Sundsvall. Om jag inte helt missminner mig, uppgick antalet till ca 250 poliser. Efter en snabb analys insåg FNL-gruppen att det inte fanns några som helst rimliga möjligheter att börja kasta ägg. Vi beslöt att genomföra en traditionell fredlig vänsterdemonstration. Huvuddemonstrationen är jag fortfarande, dryga 40 år senare, stolt över. Visst fick jag uppleva några timmar i polishuset häkte för ohörsamhet, men i det stora hela lyckade aktiviteter. Nästan på alla de ställen Jerome Holland besökte i Sundsvall fanns det någon från FNL-gruppen som demonstrerade.

När den lilla tappra skaran satt på trottoaren utanför hotell Knaust med skällande hundar och ett par hundra poliser, som säkert kände sig något löjliga i situationen, dyker poliskommissarien i Sundsvall upp och vill tala med mig. Han erbjuder FNL-gruppen att träffa ambassadören. FNL-gruppen antar erbjudandet och en liten grupp tar sig dagen efter till Knaust och ledsagas till ambassadören. Holland bjuder på Coca Cola, vilket jag efteråt får mycket på skallen för. Vi redovisar varför vi anser att USA:s krig i Vietnam är ett orättfärdigt imperialistiskt krig mot ett fattigt folk, som enbart önskar få bestämma sitt eget öde. Jag tror inte att vi lyckades övertyga ambassadören att han representerade ett ruttet land med en urusel politik, men vi fick det sagt.

Några månader senare fick samtalet med Jerome Holland sitt efterspel, på De förenade FNL- gruppernas (DFFG) kongress i Stockholm. Förbundsstyrelsen föreslog kongressen att utesluta Sundsvalls FNL-grupp redan på kongressens första dag. Debatten som föregick beslutet tillhörde inte retorikens högtidsstunder. En man, vars namn jag förträngt, iklädd en proletärt rutig skjorta med uppkavlade ärmar pekade på mig med en anklagande proletär näve och säger (fritt ur minnet): ” I Glanshammar möttes USA-imperialismens representant av ägg. I Sundsvall låter man sig bjudas på Coca Cola av samma representant. Man pratar inte med fascister!” Mitt andra inläggs avslutning var av samma låga nivå. Jag riktade mig till förbundets dåvarande ordförande Ulf Mårtensson med ett kraftfullt: ”Du är en skit till ordförande!” Kan ni tänka er, uttalandet möttes av några försynta applåder. Förbundsstyrelsen drog tillbaka sitt förslag och Sundsvalls FNL-grupp fick en prövotid.

Jag funderade de närmaste åren efter kongressen ofta på ”Man talar inte med fascister” och insåg allteftersom, att åsikten var både felaktig och helt avsaknad av en meningsfull tanke. Med det lämnade jag problemet och har levt efter helt andra principer.  Den senaste tiden har minnet av en man i en proletärt rutig skjorta blivit mycket påträngande. Visst inser jag, att bilden av Helle Klein och Seglora smedja i rutig skjorta och svällande överarmar är löjligt överdriven, men den knutna näven och orden ”Man talar inte med fascister” finns där. Helle Klein får understöd här, här och här.

Jag har på det stora hela lämnat tiden med debatter, tal och gatupolemik bakom mig. Har tappat förmågan och framförallt, det är nog inte många som skulle vara intresserade av att lyssna till vad jag har att säga. De tiderna är över för min del. Men för principens skull. Om jag blev tillfrågad att skriva i Dispatch International eller få en inbjudan att besöka högerreaktionära organisationer (eller vilken annan organisation som helst) skulle jag resonera som jag gjorde när det gällde inbjudan från Konservativ Skolungdom, som på den tiden var influerad av Demokratisk Allians, inbjudan till en nattvickning på LV 5:s  officersmäss eller en inbjudan till ett samtal med USA-imperialismens företrädare i Sverige. Jag skulle tacka ja! Det är klart att det är lätt för mig, för jag har idag lika lite anseende, som på 60-70- och 80-talet, att förlora.

Mot ”Man talar inte med fascister” ställer jag principen, att med ena handen säga stopp, nu går ni för långt, men med andra handen inbjuda till dialog. Det är min, möjligen naiva, förståelse av att leva i Jesu efterföljelse.

En uppdatering: Ärkebiskopen har uttalat sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Socialdemokraterna och LO har fått en ordentlig hemläxa till nästa val

5 december, 2012

Jag brukar inte kommentera opinionsundersökningar, men i dag vill jag göra ett undantag. SCB har offentliggjort sin andra mätning för året och den visar att SD tydligen lockat ytterligare sympatisörer. Om det är överraskande eller inte, får andra avgöra. Kan väl ändå säga, att jag inte höjde på ögonbrynen av förvåning.

Det var två uppgifter i DN som får mig att kommentera en opinionsundersökning, vilket jag, som sagt, inte brukar göra, det gör andra bättre. DN skriver: ”S har statistiskt säkerställda förluster på 0,9 procent till Sverigedemokraterna och 0,3 procent till Vänsterpartiet.” DN skriver också att: ”Var tionde manlig LO-medlem skulle ha röstat på Sverigedemokraterna om det vore val i dag, visar SCB-siffrorna på nedbruten nivå. Därmed är SD tredje största parti bland LO-män, större än Vänsterpartiet.”

De här uppgifterna borde ge Socialdemokraternas och LO:s strategiavdelningar huvudbry. De problem som organisationerna står inför kan inte något konsultbolag från USA hjälpa dem att lösa. Här måste det till egna försök att hitta förklaringar. För det är ju lite märkligt, att som oppositionsparti, mitt i en lågkonjunktur, ha så stora svårigheter att entusiasmera människor. För LO:s del är frågan något enklare. Bli en kamporganisation för människors frustration över t ex sjukförsäkringssystemets förfall eller förnedrande arbetsmarknadsåtgärder som Fas 3, för att nu ta några exempel. Jag anser det vara brottsligt passivt, att inte ens försöka försvara de egna medlemmarna från rent slavarbete! Det straffar sig. Istället för att nostalgiskt i högtidstal prata om gångna tider, vore det väl hög tid att använda sig av rörelsens egna lärdomar om hur strider ska föras. Det sägs i högtidstal att vi ska lära av historien, men gör då slag i saken och visa att ni lärt er något! Det är hög tid!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,