Jag har de senaste dagarna haft många anledningar att fundera över hur debatter förs. När socialdemokraternas partikongress enhälligt valde Omar Mustafa till ersättare i partistyrelsen exploderade tydligen en bomb mitt i partiidyllen. En vildsint debatt tog vid och i dag vet jag inte om Stockholms arbetarekommuns ordförande anser Stefan Löfven för att vara islamofob eller inte. Vi som står utanför ser ett parti i fullt sönderfall.
Nå, det var en synpunkt i marginalen. Det jag däremot verkligen förvånas över är hur debatten kring Omar Mustafa utvecklats. Det är samma debattörer som alltid syns i medierna, när socialdemokratins eventuella tillkortakommanden diskuteras. Det är S-märkta statsvetare, S-märkta kulturskribenter och självfallet höga företrädare för partiet och dess sidoorganisationer. Ja, ni vet alla de där som blir kallade till de olika TV-bolagens soffprogram och som inbjuds att skriva i DN-debatt. Förvånas är nog inte det rätta ordet, men det får stå kvar. Hittar inte något bättre för ögonblicket.
För det är ju faktiskt så, att det finns andra röster. Röster som funnits länge, men som rörelsens skönandar inte anser vara värdiga nog att bemötas. Jag har i ett två inlägg hänvisat till två inlägg. Ett inlägg av Nalin Pekgul från januari 2010. Vid den tidpunkten var Nalin Pekgul ordförande för socialdemokraternas kvinnoförbund. Men också känd för sin stora och långvariga erfarenhet av Tensta, som de flesta av dagens debattörer inte ens är i närheten av. (Självfallet tillhör även jag de okunniga, men jag försöker åtminstone lyssna till andras större erfarenheter.) Om Nalin Pekguls inlägg har några år på nacken har jag också hänvisat till ett inlägg av Evin Baksi, som direkt berör valet av Omar Mustafa till ersättare i partistyrelsen och hans uppdrag som ordförande för Islamiska förbundet. De här två inläggen är inte de enda att hitta. Det finns mängder för den som är intresserad. Ni kan ju börja med de två jag länkat till och ni blir länkade vidare till andra, både manliga och kvinnliga debattörer med liknande erfarenheter som Pekgul och Baksi. Men våra mediedebattörer vill inte ens kännas vid att rösterna finns. De talar hellre med varandra och analyserar skrivna texter, istället för att ta till sig människors erfarenheter .
Peter Weiderud försöker med en mycket anmärkningsvärd förklaring i ett intervjusvar i KT varför han inte vill delta i en diskussion med t ex Nalin Pekgul.
Fråga: ”I debatten kring Omar Mustafas avhopp har flera muslimska röster hävdat att Islamiska förbundet har en konservativ agenda och långt ifrån representerar majoriteten av Sveriges muslimer.”
Svar: ”Det är en intern diskussion som jag inte har anledning att ha synpunkter på”, säger Peter Weiderud.
Synpunkter om det ena och det andra det går bra att ha, men att delta i ett samtal med alla dem som frågan berör, då har Peter Weiderud inga synpunkter! Han anser sig inte ens ha anledning att delta i samtalet. Kan föraktet för alternativa röster bli tydligare? De flesta debattörerna som framträder i medierna visar med sitt osynliggörande av människor med alternativa synsätt och erfarenheter, samma förakt som Peter Weiderud eller är det fråga om feghet?
Läs även andra bloggares åsikter om Islamiska förbundet, Omar Mustafa, Tensta, Nalin Pekgul, Evin Baksi, Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Peter Weiderud
Tankar i natten 
Däremot har ju tydligen (s) synpunkter på den interna debatten i Svenska kyrkan!
ORSAKEN:
Sverige hjälper flest, av alla länder inom EU, från fasor flyende. Bra det! Flest invandrare är muslimer. Sverige har integrationsproblem. Stora!
En betydelsefull muslim, Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet i Sverige röstades in i Socialdemokraternas högsta beslutande organ, VU. Denne man ägde förmodligen möjlighet, kraft och mod att med framgång integrera många muslimer i det svenska samhället.
En vrålande proteststorm mot detta oerhörda, en tung muslim i tung position inom tyngsta partiet utbröt. Mängd av falska anklagelser, vissa fakta och rena lögner utbröt ifrån Media-Maktens alla kanaler, en dånande tyfon. Lögnerna och de falska anklagelserna tog Media- Makten senare tillbaka – men avsedd skada var då orepalabel. Omar Mustafa togs, under förnedrande former, ifrån sitt blott några dagar gamla prestigefyllda, och för integrationsproblematiken så viktiga ledamotskap.
Ester Pollak, docent i journalistik, och Göran Greider, Chefredaktör för Dala – Demokraten, intervjuades i morse i radions P1 om hur de såg på behandlingen av Omar Mustafa. De var eniga i synen på att detta så tragiska orsakats av ”en aldrig tidigare skådad samfälld mediasttorm!”
Varför denna rent militäriska samordning inom Media-Makten, denna vettlöst paniska attack, som gällde det räddning av liv – eller något annat? Rädsla t.ex? Rädsla för konkurrens inom uppnådd politik- och Samhällsmakt, kanske?
,Bibeln och Koranen är skapade utifrån patrialkala synsätt. Båda skrifterna antecknar hårda domar mot t.ex otrohet, homosexualitet, båda förklarar svin som ”orena” och därför förbud mot förtäring av fläsk, båda påbjuder plågsam slakt, Bibeln Korsher, Koranen Halall, båda innebär förbud mot smärtlindring under långsam blodavtappning av djuret.
Judar, som skapade Bibeln, är välkomnade inom vilket som helst politiskt parti eller samhällsorgan. Deras ”kusiner” Muslimerna, då? Stormen mot deras inträde i maktpositioner dånar ännu – långt in i framtiden, och tänkande mänskors hjärtan.
… och socialdemokraterna tränar, iförda säck och aska, hårt i hopp, hopp, hoppningarna i dansen Små Grodorna, små grodorna är lustiga att se … vid ”Valolympiaden” 2014.
Här exempel på tung röst infrån orsaken till förnedringen av Omar Mustafa:
Willy Silberstein: S inte nog vaksamt mot antisemitismen
Debattören: Att Omar Mustafa har valts in i partistyrelsen oroar mig
Socialdemokraterna är det enda sedan länge etablerade demokratiska parti i Sverige som under senare år vid upprepade tillfällen haft representanter som kritiserats för antisemitism.
Jag hade hoppats och trott att det skulle leda till större medvetenhet och vaksamhet i dag.
Tyvärr hade jag fel.
På den socialdemokratiska partikongressen valdes Omar Mustafa in i partistyrelsen.
Han har samarbetat med personer som leds av hat mot världens judar, det har bara gått lite mer än två år sedan han tog hit ökända antisemiter och gav dem en plattform.
Det skedde när Islamiska förbundet höll konferens i Stockholm. Som organisationens ordförande hade Mustafa bjudit in Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany att tala.
Sultan har på Hamas tv-kanal al-Aqsa den 31/3 2010 sagt att judar i samband med påsken ”begår ritualmord på kristna och använder deras blod i det osyrade brödet”. I tv-stationen al-Nas 29/12 2008 åberopade han det ökända antisemitiska falsariet Sion Vises protokoll och talade om en internationell judisk konspiration som syftade till världsherravälde.
Sion Vises Protokoll har vid en rad tillfällen i världshistorien orsakat pogromer och utnyttjades också av nazisterna inför Förintelsen.
Mustafas andre gäst, Al-Serjany, har sagt att judarna ”…kontrollerar de mesta av de internationella medierna”. Han har även i andra sammanhang fört fram myten om judarnasmakt och manipulationer.
I en debatt om detta i ”Människor och tro” i Sveriges Radio sa Omar Mustafa att han var redo att bjuda in de två talarna till nya konferenser. Hans enda villkor var de inte skulle uttala sig antisemitiskt när de kom hit. Men att på nytt ge en plattform och legitimitet åt personer som i andra sammanhang sprider judehat såg han som oproblematiskt.
När Mustafa skulle försvara sig 2011 skrev han att de som uppmärksammat de inbjudna talarnas uttalanden söker ”utfärda en livstidsdom i antisemitism på alla som någonsin har uttalat ett kritiskt ord mot staten Israel”. Det är ett lika vanligt som falskt argument för att slippa diskutera judehat. Eller anser Mustafa att påståenden om judiska ritualmord och världskonspirationer utgör kritik mot Israel?
Vår osäkerhet vad gäller Omar Mustafas hållning minskas inte av hans hyllning av den för en tid sedan avlidne före detta turkiske premiärministern Necmettin Erbakan. I ett av Mustafa undertecknat pressmeddelande från Islamiska förbundet den 28/2 2011 hette det att Erbakan var ”en stor förebild” och en ”inspiration för alla aktiva muslimer som på olika sätt vill engagera sig i sina samhällen”.
Denne Erbakan sade till Die Welt den 8/11 2010 att EU var en del av ”den sionistiska världsordningen” och talade om ”det kapitalistiska, sionistiska ekonomiska systemet som inför skatter och skapar skulder för att genom ränta förse sionisterna med pengar”.
Världen styrdes, enligt Erbakan, sedan länge av en judisk världskonspiration: ”Judar har styrt världen i 5700 år. Det är ett styre som bygger på orättvisa, grymhet och våld. De har en stark tro, en religion, som säger dem att de ska styra världen.”
Jag är mycket orolig över det vi nu ser. Omar Mustafa är numera en viktig företrädare för socialdemokraterna nationellt.
Jag hade förväntat mig annat av Sveriges i dag största parti, som kanske blir statsbärande efter nästa val.
Betyder invalet av Omar Mustafa i den socialdemokratiska partistyrelsen att han också i fortsättningen kan samarbeta med människor som torgför judehat?
Ser Stefan Löfven något problem i att han i sin partistyrelse har en person som på ett så tydligt sätt både legitimerat och prisat antisemitiska demagoger?
Sven-Erik, du kan läsa mitt senaste inlägg, som en möjlig kommentar till din kommentar här.