Slaget vid Little Bighorn och guldet i Black Hills.

Den som följt mitt bloggskrivande genom åren vet att jag då och då tagit till paralleller från westernfilmer, för att beskriva samhällsutvecklingen. Jag gjorde det t.o.m när jag skrev, att Dietrich Bonhoeffer inte ansåg sig kunna sitta i säkerhet i USA och hoppas på tyskt nederlag. Han var tvungen att dela nederlaget med sina landsmän.

De senaste dagarna har bilder från ett antal filmer, där general Custer och hans 7:e kavalleri utplånas av indianer under ledning av bl. a Crazy Horse, snurrat i huvudet. Bakgrunden till slaget är välkänd. Efter mängder av fredspipor lovar den store vite fadern i Washington, att Black Hills skulle vara fredad för intrång från vita nybyggare. I realiteten ett autonomt område efter vad jag kan förstå. Fredsöverenskommelsen förblev giltig tills det hittades guld i Black Hills. Då kastades alla fredsöverenskommelser i papperskorgen och indianerna skulle bara förflyttas. Inte var guldet deras! Vilken absurd tanke. Utvecklingen hade sin gång och vi vet hur det gick.

Jag har under ett antal veckor följt kampen i Kallak i medierna. Utländska gruvbolag tror sig ha upptäckt brytvärdig malm och med statens goda minne avser bolagen göra stora vinster. Problemet är att området sen urminnes tider har tillhört samerna. Den rätten kanske inte har erkänts i formella fredsförhandlingar med fredspipor, men ändå. En gruvbrytning skulle inkräkta på samernas rättigheter. I den meningen är kampen i Kallak en fortsättning av indianernas kamp för Black Hills. Det som förhoppningsvis skiljer striderna åt är, att vi som på olika sätt, kulturellt tillhör storsamhället, inte tar ställning för ”de våra”, utan solidariserar oss med dem som har den moraliska rätten på sin sida. Samerna.

En liten sidofundering. Kan det vara så att jag vid snart 70 års ålder upptäcker att alla de westernfilmer jag såg i ungdomsåren betytt mer för min politiska medvetenhet än Marx? Det känns så, när jag tänker efter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

2 Responses to Slaget vid Little Bighorn och guldet i Black Hills.

  1. Jan Kapla skriver:

    Frimodig kyrka frånsäger sig partipolitiken. Men av allt att döma inte politiken. Konflikten eller närmare kollisionen mellan samhällets behov av metaller och mineraler och arbetsplatser för invånarna å ena sidan och samernas krav på att oinskränkt få fortsätta sin uråldriga näring utan farliga störningar å den andra, är en viktig politisk fråga som också har många moraliska bottnar. Har Svenska Kyrkan rätt att ta ställning i en sådan här fråga och är det självklart vilken sida som är mest kristen?

  2. LeoH skriver:

    Jag vill vara tydlig. Mina blogginlägg är en blandad kompott. Som medlem i Frimodig kyrka tar jag avstånd från den partipolitiska styrningen av Svenska Kyrkan. Det innebär ingalunda, att jag som medlem vare sig i Svenska Kyrkan eller Frimodig kyrka, skulle avhålla mig att ta ”politisk” ställning. Jag utgår från att fler medlemmar i Frimodig kyrka än jag, tar politisk ställning i allehanda frågor. Ibland rent av ställningstaganden på tvärs mot mina egna. Jag skulle också förmoda, att många medlemmar i Frimodig kyrka är medlemmar i något politiskt parti, vilket jag inte är. Ett sådant ställningstagande står inte i strid med att vara medlem i Frimodig kyrka.

    Mitt inlägg ovan var inte en plädering för att Svenska Kyrkan skulle ta ställning för den ena eller andra sidan. Se det som en markering av min personliga ståndpunkt.

    Jag är också mycket försiktig med att göra bedömningar om vem som är mest kristen. Den bedömningen överlåter jag åt Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: