Ingen demonstration i år heller

Det är bara att inse, att jag sen ett antal år etablerat en personlig tradition, att inte delta i något 1 maj-tåg. En del av den nya tradition är, att jag varje 1 maj reflekterar över mitt beslut och på det sättet skapat en egen liten 1 maj-bubbla, där jag går med min slitna kavaj, som en mantel av strålande ljus.

Skälen för beslutet att avstå från 1 maj-tågen är många. Ett av de viktigaste är nog att jag mer och mer upplevde det märkliga i att jag skulle demonstrera för ett speciellt parti och dess politik, oavsett om det är Socialdemokraternas tåg, Vänsterpartiets tåg eller Röd Front. Kraven i de olika tågen är partiernas egna dagsaktuella krav och inte klassens långsiktiga som i arbetarrörelsens barndom. 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmar sömn.

I vilket tåg finns kravet på arbetstidsförkortning, som ett av de bärande kraven? I vilket tåg manifesteras kraften och viljan hos fackföreningarna, att försvara sina medlemmar från att utnyttjas i förnedrande arbetsmarknadsåtgärder som t ex Fas 3? I vilket tåg finns kritiken av socialdemokratiska och vänsterstyrda kommuner, som låter människor städa trappor och röja sly utan lön, med motiveringen att arbetsuppgifterna inte är ordinarie arbetsuppgifter? I vilket av tågen finns en grundläggande kritik av den orimliga vurmen för en oändlig ekonomisk tillväxt, som i allt snabbare takt ödelägger vår planet? Kort sagt, i vilket tåg står det goda livet i centrum?

Klassens och människors krav är konkreta och tar inte i första hand ställning till vilket tåg är socialistisk, mer socialistisk eller mest socialistisk. De beskrivningarna är tomma och innehållslösa. Ändå hävdar, i olika grad, de flesta riktningarna Lenins tes, att jag som arbetare på egen hand inte kan uppnå annat ett enkelt och simpelt fackligt medvetande. Det krävs partier som höjer vårt medvetande. Nu när jag börjar närma mig åldern då jag trött och skumögd sitter på en parkbänk och matar duvor, känns det lite skämmigt att inse, att ingen av de där socialistiska teorierna inneburit, att arbetarklassen i vid mening, fått någon makt.

Det får vara hursom. Solen skiner och idag byter jag min svarta stetson mot sommarens vita! Vilket också är en icke oväsentlig 1 maj-tradition! Jag avslutar dagens fundering, som tidigare år, med en dikt av Birger Norman. Dikten förklarar den sinnesstämning jag kände 2007 då min nya 1 maj-tradition började. Sinnesstämningen kvarstår och så gör också diktens budskap:

1 maj

Bestig din smärtas berg och se
förlorade riken, förlorade drömmar
Mest förlorad är freden

Vi stod vid korsvägen, skiljevägen
Professorerna kom till oss
och våra kamrater ministrarna
De lade på oss ett ansvar
som var för gammalt och för tidigt
och som ledde oss undan ansvaret

Genom medvetandet om klassen
fanns ett medvetande om världen
och ett medvetande om människan
Vi övergav det trängre medvetande
som begärde vår trohet
och förlorade alla våra vägar   

 Intet blod må utkrävas
Förräderiet var redan berett i våra hjärtan

Bloggtips: Här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

5 Responses to Ingen demonstration i år heller

  1. Alma-Lena skriver:

    Ja, amen!

  2. Ulf Hjertén skriver:

    Frihet och rättvisa. Det fanns en tid när jag kände att det fanns en sann vilja bakom orden och då man kunde ta praktiska steg mot förverkligandet av de höga visionerna. Men någonstans i början av 90-talet kände jag mig osäker. Var det bara ord? Sedan dess har inte heller jag gått i några 1:maj demonstrationer. Det var nära att jag gått till Träffen (Nyköping) i år för där talade en av dem som jag tror fortfarande har lite äkta gnista kvar Lars Stjernkvst. Men det blev inte av. Jag är alltför desillusionerad. Makthavare i alla läger tänker alltför mycket på sina egna villkor. Hur kan man annars motivera att pensionärer betalar betydligt mer i skatt än andra löntagare? Hur tänker man när det gäller oviljan att ordinarieanställa timanställda människor i vården, omsorger och barnomsorgen? Listan kunde göras längre. När det gäller valen till kyrkan tycker jag att partierna gärna får backa ur. Men, som jag skrivit tidigare. Vem ska fylla ut. Det är fritt fram redan idag. Man behöver inte samla ihop så många för att godkännas som nomineringsgrupp. Gör människor så? Det verkar trögt. Förvisso har jag en socialdemokratisk grundsyn men i mitt kyrkliga engagemang är jag först kristen. Jag känner många som tänker så. Det är därför jag inte rakt av köper skallen mot S-engagemanget i kyrkovalen. Först måste nog alternativen visa upp lite mer go och lite tydligare visioner. Som jag blivit bemött av några debattörer på olika webbar så har inte tilltron till dessa nya ökat. Snarare tvärtom. Någon intolerant ”bokstavskonstellation” göre sig icke besvär hos mig. Det ligger alldeles för långt bort från mitt ideal: Jesus från Nasaret.

  3. LeoH skriver:

    Det finns säkert mängder av goda skäl att inte delta i 1 maj-demonstrationer. Dina skäl känns äkta och sanna.
    När det gäller sekulära partiers vilja att styra SvK är jag inte enig med dig, vilket säkert inte är oväntat. När S, C och SD vart fjärde år omvandlar sig till nomineringsgrupper i kyrkovalet, så blir inte partierna inte, ett tu tre i första hand kristna, utan de fortsätter att vara sekulära partier, som ställer upp i kyrkovalen.

    Du efterlyser människor som bildar nomineringsgrupper och så görs ju vid varje val. men låt oss ta de som finns på nationell nivå. Vi har POSK, som funnits i många år och har stor bredd och finns brett nationellt. Frimodig kyrka är också representerade i många stift och även kyrkomötet. ÖKA har väl inte ännu nått en fullständig nationell spridning, men verkar växa. Inte behöver t ex en kristen socialdemokrat vara hänvisad till att enbart söka godkännande för sitt engagemang i kyrkan genom partiet. De kan bilda en egen nomineringsgrupp eller söka sig till något befintligt.

    Vid varje val bildas det också mängder av nya nomineringsgrupper lokalt. Vid förra valet bildades Kyrkans framtid här i Bjuråker-Norrbo. Centern ställde inte upp, utan de aktiva anslöt sig till Kyrkans framtid och vi fick 10 av de 15 mandatet, som stod på spel till valet av kyrkofullmäktige. Framgångarna för de lokala nomineringsgrupperna visar, som jag ser det, på kritiken av partipolitiseringen av kyrkovalen, men är också en kritik av systemet av direktval på alla nivåer i kyrkan.

    Jag vet också att t ex S inte accepterar att någon är kristen i första hand. Det är ju så, vilket alla vet, att om du som partimedlem inte accepterar att S är den bästa uttolkaren av kristen tro, då blir du utesluten om du söker andra vägar för ditt engagemang i kyrkan. Jag rekommenderar en genomläsning av partiets stadgar vad gäller för partiets företrädare i sina relationer med partiet.

  4. Ulf Hjertén skriver:

    Personligen var jag inte nominerad av S vid senaste kyrkopolitiska uppdraget. Fanns med på en gemensam lista. Inte något gnissel från S av den orsaken. Jag påstår att S accepterar kristen i första hand. Jag har 20 års erfarenhet av detta. Jag tycker att de politiska partierna har gjort sitt i kyrkomötet. Men de som har kommit istället är ännu så länge alldeles för spretiga. Jag ha aldrig påstått att S är ett kristet parti. Ska inte vara det heller. Men hitintills har jag nog tyckt att det är det parti som kommit närmast en kristen etik och människovärdesuppfattning utifrån mitt sätt att läsa evangeliernas Jesus. Och därför har jag ibland haft nytta av deras organiseraserfarenhet och byggande av valplattfornmar. Det har varit upp till dem att acceptera min uppfattning därvidlag. Annars hade jag väl inte blivit nominerad. Nu är det inte aktuellt längre . Vad jag reagerar på är när kristna med andra tolkningsidéer ser ner på och dömer ut ej tillräckligt ”renläriga”

  5. LeoH skriver:

    Jag vet att i S i vissa församlingar inte ställer upp med en egen lista, utan accepterar en gemensam lista. Så jag måste fråga. Hade S en egen lista vid sidan av den gemensamma? Jag tror nog att jag ger en helt korrekt bild av vad som händer om en partimedlem kandiderar på en till partiet konkurrerande lista.

    https://holtter.wordpress.com/2012/09/11/jo-lite-skadeglad-ar-jag-nog/

    Ett sekulärt parti kan, vare vara eller bli ”renlärigt.” Jag respekterar fullt ut partiernas roll i statens beslutsapparat, men inte i kyrkans. Det blir lite perverst, när socialdemokraternas gruppledare vid kyrkomötet Olle Burell motiverar varför socialdemokrater bör rösta i kommande kyrkoval. Inte för att utveckla kyrkan. Inte för att utveckla missionen. Nej, motivet är att Löfven behöver en nationell valframgång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: