Gör jag bort mig nu?

På förekommen anledning vill jag berätta några minnen från 60-talet. För skrämmande många år sedan var jag ordförande för SSU Fraternitas på Sundsvalls högre allmänna läroverk. SSU var en mycket liten organisation på skolan. Konservativ skolungdom var desto större. Det hände vid några tillfällen att jag blev inbjuden till KS för att diskutera politik och jag pallrade mig dit och blev vederbörligen utfrågad och också utskrattad. Efter att ha gått om 1 ring och ändå inte klarat kemi, tyska och fysik drog jag till Stockholm och därifrån till Östersund, där jag blev underofficer i en Norrlands skyttebataljon. Efter tjänstgöringen for jag till Stockholm igen, men återkom till Sundsvall i december 1966. Efter hemkomsten blev jag återigen inbjuden till ett möte med KS, men nu som kommunist. Grillningen gick bra. Tydligen alltför bra för jag blev inte inbjuden till nya grillningar.

Under de kommande åren blev det många debatter och gatudiskussioner, men en debatt sticker ut lite mer än andra. Någon (minns inte vem) anordnade en stor försvarspolitisk debatt i Spegelsalen i Sundsvall. Självfallet paltade sig hela den samlade vänstern till debatten. Debatten gick bra och jag minns fortfarande hur jag med ungdomlig självsäkerhet sa till de närvarande militärerna: ”Det är jag som avgör vem jag går i krig mot, inte staten.” När debatten avslutades kom en major fram och undrade om jag inte ville följa med till Lv 5 på en pyttipanna. Utan tvekan sa jag ja och fick en trevlig kväll med samtal och ett antal snapsar. Jag lär inte ha övertygat någon av de närvarande officerarna att jag hade rätt och de fel, men ett respektfullt samtal blev det.

Lugn, bara en minnesbild till, innan det är dags för en sammanfattning. 1970 möttes den amerikanske ambassadören Jerome Holland av äggkastning från FNL-aktivister vid ett besök i Glanshammar utanför Örebro. Det skrev mycket om händelsen på sin tid. Ambassadören skulle också besöka Sundsvall under några dagar och självfallet var det en stor händelse för Sundsvalls FNL-grupp. Mitt under planeringen kunde vi läsa i tidningen att polisen tagit beslut om att det inte skulle ges tillfälle till äggkastning i Sundsvall. Det skulle bli en massiv mobilisering av poliser från hela Norrland till Sundsvall. Om jag inte helt missminner mig, uppgick antalet till ca 250 poliser. Efter en snabb analys insåg FNL-gruppen att det inte fanns några som helst rimliga möjligheter att börja kasta ägg. Vi beslöt att genomföra en traditionell fredlig vänsterdemonstration. Huvuddemonstrationen är jag fortfarande, dryga 40 år senare, stolt över. Visst fick jag uppleva några timmar i polishuset häkte för ohörsamhet, men i det stora hela lyckade aktiviteter. Nästan på alla de ställen Jerome Holland besökte i Sundsvall fanns det någon från FNL-gruppen som demonstrerade.

När den lilla tappra skaran satt på trottoaren utanför hotell Knaust med skällande hundar och ett par hundra poliser, som säkert kände sig något löjliga i situationen, dyker poliskommissarien i Sundsvall upp och vill tala med mig. Han erbjuder FNL-gruppen att träffa ambassadören. FNL-gruppen antar erbjudandet och en liten grupp tar sig dagen efter till Knaust och ledsagas till ambassadören. Holland bjuder på Coca Cola, vilket jag efteråt får mycket på skallen för. Vi redovisar varför vi anser att USA:s krig i Vietnam är ett orättfärdigt imperialistiskt krig mot ett fattigt folk, som enbart önskar få bestämma sitt eget öde. Jag tror inte att vi lyckades övertyga ambassadören att han representerade ett ruttet land med en urusel politik, men vi fick det sagt.

Några månader senare fick samtalet med Jerome Holland sitt efterspel, på De förenade FNL- gruppernas (DFFG) kongress i Stockholm. Förbundsstyrelsen föreslog kongressen att utesluta Sundsvalls FNL-grupp redan på kongressens första dag. Debatten som föregick beslutet tillhörde inte retorikens högtidsstunder. En man, vars namn jag förträngt, iklädd en proletärt rutig skjorta med uppkavlade ärmar pekade på mig med en anklagande proletär näve och säger (fritt ur minnet): ” I Glanshammar möttes USA-imperialismens representant av ägg. I Sundsvall låter man sig bjudas på Coca Cola av samma representant. Man pratar inte med fascister!” Mitt andra inläggs avslutning var av samma låga nivå. Jag riktade mig till förbundets dåvarande ordförande Ulf Mårtensson med ett kraftfullt: ”Du är en skit till ordförande!” Kan ni tänka er, uttalandet möttes av några försynta applåder. Förbundsstyrelsen drog tillbaka sitt förslag och Sundsvalls FNL-grupp fick en prövotid.

Jag funderade de närmaste åren efter kongressen ofta på ”Man talar inte med fascister” och insåg allteftersom, att åsikten var både felaktig och helt avsaknad av en meningsfull tanke. Med det lämnade jag problemet och har levt efter helt andra principer.  Den senaste tiden har minnet av en man i en proletärt rutig skjorta blivit mycket påträngande. Visst inser jag, att bilden av Helle Klein och Seglora smedja i rutig skjorta och svällande överarmar är löjligt överdriven, men den knutna näven och orden ”Man talar inte med fascister” finns där. Helle Klein får understöd här, här och här.

Jag har på det stora hela lämnat tiden med debatter, tal och gatupolemik bakom mig. Har tappat förmågan och framförallt, det är nog inte många som skulle vara intresserade av att lyssna till vad jag har att säga. De tiderna är över för min del. Men för principens skull. Om jag blev tillfrågad att skriva i Dispatch International eller få en inbjudan att besöka högerreaktionära organisationer (eller vilken annan organisation som helst) skulle jag resonera som jag gjorde när det gällde inbjudan från Konservativ Skolungdom, som på den tiden var influerad av Demokratisk Allians, inbjudan till en nattvickning på LV 5:s  officersmäss eller en inbjudan till ett samtal med USA-imperialismens företrädare i Sverige. Jag skulle tacka ja! Det är klart att det är lätt för mig, för jag har idag lika lite anseende, som på 60-70- och 80-talet, att förlora.

Mot ”Man talar inte med fascister” ställer jag principen, att med ena handen säga stopp, nu går ni för långt, men med andra handen inbjuda till dialog. Det är min, möjligen naiva, förståelse av att leva i Jesu efterföljelse.

En uppdatering: Ärkebiskopen har uttalat sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

7 Responses to Gör jag bort mig nu?

  1. Nä, jag tycker inte att du gör bort dig. Du låter klok.

  2. LeoH skriver:

    Tack, Carolina!

  3. Eva-Lisa Söderström skriver:

    Den som inte kan sitta ned med sina meningsmotståndare är den som är bortgjord, tillgjord och till slut kanske också bortglömd.

    Tänk om den enkla retoriken kunde se möjligheterna i be och arbeta tillsammans under det att diskusionerna fick vila. Att möta och mötas av människor som inte delar ens egna värderingar eller människosyn är långt större än att kasta barnet med badvattnet.

    Människovärdet står på spel menar Seglora Smedja som inte tvekar att stänga ute människor som inte delar deras åsikter eller möjligtvis möter dessa med fientlighet.

  4. LeoH skriver:

    Tack för de kloka orden, Eva-Lisa!

  5. Bo Rydén skriver:

    Jag blir imponerad av din hållning och din principfasthet. Inte alla har kunnat se värdet av att faktiskt tala med människor.

    Jag har en tanke om att Seglora jobbar efter en underhållningsprincip och konfrontation med en fiende som är alltigenom ond blir bättre underhållning, eller hur? Äggkastningen gav bättre nyhetsbilder än ditt samtal med ambassadör Holland, det var bättre underhållning. På samma sätt är det bättre underhållning att utmåla Dag Sandahl och Annika Borg m.fl. som understödjande rasister än att diskutera sakfrågor med dem.

    Tyvärr kommer denna underhållningsprincip inte att medföra någon fördjupning utan tvärtom bara ett förytligande av det offentiga samtalet och i förlängningen ge upphov till en kristen fariséism, där yta och rätt slagord är viktigare än hjärtats tro.

  6. LeoH skriver:

    En trevlig kommentar, Bo. Jag tackar verkligen för den.

  7. […] har mer på hjärtat men det får bli någon annan gång. Jag vill påminna om mitt inlägg ”Gör jag bort mig nu?” I inlägget försöker jag lite mer principiellt beskriva hur jag ser på möten med människor […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: