En kort undran från en förvirrad lekman

29 september, 2013

I senaste numret av Kyrkans tidning ställer tidningen ett antal frågor till de fem kandidaterna i det kommande valet av ärkebiskop. Det är helt klart att en ärkebiskop måste kunna svara diplomatiskt på frågor och det kanske inte är något att orda om. Jag är ändå något förvånad över en av tidningens frågor: ”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?” Frågeställningen tyder på att KT anser Jesus vara en profet bland andra profeter och det måste väl ändå vara fel. Jag lärde mig, efter vad jag minns, något helt annat i söndagsskolan. Minnena från söndagsskolan är vaga och jag kan ha fel, men det jag minns med säkerhet är att Kh Carl-Filip Ullner lärde ut, under konfirmationsundervisningen 1958, att Jesus var både sann människa och sann Gud. 

Att inte alla kandidater helhjärtat svarar ja på tidningens fråga är märkligt. Om vi nu tror att Jesus är Gud, då torde det väl inte vara orimligt att påstå, att han ger en sannare bild av Gud än vad en profet kan göra.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Är det läge att börja bli lite orolig?

27 september, 2013

Läser en debattartikel i Stockholms stifts nättidning Dagens Seglora, skriven av prästen Peter Englund. Englund har tydligen blivit så begeistrad över valresultatet, att han anser att det kommande kyrkomötet fått mandat att avgöra vilka nomineringsgrupper skall ha rätt att ställa upp i kommande val. Han skriver:

”En berättigad fråga som lyfts i flera sociala medier efter valet är hur nomineringsgrupper som tar ställning mot kyrkans värdegrund ska bemötas. Kanske kan det nya kyrkomötet klargöra vilka kriterier som ska ligga till grund för nomineringsgrupper som vill ställa upp i kyrkliga val, det skulle kunna bli en intressant och nödvändig diskussion inför kommande kyrkoval.”

Det ska bli intressant att se vilka av de ”progressiva” krafterna i kyrkomötet nappar på förslaget. Jag har lite svårt att tro att ÖKA skulle ställa upp på en sådan utrensning av nomineringsgrupper, men man vet aldrig. Vid nästa sammanträde med vår lokala nomineringsgrupp, Framtidens kyrka i Bjuråker-Norrbo, får jag nog sätta upp ett varningens finger. Vi har nu i två val efter varandra tagit 10 av de 15 mandaten som stått på spel i församlingen och socialdemokraterna fått nöja sig med 5. Jag kandiderar på listan. Om jag förstått Peter Englunds skriverier rätt, kanske vi inte får ställa upp i kyrkovalet 2017. Det lär bli lite jobbigt för den kommande inkvisitionen inom SvK, att kartlägga alla lokala grupper och vilka som kandiderar på listorna.  Vore jag inte redan medlem i Frimodig kyrka, skulle jag omedelbart söka medlemskap!

I rättvisans namn får jag väl påminna mig om att en debattartikel är en debattartikel, som tidningen eller dess sponsor Stockholms stift inte behöver stå för, men artikeln står där. Hittills, vad jag kan se, okommenterad.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Är polisen infiltrerad av en hemlig högerextrem grupp?

24 september, 2013

De som följt min blogg genom åren, vet att jag har stora svårigheter med att följa Luthers råd, att tolka allt till det bästa. I dessa dagar, då vi återigen får läsa om rasistisk kartläggning av romer av polisen i Skåne, är det än svårare att tolka allt till det bästa. Det bästa vore väl om registren enbart är uttryck för allmän antiziganism, som medier, polisledning och det politiska systemet verkar vilja diskutera, men jag misstänker större och farligare bakomliggande orsaker.

De flesta samhällsintresserade minns väl allt tal om polisspåret efter mordet på Olof Palme. Då talades det om, som en realitet att det fanns ett omfattande och organiserat Palmehat inom polisen. Polisspåret utreddes inte i grunden, så vi kan inte veta något om vare sig omfattningen av hatet eller omfattningen av organiseringen. Vi kan bara, efter personlig läggning, omfatta eller förkasta misstanken. Jag för min del upplever det inte alls otroligt, att en sådan organisation existerade.

När jag läser om omfattningen av de bägge registren som DN redovisar stärks min misstanke om en infiltration av högerextrem/a grupp/er inom polisen i Skåne. Det är ju helt uppenbart inte fråga om ett spaningsregister, utan en kartläggning var romerna bor, vilka de är och hur släktförhållandena ser ut. Varför skulle de annars föra in avlidna och barn i registren? Hur omfattande skulle registren ha varit om 10 år, om de inte uppdagats i dag?

Hur registren skulle användas har jag förstås ingen aning om, men det är illavarslande att läsa, att poliser utanför Skåne också haft tillgång till registren. Jag kunde också läsa i Aftonbladet i går, att det var mycket lätt ta sig in registren. Det behövdes ingen inloggning, samtidigt som Aftonbladet också skrev att registren skickats till personer utanför polisen. Jag frågar mig, vilka personer och vilka organisationer tillhör de? Ska registren användas kortsiktigt till att i stor omfattning börja trakassera romer, som vi ser i många andra länder i Europa eller var tanken långsiktig, att spara registren till tiden, då vi får uppleva nyordningen av Europa och Sverige?

Jag tror inte att jag målar fan på väggen, han finns där redan. Högerextremismen är med all säkerhet fler och bättre organiserad än vad järnrör i fyllan och villan tyder på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En valanalys som ger kraft för framtiden!

19 september, 2013

Ofta ger den dagliga andakten med Bonhoeffer och Ringma dagsaktuella insikter. Jag tillägnar dagens andaktstexter alla vänner i Frimodig kyrka, ni strider den goda kampen!

Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus; han är herre,
och jag är er tjänare för Jesu skull. (2 Korinthierbrevet 4:5)

Att förkunna Kristus

”Allt vi säger och gör handlar egentligen bara om att Kristus
ska bli ärad bland människor.” (Gesammelte Schriften)

När vi förkunnar att världen behöver Kristus
måste vi försäkra oss om att det verkligen är
Kristi budskap vi förmedlar och lever ut
– inte bara vår egen anpassade version av det,
för då blir inte Kristus ärad vad vi än säger.
Om vi lever ut den sanna kostsamma versionen
blir hans namn ärat, även om omvärlden
inte förstår och tar emot. Hur Kristus blir ärad
beror på hur vi företräder honom.

ORD ATT TÄNKA PÅ: De flesta har inga problem med
Jesus från Nasaret, men många har svårt för den
kyrka som säger sig representera honom här på
jorden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Rapport från en debattkväll i Bjuråker

13 september, 2013

Jag har under några dagar försökt få till en fortsättning på mitt förra blogginlägg: Vafalls? Konservativ, jag!? Det vill sig inte, så jag försöka prestera en kort rapport från debattkvällen mellan Per Svedberg och mig den 11 september på Bjuråkers församlingshem.

Jag får väl börja med att be om ursäkt för det uteblivna kaffet. Det ska aldrig hända igen! Det var också lite irriterande, att HT missade att ta med att jag inte bara kandiderar lokalt för Kyrkans framtid utan också för Frimodig kyrka till stiftsfullmäktige.

Örjan Fridner och jag planerade två samtalskvällar, vilka höll på att frysa inne, men Per Svedberg räddade situationen genom att ställa upp. Det Per och jag lyckades prestera var inte direkt en samtalskväll, utan det blev en debattkväll, med allt vad det innebär. Hetta och en hel del missförstånd. Lite ilska, men mest ändå mycket av gott humör. Jag var glad när jag gick hem på kvällen. Skrev också till Per och sa att det här gör vi om i en framtid.

Jag ska inte försöka göra en recension av vare sig hela debatten eller av de argument min motdebattör använde sig av. Det jag kan säga är att jag inte lyckades att slå hål på Per Svedbergs försvarslinje, att vi som motsätter oss partiernas engagemang egentligen vill utestänga enskilda partimedlemmar. Där hamnade vi och jag kom inte vidare. Vilket för min del innebar att jag missade att kommentera andra viktiga frågor. T ex Per Svedbergs syn på kyrkoherderollen, att enbart vara en tjänsteman under kyrkorådet. Det kunde ha varit en bra utgångspunkt för en diskussion om Svenska kyrkan som en episkopal kyrka. Jag tror ändå att debatten, i vart fall inte var sövande, utan bidrog till att klargöra något lite av de skilda uppfattningar Per och jag stod för. Journalisten verkade tycka att det var en intressant debatt och Per och jag får väl sträcka lite på oss, när journalisten avslutar sin artikel med: ”Med fler åhörare hade kanske kyrkovalet blivit den riktiga debattvinnaren.”

Som det framgår av artikeln, så var inte debatten någon publikmagnet. Vad jag kunde se fanns ingen som kandiderar till kyrkofullmäktige vare sig det gällde Socialdemokraterna eller Kyrkans framtidn närvarande. Vilket får väl sägas vara en besvikelse. Däremot var det glädjande och värmande ända in i hjärteroten, när tre kamrater från Frimodig kyrka åkt ända från Iggesund för att lyssna på debatten.

