I morse när jag öppnade HT, så drabbades jag, för femtioelfte gången, av känslan av total oförsonlighet. Där var hon igen, med bild och allt! Den förre ministern Barbro Holmberg är landshövding i Gävleborgs län och figurerar alltsomoftast i länets tidningar så även idag, vilket inte i sig är något konstigt. Det ingår ju i hennes uppgifter att representera och synas.
Varje gång jag ser henne i tidningen krullar sig nackhåren av olust. Jag minns, och säkert också många andra, hennes agerande i fallen med de apatiska barnen. Staten med Barbro Holmbergs stöd, utvisade det ena apatiska barnet efter det andra. Inte bara det, utan genom riggade utredningar baktalade staten utsatta barn och föräldrar. Barbro Holmberg var inte ensam, det fanns många andra som bidrog till misstänkliggörandet, men hon var ansvarig minister.
Min oförsonlighet är riktad direkt mot person och inte mot handlingarna. De var och är värda kritik. De kan inte bortförklaras, men det behöver kanske inte innebära en livslång antipati mot personen Barbro Holmberg. Det är nog hög tid att jag börjar bearbeta känslorna.
Läs även andra bloggares åsikter om Barbro Holmberg, Apatiska barnen, Gävleborg, Landshövding
Tankar i natten 
Du har förstås rättt, men det var en skrämmande häxjakt som pågick då. Kan vara svårt att skaka av sig.
Håller helt med dig. Under den perioden grät jag många gånger av sorg och ilska, när jag läste om och såg på nyheterna om övergreppen! Allt bara väller över mig, när jag ser Holmberg i vår lokala tidning!
[…] hennes politiska ansvar. Långsintheten har helt okristliga dimensioner, vilket jag beskrev i ett blogginlägg för något år sedan. Trots tappra försök och goda intentioner, måste jag, skam till sägandes, […]