En dag av läsning och reflektion

I dag har det blivit mycket läsning. Dels ”Att leva helhjärtat inspiration från Franciskus av Assisi.” skriven av Ted Harris och Carolina Johansson och dels ett antal dikter av Tomas Tranströmer. Läsningen av boken och dikterna väckte en, något skräckblandad, men också en nyfiken undring om vart är jag på väg?  Har suttit länge i stillhet och funderat över sista raden i Tranströmers dikt Historien ur diktsamlingen ”Klanger och spår” från 1966. ”Liksom ett minne långsamt förvandlas till dig själv.” Det är så jag känt under flera år, att mina minnen inte bekräftar enbart en stolt ungdom, utan verkar leda till något helt nytt och annorlunda. Undras om jag hinner uppleva att mina minnen förvandlar mig på djupet?

För några år sedan, när jag ibland ledde gudstjänster i Bjuråker-Norrbo församling, sa jag i min lekmannapredikan, ”när jag möter Jesus en dag, då kommer han inte att fråga varför jag inte blev lik den eller den, utan han frågar: Leo, varför blev du inte den människa du var ämnad att bli?” Visst har min egen fundering i den predikan inneburit små myrsteg av förändring, men i det stora hela har det gått trögt. En liten påminnelse av frågan och känslan fick jag när jag läste dikten i dag.

Nu till dikten!

OM HISTORIEN

I

En dag i mars går jag ner till sjön och lyssnar.
Isen är lika blå som himlen. Den bryter upp under solen.
Solen som också viskar i en mikrofon under istäcket.
Det kluckar och jäser. Och någon tycks ruska ett lakan
                       långt ute.
Alltihop liknar Historien: vårt NU. Vi är nedsänkta,
                        vi lyssnar.

II

Konferenser som flygande öar så nära att störta…
Sedan: en lång darrande bro av kompromisser.
Där ska hela trafiken gå, under stjärnorna,
under de oföddas bleka ansikten,
utkastade i tomrummet, anonyma som risgryn.

III

Goethe reste i Afrika 1926 förklädd till Gide och såg allt.
Några ansikten blir tydligare av allt de får se efter döden.
När dagsnyheterna från Algeriet lästes upp
framträdde ett stort hus där alla fönster var mörklagda,
alla utom ett. Och där såg man Dreyfus`ansikte.

IV

Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
               olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk.
Gå som en spårhund där sanningen trampade!

V

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen
ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av
                händelser.
Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,
på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas
                 med marken.
Liksom ett minne långsamt förvandlas till dig själv.

Läs även andra bloggares åsikter om  , , , , ,

2 kommentarer till En dag av läsning och reflektion

  1. Alma-Lena skriver:

    Vilka fina och kloka tankar! Tack!

  2. LeoH skriver:

    Tack själv Alma-Lena. Du är alltid så uppmuntrande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: