Psalm vid kvällsandakten i en orolig tid

31 augusti, 2013

Nu sjunker bullret

Nu sjunker bullret och stressen släpper.
Din änglavakt våra mödor bär.
/:O Gud, välsigna med nattens vila
det folk vars mening du ensam är:/

Låt rätten blomma
där orätt råder!
Gör fången fri och bryt våldet ned!
/: När natten faller,
låt kyrkan vaka
och mänskan hålla med mänskan fred:/

Psalm 192

Text L. Thunberg 1973 Musik: svensk folkmelodi

Annonser

Hur tänker biskopen?

28 augusti, 2013

Det händer ganska ofta, att jag numer hamnar i bryderi. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men jag upplever hur jag får allt svårare att förstå hur maktens män och kvinnor tänker och varför. Anledningen att jag just nu funderar är en kort artikel i KT, (uppgifterna i artikeln är hämtade från Örnsköldsviks Allehanda) i vilken biskopen i Härnösands stift, Tuulikki Koivunen Bylund beklagar att SD inte ställer upp i kyrkovalet i Härnösands stift. Om jag förstår biskopen rätt, så beklagar hon att de demokratiska alternativen minskar i valet, när SD avstår från att ställa upp med listor i valet.

Personligen anser jag, som de flesta vid det här laget vet, att Svenska Kyrkan, enligt min mening, inte kännetecknas av någon kraftfull demokrati, eftersom sekulära partier styr kyrkan. För mig är det ingen demokratisk förlust, att sekulära partier inte ställer upp i kyrkliga val. Tvärtom!

Jag hoppas verkligen, att biskopen inte ger oss, som verkar för att sekulära partier inte skall styra Svenska Kyrkan en känga, när hon i artikeln säger: ”Det finns personer och grupper som vill snäva till det. Därför är det viktigt att de som är för öppenhet ska gå och rösta”

Tänk om någon för en gång skulle ville namnge de personer och grupper i SvK, som vill ”snäva till det.” Istället för att göra som Tuulikki Koivunen Bylund, gå runt och menande humma.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Slaget vid Little Bighorn och guldet i Black Hills.

24 augusti, 2013

Den som följt mitt bloggskrivande genom åren vet att jag då och då tagit till paralleller från westernfilmer, för att beskriva samhällsutvecklingen. Jag gjorde det t.o.m när jag skrev, att Dietrich Bonhoeffer inte ansåg sig kunna sitta i säkerhet i USA och hoppas på tyskt nederlag. Han var tvungen att dela nederlaget med sina landsmän.

De senaste dagarna har bilder från ett antal filmer, där general Custer och hans 7:e kavalleri utplånas av indianer under ledning av bl. a Crazy Horse, snurrat i huvudet. Bakgrunden till slaget är välkänd. Efter mängder av fredspipor lovar den store vite fadern i Washington, att Black Hills skulle vara fredad för intrång från vita nybyggare. I realiteten ett autonomt område efter vad jag kan förstå. Fredsöverenskommelsen förblev giltig tills det hittades guld i Black Hills. Då kastades alla fredsöverenskommelser i papperskorgen och indianerna skulle bara förflyttas. Inte var guldet deras! Vilken absurd tanke. Utvecklingen hade sin gång och vi vet hur det gick.

Jag har under ett antal veckor följt kampen i Kallak i medierna. Utländska gruvbolag tror sig ha upptäckt brytvärdig malm och med statens goda minne avser bolagen göra stora vinster. Problemet är att området sen urminnes tider har tillhört samerna. Den rätten kanske inte har erkänts i formella fredsförhandlingar med fredspipor, men ändå. En gruvbrytning skulle inkräkta på samernas rättigheter. I den meningen är kampen i Kallak en fortsättning av indianernas kamp för Black Hills. Det som förhoppningsvis skiljer striderna åt är, att vi som på olika sätt, kulturellt tillhör storsamhället, inte tar ställning för ”de våra”, utan solidariserar oss med dem som har den moraliska rätten på sin sida. Samerna.

En liten sidofundering. Kan det vara så att jag vid snart 70 års ålder upptäcker att alla de westernfilmer jag såg i ungdomsåren betytt mer för min politiska medvetenhet än Marx? Det känns så, när jag tänker efter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Vad var det vi sa och vad fortsätter vi att säga?

20 augusti, 2013

Läser i DN att CIA äntligen medger att USA orkestrerade kuppen mot den folkvalde Mohammed Mossadeq i Iran 1953. Orsaken var det vanliga. Mossadeq nationaliserade oljan och det kunde inte USA och britterna acceptera. Metoderna att undergräva regimen ställning var också förunderligt dagsaktuella. Lögnkampanjer, organiserandet av missnöjesdemonstrationer och politiskt stöd till den blivande diktatorn shahen Reza Pahlavi.

Jag var för ung 1953 för att ha några minnen av händelsen, men kuppen i Iran var en av en de första av USA:s förbrytelser jag fick lära mig när jag blev politiskt engagerad i ungdomsåren. För den CIA-orkestrerade kuppen i Iran var ju ingen engångshändelse, utan den följdes av otaliga liknande händelser runt om i världen.

Den 11 september får vi återigen påminna oss kuppen i Chile 1973. President Allendes regering nationaliserade bl. a kopparindustrin i Chile. Sådana åtgärder var och är fortfarande fullständigt förbjudna om USA får bestämma. Jag minns hur Metallverken i Västerås inte betalade Chile för den koppar de köpt från Chile, med motiveringen att äganderätten inte var klarlagd. Självfallet började det florera rykten, orkestrerade av CIA, om att Allende önskade införa en kommunistisk diktatur. Medelklasskvinnor demonstrerade med tomma kastruller på gatorna för att visa hur ett hungrigt folk ville bli befriade. De blev bönhörda militärkuppen kom och fick stöd av USA. Kissinger lär ha sagt att händelserna i Chile skulle visa andra länder i Sydamerika vilket priset skulle bli om de skulle försöka sig på samma sak som folket i Chile.

Så har det fortsatt. Vi ser spåren i Libyen och Syrien. Vi kommer att få se det många andra länder i framtiden. Varje land som försöker undergräva USA:s militära och ekonomiska makt, kommer att drabbas av USA:s destabiliseringspolitik. President Obama med sina drönare agerar i en mycket välbekant statsterroristisk tradition.

Visst har jag kallats för USA-hatare genom åren, men tillmälen förändrar inte verkligheten. Sanningen finns där och kommer upp till ytan förr eller senare.

Tack Joar och Sindre att ni i år igen påminde mig om kuppen i Chile. Morfar är både glad och stolt över så kloka barnbarn! Det är inte alla gamla gubbar förunnat!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Det blir en samtalskväll!

17 augusti, 2013

Dagen började med att jag gjorde en grinig kommentar på en FB-uppdatering av Per Svedberg. Jag ber om ursäkt för tonfallet i kommentaren. Jag lät min irritation drabba Per, för att socialdemokraterna i Hudiksvall inte ansåg att Örjan Fridner, S-ordförande i Ljusdal, skulle vara med och arrangera en samtalskväll i Dellenbygden kring temat – politiska partiers engagemang i Svenska Kyrkan. Jag hoppas du accepterar ursäkten Per.

Nå, inget ont som inte har något gott med sig. Den fortsatta kommunikationen på FB har lett till att Per Svedberg accepterat att ställa upp på en samtalskväll med det planerade temat. Det praktiska upplägget blir helt enligt den planering som Örjan Fridner och jag kommit fram till.

Samtalskvällen sker den 11 september kl.19.00 på församlingshemmet i Kyrkbyn Bjuråker.

Inledare:

Per Svedberg, riksdagsman och kandidat för Socialdemokraterna till kyrkofullmäktige i Bjuråker-Norrbo församling.

Leo Holtter kandidat till kyrkofullmäktige i Bjuråker-Norrbo församling för Kyrkans framtid och till stiftsfullmäktige för Frimodig Kyrka.

Men i första hand representerar vi oss själva. Så var det tänkt när Örjan och jag planerade, men varken Per eller jag står ju i lufttomma rum.

Nu återstår marknadsföringen, vilket kan bli svårt eftersom vi inte har ekonomiska muskler, men med hjälp av djungeltrummor och röksignaler ska det gå!

Till sist: Tack Per Svedberg för att du ställer upp! I går hade jag tagit beslutet att genomföra samtalskvällen på egen hand, men nu kan jag avfärda den tanken.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


En dikt i repris. Tillägnad supervalåret 2014.

15 augusti, 2013

SUMMA THEOLOGICUM

Pastorn föll ifrån och kom ut i världen.
Efter en tid på samhällets botten, bland
existenser utan kollektivavtal, resocialiserades
han av sin andra hustru och blev reseledare
i ett folkrörelseanknutet företag. En kväll i
Smyrna råkade han dricka för mycket vin, och
fick ett återfall i det pastorala. Vajande i
den egeiska aftonbrisen pekade han på den
förskrämda gruppen av lärarinnor med hårknut
och sa: Ju mer jag får se av politik och andra
försök att ordna upp tillvaron i stort, desto
nödvändigare ter sig antagandet att Guds
obegripliga nåd allena tör vara den okända faktor,
som gör att denna värld inte för länge sen rest
åt helvete.

Det är inte utan att jag håller med Birger Norman.


Det bidde inga samtalskvällar, Mödde. Vad bidde det då, Tödde? Det bidde ingenting, Mödde.

13 augusti, 2013

För några dagar sedan berättade jag glatt om ett trevligt planeringsmöte med Örjan Fridner, S-ordförande i Ljusdal, på min altan. Vi planerade två samtalskvällar kring ämnet, partiers deltagande i kyrkliga val.

Säg den glädje som varar. I morse ringde Örjan och meddelade, att socialdemokraterna i Hudiksvall inte var intresserade av några samtalskvällar, vilket Örjan ansåg att han borde respektera. Under en kort stund hann jag tänka, att det inte är kattskit med en samtalskväll i Ljusdal, men tanken hann knappt tänkas färdigt, innan Örjan berättade att hans styrelse ansåg den tänkta samtalskvällen inte vara en prioriterad aktivitet i valrörelsen. Ställningstagandena är beklagliga, för jag är helt övertygad om att samtalskvällarna skulle ha dragit mycket folk. Det är kanske här ointresset skall spåras. Olle Burell, gruppledare för S på kyrkomötet, beskrev ju vid ett möte i Hedemora S-strategin i valrörelsen. Den skulle bedrivas under radarn, som han uttryckte det. Helt inriktad på få de egna partimedlemmarna att lyfta på sina arslen och gå och rösta. Enligt den strategin vore det kontraproduktivt, att börja samla människor till samtal och diskussion.

Till sist vill å det bestämdaste påpeka, att jag inte kritiserar Örjan Fridner. Vi planerade en bra aktivitet, men jag har förståelse, att han som ordförande för S i Ljusdal känner sig bunden av de beslut som organisationen tar. Örjan har inte den frihet som jag har, som medlem i Frimodig kyrka, vilket åtminstone jag gläder mig åt.

Nu står jag återigen på ruta och ett och får påminna om mitt erbjudande och mina frågor. Ta gärna tillfället i akt och besvara frågorna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,