Debattkvällen har gett mig en hel del idéer om hur vi ska gå vidare med att bygga organisationen efter valet, men det återkommer jag till, när vi diskuterat frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vafalls? Konservativ, jag!?

7 september, 2013

Jag tror inte att jag får ovationer för min skarpsynta analysförmåga, när jag konstaterar att Frimodig kyrka är fast fjättrad, av den allmänna meningen, vid den konservativa masten. Nu i dessa valtider blir uppfattningen om Frimodig kyrkas konservatism än mer fastslagen. Det är bara att surfa runt. Som sagt, jag gör ingen upptäckt, utan får inse att jag snubblat över ett välkänt faktum. Det har tagit tid för mig att inse, att jag nog av många räknas som konservativ, när de inser att jag anslutit mig till Frimodig kyrka och inte bara det. Jag kandiderar för organisationen till stiftsfullmäktige i Uppsala stift. De som känner mig sen länge förstår nog, att jag har haft lite svårt med att bli placerad i den konservativa fållan. Visserligen blev jag, när det begav sig, ofta anklagad för att vara en högeravvikare av skilda vänstergrupper i Sundsvall och Västerås. Det hände en gång att en kamrat på ett VU-möte i förbundet Kommunist (förkortades FK. Ur den synpunkten är cirkeln sluten) kallade mig för arbetarliberal.

För min del såg jag förflyttningen från ÖKA till Frimodig kyrka mer som en perspektivförskjutning och inte som det ideologiska breda dike, brett som ett hederligt krondike, som steget tydligen är för många. Nå oavsett vad, är förflyttningen eller hoppet gjord och jag befinner mig där jag är och känner ingen ånger. Däremot kan det ju vara av intresse, kanske mer för mig än andra, att försöka förstå vad som fick mig att göra förflyttningen.

Under de år jag bloggat har olika strider blossat upp och jag har deltagit på skilda sätt. I inledningsskedet ofta oerhört aningslöst, men med många aha-upplevelser. Jag minns med visst obehag hur jag i valrörelsen 2009 förde debatter på FB och bloggen utifrån ÖKA:s paroll ”Låt inte innegänget bestämma”, tills jag en dag insåg att det var mig själv jag varnade för. Jag tillhörde ju själv innegänget! Den insikten var obehaglig, men också bidragit till att jag i dag med bestämdhet hävdar att den gudstjänstfirande församlingen är kyrkans ryggrad. Så har det fortsatt från identitetsdebatten, där bl. a Seglora Smedja lyckades knåda det till, att alla som efterlyste en starkare identitet hos SvK, lika gärna kunde skicka in en medlemsansökan till SD. Syndabekännelsen är svår att förklara, därför bör den göras frivillig i gudstjänster. Präster förklarade i debattartiklar och krönikor i Kyrkans tidning att treenigheten var svårbegriplig, att vi skulle vara öppna för gemensamma gudstjänster med andra trosriktningar. I annat fall skulle kyrkan vara exkluderande. Det gick så långt att Svenska kyrkan upplät sin hemsida till en betraktelse av Ewa Lindqvist Hotz, där hon dödskallemärkte Johannesevangeliets tionde kapitel med hänvisning till Anders Behring Breivik och terrordådet i Utöja.

Ofta blir jag, som en del av det förkättrade ”innegänget” något förvirrad över alla påståenden som vi blir överösta med. Allt för ofta är den enda auktoriteten för åsikterna det egna jaget. Hänvisas det till Bibeln, då är för att hävda att texterna är gamla och inaktuella. Vi som ändå värnar om Bibelns aktualitet ska tydligen känna oss som de tokdårar, som fortsätter att hävda att jorden är platt.

Enligt min mening har kyrkan och vi enskilda kristna Bibeln, trosbekännelserna och traditionen att hålla oss till. Litar vi enbart till vårt eget jag hamnar vi i återvändsgränden med ormen som väser: Skulle väl Gud då ha sagt? Lika illa blir det om Bibeln och trosbekännelserna tidsmässigt placeras i en mytisk forntid. Då blir det som när SSU hävdar att Jesus var sosse.  Vår inställning måste vara att Jesus lever i dag och talar till oss genom Bibeln. Det innebär inte att vi inte behöver aktivt lyssna för att förstå vad Jesus säger, men det är en helt annan sak.

Här hade jag tänkt skriva ett längre citat ur Efterföljelse av Bonhoeffer, men så upptäckte jag till min glädje att bloggen ”Kyrkliga ting” redan gjort det. Om ni tycker att mitt inlägg är för långt, gå då direkt på texten från ”Efterföljelse.”

Jag slutar här, men återkommer i morgon eller på måndag. Jag har inte riktigt fått svar på min egen fråga. Är jag verkligen konservativ?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,