Jag väljer att bli ilsket upprörd och förvånad så länge systemet fortgår!

Läser i Aktuellt i Politiken att Wanja Lundby-Wedin är föreslagen att toppa S-listan i Stockholm vid höstens kyrkoval. På tisdag ska Stockholms arbetarekommun fastställa ordningen på namnen som partiet går till val på. Det är så här det går till och det förvånar mig inte. Däremot tillåter jag mig bli förvånad över, att systemet med sekulära partiers önskan, att styra ett trossamfund, inte tappat all legitimitet. Frågorna måste ändå ständigt ställas. Är Stockholms arbetarekommun en organiserad del av kyrkan? Vilka är det som nominerar kandidater till kyrkliga val inom Stockholms arbetarekommun? Är alla ens medlemmar av Svenska Kyrkan? Är det inte rimligt att anta, att varje nominerad person på listan är i första hand ansvarig inför dem som nominerat personen? Vilket torde innebära att Wanja Lundby-Wedin har att redovisa för sina beslut till en sekulär organisation under mandatperioden och kanske inte bli omnominerad om hennes agerande inte accepteras av partiet. Ett parti som inte kan åberopa vare sig på trosbekännelse eller andra bekännelseskrifter, utan enbart på den för dagen förhärskande politiska partiuppfattningen. Och den kan ändras, det vet vi.

Jag minns när Wanja Lundby-Wedin blev vald till ordförande för LO. (Ett val som jag vid det tillfället ansåg vara ett mycket bra val.) Jag kan inte minnas, att Stockholms arbetarekommuns representantskap vid något möte nominerade henne till LO-ordförande. Val av förtroendevalda inom den fackliga organisationen anses, med rätta, tillhöra fackens interna angelägenheter. Att partiet myglar i kulisserna, det är ju en helt annan fråga.

Jag kan inte låta bli att något kort ta upp krokodiltårarna Wanja Lundby-Wedin fäller över att Sverigedemokrater blivit valda till förtroendeuppdrag i kyrkan. Först skapas ett system som gynnar det egna partiet och sen beklagar man att andra partier utnyttjar möjligheten som erbjuds. Det finns bara ett ord för ett sådant agerande. Hyckleri!

För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg, ”Är det någon som kan tänkas vilja svara?” Jag hoppas verkligen att någon i de målgrupper jag riktar frågorna till vill svara. Jag väntar.

KT,

Dagens Seglora

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

6 Responses to Jag väljer att bli ilsket upprörd och förvånad så länge systemet fortgår!

  1. Andreas Holmberg skriver:

    När jag läser dej, Leo, tänker jag ofta på Ingrid Sjöstrands dikt ”Elda under din vrede” och Karlfeldts ”Om en tillbörlig vrede” (”I denna värld så fräck och dum / må mycken vrede hava rum / och det är skam att vara ljum.”) Liksom på Psaltarens ord: ”Vredgas, men synda inte.”

    Det FINNS ju en vrede som är en dödssynd, om vilken Skriften säger ”En mans vrede åstadkommer inte vad rätt är inför Gud.” Men visst får man bli arg – det blev Jesus också ibland. Och de politiska partiernas inblandning i ett trossamfund är verkligen dödssjuk. Fler borde i detta fall bli såväl ilsket upprörda som allmänt förvånade.

    (Jo, det finns annat också – och värre saker – men det ena onda ursäktar och förminskar inte det andra onda).

  2. LeoH skriver:

    Det finns värre saker. Det är därför det är bra att vara tillhörig ett kollektiv. Om många röster hörs, då lär en helhetsbild, negativ och positiv, skapas.
    Nu kunde jag också naturligt påminna om inlägget med frågorna.

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, det finns ALLTID värre saker. (Och tillsammans kan vi, som du säger, täcka in större områden). Men till det värsta med just de politiska partiernas inblandning i ett trossamfund hör att så få, även bland eljest vettiga människor, verkar upprörda över detta uppenbara missförhållande. (T.ex. krig, världsfattigdom och kvinnomisshandel väcker trots allt ganska många reaktioner vid en jämförelse).

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Förtydligande (eftersom det faktiskt kan behövas i vår tid): Jo, det är rimligt och positivt att krig, världsfattigdom och kvinnomisshandel totalt sett diskuteras och fördöms mer än de politiska partiernas inblandning i en kyrka. Men det är också rimligt att en del av oss – fler än idag – faktiskt satsar både tid och kraft på att komma till rätta med även det senare missförhållandet. För ett tydligt missförhållande är det, SÄRSKILT som så många etablerade medborgare och journalister backar upp det (ett missförhållande i sej). Tack Leo!

  5. LeoH skriver:

    Ett valår är ett lämpligt tillfälle att driva en kampanj mot ett orättfärdigt system. Jag planerar att skriva några inlägg kring surrogatmödrar och selektiv abort. Har strukturen klar, men det kan ändå vara svårt att få ned det på pränt.

  6. Andreas Holmberg skriver:

    Bra att du skriver. Ruggigt att läsa om hur de biologiska föräldrarna försökte tvinga/muta en surrogatmamma att låta avliva fostret, när det visade sej ha såväl läpp- och gomspalt som hjärtproblem. Så ämnena hänger delvis ihop. (När ska förresten ungkarlar med samhällets hjälp få tillgång till en surrogatmamma – för att kunna få egna biologiska barn trots avsaknad av fästmö. Om singeltjejer får insemineras så…).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: