Tre månader utan någon reaktion

Nu har det gått tre månader sedan jag erbjöd partiföreträdare och enskilda för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna att göra gästinlägg på min blogg Tankar i natten. Inbjudan hittar ni här och uppföljande inlägg här och här. Tyvärr har ingen ansett det mödan värt att nappa på erbjudandet, men erbjudandet gäller fram till kyrkovalet i höst. Jag väntar tålmodigt.

I väntan på gästinläggen kan jag ge några exempel på hur åtminstone Socialdemokraterna stadgemässigt ser på förtroendeuppdraget inom kyrkan. Jag gör det med anledning av ett debattinlägg ”Politiker behövs i Svenska kyrkan” i KT, skriven av Bosse Larsson. Han skriver bl. a följande: ”Ingen sätter mig i ledband i mitt uppdrag som ordförande i kyrkofullmäktige och vice ordförande i kyrkorådet i Brännkyrka församling.” Med de erfarenheter jag har av politiskt arbete i kommunala församlingar, så förstår helt och fullt vad Bosse Larsson säger. Jag skulle vilja peka på partistadgan, som åtminstone sätter staket för Bosse Larssons och andra partiföreträdares agerande inom SvK.

Under rubriken allmänna regler i socialdemokraternas partistadga står följande att läsa:

”1. Partimedlem som innehar europaparlaments-, riks- eller kommunalpolitiska uppdrag eller uppdrag inom Svenska kyrkan ska genom uppdragen medverka i genomförandet av socialdemokratins program fastställda av partikongress, distriktskongress eller arbetarekomunmöte.” Vilka är det som fastställer programmen? Jo, det är hela partiet, med hela den stora variationen av medlemmar. På annat sätt kan det inte heller vara, eftersom det är hela partiet som ställer upp i alla val. Även i kyrkovalet.

Ett ytterligare staket i stadgan för alla som har ett förtroendeuppdrag på partiet mandat:

Under rubriken Skyldigheter står bl. a följande:

Skyldighet att upprätthålla en fast och obruten kontakt med partiorganisationen, till exempel genom att regelbundet delta i mötesverksamheten.

Skyldighet att fortlöpande informera partiorganisationerna om utvecklingen inom det område som förtroendeuppdraget omfattar.

  I vardagslag är det nog ingen som tänker på stadgans formuleringar, men om det skulle formeras skilda uppfattningar mellan kyrkofullmäktigegruppe och partiorganisationen, då plockas nog ledbanden fram. Om inte förr så vid nästa val.

Jag ska avsluta med en berättelse ur verkligheten hur religionsfriheten kan te sig inom socialdemokratin. Exemplet är hämtat från Ljusdal i norra Hälsingland. ”Jo, lite skadeglad är jag nog.”


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer till Tre månader utan någon reaktion

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Jag vet inte hur vi ska betrakta dessa märkliga människor som även i den kristna församlingen vill ståta med sekulära partibeteckningar. (Som sagt, C-kvinnorna bjuder på gott kaffe, men…). Egentligen tycker jag ju att de borde ha dragit sej ur helt eller bytt nomineringsgrupp i god tid före valet – men ikväll är jag generös och säger att enda sättet för en S- eller C-märkt person, som ställer upp under dessa beteckningar även i en kristen församling, och som vill bevara normal anständighet och medborgerligt förtroende, nu är att gå till val på att avskaffa de politiska partiernas inblandning i kyrkan, d.v.s. att gå till val på att under mandatperioden avskaffa varje rest av statskyrkosystemet, inklusive sin egen nomineringsgrupp.

    Det är visserligen en omväg: att rösta på en S-märkt kyrkopolitiker för att få bort S-märkta kyrkopolitiker – när man kan rösta på en nomineringsgrupp som redan står helt fri, t.ex. Frimodig Kyrka och Leo Holtter – och jag skrattade i förra valet åt Helén Törnqvist (C) som försökte värva röster just med argumentet att hon skulle avveckla centerpartiets engagemang i kyrkan (vore det inte enklare att låta bli att rösta på de C-märkta kandidaterna, undrade jag). Men när läget nu är som det är och folk av gammal vana röstar på C och S, eller FISK och VISK o.s.v. så länge de finns, så vore det åtminstone en fördel om de lovade att avveckla sej själva under mandatperioden.

    Jag begriper mej f.ö. inte på Anders Eklund i Ljusnan/HT och en del andra liberala ledarskribenter, som pliktskyldigast dissar systemet någon gång var fjärde år (alltid när det är för sent att stoppa de politiska partierna från att vara med) men som ju borde driva kampanj, ja, fixa ett ordentligt ”drev” MELLAN valen för att hndra de politiska partierna från att ens våga försöket ännu ett kyrkoval.

  2. LeoH skriver:

    Ja, vad skulle vara den bästa strategin. Jag upptäcker att jag borde vara tydligare med att säga, att visst är politiker välkomna att engagera sig kyrkan. Inte behöver de tro som jag.

  3. SgiridL skriver:

    Det hade du väl kunnat säga tidigare, Andreas… 🙂

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Nej, precis, Leo! Det måste alltid poängteras, närmast övertydligt, tror jag. Såväl oavsiktliga som avsiktliga/demagogiska missförstånd måste förebyggas. Politiker (som jag själv i någon mån är) och andra är givetvis välkomna att engagera sej i kyrkan även i andra former än Frimodig kyrka, gärna i t.ex. Posk eller Öppen kyrka. Men oavsett vilket som församlingsmedlemmar tillhörig någon kyrkligt relevant gruppering – INTE som medlem i och representant för något politiskt parti.

    Och jag går helt enkelt inte med på att alla som engagerar sej i kyrkans beslutande organ därmed blir politiker, som vissa av det senare slaget har försökt komma undan med.

    Sigrid, ja du… ;o)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: