Funderingar, troligtvis rakt ut i tomheten

Jag har, ett antal gånger, den senaste tiden uttryckt förvåning och viss frustration över den märkliga tystnad, som feminister med muslimsk bakgrund drabbas av när de försöker göra sina röster hörda. Jag får en känsla av, att när S-kvinnornas förre ordförande Nalin Pekgul uttalar sig, så blir hon betraktad som något som katten släpat in i debattens finsalonger. Jag tar det från början och nu kan det, om det vill sig illa, bli långt!

Någon gång under 60-talet blev jag intresserad av kvinnors frigörelsekamp. Fråga mig inte vad som väckte intresset, men intresserad blev jag. Jag läste en hel del om kvinnors tuffa kamp för rösträtten och alla de strider för rätten till myndighet, arbete och att bli betraktade som fullvärdiga medborgare. Patriarkatet slog tillbaka, ofta med stor fysisk brutalitet, men också med förment vetenskapliga argument, men oftast bara löje. Kvinnosakskvinnorna var fula, alltför sällan fått känna på en riktig karl, de var hysteriska och framför allt frigida. Mellan alla argumenten snirklade sig den ständigt närvarande anklagelsen om manshat.

Nu ett snabbt hopp till slutet av 60-talet och när vi män inom vänstern fick möta, inte alltför välvilliga synpunkter, av vår syn på kvinnor och kvinnors frigörelse. Visst försökte vi hävda den unkna ståndpunkten från den tidiga arbetarrörelsen, att klasskampen var viktigare än kvinnokampen. Vi vet vilka framgångar feminismen och jämställdhetsarbetet haft sen Grupp 8 bildades. Den minnesgode minns säkert också allt hån som kvinnorna i Grupp 8 mötte. De var fula, de var bittra, de borde få känna på en riktig karl. Ja ni minns säkert. Runt alla argumenten snirklade sig den ständigt närvarande anklagelsen om manshat.

Jag har lite då och då, de senaste 20 åren skrivit insändare till lokaltidningarna i Västmanland och Hälsingland i samband med 8 mars. Insändarna har inte varit några mästerverk, men i alla insändare jag skickat in, har jag koncentrerat mig på mäns våld mot kvinnor. Speciellt våldet i nära relationer. Varje gång jag fått en insändare publicerad, inträffade det märkliga, att någon svarade. Det är jag inte van vid, när jag skrivit insändare. Nästan utan undantag blev jag anklagad för att generalisera. Alla män slår inte. Vilket jag inte heller hade, vare sig skrivit eller ens antytt. Självfallet är det så, att alla män inte slår, men det motsäger ju inte verkligheten, att ett förfärande antal kvinnor just i detta nu misshandlas av män de haft eller har en relation till. Att alla män inte slår motsäger inte heller den skrämmande verkligheten att många kvinnor under 2013 kommer att avlida till följd av misshandeln.

I den efterföljande diskussionen, har jag både skriftligt och muntligt hävdat som en sanning, vilket ingen motsagt, att misshandeln sker i alla sociala miljöer. Misshandeln sker i på Solsidan likaväl som i miljonprogramområden. Vänstermän, borgerliga män, kristna män, judiska män, buddhistiska män, ateistiska män slår. Män av alla nationaliteter slår. Det har kvinnor vittnat om och vi har lyssnat till vittnesmålen. Visst har samhällets och statens försök att skydda kvinnorna ofta varit och är tafatta, men ändå, det är ingen total förnekelse av sanningshalten i kvinnornas berättelse.

Det är nu det märkliga uppstått. Där män tidigare anklagade feminister för manshat, har nu blivit anklagelser om islamofobi. När kvinnor i allmänhet berättar om sina utsatta situationer, då lyssnar vi och utgår inte per automatik att berättelserna är osanna. Den välviljan gäller inte berättelser från kvinnor med muslimsk bakgrund. De sprider, enligt besserwissrar, rasistiska stereotyper och islamofobi. De ljuger helt enkelt, det är den enda slutsats jag kan dra av alla de förstuckna angrepp som möter feminister med muslimsk bakgrund, men inte bara det. Besserwissrarna förnekar med sitt argument de muslimska feministerna rätten till sin egen sociala och kulturella tillhörighet. Ett övergrepp i sig.

Nu känner jag att risken är stor att jag upprepar mig och blir tjatig. Så till sist. Är det verkligen orimligt att tänka sig att den könsmaktsordning som existerar i samhället i stort inte skulle vara giltig även i sociala miljöer med muslimsk majoritet? Jag anser att det förhåller sig så och då är det inte orimligt att inse att förtrycket skapar motstånd och organisering. På samma sätt som det skedde och fortfarande sker i det övriga samhället. När så sker då har vi att välja, att stödja kampen på kvinnornas egna villkor eller säga, som arbetarrörelsens pionjärer sa till rörelsens kvinnor. Ni måste tåla er. Kvinnors frigörelse kommer när männen först fått sin frigörelse! Det är verkligen ytterst märkligt att så många väljer att förneka problemet.

Det är lite tråkigt, att jag inte fick inspiration att skriva en insändare till Hudiksvalls tidning i ämnet den 8 mars. Nåja, det blir 8 mars nästa år också och ämnet lär vara aktuell även då.

Innan Socialdemokrater för Tro och Solidaritet placerar mig i kategorin etnisk kristen svensk islamofob, vill jag påpeka att jag till hälften är en etnisk kristen finnpajsare!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

12 Responses to Funderingar, troligtvis rakt ut i tomheten

  1. britt andis eriksson skriver:

    bra skrevet, vald mot kvinnor pågår varje dag och varje timme. det er inte bara kvinnorna som lider men ochså barnen som blir vittnen till denna brutalitet. och nog tror jag att valden mot dom muslimska kvinnorna nog er än större. dom behöver värkligen all stöd och hjälp dom kan få. dera utvikling står ju hundravis av år bakom vår egen. dom lever i en kvinnofientlig och mansdominerat värld.

  2. LeoH skriver:

    När det gäller våld mot kvinnor i Sverige, så har jag ingen kunskap om skillnaden på omfattningen i skilda sociala miljöer. För mig räcker det att kvinnor påtalar missförhållandena och organiserar motstånd. Det motståndet kan jag stödja och vill också göra det.

  3. Staffanw skriver:

    Leo, håller med dig i det mesta. Men två saker kan tilläggas. Dels att när det gäller mäns våld mot kvinnor i Sverge, är alkoholen en starkt bidragande faktor. Förtycket mot muslimska kvinnor beror sällan på alkohol eller andra droger, utan bottnar naturligtvis i den syn som bl a Koranen förmedlar.
    Sedan tror jag inte att muslimska kvinnor som berättar om våld och övergrepp och förtryck, generellt möts på det det sätt du skriver. Visst finns det de som ser allt negativt som skrivs om islam, som islamofobi, men jag tror att dessa kvinnor, hos gemene man, möts med både respekt och medkänsla. Men även här finns, precis som inom feminismen, en politisk dimension som oftast leder fel.

  4. Sofia skriver:

    Inte skriver du rakt ut i tomheten, Leo. Jag läser och många fler.

  5. LeoH skriver:

    Alkoholen kan säkert vara orsak i många fall, men kan inte förklara det kontrollerande våldet, som många kvinnor utsätts för. Koranen kan inte heller tas som förklaringsmodell för våld i muslimska miljöer. Koranen tvingar ingen att tillgripa våld i nära relationer. Lika lite som de flesta av oss kristna inte agar barn, trots att det står i Bibeln, att den man älskar agar man.

    Arbetet med jämställdheten rör inte bara frågan om våld mot kvinnor, utan är ett strukturellt problem på de flesta nivåer i samhället, som inte alltid har stöd i heliga skrifter.

  6. LeoH skriver:

    Sofia, rubriken blev nog lite för mycket översiggiven. 🙂

  7. Staffanw skriver:

    Nej, alkoholen förklarar naturligtvis inte allt våld mot kvinnor, utövade av män. Men vi vet bl a genom internationella studier, att det finns ett klart samband mellan manlig berusning och våld mot kvinnor. Men visst, det finns många andra förklaringar, både sociala, kulturella och psykiska.
    Sedan tror jag inte heller att muslimska män är större kvinnomisshandlare än andra. Men, koranen speglar ändå en kvinnosyn som är mycket annorlunda än den svenska. Enligt koranen står t ex mannens rätt över kvinnans till exempel när det gäller skilsmässa. Kvinnor och män har också olika roller. Kvinnan ska sköta hemmet, medan mannen ska stå för försörjningen. Och mannen har också en rätt att tillrättavisa sin fru. Och i Sura 4:34 står det:”Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] tillrättavisa dem handgripligen.” Och i Sura 4:14 kan man läsa: ”Om någon av era kvinnor begår en grovt oanständig handling, tillkalla då fyra bland dem av er som har bevittnat handlingen, och om de vittnar [att de har sätt den], stäng då in henne i hennes hem till dess döden befriar henne eller Gud visar henne en väg.”
    Jag tror dock att de flesta muslimska män tillämpar en betydligt mildare och mer jämlik behandling av sina fruar. Men minns vad en av Sveriges ledande imamer Abd al Haqq Kielan (före detta Leif Karlsson) säger att ”Det är tveksamt om kvinnor bör ha rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet”. Karlsson är ordförande i Svenska Islamiska Samfundet och därmed en av de mest betydelsefulla muslimerna i Sverige.

  8. LeoH skriver:

    Visst kan det vara intressant att diskutera vad som står i Koranen eller vilken annan helig skrift som helst. Men i slutändan är det ändå så, att det är den enskilda handlingen som räknas. Om det te x förekommer våld mot kvinnor i alla sociala grupper, i alla religiösa sammanhang, bland alla nationaliteter, då blir den religiösa förklaringen otillräcklig. Vi kan ju fundera över varför det finns löneskillnader mellan kvinnor och män? Vi kan ju också fundera över varför kvinnor tar ett större ansvar för hemmet och barnen? För att ta några exempel från jämställdhetsarbetet. Visst kan det finnas religiösa förklaringar, men det här förekommer ju i alla också i alla sociala grupper, bland alla religiösa sammanhang och bland alla nationaliteter.

    Kvinnor accepterade inte situationen, utan tog kamp för en förändring och mötte motstånd hårt motstånd. Det jag reagerar över är, att i den allmänna debatten verkar det anses som diskriminerande att hävda, att de patriarkala strukturerna, som missgynnar kvinnor, även existerar i en muslimsk social verklighet. Den verkligheten skapar, av naturliga skäl, motstånd och organisering bland kvinnorna i just den sociala omgivningen.
    Jag ser det som naturligt och stödjer motståndet, för det är en frigörelsekamp, oavsett vilka argument patriarkatet än gömmer sig bakom.
    Självfallet gäller också den urgamla tesen, att frihet får man sig inte skänks, den tar man sig, även för muslimska kvinnor.

    Jag tror nog att vi är i det stora hela är hyfsat eniga. Eller hur?

  9. Staffanw skriver:

    Ja, absolut. Men inte till 100%, vilket kanske iochförsig vore konstigt.

  10. LeoH skriver:

    För att inte tala om hur tråkigt det skulle vara. 😉

  11. […] något år sedan var jag ytterst frustrerad över den, i mitt tycke, föraktfulla tystnaden bland politiska partier, när t ex Nalin Pekgul […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: