Det är tydligen viktigt att vänstra handen och myndigheten vet vad den högra gjort!

30 januari, 2013

Jag har i några bloggposter under 2012 ondgjort mig över otyget, att få skatterådgivning från Svenska Kyrkan angående riksdagens beslut om skattereduktion för gåvor. Jag har använt både moraliska argument och teologiska. Visat hur hela tanken med skatteåterbäring strider mot hela andan i Bergspredikan. När jag skrev mitt första inlägg i frågan insåg jag att loppet var kört. Det skulle bli som de flesta (?) kyrkor önskade. Av någon, för mig, outgrundlig anledning har kyrkorna fått för sig att den totala summan till goda ändamål i samhället ökar om staten minskar sin andel till samma ändamål. För jag tror att jag har rätt, när jag hävdat, att inte är det minskade anslag till super-Jas, som kommer att finansiera skattereduktionen. Jag har för mig, att jag lovade i mitt senaste inlägg i ämnet, att aldrig ge gåvor på sådant sätt att det skulle kvalificera till skattereduktion.

I dag fick jag ett brev från Svenska kyrkan, internationellt arbete. Rubriken löd:

Kontrolluppgift avseende skattereduktion för gåvor år 2012.

Brevet löd: ”Du har givit en eller flera gåvor som kan ge dig rätt till skattereduktion. I rutan nedan finner du summan av dina gåvor till Svenska kyrkans internationella arbete och Svenska kyrkan i utlandet som är grund för skattereduktion för år 2012. Notera att den summan vi rapporterar till dig också skickas till skatteverket.

Skatteverket sammanställer sedan kontrolluppgifter från alla de organisationer som är godkända för skattereduktion för gåvor och trycker det sammanlagda beloppet i din deklaration om det sammanlagda beloppet uppgår till minst 2000 kr.” Ordning och reda enligt svensk klassisk ämbetsmannatradition och skatteåterbäring till sommaren!

Jag förstår inte varför Svenska kyrkan vill göra mig till en hycklare, som låter stöta i kontrolluppgifter till staten, när jag ger mina alltför små gåvor.

Till sist en fråga. Finns det någon möjlighet att gå till någon av Svenska Kyrkans pastorsexpeditioner och handla getter, grisar, vattenpumpar, solpaneler eller toaletter anonymt över disk eller måste jag alltid handla med mitt kort, som i sin tur registreras och vidarebefordras till staten?

Ett par äldre inlägg hittar ni här och här.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


En ilsken morgonbetraktelse

29 januari, 2013

När jag börjar skriva den ilskna morgonbetraktelsen är det inte morgon längre, men tro mig, ilskan var stor i morse!

Jag tillhör gruppen av stora vårdkonsumenter sen 1991, men framförallt sen hösten 2004. Jag besöker regelbundet min njurläkare i Gävle, men också andra läkare i Hudiksvall. Visst har det väl hänt att jag gruffat något över de erfarenheterna, men i det stora hela är jag mycket nöjd med mina erfarenheter av sjukvården, både i Västmanland och i Gävleborg.

Jag är övertygad om, att det är många med kroniska sjukdomar, som delar mitt behov av täta kontakter med apotek. Det är mediciner mot sjukdomen. Det är mediciner mot biverkningar. Med jämna mellanrum testar behandlande läkare också nya behandlingar, med hopp om bättre resultat. Många besök på apotek blir det! Gamla recept skall förnyas och nya ska expedieras. Här i Dellenbygden har vi tillgång till ett apotek i Delsbo. Under många år gick jag till mitt apotek och hämtade mediciner och allt fungerade perfekt. Det hände inte många gånger, att jag fick beskedet att en medicin inte fanns på i lager. Då ringde expediten till apoteken i Hudiksvall eller Ljusdal och oftast kunde jag hämta medicinen i Delsbo redan samma dag, men senast dagen därpå.

Sen hände något. Staten bestämde att Apoteket med stort A skulle bli många apotek. Staten bestämde också vilka av Apotekets enheter skulle gå till de nya konkurrenterna. Reformen skulle leda till större effektivitet, möjligen också till billigare priser och större valfrihet. De vackra orden stod som spön i backen och vad skulle en enkel kroniker säga i saken. Jag har ingen valfrihet. Jag tar de mediciner jag blir ordinerad av min läkare och som staten godkänner. Apoteket i Delsbo tilldelades Kronans Droghandel.

Efter nyordningen har jag lärt mig, att det regelbundet (stort sett varje gång) saknas något av de läkemedel jag behöver. Nu går inte längre att fixa från något annat apotek i närheten, utan nu får jag vänta i bästa fall i två dagar. Ingen rolig upplevelse, när en ny behandling är på gång. Från och till har jag fått rekommendationen att innan jag åker, kontakta apoteken och kontrollera att medicinen verkligen finns. I morse gjorde jag det och hamnade givetvis någonstans i Sverige, personen jag fick kontakt med, var mycket ovilliga att koppla mig till Delsbo. Jag är oftast mycket medgörlig, men i dag propsade jag få kontakt med Kronans Droghandel i Delsbo. Efter en lång tid med musik i örat fick jag äntligen kontakt och kan ni förstå, av tre helt nya mediciner fanns två på lager och en skulle jag kunna hämta på torsdag! Utfallet var lite bättre än jag vågade hoppas på.

Om det här nya systemet skall kallas för effektivare än den gamla tidens ineffektiva, så väntar jag med viss fasa, att ICA i Delsbo inför ett liknande system, med rekommendation, att innan vi åker till Delsbo och veckohandlar, bör vi ringa ett telefonnummer någonstans i Sverige för att efter någons godtycke komma fram till butiken i Delsbo. Pricka av på veckohandelslistan de varor butiken har och restnotera det som inte finns. Därefter ta sig till butiken och göra inköpen. Jag är övertygad om att ICA kan hitta konsulter som lyriskt kan beskriva systemets fördelar! Det finns konsulter till allting.

Arg kroniker och skattebetalare! (Bäst att vara anonym. Nästa gång kanske jag inte får några mediciner alls, som straff för ohemula påhopp!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Ännu inget svar!

22 januari, 2013

De senaste veckorna har jag som daglig vana, att gå in på Dagens Segloras hemsida för att se om det inkommit något svar på Annika Borgs påpekande, att Dagens Seglora bryter mot åttonde budet.

I dag, den 22 januari kl. 11.20 har inget bemötande av Annika Borgs artiklar dykt upp. Börjar misströsta. Det kommer nog inget svar. Dialog, debatt och polemik är ju inte något för Dagens Seglora. Nättidningen är bättre på ensidiga deklarationer. Vilket tydligen uppskattas och stöds av Stockholms stift.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ska det vara så svårt att svara?

18 januari, 2013

Annika Borg har, med hänvisning till åttonde budet, gjort en gedigen genomgång av Seglora Smedjas angrepp på Annika Borg och Kristen Opinion. Annika Borg beskriver på ett trovärdigt sätt hur konflikten trappats upp av Seglora Smedja. Jag har följt det Kristen Opinion och Seglora Smedja skrivit under en längre tid och upplever att Annika Borg mycket sansat och sanningsenligt beskriver, det hon anser vara falsk vittnesbörd från Seglora Smedjas sida. Jag skulle bli mycket förvånad, trots att Seglora Smedja inte har för vana att svara på kritik, om inte någon på Smedjan bekvämade sig till ett svar.  Ni som är intresserade hittar Annika Borgs inlägg här. (Rätt ska vara rätt. Jag bör väl i sanningens namn berätta, att jag erfarit ynnesten av att fått svar av Mattias Irving i ett blogginlägg jag skrev den 17 juni 2012: Seglora smedja visar hur synpunkter från populasen skall bemötas)

När jag ändå efterlyser svar bör jag väl passa på och uppmana Stockholm stift och biskop Eva Brunne att svara på frågan, som ett antal bloggare ställt. Hur motiverar stiftet beslutet om en stiftskollekt till Seglora Smedja den 17 februari? Jag har full förståelse om Eva Brunne inte anser att hon behöver besvara frågor från mig som är medlem i Uppsala stift, men de bloggar jag läst är skrivna av medlemmar inom Stockholms stift. De borde väl ändå vara värda ett svar?

Ett tillägg: Jag kontrollerade Dagens smedja kl.12.43 och då fanns fortfarande inget svar till Annika Borg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


När blir frågan aktuell på ett kyrkomöte?

10 januari, 2013

Barbro Matzols frågar i veckans KT: ”Vill Centern ha månggifte?” Visst är det en intressant fråga, som Matzols ställer, men jag har för min del funderat de senaste veckorna, när blir det här en fråga för Svenska Kyrkan?

Det har under en längre tid pågått en diskussion, lite i det fördolda, i politiska ungdomsförbund, men också i partier, att det skulle vara diskriminering, att förneka människor rätten, att gifta sig med fler än en. Nu har Centern i ett programförslag väckt frågan och troligtvis kommer den avslås, senast på kongressen, men frågan är väckt och kommer med all säkerhet att växa i betydelse. Partierna har i grunden inga som helst motargument att ta till, när frågan når kampanjstyrka, utan de kommer att ansluta sig till ståndpunkten. För tänk efter, vilka moraliska, etiska eller praktiska skäl kan den politiska sfären mobilisera mot förslag om månggifte? Vi vet också av erfarenhet, att det de politiska partierna anser, vill de av någon anledning att Svenska Kyrkan också ska stödja. (Personligen förstår jag inte behovet, men så är det.)

Processen mot ett politiskt beslut kan gå snabbt och det är ingen vågad gissning att tro, att Svenska Kyrkan kanske redan till kyrkovalet 2017 har blivit tvungen att ta ställning till frågan om månggifte. Om 2017 känns för tidigt, då är frågan med all säkerhet aktuell till kyrkovalet 2021. (Det kan ju också bli så, att beslutet tas på kyrkomötet året före valet 2021. Stora frågor får inte bli valfrågor.) Därför vore det önskvärt om kyrkan inte andäktigt väntar på vad partierna ska säga, utan tog bladet från munnen och uttalade sin uppfattning om månggifte redan nu. Jag är, möjligen något överkonspiratorisk, säker på att det idag sitter mängder av präster och biskopar med våta fingrar i luften och försöker ana sig till vartåt det lutar. (Jag anar vilka de är, men avstår att namnge någon. Det skulle leda diskussionen vilse.) Ta ner eventuella fingrar, statens beslut är på sikt given!

Som en del av lekfolket, men ändå en del av det allmänna prästadömet, skulle jag önska att läronämnden och biskopsmöten tog sig an frågan och motiverade varför Svenska Kyrkan, oavsett statliga beslut, bara kan viga eller välsigna enskilda par. Månggifte ryms inte och kommer inte att rymmas inom den kyrkliga vigselordningen. Motivet bör vara så entydigt formulerad, att den håller över tid. Enligt mitt enkla förstånd, skall frågan inte behöva dras i långbänk, utan kyrkan borde kunna formulera en gedigen teologisk ståndpunkt, som lekfolket kan få stöd av i den framtida diskussionen. Det kan väl inte ses som ett orimligt önskemål?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Årets valappell 2012. Socialdemokrater, lyft era arslen och gör Löfven glad!

5 januari, 2013

Den senaste tiden har jag, här och var, blivit påmind om en artikel i Dalatidningen. Jag tror inte att jag missförstått något, utan jag anser att jag i rubriken väl fångat andemeningen i artikeln. Två citat ur artikeln:

”Bokbord och affischer är ingen bra taktik för det kan gynna även andra partier som påminns om att det är kyrkoval. I stället satsar vi på en valrörelse ”under radarn”, genom att uppmana S-sympatisörer att lyfta på arslet och gå och rösta. Det handlar inte om att försöka omvända C-, M-, eller KD-sympatisörer för det går helt enkelt inte, säger Olle Burell.”

”Det är viktigt för Socialdemokraterna att få en valframgång på nationell nivå, inte minst för Stefan Löfven.”

Det är ju inte vem som helst som uttalar sig, utan Olle Burell, ledamot i kyrkostyrelsen och också gruppledare för socialdemokraterna på kyrkomötet. Det intressanta med Burells anförande är, att han så skamlöst visar vad som är viktigt med socialdemokraternas engagemang i Svenska Kyrkan, den ohöljda partinyttan. Ingenting om mission, diakoni, gudstjänst och undervisning, kyrkans huvuduppgifter. Istället prat om att Löfven behöver en valframgång på nationell nivå. Ställer ens Löfven upp i valet? Vilken nytta eller glädje har kyrkan av, att Löfven blir glad? Kyrkans förtroendevalda borde väl vara mer intresserade av vad kyrkans Herre kan tänkas anse.

Alla vi, som inte är intresserade av om Löfven blir glad eller ledsen över valresultatet i höst, bör vara glada att Burell slant med tungan, när journalisten fortfarande fanns i lokalen. Låt oss se till, att socialdemokraterna inte får möjligheter till en valrörelse ”under radarn.” Låt oss under hela året visa att vi ser dem och genom frågor påminna om kyrkans huvuduppgifter, men också fråga om varför de ser kyrkovalet som första steget i trestegsraketen, kyrkoval, EU-val och riksdagsval?

Svenska Kyrkan måste, genom sina medlemmar, klart markera, att vi inte vill vara studsmatta för partiers egennyttiga ambitioner. Det finns på stifts- och riksplanet tre fullgoda alternativ att rösta på. Posk, Frimodig kyrka och ÖKA. Lokalt i Bjuråker-Norrbo församling är valet än lättare. Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo får självfallet min röst i år också.

Ett gott och spännande valår på er alla!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vad är det man mäter?

3 januari, 2013

Läser i SvD att en Sifo-mätning visar att svenska folket har sämst förtroende för prinsessan Madeleine. Givetvis åtnjuter Viktoria högst förtroende. (Det kunde jag ha räknat ut med baken!) När jag läste rubriken, ställde hjärnan, utan att jag hann tänka, ett antal frågor. Vad är det för förtroende man mäter? Kungafamiljens moral, förståndsgåvor eller förmågan att klara sina arbetsuppgifter?

Jag vet vilka grannar eller vänner jag kan lita på, att de ställer upp om jag hamnar i svårigheter, men hur ska jag kunna uttala mig om varje enskild medlem i kungafamiljen? Det kan ingen annan än vännerna uttala sig om. Efter ett antal år i Bjuråker har jag och min fru lärt oss vilka hantverkare vi kan ha förtroende för, när det gäller råd och dåd. Jag tror säkert att det finns händiga och hantverkskunniga personer i kungafamiljen, men hur sannolikt är det att någon slår en signal till de personerna, när det blir vattenläcka i huset?

Jag skulle inte ha några svårigheter att svara på frågan om mitt förtroende för Reinfeldt eller Löfven (har inget större förtroende för någon av dem). Jag kan se resultatet av deras arbete. Jag vet deras åsikter och jag kan ta ställning till deras förslag och utifrån det uttala mig om vilket förtroende jag har för statsministerkandidaterna. Spelar kungafamiljen någon roll på den nivån? Inte vad jag kan se. Enligt grundlagen får de inte heller spela någon roll i politiken. Vilket är mycket bra, så länge vi dras med monarki.

Vad är det då som återstår att mäta, som svenska folket kan ta ställning till, när det mesta av vikt är borträknade? Jo, efter vad jag kan förstå, alla de representativa uppgifter de kungliga har. Klippa band, namnge fartyg och vara beskyddare av skilda slag av välgörenhetssatsningar. Problemet med det är, att kungligheterna inte har någon makt i sin beskyddarverksamhet. De som har den reella makten avgör hur länge beskyddarverksamheten får fortgå. Möjligen är Madeleine inte lika förtroendeingivande i de uppgifterna, som storasyster Viktoria. Jag har inte tillräckliga kunskaper för att kunna ha någon bestämd uppfattning.

På ett område bör ändå Madeleine vara stolt över sin sista plats. Det kan ju vara så, att svenska folket har lågt förtroende för hennes förmåga att kränga Jas-plan och annan krigsutrustning runt om i världen. Inom det området är en förstaplats verkligen inte något eftersträvansvärt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,